Relativt lite forskning har de senaste årtiondena bedrivits gällande svedjebruket, i synnerhet förekomsten och utbredningen av svedjeland inom enskilda byar. Arealen svedjad mark i förhållande till arealen åkermark i byn Algustorp, Röke socken, norra Skåne utgör grunden för denna studie. Gunhild Weimarck publicerade 1953 en avhandling där arealen svedjad mark jämförs med arealen åkermark i Lönsboda, Örkened socken, nordöstra Skåne. För denna uppsats är jämförelser mellan de två byarna fundamental, det vill säga en komparativ studie där likheter och skillnader diskuteras utifrån olika parametrar. Uppsatsen ska dessutom ge ökad kännedom om svedjebrukets förekomst i fem närbelägna byar i anslutning till Algustorp, belysa svedjandets betydelse för agrarsamhället och framför allt redogöra för svedjelandens omfattning inom byn Algustorp. För att möjliggöra detta har källmaterial i form av frågelistsvar, jordeböcker och historiskt kartmaterial varit grundläggande för studien. Analyser av geografisk information i applikationen ArcMap har underlättat beräkningen av arealen svedjemark respektive åkermark i Algustorp. Resultatet visar att arealen svedjeland i Algustorp var mindre än byns åkerareal, till skillnad från Lönsboda, där svedjemarkens areal istället var större i förhållande till byns åkermark. Detta fenomen tycks bero på regionala skillnader, det vill säga olikartade markförhållanden i de olika byarna. Tillgången på odlingsbar mark framstår som mycket liten i Lönsboda. Därmed förekom större arealer svedjemark i Lönsboda till skillnad från Algustorp, där förutsättningarna för spannmålsodling till synes är mera gynnsamma. Det är med stor sannolikhet naturgivna förhållanden, främst jordartssammansättningen, som pådrivit ett större behov av att nyttja svedjebruk i Lönsboda.

Ängens hade stor betydelse för jordbruket fram till 1800–1900-tal och syfte var att producera vinterfoder till djuren. När skiftesreformerna etablerades möjliggjordes att ägostycken slogs samman till större, mer lättbrukliga åkrar vilket bidrog till att mer mark kunde läggas under plog. Vallodlingen introducerades vilket resulterade i ängens minskade status. Syftet med studien är att redogöra för ängsarealens förändring under perioden 1700–1900 i Huaröds och Södra Rörums socknar utifrån en källkritisk granskning av jordbruksstatistiken och historiskt kartmaterial. Utifrån jordbruksstatistiken och kartmaterialet har andelen äng satts i förhållande till inägomark. För både Södra Rörums socken och Huaröds socken visar jordbruksstatistiken återkommande anmärkningsvärda felrapportering vilket bidrar till att materialet inte lämpar sig för studier.   Kartmaterialet består av både kartmaterial på socken och bynivå som har tillkommit under en lång tidsperiod med skiftande syften och varierande förutsättningar. Laga skifteskarta avmättes av en lantmätare och syftet vara att fördela jorden rättvist. Materialet bedöms som tillförlitligt på grund av lantmätarens detaljerade arealuppmätning. Häradsekonomiska kartan bör eventuellt ifrågasättas mer. Ängens hade i stort sett förlorat sin betydelse och därför fanns inget intresse av att upprätthålla en lika noggrann klassificering som i skifteskartorna. Det vi med denna studie kan konstatera är att ängen minskat från 1800-talet fram till 1900-talet, dock kan vi inte under några omständigheter fästa det i varken tid eller takt med uppgifter från hushållssälskapens jordbruksstatistik.