Koncernbidrag är en transaktion som syftar till att genom vinstöverföring mellan bolag i en koncern jämna ut förluster och därmed minska koncernens totala skatt. Redovisning av koncernbidrag i Sverige saknar direkt reglering, utan har utlämnats till praxis och rekommendationer, som visar sig vara oeniga om huruvida koncernbidrag ska redovisas över resultaträkningen eller direkt i balansräkningen. Från och med 2005 ska alla börsnoterade bolag, i enlighet med EU-lagstiftningen, upprätta sina koncernredovisningar enligt International Accounting Standards Board:s föreskrifter. Studien visade hur övergången till redovisning enligt IASB:s regler har påverkat de noterade bolagen i deras redovisning av koncernbidrag genom att utreda om IASB har några uttalade regler för hur koncernbidrag ska redovisas, till vilken kategori i redovisningen koncernbidrag kan hänföras, om standard saknas eller om de enligt IASB inte ska ingå i redovisningen överhuvudtaget? Syftet var att kartlägga vilken historisk utveckling regleringen av koncernbidragsredovisning har genomgått, vilken redovisningspraxis som finns och hur den förhåller sig till svenska och internationella regler. Dessutom skulle ett försök till att framställa ny kunskap om hur koncernbidrag ska redovisas om det saknades en standard för detta. Uppsatsens metod var en blandad kvalitativ utredning, där omfattande tolkning av sekundär data utgjorde den kvalitativa studien. Det empiriska materialet hade kvantitativa egenskaper eftersom det var en presentation av årsredovisningar av de bolag som är noterade på Stockholmsbörsen och finns på Large Cap-listan. Empirin syftade till att ge en bild över praxis och utgjorde inte en statistisk undersökning. Slutsatsen var att koncernbidrag bör redovisas direkt mot eget kapital hos både givare och mottagare. Detta motiverades av att det rör sig om en transaktion mellan ett företag och dess ägare samt att det är svårt att definiera och därmed erkänna det som en intäkt eller kostnad i enlighet med fundamentala redovisningsteorier. Detta sätt att redovisa transaktionen strider varken mot IASB:s föreställningsramar eller mot svensk normgivning. / Group contributions are transactions with the aim to redistribute losses evenly within a corporate group by transferring profits and thereby decreasing the total amount of tax to be paid. In Sweden, accounting for group contributions is not directly regulated, but has been left to practice and recommendations, that in turn have proven to be in disagreement whether group contributions should be accounted for in the income statement or in the balance sheet. Since 2005, all listed companies, in accordance with European Union law, shall produce their consolidated financial statements according to the guidelines set forth by the International Accounting Standards Board. This study showed how the transition to accounting according to the rules of the IASB has affected the listed companies in their accounting of group contributions by examining if the IASB have any clear rules for how group contributions shall be accounted for, which category in the financial statements they can be assigned to, if there is no standard or if they according to the IASB should be left out of the financial statements altogether. The purpose was to survey what historical development the regulation of accounting for group contributions have gone through, what practice there is and how it relates to Swedish and international rules. Furthermore, an attempt was made to produce more knowledge about how group contributions should be accounted for, if a standard was lacking. The method of the study was a mixed methods research, where the qualitative study consisted of a comprehensive interpretation of secondary data. The empirical material had quantitative attributes, since it was a presentation of the financial statements by the companies from the Large Cap list of the Nasdaq OMX Nordic Stockholm market. The purpose of the empirical study was to present the practice and was therefore not a statistical study. The conclusion was that group contributions should be accounted directly towards equity in the giving as well as the receiving company. This was motivated by the fact that it is a transaction between a company and its owners and that it is hard to define and thereby acknowledge it as a revenue or cost in accordance with fundamental theories of accounting. This way of accounting for the transaction is not in violation of either the conceptual framework of the IASB or Swedish norms.

