Sammanfattning Syftet med föreliggande arbete är att utifrån en fenomenologisk ansats visa en bild av hur livet i grundskolan, vid olika tidpunkter, kan te sig för en elev med högfungerande autism. Hur upplever hon sig själv och sin situation i skolan vid de olika tillfällena och hur förändras hennes upplevelse i ett longitudinellt perspektiv?     Hur förstår och uttrycker Alice sig själv och sin identitet?    Hur hanterar och förstår Alice sin situation i skolan?    Hur relaterar hon till och kommunicerar med andra?    Hur förstår och förklarar hon sina problem?    Hur förstår och påverkas hon av skolans berättelse om henne? För att besvara syftets frågeställningar har jag utfört ostrukturerade observationer samt informella samtal med eleven vid tre olika tillfällen under hennes grundskoletid. Observationer och samtal analyseras och diskuteras sedan i ett longitudinellt perspektiv utifrån aktuell forskning, litteratur om autism och fenomenologiska teorier.       Sammanfattningsvis framträder några generella drag och aspekter särskilt under Alices skoltid.    För det första syns en skillnad i hur hon hanterar sin annorlunda perception och utrycker sin vilja. Under årskurs två tar hon initiativ till att kommunicera sin vilja och sina känslor medan hon under senare år strävar efter att dölja sina reaktioner och drar sig undan.        För det andra hur den strävan efter att ta kontakt och kommunicera med andra, både fysiskt och verbalt som syns under tidigare år senare näst intill försvunnit.           För det tredje syns en skillnad i hur hon förklarar och förstår sin autism.  Från att ha en endast verbal förståelse av autismen som en smittsam sjukdom uppfattar hon den efterhand allt mer som en del av sig själv.    Gemensamt för ovanstående aspekter är att de uttrycker delar av hur hon uppfattar och förstår sig själv och sin relation till omgivningen. Medan hon som liten skiljer tydligt mellan sitt subjekt och objekt utvecklar hon med åren en alltmer konfliktfylld självbild där hon inte längre håller fast vid sitt inre själv. Sammanblandningen av subjekt och objekt färgas av andras uppfattningar om henne och hennes autism.             Alla de här aspekterna står i relation till skolans pedagogiska linje och påverkas av skolans bild av vem Alice är och vad som är rätt för henne.

Syftet med denna studie var att undersöka hur två förskolor i två olika kommuner arbetade med inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kvalitativ studie där det insamlade materialet analyserades genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat delades upp utifrån två delstudier, som i sin tur genomfördes tillsammans med fyra förskollärare från respektive förskola. Studiens teoretiska bakgrund lutar sig mot Perssons kategoriska och relationella perspektiv, som bygger på två olika synsätt kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Den teoretiska bakgrunden tar även avstamp i inkluderingsbegreppet, som framställs av Nilholm. Studiens huvudsakliga resultat visade att de kommunala riktlinjerna för arbetet med en inkluderande förskola och barn i behov av särskilt stöd, skiljde sig åt i de två olika kommunerna. Resultatet av respondenternas svar i delstudie 1 och 2 tolkade vi också utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Vi kunde även i vårt resultat dra slutsatsen att samtliga förskollärare i de båda delstudierna hade samma tankar och förutsättningar för att sträva mot ett inkluderande arbetssätt. Men att de, enligt våra tolkningar, är i behov av mer stöd uppifrån för att fullt ut kunna arbeta med att inkludera alla barn förskolan - oavsett vilket stöd det enskilda barnet är i behov av.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som arbetar i grundskolan ser på sin undervisning av elever som befinner sig i gråzon och vilket stöd de använder sig av i undervisningen. Elever som befinner sig i gråzon innebär att eleverna har inlärningssvårigheter men de har inte diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och därmed inte har rätt till grundsärskolan som skolform. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med 11 kvinnliga lärare i grundskolan. De definierade begreppet gråzon och berättade om sina erfarenheter av att undervisa dessa elever. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori användes för att analysera resultatet. Det relationella- och kategoriska perspektivet som Persson beskriver är ytterligare en teori som används för att analysera resultatet. Resultatet visade att lärarna ser flera möjliga strategier som de kan använda för att stärka elevernas lärande som att repetera mer för hela klassen och använda mer stödmaterial. En utmaning lärarna såg var att de upplever tidsbrist och att de eftersöker mer kunskaper om elever som befinner sig i gråzonen. En slutsats vi kunde dra av studien var att lärarna känner att de inte räcker till och vill och behöver ha mer kunskap om dessa elever för att utveckla sin egen undervisning.