Sociala medier har blivit en stor kommunikativ del av vardagen i samhället. Information och interaktion ökar på digitala plattformar. Myndigheter kämpar med att skapa dialog med medborgare och har svårigheter med att nå ut med information till samhället genom sina informationskanaler. Sociala medier har visat sig vara en bra plattform både för information och interaktion. Om plattformarna används som de är designade till att användas. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och på vilket sätt Gävle kommun kommunicerar på deras sociala medier samt hur det tas emot av medborgarna i kommunen. En annan del av uppsatsen är att förstå Gävle kommuns val av sociala medier framför andra kommunikationskanaler och varför de väljer att använda valda kanaler. Uppsatsen utgörs av en kvalitativ och en kvantitativ studie, där vi gör både en enkätundersökning och en intervju med anställda på Gävle kommuns kommunikationsavdelning. Undersökningen försöker utröna hur nödvändiga Gävle kommuns sociala mediekanaler är för invånarna, alltså hur invånarna värderar de kommunala sociala mediekanalerna. Uppsatsen försöker främst svara på forskningsfrågan: Hur ser Gävle kommuns strategiska kommunikationsarbete ut? Undersökningen försöker även svara på frågorna: Hur ser användandet av sociala medier ut hos Gävle kommun och dess invånare och hur upplever gävleborna Gävle kommuns sociala mediekanaler och deras innehåll i jämförelse med kommunens mål med kommunikationen? Uppsatsens teoretiska ramverk utgår från Marshall McLuhans (2009) teorier om mediet som budskap, Christian Fuchs (2017) definition av sociala medier, Livia Norströms (2019) avhandling gällande svenska kommuner och sociala medier samt Ines Mergels (2013) teorier kring myndigheter och sociala medier. Uppsatsens resultat är delvis att mediets form kan vara viktigare än innehållet. Sociala mediers innehåll är sekundärt för respondenterna i enkätundersökningen. Det viktiga är inte vad kommunen säger med sina sociala medier utan att de har dem. Uppsatsens resultat visar även att kommunen prioriterar sina sociala mediekanaler för ensidig information snarare än tvåvägskommunikation. Transparens genom representation är viktigare för kommunen snarare än interaktion med invånarna. Respondenterna i enkätundersökningen uppger att de ser positivt på kommunens sociala medier men att de varken tar del av dialogen med kommunen eller informationen på de sociala medieplattformarna.

Det förändrade medielandskapet i Sverige innebär att myndigheter måste hitta nya vägar för att nå allmänheten. Samtidigt visar statliga utredningar att medborgarnas delaktighet i demokratin bör ökas. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka på vilket sätt kommuner kan interagera med medborgare i åldern 18–45 på sociala medier, samt om interaktionen kan öka medborgarnas delaktighet i samhället. Uppsatsen utgörs av en fallstudie av Luleå kommuns kommunikation i sociala medier, och undersöker både kommunens och medborgarnas perspektiv. Den övergripande forskningsfrågan är: ”Kan en kommun öka medborgarnas delaktighet i det lokala samhället genom interaktion i sociala medier?”. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av Ines Mergels (2013a) teori om myndigheters användning av sociala medier, samt Jesper Strömbecks (2004) resonemang om deltagardemokrati. Metoden består av två informantintervjuer med anställda på Luleå kommuns kommunikationskontor, samt en enkätundersökning riktad till kommunmedborgare i åldern 18–45, där 106 svar inkom. Uppsatsens huvudsakliga resultat är att kommunen främst använder sociala medier för att sprida information och öka sin tillgänglighet, snarare än att interagera med medborgare. Medborgarna är mycket positiva till att kommunen använder sociala medier för att sprida information. I dagsläget är det inte särskilt troligt att medborgarna skulle interagera med kommunen för att utöva inflytande över kommunala frågor på sociala medier, även om de i hög grad är positiva till idén om att Luleå kommun vill skapa dialog och be om deras åsikter via sociala medier. På grund av att kommunens sociala medier hålls politiskt neutrala, och eftersom medborgarna inte är särskilt intresserade av att utöva inflytande över kommunala frågor på sociala medier, kan medborgarnas delaktighet i det lokala samhället i mycket låg grad ökas genom interaktion med kommunen i sociala medier.

Denna studie studerar Halmstad kommuns kommunikation i en särskilt ansträngd situation och vill bidra med kunskap om organisationskommunikation i liknande kommunikationsinsatser.  Hur har Halmstad kommun arbetat för att föra in dricksvattenbrist på kommunens invånares agenda under bevattningsförbudet 2017? Vilka strategier har Halmstad kommun använt sig av i sin kommunikation under bevattningsförbudet? Hur beskrivs Halmstad kommuns kommunikation gentemot kommuninvånarna och de lokala medierna av kommunens och lokaltidningens representanter? Vilken retorik har Halmstad kommun använt i kommunikationen under bevattningsförbudet? Denna uppsats studerar Halmstad kommuns strategi och retorik under kommunens bevattningsförbud 2017. Med hjälp av Excellence Theory in public relations och intervjuer analyseras Halmstad kommunens kommunikationsstrategi samt en retorisk analys av tre kommunikationsinsatser. Uppsatsens resultat visar att Halmstad kommun har haft som del av sin strategi att vara kommunikativa, informativa och öppna under bevattningsförbudet. Vilket speglar sig i retoriken som använts i de studerade kommunikationsinsatserna.

Den ständigt utvecklande värld vi lever i har för många klivit in i en ny era, där artificiell intelligens oroar befolkningen med felaktig information, yrken som byter ut mänsklig arbetskraft mot den högt effektiva AI. Än finner vi problematik bakom detta relativt nya verktyget, och den individuella individen saknar förtroende för denna form av teknologi. Denna studie ämnar således att undersöka hur förtroendet för Sundsvalls kommun kan komma att påverkas ifall mottagarna av kommunikationen får veta att kommunikationen är framtagen med hjälp av generativ AI. Genom en kvantitativ enkätundersökning undersöks ställningstaganden och uppfattningen kring AI, vad personer tycker om detta verktyg. Det insamlade materialet består av frågor som berör tre scenarier vi har inkluderat, respondenternas användning av AI, individuellt förtroende för Sundsvalls kommun, demografiska faktorer och till vilken grad de tar till sig kommunikation av kommunen. Regressionsanalysen visar att demografiska faktorer såsom ålder, utbildning, boendesituation,hushållsstorlek och antal barn påverkar tilliten till AI genererademeddelanden olika beroende på scenario.

Är demokratin i fara? Behövs nya sätt för demokratiska processer i dagens samhälle? Det är frågeställningar som jag har arbetat med i detta projekt. Genom ett spekulativt förhållningssätt inspirerat av designteorier som söker svara mot framtida behov har jag undersökt om informationsgrafik kan vara en möjlighet för att vidare utveckla den  kommunala kommunikationen, särskilt i frågor där man använt sig av medborgardialog i processen. Med en utgångspunkt i att information är en grund för delaktighet och möjligheten att göra sin röst hörd har jag funnit att informationsgrafiken har många egenskaper som kan bidra till att underhålla och stärka demokratiska processer. / Is democracy at risk? Are we in need of new ways to make democracy happen in todays society? That is what I have been working with examining in this projekt. Through a speculative approach, inspired by designmethods that seek to answer questions of future needs, I have examined if infographics could be a possibility to futher develop the muncipal communication(in Sweden). Especially in matters where the citizens have been invited to participate in the process of a desicion. With the theory that information is a foundation for participation and the possibility to make your voice heard as an outset I have found that infographics have many traits that can contribute to maintain and develop a democratic process.