Bakgrund: Varje år drabbas ungefär 7000 kvinnor av bröstcancer, detta gör cancerformen till den vanligaste bland kvinnor. Trippeldiagnostik används för att påvisa sjukdomen. Behandlingsalternativen är kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Röntgensjuksköterskan möter dessa patienter vid diverse undersökningstyper, både innan och efter diagnos. Kvinnorna som drabbas av bröstcancer ställs inför en känslosam och omvälvande tid med svåra beslut och mycket information att ta till sig av.  Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors erfarenheter av tiden från att ha fått diagnosen bröstcancer fram till behandling.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats utfördes. Studien baseras på tio olika vetenskapliga artiklar, varav nio är kvalitativa och en är kvantitativ. Artiklarna söktes i databaser och kvalitetsgranskades efter en sammanställd bedömningsmodell. Därefter analyserades de olika artiklarna utifrån en innehållsanalys och ett resultat sammanställdes.  Resultat: I studien framkom att kvinnorna upplevde mycket känslor efter att ha fått bröstcancerbeskedet och diagnosen hanterades på olika sätt. Stora förändringar skedde i tiden efter diagnosen både gällande individen och i vardagslivet. Stöd och brist på stöd, sjukvårdens roll och informationen var andra aspekter som påverkade kvinnornas upplevelser av sjukdomen.Slutsats: Av litteraturstudien dras slutsatsen att det är viktigt med individuellt anpassad sjukvård för att skapa välbefinnande och motverka vårdlidande. / Background: Each year about 7000 women get breast cancer. This makes it the most common type of cancer among women. Triple diagnosis is used in order to detect the disease. Different types of treatments are surgery, radiation treatment and chemotherapy. The radiology nurse meet patients at all types of examinations, both before and after diagnosis. Women affected by breast cancer are put in front of an emotional period with hard decisions and a great deal of information to process.Aim: The aim of this paper is to highlight women’s experiences from the day they receive their diagnosis to that they receive their first treatment. Method: A qualitative method was used to conduct a literature review. The review is based on ten different scientific articles. Nine of these are qualitative and one is quantitative. The articles were found in data bases and their academic quality was controlled by a quality controlling model. Thereafter, the articles were analysed using a content analysis. From these findings a result were put together.Result: This paper found that the women in our study experienced a great deal of emotions after receiving their diagnosis. Their ways of handling the diagnosis were different. Great changes occurred for the individual, both on the personal level and in their every day life. Other aspects affecting ones experiences were support and the lack of support, the role of the health care system and information provided.Conclusion: The conclusion drawn from this study is the importance of an individually adapted health care system in order to create well-being and prevent suffering.

<p>Bakgrund: Att få ett bröstcancerbesked kan komma som ett slag om kvinnan är förberedd eller inte. I Sverige drabbas cirka 6500 kvinnor varje år av bröstcancer. Bröstcancerprognosen har på senare år förbättrats, men trots detta innebär det ändå för många ett hot om död. Syfte: Syftet med studien var att ur ett patientperspektiv beskriva de känslomässiga reaktionerna och upplevelserna hos kvinnor diagnostiserade med bröstcancer. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar söktes genom olika databaser. Dessa granskades enligt en modifierad granskningsmall och totalt ingick 14 artiklar i resultatet. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman, diagnosbeskedet och tankar om behandling. Dessa hade tillsammans åtta underkategorier; chocken vid diagnosbeskedet, känsla av oro, tankar om döden, ifrågasättande av bröstcancerdiagnosen, vara stark, överlämna sig själv, stress över behandlingsbeslut och skydda andra från bröstcancerdiagnosen. Slutsats: Diagnosbeskedet upplevdes som ett trauma som satte djupa spår i kvinnorna. Sjuksköterskor behöver mer utbildning om hur de ska bemöta patienter i kris för att kunna stödja dem, samt för att de själva ska känna sig trygga i mötet med dessa patienter.</p>

Bakgrund: Att få ett bröstcancerbesked kan komma som ett slag om kvinnan är förberedd eller inte. I Sverige drabbas cirka 6500 kvinnor varje år av bröstcancer. Bröstcancerprognosen har på senare år förbättrats, men trots detta innebär det ändå för många ett hot om död. Syfte: Syftet med studien var att ur ett patientperspektiv beskriva de känslomässiga reaktionerna och upplevelserna hos kvinnor diagnostiserade med bröstcancer. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar söktes genom olika databaser. Dessa granskades enligt en modifierad granskningsmall och totalt ingick 14 artiklar i resultatet. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman, diagnosbeskedet och tankar om behandling. Dessa hade tillsammans åtta underkategorier; chocken vid diagnosbeskedet, känsla av oro, tankar om döden, ifrågasättande av bröstcancerdiagnosen, vara stark, överlämna sig själv, stress över behandlingsbeslut och skydda andra från bröstcancerdiagnosen. Slutsats: Diagnosbeskedet upplevdes som ett trauma som satte djupa spår i kvinnorna. Sjuksköterskor behöver mer utbildning om hur de ska bemöta patienter i kris för att kunna stödja dem, samt för att de själva ska känna sig trygga i mötet med dessa patienter.

