<p>Balanskravet infördes i Sveriges kommuner 1 januari 2000. Detta innebar att intäkterna skall täcka kostnaderna. Sveriges kommuner hade en ekonomisk kris under 90-talet och för att balanskravet skulle kunna följas infördes blandmodellen. Detta innebar att pensioner som är intjänade fram till 1998 har lyfts ur balansräkningen och redovisas som en not, en ansvarsförbindelse. Eftersom inte samtliga pensionsskulder redovisas, ger blandmodellen en förskönad bild av verkligheten. Tanken om att varje generation skall bära sina egna kostnader brister då skattebetalarna inte bara bekostar dagens anställdas pension utan även får ta kostnaden för de som är pensionärer i dag. Detta kan tyckas vara fel men ändå helt enligt lagen. Man kan fråga sig om det är viktigare att följa balanskravet och blandmodellen än att redovisa en rättvisande bild.</p><p>Att lyfta ut skulden medför att det egna kapitalet blir högre och på så sätt visas ett högre soliditetsmått. Soliditetsmåttet är viktigt eftersom det visar kommunernas betalningsförmåga på lång sikt. Att inte beräkna soliditetsmåttet inklusive skulden ger inte en korrekt bild av soliditeten, alltså blir även detta mått missvisande. På detta vis ger kommunernas redovisning en förvrängd bild av verkligheten, och man kan fråga sig om rättvisande bild bara är ett uttryck och saknar innebörd. Kommunerna agerar som om inte skulden existerar och kan på så vis använda pengar som inte finns.</p><p>Vi har genom denna studie undersökt om blandmodellen ger en rättvisande bild av kommunernas redovisning samt hur soliditeten påverkas av detta. Studiens slutsats är att soliditetsmåtten som är beräknade enligt blandmodellen inte ger en rättvisande bild eftersom pensionsskulden inte är medräknad. Vi kan dessutom konstatera att utvecklingen av soliditetsmåttet har försämrats sedan blandmodellen infördes 2000.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Balanskravet infördes i Sveriges kommuner 1 januari 2000. Detta innebar att intäkterna skall täcka kostnaderna. Sveriges kommuner hade en ekonomisk kris under 90-talet och för att balanskravet skulle kunna följas infördes blandmodellen. Detta innebar att pensioner som är intjänade fram till 1998 har lyfts ur balansräkningen och redovisas som en not, en ansvarsförbindelse. Eftersom inte samtliga pensionsskulder redovisas, ger blandmodellen en förskönad bild av verkligheten. Tanken om att varje generation skall bära sina egna kostnader brister då skattebetalarna inte bara bekostar dagens anställdas pension utan även får ta kostnaden för de som är pensionärer i dag. Detta kan tyckas vara fel men ändå helt enligt lagen. Man kan fråga sig om det är viktigare att följa balanskravet och blandmodellen än att redovisa en rättvisande bild. Att lyfta ut skulden medför att det egna kapitalet blir högre och på så sätt visas ett högre soliditetsmått. Soliditetsmåttet är viktigt eftersom det visar kommunernas betalningsförmåga på lång sikt. Att inte beräkna soliditetsmåttet inklusive skulden ger inte en korrekt bild av soliditeten, alltså blir även detta mått missvisande. På detta vis ger kommunernas redovisning en förvrängd bild av verkligheten, och man kan fråga sig om rättvisande bild bara är ett uttryck och saknar innebörd. Kommunerna agerar som om inte skulden existerar och kan på så vis använda pengar som inte finns. Vi har genom denna studie undersökt om blandmodellen ger en rättvisande bild av kommunernas redovisning samt hur soliditeten påverkas av detta. Studiens slutsats är att soliditetsmåtten som är beräknade enligt blandmodellen inte ger en rättvisande bild eftersom pensionsskulden inte är medräknad. Vi kan dessutom konstatera att utvecklingen av soliditetsmåttet har försämrats sedan blandmodellen infördes 2000.

