Bakgrund: Sjuksköterskan i kommunens äldrevård befinner sig i en allt mer pressad arbetssituation. Det beror på minskade resurser och en allt äldre befolkning med komplexa och olika behov av omvårdnads- och sjukvårdande insatser i kommunerna. Det är viktigt med en god arbetssituation för att kunna vara trygg i sin yrkesroll, utföra omvårdnadsarbete med hög kvalitet och bibehållen hälsa. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans arbetssituation inom kommunal äldrevård i Sverige från ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie. Valda artiklar var: fem kvalitativa studier och fem kvantitativa studier. Resultat: Presenteras inom två huvudkategorier; Organisationens betydelse för arbetssituationen och Sjuksköterskans upplevelser av betydelse för arbetssituationen. Sjuksköterskorna kände sig pressade på grund av otydlig organisation, att ständigt vara tillgänglig, ha dåligt samvete för att inte räcka till, vara ifrågasatt och brist på handledning och komptetensutveckling. Slutsatser: Sjuksköterskorna upplever att de inte kan påverka sin arbetssituation, de känner sig inte uppskattade eller värdefulla. Det framkom en avsaknad av en tydlig struktur i organisationen och tydlig rollfördelning. Det finns ett samband mellan att kunna påverka arbetssituationen och vilken kompetens sjuksköterskan har. Arbetsgivaren har ett ansvar att uppmuntra och ge ekonomiska förutsättningar för kompetensutveckling.

<p>Patienter med diagnosen hjärtsvikt ökar i samhället, årligen beräknas ca 30 000 nya fall tillkomma. Egenvård är viktig för denna patientgrupp men för att bedriva egenvård krävs att patienten har tillräklig fysisk och psykisk kapacitet, kunskap och motivation. Råder brist på egenvårdsresurser är det ofta personalen på äldreboendet som måste stödja eller helt ta över egenvården. För detta krävs kunskap att se signaler och symtom vid en försämring. Syftet med denna studie var att kartlägga hur personalen i kommunens äldreboende uppfattar signaler och symtom hos patienten med hjärtsvikt samt vilka åtgärder som vidtas när patienten själv saknar egenvårdsförmåga. Studien genomfördes i en mellansvensk kommun under våren 2007. Enkäter (n=228) skickades ut till 8 kommunala äldreboenden. Enkäten vände sig till den personal som arbetade med omvårdnaden på boendet, kommunsköterskorna var exkluderade från studien. Enkäten omfattade både öppna frågor och frågor med fasta svarsalternativ. Resultatet visade att utbildningsnivån var hög, 96,7 % hade någon form av vårdutbildning, 3,3 % saknade helt utbildning. Studien visade att personalen kontaktar kommunsköterskan vid avvikande symtom men att personalen ofta inte vet vilken eller vilka sjukdomar de boende lider av. Om kunskap finns om vilken sjukdom den boende har samt vilken eller vilka symtom som ses vid en försämring så kan ett lidande förhindras för den boende. Finns kunskap att förhindra och förebygga finns även en vårdkvalitet att vinna och pengar att spara.</p>

Patienter med diagnosen hjärtsvikt ökar i samhället, årligen beräknas ca 30 000 nya fall tillkomma. Egenvård är viktig för denna patientgrupp men för att bedriva egenvård krävs att patienten har tillräklig fysisk och psykisk kapacitet, kunskap och motivation. Råder brist på egenvårdsresurser är det ofta personalen på äldreboendet som måste stödja eller helt ta över egenvården. För detta krävs kunskap att se signaler och symtom vid en försämring. Syftet med denna studie var att kartlägga hur personalen i kommunens äldreboende uppfattar signaler och symtom hos patienten med hjärtsvikt samt vilka åtgärder som vidtas när patienten själv saknar egenvårdsförmåga. Studien genomfördes i en mellansvensk kommun under våren 2007. Enkäter (n=228) skickades ut till 8 kommunala äldreboenden. Enkäten vände sig till den personal som arbetade med omvårdnaden på boendet, kommunsköterskorna var exkluderade från studien. Enkäten omfattade både öppna frågor och frågor med fasta svarsalternativ. Resultatet visade att utbildningsnivån var hög, 96,7 % hade någon form av vårdutbildning, 3,3 % saknade helt utbildning. Studien visade att personalen kontaktar kommunsköterskan vid avvikande symtom men att personalen ofta inte vet vilken eller vilka sjukdomar de boende lider av. Om kunskap finns om vilken sjukdom den boende har samt vilken eller vilka symtom som ses vid en försämring så kan ett lidande förhindras för den boende. Finns kunskap att förhindra och förebygga finns även en vårdkvalitet att vinna och pengar att spara.

