Denna studie ämnar undersöka hur nedskrivningar av goodwill påverkar de framtida kassaflödena för svenska börsnoterade företag samt om det kan finnas agent-teoretiska problem eller resultatmanipulerande incitament som påverkar relationen mellan goodwill och de framtida kassaflödena. I och med att studiens urval består av svenska börsnoterade bolag är IFRS det applicerbara regelverket där studien använder sig av ett kvantitativt tillvägagångsätt för att med ett deduktivt angreppssätt söka svar på de frågeställningar som finns. Omfattningen av studien är 1277 observationer mellan åren 2007 och 2012, vilket innebär att ett företag har blivit identifierat och inkluderat i studien för varje år ett företag innehaft goodwill som redovisad tillgångspost mellan 2007 och 2012. Det empiriska materialet är inhämtat från diverse databaser. Vad gäller tillgångsposten goodwill är den insamlad och därefter manuellt granskad för alla observationer för att säkerställa de kvalitativa krav vi har haft på datamaterialet. För att svara mot studiens primära syfte har hypoteser deducerats från studiens teoretiska referensram. Ur den tidigare forskningen har det även identifierats meningsskiljaktigheter i hur väl de tillämpliga standarderna följs och hur investerare reagerar på nedskrivningar av goodwill, vilket ytterligare stärker de incitament som finns med studien. Den inledande operationaliseringen är en replikering av en tidigare studie för att studera om det finns ett negativt samband mellan nedskrivningar av goodwill och de framtida kassaflödena. Därefter undersöker studien om dessa nedskrivningar kan påverkas av företagens skuldsättningsgrad som en proxy för agent-teoretiska problem, för att slutligen studera hur nedskrivningarna kan vara frukten av resultatmanipulerande incitament i form av bonus till företagsledningen. Värt att nämna är att de två senare operationaliseringarna har tagits fram på eget manér men att dess inspiration har hämtats från den teoretiska referensramen. Det empiriska resultatet visar att nedskrivningar av goodwill och de framtida kassaflödena hade ett signifikant och negativt samband. Implicit innebär detta att nedskrivningar av goodwill genererar lägre kassaflöden i framtiden. Vidare visade det empiriska resultatet inte tillräckliga bevis för att kunna utesluta förekomsten av agent- teoretiska problem. Däremot har studiens resultat empiriskt stöd för att resultatmanipulering inte påverkar sambandet mellan nedskrivningar av goodwill och de framtida kassaflödena. Sammanfattningsvis bidrar resultatet till slutsatserna med att svenska börsnoterade företag följer gällande standard och skriver ner goodwill när ekonomiska omständigheter indikerar lägre framtida kassaflöden. Avslutningsvis kan vi inte utesluta att nedskrivningar beror på andra faktorer än de framtida kassaflödena vilket kan bero på agent-teoretiska problem. Med tanke på att resultatmanipulerande incitament inte har någon inverkan på sambandet mellan nedskrivningar av goodwill och framtida kassaflöden, indikerar resultatet på god etik hos företagsledningar bland svenska börsnoterade bolag.

<p>Bakgrund: Vissa företag skall enligt årsredovisningslagen bifoga en kassaflödesanalys i sin årsredovisning för att redovisa företagets likviditetsförändring under perioden. De företag som upprättar en kassaflödesanalys följer Redovisningsrådets rekommendation, som till största del är en översättning av IASCs "Cash Flow Statements". Detta innebär att den svenska rekommendationen är harmoniserad mot internationell standard. Kassaflödesanalysen kan användas internt av företaget för att få kontroll över de likvida medel som strömmar in och ut ur företages verksamhet. Även andra intressenter, såsom investerare och långivare, kan vara intresserade av företages finansiella situation, eftersom de vill beräkna lönsamheten samt studera företagets förmåga att betala sina skulder. </p><p>Syfte: I vilket syfte upprättas en kassaflödesanalys och om denna analys upprättas hur används den som ett styrmedel av företagen. Vi vill även undersöka orsaken till varför företagen använder den indirekta eller direkta metoden vid redovisning av kassaflöden. </p><p>Genomförande: I denna uppsats består vår primärdata av intervjuer med sammanlagt tio personer på sju olika företag och vi har valt att intervjua moderbolaget i dessa koncerner. Tre besöksintervjuer med BT, Cloetta och IFS, två intervjuer via e-post med Skandia samt tre telefonintervjuer med Föreningssparbanken, Electrolux och Arla. </p><p>Resultat: Vi har i vår studie uppmärksammat att de flesta företag använder sig av bådeen intern och en extern kassaflödesanalys. Den externa analysen är den som bifogas i årsredovisningen och den används mycket sparsamt eller inte alls för intern styrning, medan den interna används i den löpande redovisningen och jämställs ofta med en likviditetsbudget. De undersökta företagen använder sig av den indirekta metoden vid upprättandet av kassaflödesanalysen och detta beror främst på att ekonomisystemet ej är uppbyggt på in- och utbetalning vilket innebär att tillämpningen av direkt metod skulle bli alltför tidskrävande. Den indirekta metoden visar också en tydlig koppling mellan redovisat resultat och kassaflödet.</p>

