For the Sami, as in many other hunter cultures, the bear has been considered as sacred. The hunt itself, and following feast, has therefore been associated with several rituals and ceremonies. One of them is the burial of the bear’s remains. This thesis attempts to point to similarities between the characteristics of different bear graves, and their placements in the landscape. Bear graves appear in both Northern Sami and South Sami areas in Scandinavia. The graves in the North Sami area are the oldest, essentially from the period 900–1300 AD. They often appear in caves or natural gorges in large rocks along the coast. In the South Sami area, the graves are mostly younger than the northern, and the excavated and dated graves points to a period of usage between AD 1700 and 1800. The graves in the South Sami area are mostly located in the inland, with an appearance of a scree of large stones, where the bear’s bones have been placed on the ground and hidden with stones. Sometimes also wood and peat has been used to hide the remains of the bears in this area. In both the Northern Sami and the South Sami areas, the bear graves occurs mainly close to water, either in fjords, by lakes, riverbanks or on islands. The graves closeness to mountain and hill terrain, settlements and places of sacrifice, has also been identified as a characteristic feature.

It is inevitable that Structures become older and their intended use changes or the structuralcodes regulations change. In some regions the damage from seismic activities is a possibility.It becomes, therefore crucial to assess the structural capacity of such structures. The purposeof this study is to assess the different methods used for testing and estimating thecharacteristic in-situ compressive strength which is the most vital parameter required instructural assessment. The focus of the study is for existing structures where there is no prior knowledge about theconcrete strength. This study first investigates and evaluates the merits and demerits of thesemethods for investigation of the condition of in-situ compressive strength of concrete inexisting structures. A case study of the Skuru bridge that was built in 1914 was utilized forthis study. The study is based on information of the construction data and some results fromprior investigation performed by the company COWI. Afterwards, non-destructive tests werecarried out with the UPV and Rebound hammer to assess the quality of the concrete. In addition, the study assesses the use of different interpretation methods with regards toreliability and practical application. The results were interpreted in accordance to theEuropean codes, Swedish codes and other interpretation methods. The difference of theresults from the different interpretation methods are compared and evaluated for reliabilityand efficiency. The test results confirmed that the concrete consisted of the same strength class. However,the results from the different interpretation methods are dissimilar. The reason for obtainingdifferent results is because the methods depend on different methodologies. The studyshowed that some methods can sometimes overestimate the results and become unsafe forstructural assessment. On the contrary, the other methods can yield lower but safer estimates. Moreover, the use of small number of cores is evaluated for various methods. The reasons arebecause in practice, the preference is to avoid large number of cores. As a result, it isrecommended to apply care and proper judgment in selection of the methods andinterpretation of the results. It is also recommended to consider the methods with respect tothe aim of the investigation, their limitations and assumptions. / Samtida befintliga konstruktioner blir äldre och de dimensionerade lasterna ökar med tiden.Ifatt med detta ändras även kraven för större laster. Därför bör regelbundna inspektioner ochförbättringar genomföras. I vissa områden kan det även förekomma seismiska rörelser som isin tur förorsakar skador på strukturer. Av bland annat dessa anledningar är det därför viktigtatt bedöma bärförmågan för befintliga konstruktioner. Syftet med arbetet är att granska demetoder och tillvägagångssätt som finns för att kunna bedöma den karaktäristiskatryckhållfastheten för betong i befintliga konstruktioner. Tryckhållfastheten är den styrandeparametern för materialet under tillståndsbedömningar. Huvudfokuset med arbetet är att bedöma den karaktäristiska tryckhållfastheten för befintligakonstruktioner som saknar information om nuvarande tryckhållfasthet. Till en början utfördesen noggrann litteraturstudie för alla applicerbara metoder. Därefter gjordes en undersökningoch bedömning av för- och nackdelar med vardera metod. Syftet med dessa metoder är attkunna mäta den nuvarande tryckhållfastheten för befintliga konstruktioner. Efter en ingående litteraturstudie, valdes de icke-destruktiva metoderna Ultrasonic pulsevelocity och Schmidt Hammer. Dessa metoder applicerades senare på Skuru bron i syfte attutföra icke-destruktiva tester för att bedöma betongens kvalitet. Tidigarekonstruktionshandlingar samt provtagningsrapporter från Skurubron som byggdes år 1914,har legat till grund för detta arbete. Företaget COWI är ansvariga för Skurubron projektet ochhar tillhandahållit all information om bron. Vidare, redovisar detta arbete olika beräkningssätt för samtliga metoder utifrån olikastandarder och tolkningsmetoder. För varje tolkningsmetod har evalueringar och analyserutförts med avseende på tillförlitlighet och praktisk tillämpning. De redovisadeberäkningssätten har använts för att räkna fram resultat från destruktiva och icke-destruktivatester. Resultaten tolkades i enlighet med europeiska koder, svenska koder och andratolkningsmetoder. Skillnaden mellan resultaten från samtliga tolkningsmetoder jämförs ochutvärderas med hänsyn till tillförlitlighet och effektivitet. Testresultaten från UPV och Schmidt Hammer bekräftade att betongen består av sammatryckhållfasthetsklass. Resultaten från de olika tolkningsmetoderna var dock olika.Anledningen till att det blev olika resultat beror på att varje tolkningsmetod utgörs av sinaegna metodiska procedurer. Resultaten visade även att vissa standarder kan övervärderaresultaten vilket kan resultera i fel bedömning av den karaktäristiska tryckhållfastheten. Åandra sidan, resulterade vissa tolkningsmetoder i lägre men säkrare uppskattning avtryckhållfastheten. Utöver detta, utfördes det beräkningar på de destruktiva testerna utifrån olikatolkningsmetoder. Beräkningarna baserades dels på att räkna på ett mindre antal kärnor.Skälet till detta är att man i praktiken vill undvika att borra ett stort antal kärnor. Resultatenvisade att korrekt bedömning och försiktighet vid val av metod och tolkningsmetod behöverimplementeras. Det rekommenderas även att överväga metoderna med hänsyn tillutredningens ändamål, dess begränsningar och antaganden.