Gränssättning i fritidshemmet handlar om att skapa regler som ger barn trygghet och fördelaktiga förutsättningar för utveckling. Syftet med denna studie är att undersöka fritidshemslärares förhållningssätt till sina elever och hur detta påverkar deras syn på gränssättning i relation till aktiviteter i fritidshemmets utomhusmiljö. Studien använder sig av ett barndomssociologiskt teoretiskt perspektiv och dess relaterade begrepp. Studien använder svensk och internationell forskning och utgått från kvalitativa intervjuer av fritidshemslärare för att komma nära deras individuella synsätt på frågeställningarna. Intervjuerna spelades in för att senare transkriberas och analyseras. I denna studie framkommer det att fritidshemslärarna är en övergripande struktur som påverkar barns möjligheter till handling. I sin gränssättning sätter de barnets bästa främst och genom det skapa trygga miljöer som bidrar till elevernas utveckling och förhindrar trauma och onödig skada. Fritidshemslärarnas barnsyn visar att de ser eleverna som sårbara med behov av stöd samtidigt som de ger eleverna utrymme att vara kompetenta aktörer med möjlighet till eget handlingsutrymme, men att graden av självständighet beror elevernas ålder och mognad. / Boundary-setting in leisure-time teaching is about creating rules giving pupils safe and favorable conditions for their development. The aim of this study is to shed light on leisure-time teachers' approach to their pupils and how this affects their outlook on boundary-setting in relation to leisure-time centres outdoor environment. The study’s outlook is based on the theoretical perspective of childhood sociology and its concepts. The study has used Swedish and international research and been based upon qualitative interviews of leisure-time teachers to get close to their individual approach to the questions. The interviews were recorded, transcribed, and then analyzed. This study shows that leisure-time teachers function as a comprehensive structure that affects children's possibilities for action. In their boundary-setting leisure-time teachers act in the interests of the children, which creates safe environments that will contribute to the pupil’s development and meanwhile prevent trauma as well as unnecessary injury. The leisure-time teachers' perspective on children presents them as vulnerable and in need of support while pupils are given room to function as competent agents on their own, though the degree of independence depends upon the pupils age and maturity.