Ekonomiska nackdelar som uppstår till följd av att en verksamhet bedrivs genom flera självständiga dotterbolag istället för under ett bolag med flera driftställen avhjälps normalt med lagregler om koncernbidrag. Dessa regler är emellertid endast tillämplig på nationella koncerner, dvs. koncerner där samtliga bolag har säte i ett och samma land. Problem uppstår emellertid när de olika dotterbolagen är belägna i olika länder. Denna uppsats behandlar problematiken kring gränsöverskridande förlustutjämningar inom EU. Grunden för uppsatsen är det kontroversiella målet Marks & Spencer där frågan om gränsöverskridande förlustavdrag ställdes på sin spets. Målet fick stor betydelse för rättsutvecklingen i såväl Sverige som övriga Europa.

En underprisöverlåtelse av en tillgång mellan två koncernbolag kan omfattas av tvåolika lagstiftningar. Den ena lagstiftningen utgörs av reglerna om vinstöverföringar, innefattande reglerna om öppna koncernbidrag i 2 § 3 mom SIL och reglerna om dolda vinstöverföringar. Den andra lagstiftningen utgörs av uttagsbeskattningsreglerna i 22 § anv p 1 a KL och omstruktureringsreglerna i UPL. Eftersom dessa två lagstiftningar i vissa fall föreskriver olika rättsföljder föreligger det i dessa situationer en regelkonkurrens. Hur denna regelkonkurrens skall lösas är inte klart. I de situationer där det inte föreligger någon regelkonkurrens är det osäkert hur de två lagstiftningarna förhåller sig till varandra. Problemet ligger i att förhållandet inte har behandlats tillfredsställande i varken lagstiftning eller förarbeten. Det lämpligaste sättet att komma till tals med problemet är att lagstiftaren reder ut det hela genom lagstiftning.

<p>Ekonomiska nackdelar som uppstår till följd av att en verksamhet bedrivs genom flera självständiga dotterbolag istället för under ett bolag med flera driftställen avhjälps normalt med lagregler om koncernbidrag. Dessa regler är emellertid endast tillämplig på nationella koncerner, dvs. koncerner där samtliga bolag har säte i ett och samma land. Problem uppstår emellertid när de olika dotterbolagen är belägna i olika länder. Denna uppsats behandlar problematiken kring gränsöverskridande förlustutjämningar inom EU. Grunden för uppsatsen är det kontroversiella målet Marks & Spencer där frågan om gränsöverskridande förlustavdrag ställdes på sin spets. Målet fick stor betydelse för rättsutvecklingen i såväl Sverige som övriga Europa.</p>

No description available.

<p>The Swedish group contribution rules do not include a right to deduction for cross-border group contributions unless the receiving company is taxable in Sweden. There has been much discussion regarding whether the rules are compatible with EC law. On 11 March 2009 the Swedish Supreme Administrative Court ruled ten cases concerning the right to deduction for cross-border group contributions. In three of these judgments deduction for a group contribution from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA was allowed, despite that the subsidiary was not taxable in Sweden. The main purpose of this master thesis is to analyse whether the interpretation of the Supreme Administrative Court concerning the right to deduction for cross-border group contributions is compatible with EC law. In order to achieve this purpose an extensive analysis of EC case law concerning cross-border loss relief as well as of the judgements of the Supreme Administrative Court is undertaken.</p><p>The results of the thesis show that the interpretation of the case law of the European Court of Justice concerning cross-border loss relief is far from obvious. Taken together the <em>Marks & Spencer</em> and <em>Oy AA</em> cases imply that deduction for cross-border group contributions to a parent company can be refused, irrespective of the existence of final losses. However EC law seems to include a right to deduction for cross-border group contributions to a subsidiary, provided that the subsidiary has final losses. A final loss exists if the subsidiary has exhausted all possibilities of having the losses taken into account in its state of residence. The Supreme Administrative Court allowed deduction for cross-border group contributions from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA if the subsidiary was to be liquidated. Despite that deduction was allowed, some uncertainties remain regarding how this should be achieved in practice. On the contrary, deduction was refused for cross-border group contributions to both parent companies and between subsidiaries. With respect to <em>Marks & Spencer</em> and <em>Oy AA</em> the interpretation of the Supreme Administrative Court so far seems compatible with EC law.