En kortfilm definieras främst av dess längd på max 30 minuter, men även av att kortfilmsprojekt ofta utförs med en synnerligen liten budget samt att konstnärlig ambition värderas högre än kommersiell nytta. Att producera en självständig kortfilm är arbetsamt och sällan speciellt lukrativt, men att driva ett självständig kortfilmsprojekt, följa och fullgör sin egna vision, genererar erfarenheter som kan leda till fantastiska möjligheter. Tydligt är att producentrollen utgör en viktig del i ett kortfilmskapande, desto otydligare är vad rollen exakt består i. Den här studien har som syfte att kartlägga producentens roll och arbetsuppgifter vid skapandet av en självständig kortfilm.   Parallellt med framställandet av rapporten utfördes ett kortfilmsprojekt av rapportens författare tillsammans med två kurskamrater. Målet med kortfilmsprojektet var att genom utförandet av de nödvändiga momenten i ett kortfilmsskapande erhålla viktiga och värdefulla erfarenheter inför framtida kreerande. För att förvärva ytterligare kunskap specifikt gällande producentens roll genomfördes en litteratursökning i ämnet. Denna litteratursökning kom att visa på bristen av tillgänglig information i ämnet vilket mynnade ut i rapportens frågeställning.

I detta examensarbete diskuteras arbetsområdet filmregissör. Examensarbetet utgår på att i ett djupare stadie, ta reda på vad som är filmregissörens nyckelroll i en kortfilm. Genom litteratur undersökningar tas fakta fram om vad det innebär att vara en filmregissör, och vad som krävs för att vara en filmregissör. Den innehåller även om hur en vardag ser ut för filmregissören på arbetsplatsen och hur förhållandet regissören och de andra arbetsområden inom filmproduktion. Viktiga arbetsområden som en filmregissör arbetar med i ett filmprojekt diskuteras. Genom praktisk genomföring av rollen filmregissör i ett filmprojekt, appliceras teorin i praktiken och resultatet på frågeställningen besvaras. I denna uppsats får läsaren även ta del av diskussionen till varför regissering av skådespelare är den viktigaste aspekten för en regissör. / This essay will discuss the work areas for a director in a filmprojekt. The essay answers the issue which is “What is a film directors key role in a short film?”. Through literature research, facts will be brought forward on what it takes to become a film director och what is expected from a film director on set. Important work areas which a film director works in is discussed. Through practice as a film director in a film production, the theory will be applied practical and the result on the issue will be answered. In this essay, the reader will also take part in the discussion on why directing an actor is the most important aspect for a film director.

Uppsatsen är en reflekterande uppsats som behandlar ett verk som har skapats inom ramen för examensarbete i medier vid Högskolan i Skövde. Verket består av en kortfilm med 3D-element som interagerar emot en bakgrund som består av stillbilder ifrån den verkliga världen. Texten inleds med idén bakom verket och de mål som har satts upp för arbetet. Efter det ges en kort introduktion av den kontext som behandlar bakrundshistorien till filmen och dramaturgi och filmskapande begrepp som verket är avsett att behandla. Därefter följer reflektioner kring hur slutresultatet blev jämfört med målsättningen. I uppsatsens analysdel behandlas sedan verket utifrån en setförteckning som presenterar de miljöer som förekommer i verket samt en reflektion om hur jag tänkte angående detta. Därefter kommer en analys hur bild och form har använts för att uppnå en viss effekt samt en redovisning av de arbetsmoment som har ingått i framställandet av kortfilmen. Slutsatsen som sedan presenteras i rapporten är att mina val och de arbetsmetoder som har använts för att skapa en kortfilm som skall roa och väcka eftertanke har fungerat väl.

<p>Uppsatsen är en reflekterande uppsats som behandlar ett verk som har skapats inom ramen för examensarbete i medier vid Högskolan i Skövde. Verket består av en kortfilm med 3D-element som interagerar emot en bakgrund som består av stillbilder ifrån den verkliga världen. Texten inleds med idén bakom verket och de mål som har satts upp för arbetet. Efter det ges en kort introduktion av den kontext som behandlar bakrundshistorien till filmen och dramaturgi och filmskapande begrepp som verket är avsett att behandla. Därefter följer reflektioner kring hur slutresultatet blev jämfört med målsättningen. I uppsatsens analysdel behandlas sedan verket utifrån en setförteckning som presenterar de miljöer som förekommer i verket samt en reflektion om hur jag tänkte angående detta. Därefter kommer en analys hur bild och form har använts för att uppnå en viss effekt samt en redovisning av de arbetsmoment som har ingått i framställandet av kortfilmen. Slutsatsen som sedan presenteras i rapporten är att mina val och de arbetsmetoder som har använts för att skapa en kortfilm som skall roa och väcka eftertanke har fungerat väl.</p>

