The thesis explores the complex area between preservation of museum collections, and the need to allow access to the collections and the artefacts for researchers. The focus is on archaeological collections, and inorganic materials in particular. The aim is to illustrate the problems, as well as the opportunities, of archaeological scientific analysis when combined with museological sciences such as materiality and material culture studies, theories of object biographies, the concept of objects as actors, and the issue of silent objects. Exploring the exchange between the museological and the natural sciences to promote enhanced usage of collection artefacts, and to explore whether there are real barriers or if they are perceived due to a lack of mutual understanding. Methodologically it is a text based analysis of the research situation internationally and nationally in Sweden, with a case study comprised of observation of a research team that at the same time were making archaeometallurgical analyses of bronze age objects, and interviews with a small group connected to the areas of interest for this thesis. The sources have consisted of the material generated by the case study, as well as the text material used to provide the necessary background. By using text analysis, Actor-network theory, observation, and interviews, the discussions can revolve around the theoretical perspectives of materiality, object biography and silent objects, with the premise that sample analyses could bring back some context to an artefact. The findings indicate that the museum sector and other disciplines would greatly benefit from closer collaborations with each other and work more interdisciplinary. Museum collections harbour artefacts that could enrich the collective disciplines with their informative values, and with a mass of sampled and analysed context-less artefacts, new and fascinating patterns could emerge, leading to new discoveries. The findings also show that, in archaeology, this is already in motion, and the hope is that this develops on a larger scale in the museum sector as well. / Den här uppsatsen undersöker det snåriga område mellan museers plikt att bevara samlingarna samt behovet att tillåta åtkomst för forskare till samlingarna och föremålen. Fokus ligger på arkeologiska samlingar, och oorganiskt material i synnerhet. Syftet är att belysa problemen, samt de möjligheter som arkeologisk vetenskaplig analys har att ge i kombination med museivetenskapliga begrepp såsom materialitet och materiell kultur, teorier om objektbiografi, objekt som aktörer och ”tysta” föremål. Uppsatsen utforskar utbyten mellan musei- och naturvetenskap som främjar ökad användning av föremål i samlingar, och undersöker om det finns verkliga hinder i utbytet eller om de endast är upplevda på grund av en bristande ömsesidig förståelse. Metodologiskt är det en textbaserad analys av forskningsläget internationellt och nationellt i Sverige, med en fallstudie bestående av observation av en forskargrupp som samtidigt gjorde arkeometallurgiska analyser av bronsåldersföremål, och intervjuer med en liten grupp personer med koppling till intresseområdena för denna uppsats. Källorna består av det material som genererats av fallstudien, samt den litteratur som gett den nödvändiga bakgrunden. Genom att använda textanalys, Actor-network theory, observation och intervjuer, kretsar diskussionerna runt teoretiska perspektiv som materialitet och materiell kultur, objektbiografi och ”tysta” föremål utifrån förutsättningen att analys kan återföra lite av en artefakts kontext. Resultaten visar på att museisektorn och andra discipliner i hög grad skulle tjäna på ett närmare samarbete och att arbeta mer tvärvetenskapligt. Museisamlingar inhyser föremål som skulle kunna berika de samlade disciplinerna med sina informativa värden, och med en mängd provtagningar och analyser av kontextlösa föremål kan nya och fascinerande mönster framträda, vilket i sin tur kan leda till nya upptäckter. Resultaten visar också att detta redan är satt i rörelse inom åtminstone arkeologin, men förhoppningen är att detta även kan ske i större skala inom museisektorn.

