<p>Musikterapi har förmodligen alltid funnits. Detta examensarbete beskriver musikterapins historia och Funktionsinriktad Musikterapi (FMT). Jag har under min utbildning till musikterapeut vid Musikhögskolan Ingesund, praktiserat på ett demensboende. Jag beskriver arbetet och resultatet med två adepter (de som tar emot terapin).</p><p>Min slutsats är att FMT-metoden kan höja vakenhetsnivån hos den med demenssjukdom. Metoden ger stöd för strukturering och därmed minnesbearbetning. Attributen ger impulser till handens receptorer och blåsinstrumenten vitaliserar och syresätter hjärnan och kroppen.</p>

Musikterapi har förmodligen alltid funnits. Detta examensarbete beskriver musikterapins historia och Funktionsinriktad Musikterapi (FMT). Jag har under min utbildning till musikterapeut vid Musikhögskolan Ingesund, praktiserat på ett demensboende. Jag beskriver arbetet och resultatet med två adepter (de som tar emot terapin). Min slutsats är att FMT-metoden kan höja vakenhetsnivån hos den med demenssjukdom. Metoden ger stöd för strukturering och därmed minnesbearbetning. Attributen ger impulser till handens receptorer och blåsinstrumenten vitaliserar och syresätter hjärnan och kroppen.

Introduktion: Tidigare forskning gällande menstruationcykelns påverkan på kvinnor har framförallt undersökt korsbandsrelaterade skador. Desto mindre evidens finns för menstruationscykelns påverkan på postural kontroll. Inför och under menstruation är det ett återkommande fenomen att kvinnor upplever bland annat nedsatt balans och instabilitet. Annan forskning har visat på en förändrad ledlaxitet och neuromuskulär kontroll vilket i sin tur kan påverka postural kontroll. Det finns viss evidens för att detta har ett samband med de fluktuerande hormonnivåerna.   Syfte: Att undersöka vilken påverkan menstruationscykeln har på postural kontroll, och om det skiljer sig mellan de olika menstruationsfaserna.   Metod: Litteratursökning utfördes på PubMed och Cinahl för artiklar publicerade 2000-2021. Artiklar som undersökte balans, antingen statisk, dynamisk eller båda, inkluderades i litteraturöversikten. Urvalsprocessen har utförts och presenteras i enlighet med PRISMA.   Resultat: Sökningen resulterade i elva inkluderade artiklar, samtliga icke-randomiserade longitudinella studier. Nio stycken undersökte delvis/endast statisk balans och fyra undersökte delvis/endast dynamisk balans. Endast en av studierna fann ingen evidens för menstruationscykelns påverkan på postural kontroll. Majoriteten av de övriga fann att postural kontroll var som sämst vid ägglossning och ett fåtal fick motsägande resultat, framförallt de som undersökte dynamisk balans.   Konklusion: Det finns ett samband mellan nedsatt postural kontroll och ägglossning i majoriteten av studierna. Ägglossningen påverkar även nedsatt neuromuskulär aktivitet och ökad ledlaxitet. Resultatet gällande dynamisk balans är inte tillräckligt för att kunna dra några slutsatser. Framtida forskning bör fokusera på dynamisk balans och använda sig av standardiserade undersökningstester och mätmetoder för identifiering av mensturationsfaser.

Introduktion: Förekomsten av idrottsskador är vanligt hos barn och ungdomar. Därför undersöks mer och mer hur uppkomsten av detta kan minskas. Ett sätt att träna preventivt är genom neuromuskulär träning. I detta arbete vill författarna undersöka ett eventuellt samband mellan minskade idrottsskador och preventiv träning i form av neuromuskulär träning.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka om tidig prevention i form av neuromuskulär träning hos barn och ungdomar kan minska uppkomsten av idrottsskador.  Metod: En litteraturstudie ansågs lämplig för syftet. Sökord valdes ut och formulerades till en informationssökning i databaserna PubMed, Scopus och Web of Science. Artiklarna granskades och lästes noga igenom.  Resultat: 5 RCT-studier inkluderades. Dessa representerade barn och ungdomar mellan 11-17 år med totalt 7135 deltagare. Idrotterna som berördes var skolidrott, fotboll, basket, volleyboll och friidrott. Interventionen, neuromuskulär träning, jämfördes både med ingen intervention, konservativ träning och sham-träning. Resultaten i samtliga artiklar visade att tidig prevention i form av neuromuskulär träning har en förebyggande effekt hos barn och ungdomar.  Konklusion: Neuromuskulär träning kan ge en minskad risk för uppkomsten av idrottsskador hos barn och ungdomar. Dock efterfrågas mer forskning för att jämföra metoden med andra preventiva åtgärder.

