No description available.

No description available.

De senaste åren har varit omvälvande för musikbranschen då digitala verktyg har gett den strömmade musiken en allt större plattform. Vi har idag möjlighet att lätt nå miljoner låtar med endast några knapptryck, och barn i vår tid har under sin uppväxt tillgång till musik på ett sätt som ingen annan tidigare generation har upplevt. Detta gör att noter och notläsning kan tyckas föra en tynande tillvaro då det är så lätt att istället lära sig sånger via sitt gehör. Hur påverkar detta barns inställning till musikteori och notläsning? Finns det fortfarande barn som anser att det är viktigt att kunna läsa noter och sjunga sånger ”direkt från bladet”? Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka källor som elever i tre musikklasser upplever som viktigast för deras notläsningskunskaper och om de upplever att det är viktigt att kunna läsa noter. Är det så att det är instrumentundervisning utanför skolan som är viktigast eller är det teorilektionerna i skolan, eller rentav körsångslektionerna? Har de tagit vara på möjligheten att lätt söka efter information på internet när de har studerat? Undersökningen genomfördes påbåde kvantitativ och kvalitativ väg med hjälp av en enkät som fylldes i av alla elever i varje klass samt intervjuer med tre utvalda elever. Resultatet visar föga förvånande att teorilektionerna är det som de allra flesta anser är den största källan till deras kunskaper inom notläsning. De vittnar om att dessa lektioner hjälper dem att sätta ord på vad de gör när de sjunger och övar deras gehör. Likaså uppger de elever som spelar instrument utanför skoltid att den undervisningen har varit väldigt viktigt för dem. Något som troligtvis beror på att de har fått mycket tid för individuell undervisning samt lätt har kunnat tillämpa teorin direkt på sitt instrument.

No description available.

Syftet med det här projektet har varit att studera min roll som sångare när jag är solist eller del av en ensemble eller kör. Jag har tittat på både röstliga och utomröstliga aspekter. För att studera detta har jag genomfört två konstnärliga projekt där jag själv sjungit som solist och som del av en ensemble eller kör.I det ena projektet studerade jag in och framförde musik för solokvartett respektive kör och i det andra projektet musik för solist och sångensemble. I båda projekten sjöng jag de solistiska partierna och medverkade kör och ensemble. Därefter analyserade jag resultaten från de konstnärliga projekten utifrån mina frågeställningar. Jag har också tagit stöd i tidigare forskning samt intervjuat tre professionella sångare aktiva som både solister och korister samt en kördirigent.Som slutsats framkommer att jag inte gör några stora skillnader gällande min sångteknik i de olika rollerna som solist respektive korist. Homogenitet i ensemblerna uppnås istället genom att sångarna använder en likartad röstteknik, har samma typ av röstideal och ett fullt lyssnande. På så sätt har sångare goda möjligheter att sjunga med full röst även i ensemble eller kör, och det behöver inte vara ett problem att ägna sig åt båda delarna.

Utifrån tidigare forskning och skolverkets rapporter tycks det finnas en stor utmaning i skärpunkten mellan det som styrdokumentens kriterier språkligen förmår uttrycka, och de ämnesspecifika kvaliteter och kriterier som musiklärare enskilt, och som yrkeskår utifrån detta förväntas kunna formulera. Denna studies syfte var därför att undersöka hur musiklärare tolkar och tillämpar kunskapskrav i musikämnet. Ett kunskapskrav i kursen Ensemble med körsång, 200p på gymnasiets estetiska program valdes ut för detta ändamål, varav följande forskningsfrågor ställdes: Hur tolkar musiklärare kunskapskravets innehåll? Samt hur går musiklärare tillväga när de bedömer elevers kunskaper i relation till kunskapskravet? Datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med fem musiklärare. Data bearbetades med tematisk analys och en teori om bedömningsmetoder. Studiens ena slutsats är att större vikt läggs vid det musikaliska hantverket och genrekunskap än det konstnärliga uttrycket i kunskapskravet, samt att detta i hög grad kan relateras till att konstnärligt uttryck anses vara ett svårtolkat begrepp. Studiens andra slutsats är att bedömning av kunskapskravet i huvudsak sker genom att observera elevers processer – från repetition till konsert, men att de bedömningar som görs av elevers konstnärliga uttryck i mångt och mycket, baserat på ovanstående tolkningsproblem, vilar på oklara grunder. Utifrån denna studie, och i relation till tidigare forskning och Skolverksrapporter, föreslås därför en nationell lärarsamverkan kring tolkning av kunskapskrav och möjliga tillvägagångssätt för bedömningar som leder till summativa beslut i musikämnet. Även en utvärdering av bedömningsstöd i musik på gymnasiet, där också en översyn av kunskapskravens formuleringar i musikämnet skulle kunna vara tänkbar. Sammantaget föreslås det senare vara en uppgift värdig Skolverket, som dessutom identifierat en bedömningsproblematik i musikämnet i sina rapporter.

