Myocardial Perfusion Imaging (MPI) and Coronary Angiography (CA) are two methods that can be used in the investigation of ischemic heart disease. The purpose of this study is to compare medical answers from MPI and CA to find out if suspected coronary artery disease shown with MPI correlates with coronary artery morphology shown with CA, and which treatment is given based on Summed Difference Percent (SD%). The study population consists of 45 patients. The information has been retrieved retrospectively at Länssjukhuset Ryhov. Included patients had coronary heart disease accessible for percutan coronary intervention. Out of the total data sample the results show an occurring difference when it comes to medical answers from MPI and CA. The results show that most of the study participants with SD% <10 obtained solely drug treatment. Those with SD% >10 were given treatments not always according to guidelines. Elements that might have had an impact on the result is discussed. In conclusion, it appears that there is a difference in some medical answers which may be a caused of collateral circulation which causes the wrong coronary artery area to be determined as ischemic based on the MPI or because of a misinterpretation of an exam.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

Hjärt- och kärlsjukdomar är den största dödsorsaken i världen. En av behandlingarna som kan ges vid detta är koronar bypass operation. Väntan inför denna operation kan upplevas oviss och skapa oro hos patienten. Syftet med litteraturstudien var att undersöka patientens upplevelse i väntan på koronar bypass operation. Metod: Studien genomfördes som en allmän strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats där sex kvalitativa, en kvantitativ samt en artikel med mixad metod erhölls. Data bearbetades genom en innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att patienter upplever såväl emotionell som somatisk påfrestning i väntan på koronar bypass operation. De mest framträdande upplevelserna var att patienterna upplevde ängslan och oro, ovisshet, rädsla och fysiska restriktioner. Dessa upplevelser mynnade ut till två teman den emotionella väntan och den somatiska väntan. Konklusion: I väntan på koronar bypass operation var de mest framträdande upplevelserna ovisshet samt ängslan och oro. För att reducera ovissheten, ängslan och oron var det av största vikt att sjuksköterskan arbetade personcentrerat. En sjuksköterskeledd intervention samt möjlighet att prata med tidigare koronar bypass operation patienter visade en signifikant reducering av den emotionella påfrestningen. En ökad förståelse för patienters upplevelse i väntan på koronar bypass operation är av stor vikt för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad. / Cardiovascular disease is the leading cause of death in the world. One of the treatments for this is to undergo a coronary artery bypass graft. The waiting time before surgery causes uncertainty and worry in some patients. The aim was to examine patients’ experience while waiting for coronary artery bypass. The Method used was a general structured literature study with an inductive approach, where sixarticles with a qualitative approach, one quantitative and one with mixed method were found. The data was processed through a content analysis. The Result showed that patients experience both emotional and somatic stress while waiting for coronary artery bypass surgery. The most dominant experiences and emotions that patients felt were anxiety, uncertainty, fear, and physical restrictions. These experiences and emotions resulted in two themes Emotional waiting and Somatic waiting. TheConclusion showed to reduce uncertainty and anxiety it was of the utmost importance that the nurse applied person-centered care. A nurse-led intervention as well as the opportunity to talk with former coronary artery bypass patients showed a significant reduction in emotional strain. An increased understanding of patient´s experience while waiting for coronary artery bypass is of great importance to enable person-centered care.