Sammanfattning Syftet med studien är att genom en systematisk litteraturstudie undersöka vuxna cancerpatienters psykosociala behov utifrån tidigare forskning, samt att identifiera psykiatriska aspekter som konsekvenser av cancerdiagnosen. Vidare ämnar syftet ringa in eventuella ouppfyllda behov hos vuxna cancerpatienter. Litteraturstudien består av 12 stycken utvalda vetenskapliga artiklar som analyserats med inspiration från en innehållsanalys. Resultatet visade att det föreligger flera psykosociala behov hos cancerpatienterna och att ångest, depression och sömnsvårigheter är vanligt förekommande problem som en följd av cancerdiagnosen och efterföljande behandling. Cancerpatienterna upplevde även till viss grad deras psykosociala behov som ouppfyllda och önskemål om utökade resurser förekom.

ABSTRACT This thesis aims to explore the prevalence of violence towards caregivers working in group home for people with learning disabilities, as well as the influence of work climate and personality on the caregivers’ experiences of strain and exposure to violence. The thesis comprises four studies conducted among caregivers working in group homes for people with learning disabilities in one urban district in Sweden. Study I includes data regarding caregivers’ exposure to violence and their demographics. In study II and III data were collected by instruments for measuring caregivers’ personalities and experiences of the work climate as well as emotional reactions, strain, and experiences of burnout. Data were also collected by 50 narrative interviews with 44 caregivers reporting exposure to violence. In order to illuminate caregivers’ experiences of being exposed to violence, the interviews were transcribed and interpreted using qualitative content analysis. The results showed that 31% of the caregivers (n=120) had been exposed to violence during the preceding year, with physical violence being the most common type. Weak relationships were found between reported exposure to violence and caregivers’ age and education (I). Among those in studies II and III who completed all instruments (n=112), 45 caregivers (40%) reported exposure to violence. A significant difference in age was found between exposed and not exposed caregivers. In the total sample of studies II and III, 30% (n=41) of the caregivers were at risk of developing burnout. The relationship between exposure to violence and the caregivers’ experiences of the work climate (CCQ) showed that “debates” was the only factor that on average was significantly higher among caregivers reporting violence from the residents. The caregivers’ emotional reactions, strain, and work climate factors explained 35% of the variance in burnout scores (II). No significant relationships were found between the caregivers’ personalities (TCI and RSES) and their exposure to violence. Personality dimensions explained 32% of the variance of the caregivers’ experiences of burnout. The results did not show a significant relationship between a caregiver’s personality and exposure to violence. However, those exposed to violence reported more emotional exhaustion than those not exposed (III). Caregivers exposed to violence reported feelings of powerlessness, insufficiency, anger and violence was very seldom followed by support from the managers at the group homes (I). Interviews show that caregivers’ experiences are about “falling apart” and “keeping it together”. Falling apart involves fear, powerlessness, sadness, anger, and timelessness, while keeping it together involves joy, respect, self-reflection, and habituation. Destructive experiences are balanced by a more constructive view of the situation by keeping the situation, and the caregivers themselves, together. The findings show that exposure to violence occurs frequently and a large proportion of the exposed caregivers