Syftet med denna studie är att undersöka hur de två allmännyttiga kommunala bostadsbolagen Alingsåshem och Uppsalahem har hanterat processen med renovering på varsitt bostadsområde som har varit i liknande förhållanden och ingått i miljonprogrammet. Bostadsområdena som undersökts har varit Brogården i Alingsås och Kvarngärdet i Uppsala. Det har även undersökts hur de kommunala bostadsbolagen har hanterat gentrifieringen som kan uppstå i samband med renovering. Det har även undersökts hur de kommunala bostadsbolagen har definierat begreppet hållbar utveckling genom ord och agerande. De lokala hyresgästföreningarnas möjligheter till att påverka renoverings processen har även den undersökts för det båda områdena.  De metoder som har använts har varit semistrukturerade informantintervjuer, huvuddelen har bestått av samtalsintervjuer men även telefonintervju och mailkontakt. Resultatet har varit att trots att det har varit skillnad på hyresökning så sker det en gentrifiering. Det har även visat sig att kontakten med de boende i bostadsområdet är viktigt att det prioriteras för att undvika att det blir missnöje samt att bostadsbolagen måste vara tydliga ifrån början med hur mycket renoverings processen kommer att kosta och vad det innebär för hyresökning för de boende. Resultatet av min fallstudie tyder på att Alingsåshem har tagit ett större kliv mot den hållbara utvecklingen jämfört mot Uppsalahem.

No description available.

För att kunna stödja beslutsfattande i kommunala verksamheter kan beslutsstödsystem användas. Slutanvändare som i sin tur använder beslutsstödsystemet i sina dagliga arbetsprocesser har visat sig ge nytta för den kommunala verksamheten. För att öka användningen av beslutsstödsystem bör slutanvändare utbildas samt förstå hur beslutsstödsystem ska integreras i kommunala verksamheter. Därefter kan slutanvändare fatta viktiga beslut som rör t.ex. medborgare, budgetar och skattesatser. Således har utbildningsinsatser visat sig påverka beslutsstödsystems användning och slutanvändares acceptans till systemet. När slutanvändare får möjlighet att vara delaktiga och involverade i utbildningsinsatser av beslutsstödsystem kan användningen av beslutsstödsystemet öka. Studien ger därför ett kunskapsbidrag som beskriver hur utbildningsinsatser kan genomföras för att öka användningen av beslutsstödsystem i kommunala verksamheter. Studien har genomförts med stöd av en litteraturstudie, samt en kvalitativ undersökning i form av intervjuer i en kommunal verksamhet. Syftet var att identifiera på vilka sätt utbildningsinsatser av beslutsstödsystem kan genomföras i kommunala verksamheter, sett till olika slutanvändares inlärningssätt och utbildningsverktyg. Vidare kommer studien ge förslag på hur utbildningsinsatser kan upprättas i kommunal verksamhet, vilket leder oss in på problemformuleringen: Hur kan kommunala verksamheter genomföra utbildningsinsatser för att öka användningen av beslutsstödsystem? Slutsatsen presenterar en identifiering av utbildningsverktyg som kan stödja slutanvändare i deras framtida användning av ett beslutsstödsystem. Identifieringen påvisar att utbildningsinsatser behöver anpassas efter slutanvändare, då individer lär sig på diversifierande sätt. Anpassningar kan göras genom att till exempel variera och erbjudaflera olika utbildningsverktyg, planera utbildningsinsatserna samt att använda sig utav nyckelanvändare. Utbildningsmiljön har dessutom visat sig ha en viss påverkan för attanvändandet ska kunna öka i kommunens olika förvaltningar. Anledningen påpekas vara för att få möjlighet att skapa en familjär atmosfär samt en verklighetstrogen bild av hur systemet ska användas i framtiden.