</p><p>Regarding the cases in which deduction for cross-border group contributions to foreign subsidiaries within the EEA was refused because the losses had been lost after some time according to internal tax rules in the subsidiary’s state of residence, it could however be questioned if this interpretation is compatible with EC law. Such losses should be considered final in the sense of Marks & Spencer. In the light of EC case law as well as the case law of the Supreme Administrative Court at least the wording of the group contribution rules should be considered contrary to EC law. Even if the application of the rules in practice should turn out to be fully compatible with EC law, it is nonetheless unacceptable from a perspective of rule of law and predictability to leave the Swedish group contribution rules in their present wording.</p> / <p>De svenska koncernbidragsreglerna innefattar inte någon rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag om det mottagande bolaget inte är skattskyldigt i Sverige. Diskussion har förts kring reglernas förenlighet med EG-rätten. Den 11 mars 2009 avgjorde Regeringsrätten tio mål beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag (fortsättningsvis koncernbidragsmålen). I tre av dessa mål medgavs avdrag för koncernbidrag från svenskt moderbolag till utländskt dotterbolag inom EES, trots att dotterbolaget inte var skattskyldigt i Sverige. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att utifrån koncernbidragsmålen analysera huruvida Regeringsrättens tolkning beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag är förenlig med EG-rätten. För att uppfylla syftet företas en omfattande analys av såväl EG-rättslig praxis beträffande gränsöverskridande förlustutjämning som Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen.</p><p>Uppsatsens resultat visar att tolkningen av EG-domstolen praxis beträffande gränsöver-skridande förlustutjämning inte på något sätt är självklar. Sammantaget tyder dock domarna i målen Marks & Spencer och Oy AA på att avdrag inte måste medges för gränsöverskridande koncernbidrag till moderbolag. Däremot synes EG-rätten inkludera en rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag, förutsatt att dotterbolaget har slutliga förluster. En slutlig förlust föreligger om dotterbolaget uttömt möjligheterna att utnyttja förlusten i hemviststaten. Regeringsrätten medgav i koncernbidragsmålen avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag från svenskt moderbolag till ett utländskt dotterbolag inom EES om dotterbolaget skulle likvideras. Trots att avdrag medgavs i denna situation kvarstår vissa oklarheter med avseende på hur detta ska uppnås i praktiken. Däremot vägrades avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till såväl moder- som systerbolag. Mot bakgrund av Marks & Spencer och Oy AA synes Regeringsrättens tolkning så långt som huvudregel vara förenlig med EG-rätten.</p><p>Beträffande de mål där avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag vägrades då förlusterna i dotterbolaget hade gått förlorade efter viss tid enligt interna skatteregler i dotterbolagets hemviststat, kan emellertid ifrågasättas om denna tolkning är förenlig med EG-rätten. Sådana förluster bör nämligen vara att betrakta som slutliga i den meningen som avsågs i Marks & Spencer. Mot bakgrund av både EG-domstolens praxis och Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen får anses att åtminstone koncernbidragsreglernas ordalydelse står i strid med EG-rätten. Även om tillämpningen av koncernbidragsreglerna till fullo skulle visa sig vara förenlig med EG-rätten, är det oacceptabelt ur ett rättssäkerhets- och förutsebarhetsperspektiv att utan andra åtgärder lämna de svenska koncernbidragsreglerna i deras nuvarande utformning.</p>

The Swedish group contribution rules do not include a right to deduction for cross-border group contributions unless the receiving company is taxable in Sweden. There has been much discussion regarding whether the rules are compatible with EC law. On 11 March 2009 the Swedish Supreme Administrative Court ruled ten cases concerning the right to deduction for cross-border group contributions. In three of these judgments deduction for a group contribution from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA was allowed, despite that the subsidiary was not taxable in Sweden. The main purpose of this master thesis is to analyse whether the interpretation of the Supreme Administrative Court concerning the right to deduction for cross-border group contributions is compatible with EC law. In order to achieve this purpose an extensive analysis of EC case law concerning cross-border loss relief as well as of the judgements of the Supreme Administrative Court is undertaken. The results of the thesis show that the interpretation of the case law of the European Court of Justice concerning cross-border loss relief is far from obvious. Taken together