Bakgrund:  Simning är en populär sport. De extrema repetitiva rörelserna som ingår i sporter med majoriteten av rörelserna över huvudet, som exempelvis simning, och otillräcklig stabilitet i axelleden resulterar ofta i överansträngning och skador. Ett vanligt syndrom är impingement och det har rapporterats att 40-91 % av alla simmare har eller upplever problem i axelleden eller de omkringliggande strukturerna. Syfte: Att undersöka om en intervention bestående av övningar för scapulas närliggande muskler i fyra veckor kan påverka upplevd smärta i axel och nacke hos unga simmare. Deltagare: Sexton unga simmare mellan åldrarna (13±2), bestående av (10 flickor och 6 pojkar) deltog. Alla deltagare utförde minst fyra simpass i veckan. Alla deltagare i studien upplever problematik i axel och/eller nacke. Metod: Deltagarna fick fylla i ett (SRQ-S) formulär och genomgå ett Beighton-test. Alla deltagare instruerades i fyra olika övningar, syftet med övningarna var att öka neuromuskulär kontroll och styrka i axelns stabiliserande muskler. Alla övningar skulle utföras innan träningspass, minst en gång om dagen, i fyra veckor. Efter fyra veckors interventionen fick deltagarna fylla i ett nytt (SRQ-S) formulär, den totala poängen innan och efter jämfördes. Resultat:  (SRQ-S) formulären resulterade i en signifikant skillnad (p=0,0005) mellan innan och efter interventionen. Majoriteten av deltagarna rapporterade ett högre välmående i axel och/eller nacke. Konklusion : Majoriteten av deltagarna upplevde minskad problematik i axel och/eller nacke efter fyra veckors interventionen. Det visar på att det finns ett samband mellan ökad axel stabilisering och minskad upplevd smärta i axel/nacke. Dock kan denna studie inte komma till en säker konklusion då vidare undersökning måste göras i detta område. / Background : Competitive swimming is a popular sport. The extreme repetitive motions that overhead-sports implies, like swimming, and inadequate stability in the shoulder joint often results in overexertions and injuries. A common condition is impingement syndrome and it has been reported that 40-91% of all swimmers have or experience problems in the shoulder joint or in the surrounding structures. Purpose : To investigate whether an intervention consisting of exercises for scapulas nearby muscles for four weeks can affect perceived distress in the shoulders and neck of young swimmers. Participants : Sixteen young swimmer between the age of (13±2), consisting of (10 females and 6 males) volunteered to participate. All the participants are performing at least four sessions of swimming a week. All the participants in the study are experiencing trouble in their neck or/and shoulders. Method : The participants had to fill in a (SRQ-S) form and do a Beighton-test. Participants were instructed in four different exercises, the purpose of the exercises were to increase neuromuscular control and strength in the shoulder stabilizing muscles. All exercise were to be performed before every session of swimming, at least once a day, for four weeks. After the four weeks of intervention the participants had to fill in a new (SRQ-S) form, the before and after score were compared. Results : The (SRQ-S) formulas resulted in a significant difference (p=0,0005) between before and after the intervention. The majority of the participants reported also a higher prosperous in their shoulder and/or neck area. Conclusion: The majority of the participant experienced less discomfort in their shoulder and neck area after the four weeks of intervention. There seems to be a relationship between increased shoulder stability and decrease in discomfort in the shoulder/neck. However this study can not come to a secure conclusion and further investigation has to be made in this area.

No description available.

Introduktion: Ländryggssmärta är en av de diagnoser folk söker mest vård för i västvärlden och cirka 80% av alla vuxna kommer någon gång i livet drabbas av det. Primära orsaken är icke-specifik, det vill säga, att man inte vet vad som ligger bakom. Tidigare elektromyografi studier har visat att personer med icke-specifik ländryggssmärta kan utveckla förändrade muskelaktiveringsmönster för bålmuskulaturen. Till skillnad mot tidigare studier riktar denna sig till vardagliga aktiviteter där forskning i nuvarande läge lider brist Syfte: Syftet med studien var att undersöka aktiveringsmönster av bålmuskulaturen med hjälp av yt-EMG bland studenter vid utförande av funktionella aktiviteter. Metod: Två deltagare delades in i två grupper, en med icke specifik ländryggssmärta och en utan symtom. Tre funktionella tester utfördes med yt-EMG mätning av muskelaktivitet i bålen vid ett tillfälle. EMG amplituden beräknades med root mean square (RMS). Deltagarna fick skatta sin smärta på visual analogue scale (VAS) samt värdera sin upplevda funktion med Oswestry disability index (ODI). Resultat: Större muskelaktivering i erector spinae (ES) hos deltagaren med besvär jämfört med deltagaren utan besvär. Aktiveringsgraden hos lumbala multifidus (LMF) hade deltagaren utan besvär en större aktivering jämfört med deltagaren med besvär. Deltagaren med besvär hade 2-5 gånger större aktivering i främre bålmuskulatur i alla tester. Konklusion: Då studien är en pilot-studie med begränsat antal deltagare ses resultaten som preliminära indikationer. Framtida större studier kan ge svar på om och på vilket sätt neuromuskulära kontrollen påverkas vid vardagliga aktiviteter, dock är resultaten i studien i stora drag överensstämmande med tidigare studier.