I den här uppsatsen behandlas om svensk rätt strider mot EU-rätten vid kommunala fastighetsöverlåtelser. I första delen av uppsatsen görs en översiktlig utredning av EU:s omfattande reglering kring statligt stöd och hur brett EU:s statsstödsregler tolkas. Sverige saknar i princip materiella regler kring statsstöd och rättsområdet har fått lite uppmärksamhet i svensk doktrin. I den andra delen av uppsatsen undersöks de allmänna materiella rättsreglerna kring kommunalrätten som kan göras aktuella vid en kommunal fastighetsöverlåtelse. Den delen är inriktad på en översikt av kommunalrätten och hur de offentligrättsliga delarna tillämpas när en kommun agerar som ett privaträttsligt subjekt. En kommunal fastighetsöverlåtelse får nämligen enligt huvudregeln inte innebära att den medför ett statligt stöd till en kommuns avtalspart och heller inte enskilt kommunalt stöd i strid med kommunallagen. EU:s statsstödsbestämmelser reglerar å ena sidan ett förbud mot de flesta offentliga stödåtgärder som påverkar handeln mellan medlemsländerna. Kommunallagens förbud mot enskilt inriktat stöd å andra sidan reglerar ett förbud mot ekonomiska stöd till näringsidkare och omfattar bl.a. stöd på den lokala marknaden. Det har visat sig att fastighetsöverlåtelser spelar en viktig roll för kommuner för att utveckla strategiska anläggningar. Dessutom råder ett kunskapsgap bland landets kommuner om hur enkelt EU:s statsstödsregler kan träffa en lokal fastighetsöverlåtelse. Ett bakomliggande syfte med EU:s statsstödsregler är tillgodose goda konkurrensvillkor och undvika att medlemstaterna framkallar en tävling mellan sig för att understödja olönsamma företag. För att en kommunal fastighetsöverlåtelse ska anses som otillåten enligt kommunallagen fordras att en kommun otillbörligt gynnar motparten genom att exempelvis sälja fastigheten under marknadspris. För att EU:s statsstödsregler ska träffa fastighetsöverlåtelsen fodras att transaktionen påverkar handeln mellan medlemsstaterna, dvs. att samhandelskriteriet är uppfyllt. Det har visat sig flera rättsfall vid kommunala fastighetsöverlåtelser att tröskeln för att samhandelskriteriet ska aktualiseras är mycket låg. Slutsatsen i uppsatsen är att EU-rättens bestämmelser om statligt stöd inte får fullt genomslag i svensk rätt. Det kan till exempel vara fallet när kommunallagens regel om återkrav ska tillämpas i förhållande till EU:s statsstödsregler vid kommunala fastighetsöverlåtelser. Bland annat saknas rättsmedel i svensk rätt för en förfördelad spekulant av en kommunal fastighet och därmed kan lagstiftningsåtgärder på statsstödsrättens område i anses som motiverat.

Risker finns vid alla typer av investeringar. Det kan vara i form av ekonomiska risker, miljörisker, hälsorisker, etc. Hur en verksamhet hanterar risker och vilken syn de har på risker är beroende av i vilket sammanhang de är verksamma i och vilken typ av investering det handlar om.   Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera hur kommunala bolag resonerar när det gäller riskhantering vid miljöinvesteringar. Undersökningen riktar in sig mot det kommunalägda VA- och avloppsbolaget i Varbergs- och Falkenbergs kommun – Vatten och Miljö i Väst AB (VIVAB). Studien är av kvalitativ art och data har samlats in genom flera intervjuer med anställda på företaget. Den insamlade datan har analyserats tillsammans med redan befintlig och relevant teori utefter rubrikerna kommunala bolag, miljöinvestering och risk.   En miljöinvestering är en sorts investering som i vissa fall är påtvingad på grund av statliga regleringar och i andra fall en frivillig satsning för framtiden av företaget. Vid genomförande av en miljöinvestering är långsiktighet en viktig faktor. Det tar i många fall lång tid för en miljöinvestering att ge avkastning. I vissa fall är en miljöinvestering endast en investering för miljön, som är nödvändig att genomföra, men som inte ger någon ekonomisk avkastning över huvud taget. I andra fall ger de ekonomisk avkastning vid sidan av de positiva miljöeffekterna. Det som en miljöinvestering bland annat kan bidra till är positivt PR. Detta är viktigt hos kommunala bolag vars största målsättning är att skapa samhällsnytta. Denna samhällsnytta kan vara olika saker beroende på vem som sitter vid makten i kommunen men den gemensamma nämnaren för samhällsnyttan är att den på något vis ökar servicen för invånarna i kommunen.   Resultatet visar att VIVAB arbetar mot en hållbar utveckling genom att de satsar på att skapa en effektiv resursanvändning och att utveckla nya och effektivare tekniker för framtidens allt tuffare klimatförändringar. Vid riskhantering använder VIVAB en enhetlig mall för arbetsprocessen som används i de projekt där en riskanalys görs. Studien visar på att miljöinvesteringar är komplexa och ibland svårbedömda investeringar.