Bakgrund: Perkutan koronar intervention (PCI) är en etablerad behandling vid myokardiell infarkt men utförs även som planerat ingrepp vid angina pectoris. Efter en PCI kan patienten uppleva en förändrad livsvärld vilket kan påverka den psykiska hälsan negativt. Syfte: Syftet var att beskriva kranskärlspatienters upplevelser av psykisk hälsa inom det första året efter att ha genomgått PCI. Metod: En litteraturöversikt genomfördes som utgick från tolv artiklar med kvalitativ design där resultatet var byggt utifrån ett patientperspektiv. Publicering av artiklarna gjordes från 2008 till 2021. Data samlades in via databaserna Cinahl och Pubmed, vilken analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier; ängslan över återhämtning efter utskrivning efter PCI, oro och rädsla över återgång till vardagen efter PCI samt en förändrad syn på livet efter PCI. Vidare identifierades sex underkategorier; behov av stöd och rehabilitering första tiden efter behandlingen, önskan om tillgänglig rådgivning om kvarvarande symtom och medicinering, osäkerhet i fysiska förmågor, rädsla över nya hjärthändelser, ökad meningsfullhet och drivkraft i att ta ansvar över levnadsvanor. Slutsats: Studien visar att behovet av tillgänglig rådgivning och uppföljning är en viktig faktor att beakta i patientens eftervård för att främja den psykiska hälsan. Vidare forskningsförslag är en intervjustudie för att kartlägga upplevda behov relaterat till tiden efter PCI. / Background: Percutaneous coronary intervention (PCI) is an established treatment of myocardial infarction but is also performed as a planned procedure during angina pectoris. After a PCI the patient may experience a changed life-world, which can negatively affect mental health. Aim: The aim was to describe coronary heart disease patients' experiences of mental health within the first year after undergoing PCI. Method: A literature review with a qualitative design was conducted including twelve studies that focused on the experiences from the perspective of the patients. The articles were published from 2008 to 2021. Data was collected through the databases Cinahl and Pubmed. Data was analyzed by the method of Friberg. Results: The results revealed three categories; anxiety about recovery after discharge after PCI, anxiety and fear over the return to everyday life after PCI, as well as a changed view of life after PCI. Furthermore, six subcategories were identified; need for support and rehabilitation the first time after the treatment, a desire for available advice on residual symptoms and medication, uncertainty in physical abilities, fear of new heart events, increased meaningfulness and the drive to take responsibility for lifestyle habits. Conclusion: The need for available counseling and follow-up is an important factor to consider to promote mental health. Further research to map perceived needs post PCI is needed.

Bakgrund: Kranskärlsröntgen eller perkutan koronar intervention är en av de mest avancerade diagnostiska och interventionella verktyg som har förbättrat livet för miljontals patienter med hjärt- och kärlsjukdom. Ingreppet är dock kopplat till en viss mängd komplikationer eller oönskade biverkningar. Trots att det är låg risk för dödlighet finns det betydande problematik kring psykologiska besvär både inför, under och efter ingreppen. Icke-farmalogiska interventioner som kan minska psykiskt lidande för patienter som genomgår Kranskärlsröntgen eller PCI är en viktig del i sjuksköterskans arbete.  Syfte: Syftet var att beskriva interventioner för patientinformation med syfte att minska ångest hos patienter som ska genomgå kranskärlsröntgen eller perkutan koronar intervention. Metod: En litteraturstudie, där artikelsökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL, samt genom manuella sökningar från Google Scholar. Femton empiriska originalartiklar inkluderades. Dessa granskades och analyseras genom en integrerad analys. Resultat: Videobaserade informationsinterventioner visade sig vara effektiva för att minska ångestnivån i samband med kranskärlsröntgen eller perkutan koronar intervention i sex av studierna. Det fanns sju studier som använde multimodal utbildningsintervention och de minskade patientens ångestnivå före proceduren kranskärlsröntgen eller perkutan koronar intervention. Även erfarenhetsutbyte interventioner har visat statistisk signifikant skillnad på att minska ångest hos patienterna före proceduren. Slutsats: Litteraturöversikten visade att videobaserad och multimodal information och per-leed undervisning användes som interventioner för patientinformation med syfte att minska ångest hos patienter som genomgick kranskärlsröntgen och PCI. Vidare ger litteraturöversikten stöd för att användningen av interventioner för patientinformation i form av videobaserad information, stödd av broschyrer och muntlig diskussion med sjuksköterskeledda inlärningstillfällen har en betydande minskning av ångestnivån innan kranskärlsröntgen eller PCI procedurer. / Background: Coronary angiography or percutaneous coronary intervention is one of the most advanced diagnostic and interventional tools that has improved the lives of millions of cardiovascular patients. However, the procedure is linked to a certain amount of complications or unwanted side effects. Even though there is a low risk of mortality due to the procedure, there are significant problems regarding psychological distress both before, during and after the intervention. Non-pharmacological interventions that can reduce this psychological distress for patients undergoing angiography or percutaneous coronary intervention are an important part of the nurse's duty.  Aim: The aim was to describe interventions for patient information with the aim of reducing anxiety in patients undergoing coronary angiography or percutaneous coronary intervention.  Method: Three databases were chosen based on research by relevant scientific evidence identified during the pilot search test. PUBMED, CINAHL and Google Scholar are the databases used in the literature search. The selection resulted in a total of 15 articles on which this literature review is based.  Result: Video-based information interventions were found to be effective in reducing anxiety levels associated with coronary angiography or percutaneous coronary intervention in six of the studies. There were seven studies that used multimodal educational intervention for patients who underwent coronary angiography or percutaneous coronary intervention, which have shown a reduction in the anxiety level of patients prior to the procedure. Also, experience exchangeinterventions have shown statistically significant difference in reducing anxiety in patients prior to the procedure.  Conclusion: This literature review showed that video-based and multimodal information and per-leed instruction were used as interventions for patient information with the aim of reducing anxiety in patients who underwent coronary angiography and PCI. Furthermore, the literature review supports that the use of interventions for patient information in the form of video-based, supported by brochures and discussion with nurse-led learning opportunities has a significant reduction in anxiety levels before coronary angiography or PCI procedures.