It is inevitable that Structures become older and their intended use changes or the structuralcodes regulations change. In some regions the damage from seismic activities is a possibility.It becomes, therefore crucial to assess the structural capacity of such structures. The purposeof this study is to assess the different methods used for testing and estimating thecharacteristic in-situ compressive strength which is the most vital parameter required instructural assessment. The focus of the study is for existing structures where there is no prior knowledge about theconcrete strength. This study first investigates and evaluates the merits and demerits of thesemethods for investigation of the condition of in-situ compressive strength of concrete inexisting structures. A case study of the Skuru bridge that was built in 1914 was utilized forthis study. The study is based on information of the construction data and some results fromprior investigation performed by the company COWI. Afterwards, non-destructive tests werecarried out with the UPV and Rebound hammer to assess the quality of the concrete. In addition, the study assesses the use of different interpretation methods with regards toreliability and practical application. The results were interpreted in accordance to theEuropean codes, Swedish codes and other interpretation methods. The difference of theresults from the different interpretation methods are compared and evaluated for reliabilityand efficiency. The test results confirmed that the concrete consisted of the same strength class. However,the results from the different interpretation methods are dissimilar. The reason for obtainingdifferent results is because the methods depend on different methodologies. The studyshowed that some methods can sometimes overestimate the results and become unsafe forstructural assessment. On the contrary, the other methods can yield lower but safer estimates. Moreover, the use of small number of cores is evaluated for various methods. The reasons arebecause in practice, the preference is to avoid large number of cores. As a result, it isrecommended to apply care and proper judgment in selection of the methods andinterpretation of the results. It is also recommended to consider the methods with respect tothe aim of the investigation, their limitations and assumptions. / Samtida befintliga konstruktioner blir äldre och de dimensionerade lasterna ökar med tiden.Ifatt med detta ändras även kraven för större laster. Därför bör regelbundna inspektioner ochförbättringar genomföras. I vissa områden kan det även förekomma seismiska rörelser som isin tur förorsakar skador på strukturer. Av bland annat dessa anledningar är det därför viktigtatt bedöma bärförmågan för befintliga konstruktioner. Syftet med arbetet är att granska demetoder och tillvägagångssätt som finns för att kunna bedöma den karaktäristiskatryckhållfastheten för betong i befintliga konstruktioner. Tryckhållfastheten är den styrandeparametern för materialet under tillståndsbedömningar. Huvudfokuset med arbetet är att bedöma den karaktäristiska tryckhållfastheten för befintligakonstruktioner som saknar information om nuvarande tryckhållfasthet. Till en början utfördesen noggrann litteraturstudie för alla applicerbara metoder. Därefter gjordes en undersökningoch bedömning av för- och nackdelar med vardera metod. Syftet med dessa metoder är attkunna mäta den nuvarande tryckhållfastheten för befintliga konstruktioner. Efter en ingående litteraturstudie, valdes de icke-destruktiva metoderna Ultrasonic pulsevelocity och Schmidt Hammer. Dessa metoder applicerades senare på Skuru bron i syfte attutföra icke-destruktiva tester för att bedöma betongens kvalitet. Tidigarekonstruktionshandlingar samt provtagningsrapporter från Skurubron som byggdes år 1914,har legat till grund för detta arbete. Företaget COWI är ansvariga för Skurubron projektet ochhar tillhandahållit all information om bron. Vidare, redovisar detta arbete olika beräkningssätt för samtliga metoder utifrån olikastandarder och tolkningsmetoder. För varje tolkningsmetod har evalueringar och analyserutförts med avseende på tillförlitlighet och praktisk tillämpning. De redovisadeberäkningssätten har använts för att räkna fram resultat från destruktiva och icke-destruktivatester. Resultaten tolkades i enlighet med europeiska koder, svenska koder och andratolkningsmetoder. Skillnaden mellan resultaten från samtliga tolkningsmetoder jämförs ochutvärderas med hänsyn till tillförlitlighet och effektivitet. Testresultaten från UPV och Schmidt Hammer bekräftade att betongen består av sammatryckhållfasthetsklass. Resultaten från de olika tolkningsmetoderna var dock olika.Anledningen till att det blev olika resultat beror på att varje tolkningsmetod utgörs av sinaegna metodiska procedurer. Resultaten visade även att vissa standarder kan övervärderaresultaten vilket kan resultera i fel bedömning av den karaktäristiska tryckhållfastheten. Åandra sidan, resulterade vissa tolkningsmetoder i lägre men säkrare uppskattning avtryckhållfastheten. Utöver detta, utfördes det beräkningar på de destruktiva testerna utifrån olikatolkningsmetoder. Beräkningarna baserades dels på att räkna på ett mindre antal kärnor.Skälet till detta är att man i praktiken vill undvika att borra ett stort antal kärnor. Resultatenvisade att korrekt bedömning och försiktighet vid val av metod och tolkningsmetod behöverimplementeras. Det rekommenderas även att överväga metoderna med hänsyn tillutredningens ändamål, dess begränsningar och antaganden.