<p>Varje vecka träffas över 400 000 personer i Sverige för att på fritiden sjunga i körer. Den aktuella studiens syfte var dels att undersöka huruvida körsångare upplevde förändring av välbefinnande i form av förändring av känslotillstånd och värk vid körsångsrepetition, samt dels om det var någon skillnad i välbefinnande vid körsångsrepetition mellan grupper med lägre respektive högre hälsonivå. En första enkät med frågor rörande demografisk data och hälsoskalor sändes hem till de 379 undersökningsdeltagarna (ud). I en andra skattade sedan ud intensitet (Borg CR100 skalan) av 33 variabler representerande känslotillstånd och värk, före respektive efter en körsångsrepetition. För fortsatt databearbetning togs en grupp med lägre hälsonivå (LH) (n=32) och en grupp med högre hälsonivå (HH) (n=32) ut. Resultaten för hela gruppen sångare visade en tydlig höjning av välbefinnandenivån. Vid jämförelse av grupperna LH och HH före och efter körsångsrepetition uppvisade LH lägre välbefinnande än HH. LH hade dock vid eftermätningen närmat sig gruppen HH beträffande välbefinnandenivå. Gruppen LH uppvisade en större välbefinnandeökning i form av mer omfattande minskning av negativa känslotillstånd än HH. Resultatet att sång och musik kan öka välbefinnandet stöds av tidigare forskning inom området.</p>

Varje vecka träffas över 400 000 personer i Sverige för att på fritiden sjunga i körer. Den aktuella studiens syfte var dels att undersöka huruvida körsångare upplevde förändring av välbefinnande i form av förändring av känslotillstånd och värk vid körsångsrepetition, samt dels om det var någon skillnad i välbefinnande vid körsångsrepetition mellan grupper med lägre respektive högre hälsonivå. En första enkät med frågor rörande demografisk data och hälsoskalor sändes hem till de 379 undersökningsdeltagarna (ud). I en andra skattade sedan ud intensitet (Borg CR100 skalan) av 33 variabler representerande känslotillstånd och värk, före respektive efter en körsångsrepetition. För fortsatt databearbetning togs en grupp med lägre hälsonivå (LH) (n=32) och en grupp med högre hälsonivå (HH) (n=32) ut. Resultaten för hela gruppen sångare visade en tydlig höjning av välbefinnandenivån. Vid jämförelse av grupperna LH och HH före och efter körsångsrepetition uppvisade LH lägre välbefinnande än HH. LH hade dock vid eftermätningen närmat sig gruppen HH beträffande välbefinnandenivå. Gruppen LH uppvisade en större välbefinnandeökning i form av mer omfattande minskning av negativa känslotillstånd än HH. Resultatet att sång och musik kan öka välbefinnandet stöds av tidigare forskning inom området.

Syftet för undersökningen var att utveckla metoder för sånguppvärmning i kör genom en aktionsforskningsstudie av tre separata repetitioner i en fyrstämmig kör. Bland annat testades yogaövningar som en del i sånguppvärmning och vilka reaktioner detta framkallade hos körsångarna. Resultatet visade att yoga kan användas som en metod i körsång för att öka avslappningen och samla koncentrationen inför ett sångpass, samt att körsångarnas reaktioner på yoga var övervägande positiva.

Bakgrund: Hösten 2016 var Påven Franciskus i Sverige för att uppmärksamma reformationsminnet, och undertecknade då tillsammans med Munib Younan, ordförande för Lutherska världsförbundet, ett dokument om strävan efter större närmanden och mer samarbete mellan katoliker och lutheraner. Detta har lett till att Katolska kyrkan i Sverige och Svenska kyrkan har börjat närma sig varandra mer, och det vore därför bra med en större förståelse för varandra även på musikens område. Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att jämföra körarbete mellan några församlingar i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan i Sverige för att se vilka likheter och skillnader som finns, och hur man resonerar kring olika frågor som rör körarbetet. Frågeställningarna är: Finns det en skillnad i arbetet med körer i de olika kyrkorna? Hur ser körledarna på de olika aspekterna av körarbetet? Metod: Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer gjorda med tre kyrkomusiker från Katolska kyrkan, och tre kyrkomusiker från Svenska kyrkan. Uppsatsen ger en begränsad inblick i frågan, då det är ett smalt urval av kyrkomusiker. Resultat: Det finns många likheter mellan de båda kyrkorna när det gäller körarbetet. Man arbetar på samma sätt med repetitioner oftast en gång i veckan och körerna sjunger i snitt en gång i månaden i gudstjänsten, som är det centrala i körarbetet. Repertoaren kommer ur den klassiska kyrkomusiken, men används på något olika sätt i respektive kyrka. Bland de andra saker som skiljer finns mängden resurser, i viss mån synen på språkbruk, men inte minst körsångarnas engagemang. De katolska körerna består i mycket högre utsträckning av kyrkoaktiva, och i Katolska kyrkan blir kyrkan en väg in tillkören, medan i Svenska kyrkan blir kören en väg in i kyrkan.