Majoriteten av idrottsskador inklusive skada på främre korsbandet (Anterior Cruciate Ligament, ACL) uppstår i slutet av träning/tävling när personen tenderar att vara trött. Nuvarande funktionstest inför återgång till idrott efter skada utvärderar ofta individens hoppförmåga i ett icke-uttröttat tillstånd. Syfte: Syftet med följande studie var att se huruvida prestationen i två olika enbenshopp kunde skilja sig mellan före och efter 25 minuters löpning, varav 15 minuter på hög-intensiv nivå och om hopprestationen skiljer sig mellan oskadade och ACL-opererade kvinnor. Metod: Totalt deltog 8 friska kvinnor, utan pågående besvär från nedre extremitet samt 6 färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå. Deltagarna genomförde tester vid två olika tillfällen. Ett Pre-test-tillfälle då inträning av distans- och cross-overhopp samt ett max-pulstest (HRmax) på löpband utfördes. Ett Test-tillfälle där respektive hopp utfördes före och efter cirka 25 minuters löpning varav 15 minuter var på hög-intensiv nivå (>RPE 15 eller >85 % av HRmax). Total distans mättes, registrerades och analyserades för två godkända hopp per ben, tillstånd och hopptyp. Antal hopp-försök per ben och hopp registrerades. Ett symmetri index (LSI) beräknades för att bedöma om det förelåg en normal eller onormal sidoskillnad. Resultat: Cross-overhoppet var signifikant kortare efter löpning jämfört med före. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Ingen skillnad fanns mellan grupperna i hopplängd eller LSI-värden, före eller efter löpning. Ingen onormal sidoskillnad syntes före eller efter löpning i något utav hoppen. ACL-skadade behövde signifikant fler hoppförsök på det opererade benet i uttröttat tillstånd jämfört med det icke-opererade och jämfört med oskadade för att uppnå två godkända hopp. Slutsats: Cross-overhoppet försämrades av löpningen och kan därför sägas vara känsligt nog att kunna skilja uttröttat från icke-uttröttat tillstånd hos båda grupperna. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Det uttröttningsprotokoll och de hopptester som utfördes kunde inte frambringa några större förändringar eller olika sidoskillnader mellan färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå och oskadade, generellt fysisk aktiva kvinnor. Viss osäkerhet kan ha funnits kvar hos det tidigare skadade benet eftersom fler hoppförsök krävdes i uttröttat tillstånd på det opererade benet jämfört med det icke-opererade benet eller jämfört med oskadade deltagare för båda hopptyperna. / Most sport injuries including anterior cruciate ligament-injury (ACL) occur at the end of sport events when the person tends to be fatigued. Despite this, the tests commonly used today to assess whether the individual should return to sports are performed in a non-fatigued state. Aim: The aim of this study was to compare effects of 25 minutes treadmill running, including 15 minutes at a level of high-intenisty on the performance of two different single-leg hop tests between un-injured women and women who underwent an ACL-reconstruction. Method: Eight un-injured women without any ongoing symptoms from either leg, and 6 women who had undergone an ACL-reconstruction, finished the rehabilitation program and returned to their pre-injury level of activity performed tests at two different occasions. The first occasion included technique training for each single-leg hop and a maximal heart rate test (HRmax) on a treadmill. On the second occasion subjects performed the single-leg hop for distance and the cross-over hop before and directly after 25 minutes running, including 15 minutes on a high-intensity level (>RPE 15 and/or >85 % HRmax). Total jump-distance was measured, registered and analysed for 2 approved trials per leg, condition and hop. A leg symmetry index (LSI) was calculated to assess side-to-side-differences. Results: The cross-over hop was significantly shorter after running in both groups, whereas no such effect was seen for the single-leg hop for distance. No difference was shown between groups in performed distance, side-to-side difference or LSI-values, before or after running any of the single-leg hops. Subjects in the ACL-group needed significantly more hop-trials on the operated leg compared to the non-operated leg and compared to un-injured subjects to achieve two qualified hops. Conclusions: Subjects jumped shorter in the cross-over hop after running. This hop can therefore be regarded as sensitive enough to tell fatigued state from a non-fatigued state in both groups. The fatigue protocol did not induce any side-to-side differences in subjects who had undergone ACL-reconstruction, finished their rehabilitation and returned to their pre-injury activity level. Some insecurity may still have been present in the previously injured leg since ACL-operated subjects needed more hop-trials for the operated leg compared to the non-operated leg or compared to un-injured subjects when fatigue.