are at risk for burnout. It was not possible to confirm the relationships between the caregivers’ personality, experiences of the work climate, and exposure to violence but partly to emotional reactions, strain and burnout. The findings of the four studies are discussed in relation to how it is to live and work in an environment where violence is of frequent occurrence. / SAMMANFATTNING Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka förekomst av våld mot vårdare som arbetar i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning samt arbetsklimatets och personlighetens betydelse för upplevelser av påfrestning och utsatthet för våld bland vårdare. Avhandlingen omfattar fyra delstudier utförda bland vårdare som arbetar i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning. I delstudie I insamlades data om vårdares utsatthet för våld och information om vårdarnas bakgrund med hjälp av en enkät. I delstudierna II och III ombads vårdarna att fylla i instrument som skattade deras personlighet, upplevelser av arbetsklimat, emotionella reaktioner, upplevelse av påfrestning samt upplevelse av utbränning. I syfte att belysa vårdares upplevelser av att vara utsatt för våld genomfördes 50 narrativa intervjuer med 44 vårdare. Intervjuerna transkriberades och tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att 31% av vårdarna (n=120) hade varit utsatt för våld under det föregående året och fysiskt våld var den vanligaste typen av våld. Alla kategorier av vårdare var utsatta för våld och emotionella reaktioner var vanligt förekommande. Svaga samband framkom mellan rapporterad utsatthet för våld och vårdares ålder och utbildning (I). Bland vårdare i studie II och III som besvarat alla instrument (n=112), rapporterade 45 vårdare (40%) att de utsatts för våld. En signifikant skillnad avseende ålder framkom mellan de som rapporterat våld respektive inte rapporterat våld. Bland de svarande var 30% (n=41) av vårdarna i en riskzon för utbränning (burnout). Sambanden mellan utsatthet för våld och vårdares upplevelser av arbetsklimat (CCQ) visade att ’debates’ var den enda faktorn som var genomsnittligt högre bland de som rapporterat våld från vårdtagare. Vårdarnas emotionella reaktioner (ERNC) påfrestningsfaktorer (SNC) och arbetsklimatfaktorerna förklarade 35% av variansen i utbrändhetsvärden (II). Inget signifikant samband framkom mellan vårdares personlighet (TCI och RSES) och utsatthet för våld. Personlighetsdimensionerna förklarade 32% av variansen i vårdarnas upplevelse av utbränning (III). Resultaten visade inget signifikant samband mellan vårdares personlighet och utsatthet för våld men de som blivit utsatta för våld rapporterade mer emotionell utmattning än inte utsatta vårdare (III). Vårdare utsatta för våld rapporterade upplevelser av maktlöshet, otillräcklighet och vrede i samband med våld. De rapporterade också att utsatthet för våld mycket sällan följdes av stöd från arbetsledare (I). Resultat från intervjuer med vårdare utsatta för våld indikerar att deras upplevelser av våld handlar om att “falla i bitar” och att “hålla ihop”. Falla i bitar innebär upplevelser av rädsla, maktlöshet, sorgsenhet, vrede och tidlöshet medan hålla ihop innebär glädje, respekt, självreflektion och tillvänjning. Destruktiva upplevelser balanseras genom en konstruktiv syn på situationen och vårdarna strävar efter att upprätthålla respekten för den boende som person och att hålla ihop situationen och sig själva (IV). Resultaten visar att våld förekommer ofta och att en stor proportion av utsatta vårdare löper risk för utbränning. Det var inte möjligt att bekräfta samband mellan utsatthet för våld och vårdares personlighet, upplevelse av arbetsklimat, emotionella reaktioner, påfrestning samt utbränning. Resultaten diskuteras i relation till hur det är att leva och arbeta i en miljö där våld ofta förekommer.