the Marks &amp; Spencer and Oy AA cases imply that deduction for cross-border group contributions to a parent company can be refused, irrespective of the existence of final losses. However EC law seems to include a right to deduction for cross-border group contributions to a subsidiary, provided that the subsidiary has final losses. A final loss exists if the subsidiary has exhausted all possibilities of having the losses taken into account in its state of residence. The Supreme Administrative Court allowed deduction for cross-border group contributions from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA if the subsidiary was to be liquidated. Despite that deduction was allowed, some uncertainties remain regarding how this should be achieved in practice. On the contrary, deduction was refused for cross-border group contributions to both parent companies and between subsidiaries. With respect to Marks &amp; Spencer and Oy AA the interpretation of the Supreme Administrative Court so far seems compatible with EC law. Regarding the cases in which deduction for cross-border group contributions to foreign subsidiaries within the EEA was refused because the losses had been lost after some time according to internal tax rules in the subsidiary’s state of residence, it could however be questioned if this interpretation is compatible with EC law. Such losses should be considered final in the sense of Marks &amp; Spencer. In the light of EC case law as well as the case law of the Supreme Administrative Court at least the wording of the group contribution rules should be considered contrary to EC law. Even if the application of the rules in practice should turn out to be fully compatible with EC law, it is nonetheless unacceptable from a perspective of rule of law and predictability to leave the Swedish group contribution rules in their present wording. / De svenska koncernbidragsreglerna innefattar inte någon rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag om det mottagande bolaget inte är skattskyldigt i Sverige. Diskussion har förts kring reglernas förenlighet med EG-rätten. Den 11 mars 2009 avgjorde Regeringsrätten tio mål beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag (fortsättningsvis koncernbidragsmålen). I tre av dessa mål medgavs avdrag för koncernbidrag från svenskt moderbolag till utländskt dotterbolag inom EES, trots att dotterbolaget inte var skattskyldigt i Sverige. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att utifrån koncernbidragsmålen analysera huruvida Regeringsrättens tolkning beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag är förenlig med EG-rätten. För att uppfylla syftet företas en omfattande analys av såväl EG-rättslig praxis beträffande gränsöverskridande förlustutjämning som Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen. Uppsatsens resultat visar att tolkningen av EG-domstolen praxis beträffande gränsöver-skridande förlustutjämning inte på något sätt är självklar. Sammantaget tyder dock domarna i målen Marks &amp; Spencer och Oy AA på att avdrag inte måste medges för gränsöverskridande koncernbidrag till moderbolag. Däremot synes EG-rätten inkludera en rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag, förutsatt att dotterbolaget har slutliga förluster. En slutlig förlust föreligger om dotterbolaget uttömt möjligheterna att utnyttja förlusten i hemviststaten. Regeringsrätten medgav i koncernbidragsmålen avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag från svenskt moderbolag till ett utländskt dotterbolag inom EES om dotterbolaget skulle likvideras. Trots att avdrag medgavs i denna situation kvarstår vissa oklarheter med avseende på hur detta ska uppnås i praktiken. Däremot vägrades avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till såväl moder- som systerbolag. Mot bakgrund av Marks &amp; Spencer och Oy AA synes Regeringsrättens tolkning så långt som huvudregel vara förenlig med EG-rätten. Beträffande de mål där avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag vägrades då förlusterna i dotterbolaget hade gått förlorade efter viss tid enligt interna skatteregler i dotterbolagets hemviststat, kan emellertid ifrågasättas om denna tolkning är förenlig med EG-rätten. Sådana förluster bör nämligen vara att betrakta som slutliga i den meningen som avsågs i Marks &amp; Spencer. Mot bakgrund av både EG-domstolens praxis och Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen får anses att åtminstone koncernbidragsreglernas ordalydelse står i strid med EG-rätten. Även om tillämpningen av koncernbidragsreglerna till fullo skulle visa sig vara förenlig med EG-rätten, är det oacceptabelt ur ett rättssäkerhets- och förutsebarhetsperspektiv att utan andra åtgärder lämna de svenska koncernbidragsreglerna i deras nuvarande utformning.