I masteruppsatsen "Att regissera barn" skriver filmregissören Maria Eriksson om vad det innebär att som regissör arbeta med barn i film. Med utgångspunkt i erfarenheterna från arbetet med kortfilmen "Skolstartssorg" för hon i uppsatsen dialog med bland andra regissören Suzanne Osten, barnfilmsnestorn Catti Edfeldt och skådespelaren Maria Johansson. SLUTORD Det mest uppenbara för mig i arbetet med barn har varit just insikten att alla barn är så olika individer och att det därför inte finns en metod att tillgå. Vilken regi som fungerar beror helt på hur barnet är. Som regissör får man ofta höra att man ska hålla sig borta från att göra film med barn och djur. Det har blivit en vedertagen fakta – en myt. Som egentligen bara skrämmer bort folk. Visst, självklart är det svårt att arbeta med barn – svårare än vad jag hade kunnat föreställa mig – men det är det också att arbeta med vuxna skådespelare innan du har erfarenhet. Jag var livrädd första gången jag skulle regissera skådespelare – visste inte hur jag skulle prata med dem eller vad de behövde få från mig – och resultatet blev också därefter. Men ingen sa till mig att hålla mig borta från att regissera skådespelare. Utan jag blev sporrad att lära mig – se till att bli bra på det. Regissera barn – det vill jag av samma anledning göra igen. Jag vill ta med mig mina nya erfarenheter och kunskaper och bygga vidare erfarenhetsbanken i fler filmer. För att regissera barn är, precis som arbetet med att regissera vuxna, något jag kan bli skickligare på ju mer jag övar. Precis som det tar tid att lära sig regissera vuxna – att utbilda sig i det – så krävs samma tid för att lära sig att regissera barn. Tid – det är något vi filmskapare kämpar med hela tiden. Kampen mot klockan. Barn behöver tid. Det är en svårlöst ekvation. Helst skulle jag vilja att vi inte hade behövt arbeta så många timmar varje dag med Douglas – för ett litet barn klarar kanske inte av det, det kanske inte är en rimlig målsättning. Men en filminspelning kostar så mycket pengar att tiden alltid kommer vara för kort – mitt arbete är att veta när den är för kort och skapa en efter förutsättningarna rimlig tidsplan. Och trots tidspress måste vi försöka skapa en känsla av trygghet och lugn. Den knappa tiden på inspelningen kan jag väga upp genom att använda så mycket tid som jag behöver med barnen under förberedelserna, för det är generellt inte alls lika dyrt. Jag har velat – och är övertygad om att det är en bra metod – att ta sig tid för barnet och förbereda det väl under omständigheter där inte tidspress och stress existerar. Dessutom så var mitt samarbete med Pelle också ett sätt att få mer tid. I mitt arbete har jag behövt hitta en metod för just dessa två barn. Just för att alla barn är olika. Det finns inget tricks, ingen metod eller verktyg som alltid funkar. Det gör det inte med vuxna skådespelare heller, men med en utbildad skådespelare är det snarare regel än undantag att de har verktyg och en förförståelse för att kunna göra en roll i en film. En egen motor och metod. Med Douglas behövde jag på många sätt arbeta väldigt annorlunda än med en vuxen skådespelare eftersom han var så ung och saknade filmerfarenhet. Där handlade det också mycket om dagsform – ibland behövde jag inte ge särskilt mycket regi alls för att det funkade snabbt och var bra medan jag andra gånger behövde arbeta länge, låta kameran rulla och ta flera tagningar i en där Pelle sufflerade och jag regisserade noggrant under tiden. Det sistnämnda vill jag helst undvika eftersom det inte ger något stort utrymme för barnets egna uttryck. Men ibland var det så jag var tvungen att göra för att få hem scenen. Att arbeta med Olle var väldigt likt som att arbeta med en vuxen utbildad skådespelare. Där kände jag inte heller ett betungande ansvar, för han var så självständig och trygg.  Man skulle kunna säga att det var lätt att arbeta med Olle och svårt att arbeta med Douglas. Men att något är lätt betyder inte att resultatet blir bäst så, och tvärt om. Att det går lätt behöver inte innebära att man är på rätt spår. Det var lätt att arbeta med Olle för han var en skicklig skådespelare och proffsig, men han var också mer just en skådis än Douglas och hade således en tendens att agera. Så med Olle var svårigheten ibland att få honom autentisk i stunden – närvarande i nuet och bara vara, inte agera för kameran. Något som kan vara svårt att påminna sig själv om under stress – det är lätt att släppa scenen när den ”funkar”, om man som vi hade stor tidspress och en yngre skådespelare som krävde mycket uppmärksamhet och stöd. Men för att Olle skulle bli bra - vilket han också blev - så behövde vi arbeta på något annat som kanske energimässigt inte tärde oss men som ändå var svårt på sitt sätt. Med Douglas var det tvärtom, det svåra fanns hela tiden där - kampen för att överhuvudtaget få hem scenen. Men att det var svårt kunde ibland lura oss att inte se att vi faktiskt var på rätt väg - att vi fick ett sant och autentiskt material. För visserligen var han ofta okoncentrerad, men när han inte föll ur scenen utan föll i den så var han hundra procent närvarande. Han bara var – fullständigt autentisk och äkta. Utan att anstränga sig.  Jag har velat och behövt lära känna de barn jag ska arbeta med för att kunna hitta en så bra arbetsmetod som möjligt för just dessa två barn under just dessa förutsättningar. Som Sanna också sa: ”Det är så mycket mer ett nu med barn, jag fokuserade på vad hon behövde just nu”. Och det var just det som Pelle och jag också har pratat om nu när filmen är klar, att det handlar så mycket om ett nu och att hitta ett sätt att hjälpa barnet på bästa sätt utifrån vad det behöver just nu i denna scen i denna stund. Pelle och jag har tillsammans fungerat som ett regiteam i arbetet med barnen. Han har varit min förlängda arm hela processen. Vi har tillsammans försökt att ha en så stor verktygslåda som möjligt med knep, metoder och tricks för att sedan använda dem intuitivt och vara snabbt beredda på att tänka om och testa något annat om det vi just provat inte funkar. What ever works, works! Helt enkelt. / <p>Opponent på uppsatsen var Ylva Mårtens.</p>