Introduktion: Under 2017 sökte 63 912 personer i Sverige öppenvård och blev diagnostiserade med ryggvärk. Prevalensen av allvarlig kronisk smärta uppskattas till cirka 20% hos Sveriges befolkning. Idag rekommenderas patientgruppen multimodal behandling (MMR). Då MMR inte innehåller några specifika riktlinjer avseende behandlingsmetod för CLBP(chronic low back pain) och heller inte kunnat fastställa vilka komponenter som kan läggas till eller varieras för optimal effekt blir det intressant att titta på en fysioterapeutisk behandlingsmetod med stort utrymme för individualisering och gynnsamma komponenter för känd problematik vid CLBP. DMA Klinisk Pilates är resultatet sammanlänkandet av fysioterapeutisk klinisk expertis, pilatesträningens grundprinciper, samt modern forskning om spinal stabilitet. Syfte: Syftet med  studien var att kartlägga vilket vetenskapligt stöd DMA klinisk Pilates har som fysioterapeutisk metod vid CLBP med hjälp av frågeställningarna om metoden är valid och reliabel samt vilket vetenskapligt stöd DMA klinisk Pilates har som fysioterapeutisk behandlingsmetod vid CLBP. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, Scopus, Web of science, PEDro, Cinahl, AMED och Medline. Sökord definierades utifrån syftet och dess frågeställningar med hjälp av svenska MeSH (Medical Subject Headings) samt fritextord. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades enligt PEDro. Resultat: Två studier presenterade positiva resultat för reliabilitet gällande DMA klinisk Pilates som undersökningsmetod. En studie presenterade signifikanta förbättrande resultat avseende smärta och funktion efter behandling enligt DMA klinisk Pilates vid CLBP, om än likvärdiga jämfört med kontrollgruppen. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att DMA klinisk Pilates skulle kunna minska smärta samt öka självskattad funktion, samt användas som fysioterapeutisk behandlingsmetod vid CLBP. Mer forskning behövs på området.

Purpose: ACL-injuries are comon in female soccer. Preventative intervention has a positive effect on its prevalence. The purpose of this study is to investigate active leader experience of prophylactic neuromuscular exercise and its effect on ACL-rupture in female soccer between 14-16 years. Design and method: A descriptive, qualitative design using semi-structured interviews with active soccer coaches. Qualitative content analysis was employed for data interpretation.  Results: The results contain six categories and fourteen subcategories showing the leaders all had knowledge of neuromuscular exercise (NMT); but that a variety of factors lead to low implementation. Knowledge of NMT was insufficient to support full implementation coupled to a lack of guidelines describing how NMT should be implemented and why. Knowledge of NMT did not reach key people. Courses should include more detailed information with guidance on the design of training, with more information about prophylactic exercise and NMT. Conclusions: Leaders are aware of NMT but there is a lack of knowledge. It is important to supplement course material to include NMT. More guidelines, education and information needs to reach key people for sustainable implementation. Without necessary education, it will not be possible to achieve sufficient compliance to ensure a significant decrease in ACL-ruptures.

Bakgrund  Bedömning av skaderisk bland lagidrottare görs ofta med analys av nedre extremiteternas mekanik under hopptester. Dessa hopptester saknar dock oftast samtidiga kognitiva krav och speglar inte den kaotiska idrottsmiljön. För att öka den validiteten av hopptesterna har ett antal studier de senaste åren undersökt inverkan av sekundära kognitiva uppgifter på prestation och rörelsemönster.  Syfte  Syftet var att sammanställa och utvärdera evidensen för inverkan av sekundära kognitiva uppgifter för prestation och nedre extremiteternas mekanik vid hopptester bland atleter.  Metod  En systematisk litteraturöversikt utfördes enligt PRISMA:s riktlinjer. Tre databaser (PubMed, Cinahl och SportDiscus) söktes för studier som jämförde prestation och/eller nedre extremiteternas mekanik mellan ett hopptest med och utan en kognitiv uppgift bland idrottsaktiva personer mellan 15 – 40 år. Studierna granskades för Risk of Bias med en modifierad version av Downs and Black checklista och för kvalitén av evidensen med GRADE.   Resultat  Av 241 hittade artiklar ansågs 10 uppfylla kriterierna för översikten. De hopptest som analyserats var till exempel drop vertical jump, enbenslandningar och riktningsförändringar. Kognitiva uppgifterna bestod bland annat av räkningsuppgifter, beslutsfattande och arbetsminne. Baserat på väldigt låg till moderat evidens, tyder resultaten på att en sekundär kognitiv uppgift vid hopptester leder till signifikant mindre knäflexion, större knäabduktion, samt större inåtrotation i knä och anklar bland idrottare. Baserade på samma evidensnivå visade resultaten på längre markkontakttid samt lägre reaktiv styrka och lägre hopphöjd.  Slutsats  Sekundär kognitiva uppgifter påverkar prestation och mekaniken i nedre extremitet under ett hopp. Resultaten tyder på att bedömning av skaderisk vid hopptester bör ske med en sekundär kognitiv uppgift för ökad känslighet.