Bakgrund: De senaste åren har intresset för att skapa enkla, validerade, kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster växt fram. Bland annat har inriktningen av dessa verktyg varit att förutspå risken att drabbas av skada i det främre korsbandet (ACL) som sitter i knäleden. Det har visat sig att unga kvinnor i idrotter som medför hopp och riktningsförändringar är en högriskgrupp för denna skadetyp och därför har ACL-skadeincidensen ökat sedan allt fler kvinnor engagerar sig i utövning av idrott. Syfte: Att undersöka evidensen för att dessa kliniskt orienterade screeningverktyg förutspår utfallet av främre korsbandsskada hos unga kvinnliga idrottare och se om de kan rekommenderas. Metod: Litteraturstudie med kvalitetsbedömning och grad av evidens i vetenskapliga artiklar enligt validerad checklista och Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Resultat: Alla evaluerade artiklar fick den högsta evidensgraden som var möjligt för kohortstudier, 2++. Kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster fick dock det lägsta rekommendationsvärdet ’D’ då motstridiga resultat visades. Detta innebar att ingen specifik rekommendation gick att göra. Diskussion: Utfallet av en ACL-skada påverkas av många faktorer utöver riskfulla rörelsemönster och därför finns flera viktiga confounders att ta hänsyn till för att hitta de avgörande faktorerna. För att kunna påvisa screeningverktygens förutspående värde och hitta överensstämmande resultat kan det krävas större studier än befintligt gjorda. Slutsats: De biomekaniska screeningverktygen som undersöktes i denna studie visade otillräckliga resultat för att kunna göra ett rekommendationsutlåtande för klinisk användning / Background: Simple tools to predict injuries in high risk sport would be an important development to reduce the amount of injuries and to develop preventative protocols. One such method is biomechanical screening tools where several methods have been developed. One type of injury that has been in focus of predicting is an injury in the anterioer cruciate ligament (ACL) which is located in the kneejoint. Studies have found that young female athletes in sports that involve jumps and cutting maneuvers are at increased risk of suffering this type of injury. Since the number of females engaging in sports is increasing, the incidence of ACL-injurys so do. Aim of the study: To grade the evidence for these clinical oriented screening tools in predicting the outcome of anterior cruciate ligament injury in a population of young female athletes, then state a grade of recommendation. Methods: A literature review of grading quality and evidence in scientific articles according to a validated checklist and Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Results: All of the evaluated articles scored the highest grade possible for cohort studies, 2++. However, clinical oriented screening tools which measure biomechanical parameters in movement patterns got the lowest possible grade of recommendation, ’D’, since inconsistent results were shown. This meant that no specific recommendation could be done. Discussion: The outcome of an ACL-injury is affected by multiple factors and not only riskful movement patterns. There are many important confounders that could be adjusted for in finding the concluding factors. To be able to demonstrate the predictive value of the screeningtools and find consistent results it could require larger studies than yet available. Conclusion: The reviewed biomechanical screening tools showed insufficient results to state a grade of recommendation for clinical application.

IntroduktionFrämre korsbandsskador (ACL-skador) leder till nedsatt knäfunktion och är en stor bidragande orsak till att de ACL-skadade slutar med sin idrott. Detta kan delvis förklaras av nya rörelsestrategiser som används för att minska belastning på den skadade knäleden. Få studier har dock undersökt fotisättningens betydelse för rörelsestrategier vid hopptester. Syftet med denna studie var att undersöka fotisättning vid enbenslängdhopp efter ACL-skada i jämförelse med elitatleter och kontroller. Sekundärt syfte var att undersöka samband mellan fotisättning och självskattad knäfunktion samt rörelserädsla. MetodStudipopulationen bestod av kvinnliga deltagare i åldrarna 17-34år (medel 22.8, SD 3.87) uppdelat i tre grupper, ACL-grupp (n=28), knäfriska elitatleter (n=19) samt knäfriska kontroller (n=19). Data bestod av kinematik för fotleden, knäleden och bålen under landningsfasen vid ett enbenslängdhopp samt svar från Tampa scale for kinesiophobia och Lysholm knee scoring scale. Rörelser registrerades med ett 3D-motion capture system med åtta kameror (Oqus 300, Qualisys AB, Göteborg, Sverige). Data processerades och kalkylerades med programvaran Qualisys Track Manager (v.2.2, Qualisys AB, Göteborg, Sverige) och Visual3D. ResultatStudien fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna i fotisättningens gradantal (p=0.653). Däremot sågs en signifikant skillnad i frekvens av hälisättning, helfot eller framfot där användning av framfot som landningsstrategi var dominerande hos samtliga grupper (p<0.001). Ett signifikant samband fanns mellan längre hopplängd och en mer dorsalflekterad fotisättning. (p=0.005, r=0.327). Inget samband sågs mellan självskattad rörelserädsla/knäfunktion och fotisättning efter ett enbenslängdhopp. KonklusionStudien fann inga kompensatoriska rörelsestrategier hos personer med skadat ACL i jämförelse med elitatleter och kontroller med friska knän. Framfot var dominerande landningsstrategi hos alla grupper vid enbenslängdhopp med en tendens till mindre vinkel i plantarflexion hos ACL-skadade. Rörelserädsla och knäfunktion verkar inte påverka fotisättning vid enbenslängdhopp.