Studien har granskat vilka faktorer som påverkar svenska kommunala fastighetsbolags beslut att använda ränteswappar. Tidigare forskning inom området är utförd på utländska marknader och har visat evidens för att storlek, skuldsättningsgrad, finansiell stress, komparativa fördelar, tillväxtmöjligheter samt skatt är några betydande faktorer för beslutet. Denna studie kompletterar tidigare forskning med två ytterligare faktorer, finansiell kunnighet inom bolagsledningen samt sektorspecifika faktorer där exempelvis det politiska styret i kommunen ingår som variabel. För att besvara detta kunskapshål tillämpades en kvantitativ metod där en enkätundersökning genomfördes för att samla in data och kartlägga användandet av ränteswappar bland kommunala fastighetsbolag. Statistiska modeller utformades för att utvärdera om det finns samband mellan de kartlagda bolagens karakteristiska och deras användning av ränteswappar. Resultatet i studien visar evidens på att storlek, skuldsättningsgrad, tillväxtmöjligheter samt bolagsledningens kunskap och inställning har en signifikant påverkan i beslutet att använda instrumentet. Gällande i vilken utsträckning bolagen använder ränteswappar visar resultaten att finansiell kunnighet och sektorspecifika faktorerna har en signifikant påverkan, likväl som bolagens lönsamhetskrav. I de fall bolagen använder sig av en extern part för rådgivning har detta visat ett positivt samband för användande och grad av användande.

<p>Examensarbete (10 p)</p>

Gillberg, J. 2017. Förhållandet mellan fysisk och social förändring: En studie om planeringsstrategier för en minskad boendesegregation med inblick i Uppsala kommun och Tierps kommun. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.    Syftet med uppsatsen är att se på hur fysisk byggnation kan påverka sociala strukturer i ett bostadsområde. Denna fråga behandlas genom tre utvalda begrepp; boendesegregation, gentrifiering och grannskapseffekter. Begrepp som jag belyser och diskuterar då jag anser begreppen som betydelsefulla gällande studier kring hur boendesegregation kan minskas i dagens samhällen. Med intervjuer som underlag ger undersökningen en inblick i hur två utvalda kommuner, Uppsala kommun och Tierp kommun, resonerar kring och arbetar med boendesegregation utifrån ett socioekonomiskt perspektiv.  De resultat jag kunnat utläsa av denna undersökning är främst att båda aktörerna från de utvalda kommunerna framhäver vikten av blandade bostäder som planeringsstrategi mot en minskad boendesegregation. För genom varierade boendeformer ges större möjlighet för individer i olika socioekonomiska situationer att bosätta sig i området. Dock handlar det till stor del om markägoförhållanden vid arbetet med nyproduktioner, något som kräver kompromisser och samarbete mellan kommunen och privata aktörer. Slutligen är målkonflikterna, som i korta drag handlar om estetik kontra pris i bostadsområden, något som kan uppenbara sig inom kommunen och som i sin tur kan påverka arbetet mot en minskad bostadssegregering.