Die Beurteilung der Wirkung von Cariporide auf dieEreignis-Wahrscheinlichkeit eines Herzinfarktes oder des Todes imRahmen einer Bypass-Operation ist Gegenstand der Arbeit. DasNHE-Austauschersystem in der Herzmuskelzelle induziert den unterIschämie durch den intrazellulären Protonenüberschusshervorgerufenen Na(+)- und Ca(2+)-Einstrom. Cariporide ist einNHE-Inhibitor, der den unter Ischämie durch die Ca(2+)-Überladunginduzierten Herzmuskelzelltod verzögern soll. In einer kombinierten Phase-II/III-Studie (GUARDIAN, n=11590) war derEinfluss verschiedener intravenöser Dosen von Cariporide auf dieHäufigkeit von Herzinfarkt oder Tod in ACS/NQMI, PTCA undCABG-Patientenkollektiven untersucht worden. Nur die höchstdosierteCABG-Gruppe zeigte eine signifikante Reduktion der Ereignisrate um24,7% (p=0,027) gegenüber Placebo. Diese schwacheDosis-Wirkungs-Beziehung konnte durch eine pharmakokinetische undpharmakodynamische Populationsanalyse in eineKonzentrations-Wirkungs-Beziehung überführt werden. Zur Entwicklungdes Populationsmodells waren verschiedene Submodelle notwendig: 1. Modell für den Zeitverlauf der Ereignisrate: Durch Kombination zweier Weibull-Verteilungen ist es möglich, die beobachteten Daten als Überlebenszeitfunktion nach CABG zu beschreiben. Ein akutes, unmittelbar auf die CABG-Operation zurückzuführendes Risiko wird hier von einem chronischen Risiko unterschieden. 2. Pharmakokinetisches Modell: Ein multiexponentielles populationspharmakokinetisches Modell ist notwendig zur Beschreibung der PK nach iv-Applikation von Cariporide bei Probanden und Patienten. 3. Pharmakodynamisches Modell: Über ein empirisches logistisches Modell wird die Reduktion des akuten Risikos mit der mittleren Cariporide Plasmakonzentration unter der Bypass-Operation verknüpft. In einer Substudie der GUARDIAN-Hauptstudie konnte daspopulationspharmakokinetische Modell aus der früherenPhase-I-Entwicklung mit Probanden für die Patienten validiert werden.Die mit Hilfe der individüllen Dosierung, der demographischen Datenund dem Populationsmodell für die Periode mit dem höchsten Risikowährend der CABG-Operation vorhergesagten mittlerenPlasmakonzentrationen flossen in die Analyse derKonzentrations-Zeit-Abhängigkeit der Ereignis-Wahrscheinlichkeit ein. Eine untere Schwellenkonzentration (0,5mg/l), unterhalb der mitkeinem Effekt zu rechnen ist, wurde bestimmt. Die Daten erlaubten dieSchätzung des maximalen Effekts nur unzureichend. Die maximaleRisikoreduktion von 60% wurde mit einem Konfidenzintervall von29% bis 100% geschätzt. Unter Einsatz einer linearen Näherungdes Hill-Modells wurde eine obere Schwellenkonzentration bei 0,9mg/lbestimmt. Nur 37% aller Patienten der 80mg-Dosisgruppe erreichtenmittlere Konzentrationen oberhalb der unteren Schwellenkonzentration,in der 120mg-Dosisgruppe waren es immerhin schon 75% allerPatienten. Die Infusion von 120mg Cariporide über eine Stunde gefolgt voneiner Erhaltungsdosis von 20mg/h für weitere 47 Stunden sollte bei95% der Patienten während der CABG-Operation zu mittlerenKonzentrationen über der minimal effektiven Konzentration von0,5mg/l führen. Eine auf diese Weise mittels Simulationenoptimierte Dosierungsregel sollte während der CABG-Operation zu einemerhöhten Schutz der Patienten gegen die Folgen ischämischerEreignisse führen. Eine weitere Erhöhung der Erhaltungsdosis aufbis zu 40mg/h mit einer entsprechenden Anpassung der Initialdosissollte 95% der Patienten sogar über die bisher nur unsicher zubestimmende obere Grenzkonzentration von 0,9mg/l bringen. Solltenkeine dosislimitierenden Nebenwirkungen auftreten, kann dieseErhöhung sowohl der Initialdosis als auch der Erhaltungsdosis zueiner weiteren