Inom musikvärlden finns det genusstrukturer som ur flera aspekter påverkar musicerande människor negativt. Att känna känslor av osäkerhet och prestationsångest kopplat till musik är vanligt förekommande hos framförallt tjejer som sysslat med musik under sin uppväxt. Detta självständiga arbete handlar om att skapa en musikalisk föreställning som framförs på högstadieskolor med ett musikaliskt material skrivet av kvinnor och med endast kvinnliga musiker på scen. Syftet med arbetet är att genom föreställningen göra elever och lärare medvetna om genusproblematiken i musikvärlden samt erbjuda dem ny kunskap om kvinnliga kompositörer, låtskrivare och musiker i olika genrer. I arbetet går att läsa om hur processen genom gedigen research efter kvinnliga låtskrivare/kompositörer, kontakt med skolor och kvinnliga musiker för deltagande i projektet, planering av föreställningens innehåll samt samtal med elever resulterade i den färdiga föreställningen Jämlik musik? som framfördes för tre högstadieskolor i Stockholm. Förhoppningen är att projektet leder till ett fortsatt arbete med föreställningen och ett fortsatt arbete till att inspirera ungdomar till att våga gå utanför normerna, bryta sina musikaliska barriärer och bli friare i sitt musikaliska utövande.

Föreliggande uppsats handlar om varför det finns betydligt färre kvinnor än män som spelar trummor. I en intervjustudie har jag försökt att få svar på vad som driver fyra professionella kvinnliga trumslagare till att fortsätta musicera. Vad har drivit dem och vad anser de vara väsentligt för att fler tjejer ska satsa på att spela trummor? Respondenternas svar på vad som har drivit dem och vad de anser vara väsentligt för att fler tjejer ska börja spela har blivit i stort sätt detsamma. I resultatdelen har jag presenterat det jag har fått fram och delat in resultatet i olika teman som varit särskilt framstående. Förebilder är ett av dem teman som framkommer i resultatdelen. Förebilder har varit varit viktigt både för respondenternas egna driv till att fortsätta och som en möjlig orsak till den skeva fördelningen mellan kvinnor och män bakom trummorna. Informanterna har talat om hur ett inre driv är helt avgörande för om du ska kunna ta ditt musicerande vidare. De har också talat om hur de upplever att det fortfarande finns en manlig norm och en betydande del av intervjuerna har handlat om vad som behövs för att förändra normen. Den här uppsatsen kan möjligen bidra med en knuff i rätt riktning till att såväl tjejer som killar upplever att trumsetet är ett instrument som är tillgängligt för dem.

Syftet med föreliggande studie är att ur ett genusperspektiv synliggöra fyra trummisars uttryckta upplevelser och tankar av att vara trummis. Två kvinnliga och två manliga trummisar har intervjuats och därefter har deras upplevelser och tankar analyserats utifrån ett genusperspektiv för att hitta likheter och skillnader i hur det är att vara trummis som man respektive kvinna. För att komma fram till studiens resultat användes semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader i manliga och kvinnliga trummisars upplevelser och tankar om att vara trummis. De största skillnaderna rör ämnena förebilder, orosmoment och bemötandet av andra.