Bostadsbolag i Sverige kan vara kommunalt eller privat ägda och styrs utifrån olika lagarberoende på ägarform. Deras olika förutsättningar till värdeöverföring gör det intressant att undersöka skillnader mellan ägarform i bostadsbolag. Kommunala bostadsbolag ska finnas för att verka för allmännyttan samtidigt som de ska drivas under affärsmässiga principer. Syftet med studien är att jämföra kommunala och privata bostadsbolag när det kommer till deras redovisning av värdeöverföringar och investeringar. För att besvara studiens två frågor om hur det skiljer sig mellan kommunalt respektive privatägda bostadsbolag när det kommer till värdeöverföring och investering och hur redovisningen av värdeöverföring och investering kan tolkas utifrån intressenternas kontra ägarnas perspektiv, har en kvalitativinnehållsanalys valts som metod. Det insamlade materialet kommer vara både kvalitativ och kvantitativ data som hämtas från bostadsbolagens årsredovisningar. Resultatet visar på att kommunala och privata bostadsbolag investerar mer än vad de delar ut. Däremot delar kommunala bostadsbolag ut mer än vad de enligt lag får göra om undantagbortses. Vilket innebär att kommunala bostadsbolag använder sig utav undantagsregel för att få dela ut mer än vad som först är tillåtet. Både kommunala och privata bostadsbolag väljer att beskriva sin utdelning på liknande sätt hänfört till lag. Däremot vad gäller investeringar beskrivs det mer fritt vad de gör för investeringar och varför. Det varierar därför betydligt mer i hur de uttrycker sig kring investeringar än vad det gör med värdeöverföringar. Resultatet visar även att företagsledningar prioritera sina intressenter efter deras grad av kontroll på bolagets resurser. Detta uppmärksammas tydligast vid redovisning av investeringar eftersom bolagens olika sätt att beskriva dessa kan tyda på att de försöker tillgodose olika intressenter. Utifrån ägarperspektivet prioriteras utdelning i störst grad av de privata bolagen än det kommunala. Medan investeringar förespråkas av kommunala bostadsbolaget eftersom de har ett ska bidra till allmännyttan. De privata bostadsbolagen investerar mer om det anses vara ekonomiskt gynnsamt för ägarna i framtiden. / Housing companies in Sweden can be municipal or private owned and are regulated by different laws depending on ownership. Their different presumptions make it interesting to investigate the differences between ownership in housing companies. The municipal housing companies purpose is to work for the public good and simultaneously operate under business principles. The aim with this study is to compare municipal and private housing companies regarding their reporting of value transfers and investments. The study aims to answer the two questions: How do municipal and private owned housing companies differ in their value transfer and investments? How can the accounting of value transfers and investment be interpreted from the stakeholders versus the owners perspective? To answer the questions a qualitative content analysis has been chosen as a method. The collected data will be both qualitative and quantitative and will be retrieved from the housing companies annual reports. The results show that municipal and private housing companies invest more than they are transferring. However the municipal housing companies are also transferring more than they are able to according to the law, if exceptions are ignored. This means that municipal housing companies are using the exception rule to transfer more than what is allowed according to the main rule. Both municipal and private housing companies are describing their value transfers in a similar way with reference to law. On the contrary investments are usually described more openly about what kind of investments they are doing and why. Therefore, it varies considerably more in how they express themselves in terms of investments compared to value transfers. The results also show that company managements prioritize their stakeholders according to their degree of control over the company's resources. This is more clear when reporting investments, as the companies different ways of describing these may indicate that they try to satisfy different stakeholders. From the ownership perspective, dividends are prioritized more by the private companies than the municipal ones. While investments are advocated by the municipal housing company because they must contribute to the community. The private housing companies invest if it is considered to be financially for the owners in the future. This study is written in Swedish.