Introduktion: Externt fokus har visats vara fördelaktigt jämfört med internt fokus för en rad olika motoriska uppgifter. Dessutom menar vissa studier att det kan ha en betydande roll för rehabilitering, från till exempel en främre korsbandsskada. Det är dock oklart om uppmärksamhetsfokus påverkar utförandet av knäböj på en balansplatta, en övning som ibland används vid träning och rehabilitering. Syfte: Det primära syftet med följande studie är att undersöka om uppmärksamhetsfokus har en påverkan på rörelsekontroll vid knäböj utförd på en balansplatta. Det sekundära syftet är att jämföra en kontrollgrupp med en grupp individer som haft en främre korsbandsskada. Metod: Femton kvinnor mellan 19 och 24 år deltog, varav tio friska samt fem med främre korsbandsskada. Deltagarnas aktivitetsnivå var minst fyra på Tegners aktivitetsskala. De uppfyllde även FYSS rekommendationer om fysisk aktivitet. De genomförde totalt 18 stycken knäböj på en balansplatta med neutralt, externt och internt fokus. Ett tredimensionellt kamerasystem fångade kinematiken. Variablerna som analyserades var maximal/ minimal flexion/extension, knäadduktion/ abduktion, smidighet i rörelsen, flexions-/extensionstiden, plattans rörelse samt absoluta vinkel. Resultat: Kontrollgruppens signifikanta skillnader gällde knäts rörelsekontroll samt balansplattans rörelse. I den sammanslagna gruppen framkom signifikanta skillnader i utförandet av knäböjen gällande maximala och minimala vinklar. Mellan kontrollgruppen och korsbandsgruppen skiljde endast plattans rörelse under externt fokus. Neutralt fokus verkar i övrigt ha en positiv inverkan på rörelsekontroll vid knäböj på en balansplatta. Slutsats: Uppmärksamhetsfokus har en påverkan på utförandet av knäböj på en balansplatta. Fokusinriktade instruktioner bör därför anpassas utifrån uppgift och individ. / <p>Uppsatsen är skriven inom projektet "Korsbandsskada i knät - orsak, behandling och hur det går senare i livet" vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, avdelningen för fysioterapi.</p>

Bakgrund  Bedömning av skaderisk bland lagidrottare görs ofta med analys av nedre extremiteternas mekanik under hopptester. Dessa hopptester saknar dock oftast samtidiga kognitiva krav och speglar inte den kaotiska idrottsmiljön. För att öka den validiteten av hopptesterna har ett antal studier de senaste åren undersökt inverkan av sekundära kognitiva uppgifter på prestation och rörelsemönster.  Syfte  Syftet var att sammanställa och utvärdera evidensen för inverkan av sekundära kognitiva uppgifter för prestation och nedre extremiteternas mekanik vid hopptester bland atleter.  Metod  En systematisk litteraturöversikt utfördes enligt PRISMA:s riktlinjer. Tre databaser (PubMed, Cinahl och SportDiscus) söktes för studier som jämförde prestation och/eller nedre extremiteternas mekanik mellan ett hopptest med och utan en kognitiv uppgift bland idrottsaktiva personer mellan 15 – 40 år. Studierna granskades för Risk of Bias med en modifierad version av Downs and Black checklista och för kvalitén av evidensen med GRADE.   Resultat  Av 241 hittade artiklar ansågs 10 uppfylla kriterierna för översikten. De hopptest som analyserats var till exempel drop vertical jump, enbenslandningar och riktningsförändringar. Kognitiva uppgifterna bestod bland annat av räkningsuppgifter, beslutsfattande och arbetsminne. Baserat på väldigt låg till moderat evidens, tyder resultaten på att en sekundär kognitiv uppgift vid hopptester leder till signifikant mindre knäflexion, större knäabduktion, samt större inåtrotation i knä och anklar bland idrottare. Baserade på samma evidensnivå visade resultaten på längre markkontakttid samt lägre reaktiv styrka och lägre hopphöjd.  Slutsats  Sekundär kognitiva uppgifter påverkar prestation och mekaniken i nedre extremitet under ett hopp. Resultaten tyder på att bedömning av skaderisk vid hopptester bör ske med en sekundär kognitiv uppgift för ökad känslighet.