Denna studie undersöker hur statliga myndigheter är som hyresgäster på den svenska lokalhyresmarknaden. I studien analyseras myndigheternas hyreskontraktslängder samt den faktiska hyresperioden för respektive lokal. Därutöver utreds hur respektive myndighet hanterar sin lokalförsörjning både organisatoriskt och strategiskt. För att få en tillförlitlig perception om dagens situation har såväl historisk utveckling samt rådande trender och framtidsutsikter i den statliga lokalförsörjningen beaktats. Tidigare forskning kring myndigheters lokalhyrestider är begränsad, således är förhoppningen att denna studie ska bringa klarhet i detta. Vidare ämnar studiens syfte till att klargöra statliga myndigheters strategi gällande lokalförsörjning. Studien bygger på en kvalitativ del vilken innefattar intervjuer med fem statliga myndigheter. Dessa myndigheter är personalintensiva och har en sådan verksamhet som nyttjar en stor andel kontorsyta. Utöver den kvalitativa delen har en kvantitativ studie genomförts där myndigheternas hyreskontrakt analyserats, både historiska och nuvarande. Lokalförsörjning är inte statliga institutioners kärnverksamhet, detta har gjort att en vanlig uppfattning är att institutionerna inte prioreterar sin hyressituation. Denna studie visar att hyressituationen haft en sekundär roll men att myndigheterna idag fått kontroll eller arbetar med att få kontroll över sin hyressituation. Statliga myndigheter sitter kvar markant längre än de skriver hyreskontrakt på. En tendens är att de kortat ner sina kontraktslängder samtidigt som de sitter kvar längre i sina lokaler. Vid omlokalisering av en myndighet uppstår stora flyttkostnader detta medför att en myndighet hellre stannar kvar i sina lokaler än genomför en flytt. Vid ändrade förhållanden av hyressituationen föredras en anpassning av den befintliga lokalen framför en omlokalisering. Myndigheter som analyserats är Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Försäkringskassan, Polisen samt Skatteverket. / This study examines how government authorities behave as tenants in the Swedish rental market. The study analyses the authorities’ rental contract lengths and the actual rental period for each of the subject premises. In addition, the study investigates how each authority handles its premises, both organisationally and strategically. To get an accurate perception of the current situation, historical and current trends and future prospects of premises have been taken into account. As previous research of authorities’ rental periods is limited; this study aspires to bring clarity to the subject. Further, the purpose of the study is to clarify the government authorities’ policies and strategies regarding their premises rentals. The study is based on one qualitative part which includes interviews with five government authorities. These authorities are labour-intensive with businesses using large proportions of office space. In addition to the qualitative part, a quantitative study has been carried out, regarding historical and current government leases, followed by an analysis. Premises are not the core business of the Government institutions, which has led to a widespread belief that institutions are not prioritising their rental situation. This study shows that the rental situations historically have had a secondary role, but that authorities today have good control, or working to gain control of their rental situation. Government authorities are still occupying the premises significantly longer than the lease length they originally sign for. One tendency is that they have shortened their contract lengths, but stay longer in their facilities. A relocation of an authority is associated with major moving-costs, which is why Government authorities tend to occupy their existing premises instead of moving. The authorities prefer tenant improvements (TI’s) in their actual premises before relocation. Analyzed authorities are the Public Employment Service, the National Courts Administration, the Social Insurance Agency, the Police and the Tax Agency.