Verbesserung während der Risikoperiode führen undeinen weiteren potentiellen klinischen Vorteil für Cariporideerbringen. / Subject of this analysis is the assessment of the effect of cariporideon the event probability of a myocardial infarction (MI) or death inthe scope of a coronary artery bypass graft. Thesodium-hydrogen-exchange system (NHE) in the myocardial cell inducesthe sodium and calcium influx caused by an ischaemia induced hydrogenoverload. Cariporide is a NHE-inhibitor which is seen to be delayingthe necrosis of myocardial cells caused by the ischaemia inducedcalcium influx. The influence of different intravenous doses of cariporide on thefrequency of MI and death in ACS/NQMI, PTCA, and CABG patients hadbeen investigated in a combined phase II/III trial (GUARDIAN,n=11590). Only the highest dosed CABG-subgroup showed a significantreduction of the event-rate compared to placebo of 24.7% (p=0.027).This weak dose-effect-relationship could be translated into aconcentration-effect relationship by using a populationpharmacokinetic/pharmacodynamic (PK/PD) analysis. To develop thispopulation model a series of sub-models were established: 1) Model for the time-to-event progression: using a combination of two Weibull-distributions, it was possible to describe the observed data following the CABG procedure by means of a survival-function. An acute risk, likely to be related to the CABG-procedure could be discriminated from a chronic risk. 2) Pharmacokinetic model: a multi-exponential population PK model was necessary to describe the PK after iv-application of cariporide in volunteers as well patients. 3) Pharmacodynamic model: using an empirical logistic model the reduction of the acute risk was linked to the cariporide plasma-concentrations. In a sub-study of the GUARDIAN-main study, the population PK model ofthe phase I development in volunteers had been be validated. Usingthe individual dosing, the individual demographic information and thepopulation PK model mean concentrations were calculated for the periodof the highest risk during the CABG procedure. Those concentrationswere then introduced into the analysis of the concentration timedependency of the event probability. A lower threshold concentration (0.5mg/l) was estimated beneath thatno effect would be expected. The data permitted the estimation of themaximum effect only insufficiently. A maximum risk reduction of 60%was estimated with a confidence interval from 29% to 100%. Using thelinear approximation of the Hill-model an upper thresholdconcentration of 0.9mg/l could be determined. Mean concentrationsunder risk were reached above the lower threshold concentration inonly 37% of all patients in the 80mg dose group, whereas in the 120mgdose-group already 75% of the patients exceeded the lower thresholdconcentration. The infusion of 120mg cariporide for an hour followed by a maintenancedose of 20mg/h for further 47 hours should maintain in 95% of thepatients during the CABG-procedure mean concentrations above theminimal effective concentration of 0.5mg/l. A dose regimen optimisedin this sense by means of simulations should lead to an increasedprotection against ischemic events during and after theCABG-operation. A further increase of the maintenance dose up to40mg/h with a corresponding adaptation of the initial dose shouldshift at least 95% of the patients above the so far impreciseestimated upper threshold concentration of 0.9mg. If no dose limitingside-effects occur, this increase of both the initial dose and themaintenance dose may lead to a further improvement during the riskperiod and may result in a further potential clinical advantage forcariporide.