Bakgrund: Vissa företag skall enligt årsredovisningslagen bifoga en kassaflödesanalys i sin årsredovisning för att redovisa företagets likviditetsförändring under perioden. De företag som upprättar en kassaflödesanalys följer Redovisningsrådets rekommendation, som till största del är en översättning av IASCs "Cash Flow Statements". Detta innebär att den svenska rekommendationen är harmoniserad mot internationell standard. Kassaflödesanalysen kan användas internt av företaget för att få kontroll över de likvida medel som strömmar in och ut ur företages verksamhet. Även andra intressenter, såsom investerare och långivare, kan vara intresserade av företages finansiella situation, eftersom de vill beräkna lönsamheten samt studera företagets förmåga att betala sina skulder. Syfte: I vilket syfte upprättas en kassaflödesanalys och om denna analys upprättas hur används den som ett styrmedel av företagen. Vi vill även undersöka orsaken till varför företagen använder den indirekta eller direkta metoden vid redovisning av kassaflöden. Genomförande: I denna uppsats består vår primärdata av intervjuer med sammanlagt tio personer på sju olika företag och vi har valt att intervjua moderbolaget i dessa koncerner. Tre besöksintervjuer med BT, Cloetta och IFS, två intervjuer via e-post med Skandia samt tre telefonintervjuer med Föreningssparbanken, Electrolux och Arla. Resultat: Vi har i vår studie uppmärksammat att de flesta företag använder sig av bådeen intern och en extern kassaflödesanalys. Den externa analysen är den som bifogas i årsredovisningen och den används mycket sparsamt eller inte alls för intern styrning, medan den interna används i den löpande redovisningen och jämställs ofta med en likviditetsbudget. De undersökta företagen använder sig av den indirekta metoden vid upprättandet av kassaflödesanalysen och detta beror främst på att ekonomisystemet ej är uppbyggt på in- och utbetalning vilket innebär att tillämpningen av direkt metod skulle bli alltför tidskrävande. Den indirekta metoden visar också en tydlig koppling mellan redovisat resultat och kassaflödet.

Bakgrund: I och med en ökad internationell handel har det blivit allt viktigare med en adekvat hantering av transaktionsexponering. Valutor är förknippade med olika risker och ger således upphov till skild transaktionsexponering, vid handel med utlandet. Tidigare forskning förordar att hantering av trasaktionsexponering regleras via styrdokument, och vi har identifierat en avsaknad av forskning kring hur svenska företags styrdokument är utformade. Problemformulering: I vilken utsträckning kongruerar tidigare forskning med hur svenska företag har utformat styrdokument för hantering av transaktionsexponering i olika valutor? Syfte: Syftet med studien är att, i relation till vad tidigare forskning förespråkar, undersöka och analysera hur styrdokument för hantering av transaktionsexponering är utformat i företag. Studien syftar även till att analysera skiljaktigheter i styrdokumentet för transaktionsexponering i olika valutor, samt vilka faktorer som ger upphov till eventuella avvikelser. Slutsatser: Studiens resultat tyder på en tydlig kongruens mellan tidigare forskning och etablerade tillvägagångssätt för hur styrdokument för hantering av transaktions-exponering är utformat i svenska företag. Styrdokumentet är övergripande i sin utformning; reglerar strategin för riskhantering men inte tillvägagångssättet för hanteringen. Styrdokumentet reglerar inga skillnader för hur transaktionsexponering i olika valutor ska hanteras, trots att den faktiska hanteringen uppvisar markanta skillnader. Upphov till olik hantering ger: faktorer relaterade till valutamarknadens egenskaper, företagsspecifika faktorer och andra påverkande omvärldsfaktorer. Kunskapsbidrag: Studien bidrar till en ökad förståelse och tydligare nyansering av hur svenska företag styr hantering av transaktionsexponering, utifrån ett företagsperspektiv. Vidare ämnar studien föranleda intresse för hur företag reglerar hantering av transaktions-exponering i olika valutor, och av vilken bevekelsegrund. / Background: As a result of increased international trading, adequate management of transaction exposure has become more important. Foreign currency cash flows are associated with different risks and thus give cause to distinct transaction exposure with overseas trading. Previous research advocates that management of transaction exposure is controlled through policy documents and we have identified a lack of research in how policy documents of Swedish firms are designed. Problem: To what extent is previous research agreeing with how Swedish firms have developed policy documents for managing transaction exposure of different foreign currency cash flows? Aim: The aim of the study is, compared to what previous research advocates, to examine and analyze how policy documents for managing transaction exposure are designed within the Swedish firms. The study also aims to analyze the differences in the policy document for the transaction exposure in different foreign currency cash flows, as well as the factors that give reasons to possible deviations. Conclusions: The findings of the study indicate a clear congruence between previous research and established practices of how policy documents for managing transaction exposure are designed in Swedish firms. Policy documents are comprehensive in their design; regulate the risk management strategy but not the management procedures. Even though the actual management of transaction exposure of different foreign currency cash flows indicates significant discrepancies, the policy document doesn’t regulate any of them. Giving reason for a different management are: factors related to the foreign exchange market characteristics, company-specific factors and other influencing market factors.Contribution: The study contributes to a better understanding and clearer differentiation of how Swedish firms control the management of transaction exposure, from a business perspective. Moreover, the study intends to give rise to the interest in how and on which grounds companies differently control the management of transaction exposure of different foreign currency cash flows.