Syftet var att undersöka vad som framkallade upplevelser av stress hos sjuksköterskor inom kommunal äldrevård samt att belysa hur sjuksköterskorna gjorde för att hantera dessa situationer. Studien hade en kvalitativ deskriptiv design och data samlades in med hjälp av enskilda intervjuer med sex sjuksköterskor. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna hade egna krav som inte kunde motsvaras och att verksamheten stundtals inte gav förutsättningar för sjuksköterskorna att utföra ett bra omvårdnadsarbete. Vårdpersonal och anhöriga ställde ibland högre krav än vad sjuksköterskorna kunde motsvara vilket kunde leda till en känsla av frustration. Det förekom även att samarbetet med andra vårdverksamheter inte motsvarade sjuksköterskornas förväntningar. Däremot erhölls olika slags stöd från kollegor som underlättade i den stressande situationen. Vidare vidtog sjuksköterskorna även egna åtgärder för att hantera förekommande stress. Att arbeta under stress och tidspress är påfrestande, både psykiskt och fysiskt, och kan på lång sikt påverka sjuksköterskornas egna hälsa. Att arbetsgivaren arbetar stressförebyggande och erbjuder kunskap i stresshantering är därför av vikt. Vidare kan även omvårdnadens kvalitet och vårdtagarens säkerhet påverkas negativt vid stress. Detta gör det än mer angeläget att sträva efter en mindre stressande arbetsmiljö.

SAMMANFATTNING Att arbeta som sjuksköterska inom den kommunala äldrevården är en svår uppgift, då sjuksköterskan ofta upplever stor frustration över att vara den "ensamma fixaren". Att vara den "ensamma fixaren" kan beskrivas som att kunna allt och vara överallt, medan man samtidigt känner sig underskattad och osynlig. Sjuksköterskorna riskerar på grund av detta, att göra misstag och utveckla sjukdom på grund av stress. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av stress i sin arbetssituation inom kommunal äldrevård. Studien hade en kvalitativ deskriptiv design och data samlades in med hjälp av enskilda intervjuer med sex sjuksköterskor. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde oförutsedda händelser som stressande, då de även hade planerade ärenden sedan tidigare. Övrig vårdpersonal och anhöriga ställde ibland högre krav än vad sjuksköterskorna kunde motsvara vilket gjorde sjuksköterskorna frustrerade. Sjuksköterskorna hade även egna krav som inte kunde motsvaras och att verksamheten inte alltid gav förutsättningar för att sjuksköterskorna skulle kunna utföra ett bra omvårdnadsarbete utifrån sina ideal vilket kan leda till moralisk stress. Sjuksköterskorna upplevde en för hög arbetsbelastning och för mycket stress i sin arbetsmiljö. Vidare visade resultatet att sjuksköterskan upplevde brister i patientsäkerheten såsom läkarbristen, att ej kunna ge en säker läkemedelshantering och att inte hinna skriva och bearbeta avvikelser. Att arbeta under tidspress och stress är påfrestande, både fysiskt och psykiskt, och kan på sikt påverka sjuksköterskornas hälsa och därmed även patientsäkerheten negativt. Att arbetsgivaren erbjuder kunskap i stresshantering och arbetar stressförebyggande är därför av vikt.