Vad gäller reglerna om tidigare års underskott utgör koncernbidragsspärren en spärregel till den annars gällande huvudregeln att tidigare års förluster får kvittas mot framtida vinster. Koncernbidragsspärren inträder vid ägarförändringar och innebär förenklat att ett underskottsföretag är förhindrat att, under en period om fem år, kvitta kvarstående underskott mot koncernbidrag som underskottsföretaget mottar från företag som inte ingick i koncernen före ägarförändringen (nya företag). Underskott som uppkommer efter ägarförändringen får dock kvittas mot koncernbidrag från nya företag. Uppsatsen syftar till att analysera och granska reglerna om koncernbidragsspärren ur ett företagsperspektiv, vilket innebär att uppsatsen ser till reglernas bakomliggande syfte och till hur reglerna fungerar vid en praktisk tillämpning. Uppsatsen har ett särskilt fokus kring i vilken turordning koncernbidrag ska beaktas vid avräkning mot befintliga underskott när ett underskottsföretag mottar koncernbidrag både från gamla och nya företag i en koncern. I RÅ 2008 ref. 69 ställdes frågan på sin spets och Högsta Förvaltningsdomstolen befäste en ny turordningsprincip där koncernbidrag från gamla företag ska beaktas före koncernbidrag från nya företag i koncernen. Det har genom uppsatsens analys av reglerna om koncernbidragsspärren påvisats att reglerna är svåra att tillämpa och i många fall råder det osäkerhet om hur reglerna ska tolkas. Det kan konstateras att problematik kvarstår avseende frågan om i vilken turordning koncernbidrag från så kallade gamla respektive nya företag ska beaktas vid avräkning mot befintliga underskott även efter RÅ 2008 ref. 69. En rådande osäkerhet om hur reglerna ska tolkas kan inte anses tillfredsställande ur ett företagsperspektiv och en översyn av reglerna vore välkommen. / According to the Swedish legislation tax losses can normally be carried forward and settled against future profits in the same company unlimited of time. However, a restriction of losses being carried forward may occur in situations where change of ownership is at hand. The restrictive rule prohibits offsetting tax losses in an acquired loss-making company against group contributions received from other group companies. The restrictive rule applies up until, and including, the end of the fifth year after the year when the restriction occurred. However, losses that occur after the change of ownership are possible to offset against group contributions from other group companies. The thesis aims to analyze and review the restrictive rule from a business perspective which means that the underlying purpose of the restrictive rule and how it works in practice is examined. The thesis has a particular focus on in what order group contributions should be considered when being offset against existing deficits when the deficit company receives group contributions from old and new companies in the corporate group. In the Swedish case law RÅ 2008 ref. 69 the Supreme Administrative Court laid down a new principle of order where group contributions from an old company should be regarded before a group contribution from a new company. Through the analysis of the restrictive rule it has been demonstrated that the rule is difficult to conform to and that there is an uncertainty regarding the interpretation of it. Through the analysis of this thesis it is established that, even after RÅ 2008 ref. 69, the complexity of problems remains concerning in what order group contributions from old respectively new companies should be considered when being offset against existing deficits. A such prescribed uncertainty regarding the interpretation of the restrictive rule cannot be considered satisfactory from a business perspective and a review of the rules would be preferable.