Performansanalysen är en metod att synliggöra andraspråkselevers utveckling inom språkliga strukturer och metoden lämpar sig för både skriftligt och talat språk. Det är inte alltid nödvändigt att genomföra en fullständig performansanalys utan ibland kan det räcka med att fördjupa sig inom ett eller några områden. Lix står för läsbarhetsindex och är ett instrument för att mäta en texts svårighetsgrad och graderas i fem olika nivåer. Lix mäter de ytliga strukturerna i en text till skillnad från performansanalysen som går mer på djupet. I lix har jag valt att mäta texternas läsbarhet och resultaten visar på en lite annorlunda utveckling jämfört performansanalysen vilket kan vara intressant att se. I performansanalysen har jag valt att fördjupa mig i nominalfraser och konnektorer som speglar textbindningen. Materialet är hämtat från 2 elever som har skrivit 4 texter vardera och löper under en 2-års period. Analysen börjar med att nivå-bestämma texterna utifrån de olika nivåerna i performansanalysen. Resultaten visar tydligt elevernas språkutveckling inom de områden i performansanalysen jag valt att fördjupa mig i.

This study explores the two Japanese temporal connectors mae ni and nai uchi ni that express the notion of ‘before.’ These have been claimed to differ in factuality and certainty (Kuno, 1973) and on pragmatic grounds in the form of speaker attitude (Hasegawa, 2015). Using The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese, this study investigates the veracity of previous findings and aims to further deepen the understanding of what sets these two temporal connectors apart. Rather than in factuality or certainty, they are found to differ in lexical aspect and predicate class tendencies, as well as the ability to express minimal scales that work similarly to negative Horn scales in the case of nai uchi ni. As these are more informative the smaller they are, this also explains the pragmatic aspects that have been identified in previous research. / Den här studien utforskar de två japanska temporala konnektorerna mae ni och nai uchi ni som uttrycker begreppet ’innan.’ Det har hävdats att dessa skiljer sig i faktiskhet och säkerhet (Kuno, 1973) och på pragmatiska grunder i form av talarattityder (Hasegawa, 2015). Den här studien använder sig av korpusen The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese för att undersöka sannfärdigheten i tidigare fynd och ämnar att fördjupa förståelsen om vad som skiljer dessa temporala konnektorer. Studien finner att de inte skiljer sig inom varken faktiskhet eller säkerhet utan istället i tendenser i lexikal aspekt och predikatklasser, samt förmågan att uttrycka minimala skalor liknande negativa Horn-skalor i fallet av nai uchi ni. Eftersom dessa är mer informativa ju mindre de är förklarar detta även de pragmatiska aspekter som identifierats i tidigare forskning.