The present study investigates discourse markers in Dardic languages (Indo-Aryan; Pakistan), focusing on the discourse markers ba and ta in Palula in comparison with other languages of the region, particularly Dameli in which two markers with the same form and similar functions have been observed. The results showed that Palula ba functions as a topic-marker, in addition to other functions, whereas ta only signals subsequence, except in an adversative construction ta... ba. In Dameli, both ba and ta function as topic-markers, in addition to other functions such as ta marking subsequence, and the ta... ba construction functions similarly to Palula. Interestingly, Kalasha and Gawri showed some similarities, as both have a topic-marker surfacing as ta and tä respectively, which can be used in the adversative constructions ta... o and tä... i respectively, both of which have another marker as the second element. No other language in the sample was found to have a construction similar to the ta... ba construction nor a marker similar in form and function to ba, but all have a subsequence marker resembling ta. These results indicated that the Palula markers ba and ta are part of an areal phenomenon encompassing at least the Chitral, Panjkora and Swat valleys, where Palula originally only had the Shina subsequence marker and later adapted the Dameli system into the language. / Denna studie undersöker diskursmarkörer i dardiska språk (indoariska; Pakistan) med fokus på diskursmarkörer ba och ta i palula i jämförelse med andra språk i regionen, i synnerhet dameli i vilket två markörer med samma form och liknande funktion har observerats. Resultaten visade att palula ba fungerar som topikmarkör, tillsammans med andra funktioner, medan ta enbart signalerar subsekvens, förutom i den adversativa konstruktionen ta... ba. I dameli fungerar både ba och ta som topikmarkörer, tillsammans med andra funktioner så som att ta markerar subsekvens, och konstruktionen ta... ba fungerar i likhet med palula. Av intresse är att kalasha och gawri uppvisade en del likheter, så som att båda har topikmarkörer i form av respektive ta och tä, vilka kan användas i språkens respektive adversativa konstruktioner ta... o och tä... i, varav båda använder en annan markör för det andra elementet. Inget annat språk i urvalet observerades ha en konstruktion lik ta... ba eller en markör lik ba i form och funktion, men alla har en subsekvensmarkör lik ta. Dessa resultat indikerar att palulas markörer ba och ta är en del av ett arealt fenomen som innefattar åtminstone dalgångarna Chitral, Panjkora och Swat, och att palula ursprungligen enbart hade shinas subsekvensmarkör och därefter integrerade damelis system in i språket.

I denna uppsats undersöks användningen av den etablerade och utbredda konstruktionen ja men/nej men, vars mångskiftande interaktionella betydelse i det svenska samtalsspråket inte tidigare har klarlagts i regelrätta studier. Utifrån en CA-baserad metodik och en modifierad modell av appraisalteorins dialogicitetssystem har ja men/nej men-konstruktionernas position, funktion, attityd och form i fyra dyadiska poddsamtal kategoriserats och analyserats. Kategoriseringen av konstruktionerna utgår ifrån – och kompletterar – tidigare internationella studier, och en övergripande beskrivning av de olika svenska ja men/nej men-konstruktionerna presenteras. I analysen av 137 fullföljda ja men/nej men-inledda yttranden, utkristalliserar sig nio funktioner för ja men/nej men, varav sju är sekvensreglerande och positionsoberoende. Av de sekvensreglerande funktionerna bidrar tre till att utvidga sekvensen (bekräftande, kompletterande, förhandlande), medan fyra inskränker och avslutar sekvensen (korrigerande, ifrågasättande, sammanfattande, skiftande). Utöver en sekvensreglerande funktion fyller de turinbäddade, men inte de turinledande, konstruktionerna även en av två praktiska funktioner (reparerande, anföringsmarkerande). Samtalsdeltagarna använder företrädesvis ja men/nej men-konstruktionerna turinledande i sekvensutvidgande yttranden. Ja men används något oftare än nej men, medan konstruktionen jo men ytterst sällan används. Ja men och nej men används såväl turinledande som turinbäddat, och i samtliga nio funktioner. Det kvantitativa resultatet indikerar att deltagarna i poddsamtalen tenderar att använda ja men med framhävande attityd i utvidgande funktioner, och nej men med nedtonande attityd i inskränkande funktioner. I den anföringsmarkerande funktionen ses ett samband mellan lexikal konstruktion och den handling som realiseras i det citerade yttrandet. En diakron studie av detta användande för att utröna om fenomenet är en rest från ett ursprungligt, prototypiskt bruk av konstruktionen föreslås som fortsatt forskning om ja men/nej men. / This thesis presents an examination of the well-establish and frequently used construction ja men/nej men (yes but/no but), which interactional significance in the Swedish language has not yet been investigated. By employing a CA-based method, and a modified model of the appraisal system of engagement, the position, interactional function, attitude, and form of the ja men/nej men-constructions in four dyadic podcasts has been categorized and analyzed. The categorization is based on – and contributes to – international studies, and a comprehensive description of the Swedish construction is presented. In the 137 analyzed ja men/nej men-initiated utterances, nine functions emerge of which seven regulate sequences, regardless of a turn-initiated or turn-embedded position. Three of these regulating functions expand the sequence (confirming, completing, negotiating), while four close it (correcting, challenging, concluding, shifting). The turn-embedded constructions also assume two additional practical functions (repairing, quotative marking). The participants primarily use the construction in sequence-expanding utterances and are more frequently using ja men than nej men, very rarely jo men. The result indicates that the participants tend to use an authoritative ja men to expand the sequence, and a hedging nej men to close the sequence. A correlation, although not significant, between lexical construction and function is seen in the quotative marking function, where the performed action in the quoted utterance seems to determine the lexical choice. A diachronic study of this usage, to investigate if this is a prototypical use, is one of the suggestions for future research of the usage of the Swedish ja men/nej men-construction.