No description available.

I det här arbetet studeras Charlie Chaplins berättartekniker, både sagoberättande, visuellt och audiellt i ett försök att komma fram till huruvida de berättartekniker som Chaplin använde sig av fortfarande kan fungera i komiska produktioner idag. Vi kommer i texten titta närmare på hur han använde kameran både när han filmade och klippte, hur han strukturerade upp sina ljudkompositioner, hur han använde kontraster, hur han skrev sina berättelser för att antalet skämt skulle bli just rätt, samt hur han förde sig både framför och bakom kameran för att sedan applicera detta på en kortfilm i vårt skapande. / In this essay we will be looking into the teqniques which Charlie Chaplin used to tell his stories, both when it comes to plot, visual and auditory storytelling, in an attempt to find out if these techniques still would work in a comic film production today. We will take a closer look at how he used the camera while filming and cutting, how he structured his stories to allow for the optimal amount of slapstick gags, how he would make use of different contrasts, how he structured his sound compositions and finally how he would act both in front and behind the camera so we then can apply this on a short film of our making.

This doctoral thesis deals with Peter Weiss’ (1916-1982) films and some of his never finished attempts. The focus is in general on Weiss’ film work activities in the 1950’s, when film held the very central place in his works of art. The intention has been to interrogate what short films Peter Weiss made and to find out the meaning and the role of film in the life of the artist Peter Weiss. The conclusion is that Peter Weiss fought with personal difficulties in expressing himself in a language — a language of words and a language of signs — because it is assumed that Peter Weiss carried a very strong will to become an author. In order to “conquer the words” Weiss exercised himself in describing all kinds of worlds — an interior one as well as an exterior one. That explains why he dealt with surrealist psychological subjects and documentary forms while making films.

The purpose of this essay is to study the film culture in South Africa in a national cinema-context, focusing on the relationship between anti-apartheid film from 1974-1994 and the film in South Africa today. By pitching the South Africa-specific works of Lucia Saks and Jacqueline Maingard against the over-arching debate on national cinema as formulated by, amongst others, Stephen Crofts and Andrew Higson, this study aims to find whether or not a specific South African national cinema have existed, and exists today, or not. The study finds that an underground culture of documentaries and short films made by and for the black population has been in place since the apartheid, and the distribution method on video and television is still being used to reach the black population today. By re-examining the concepts of both the national, and of national cinema to also include film on video and television, the study shows that South Africa has indeed a film culture that can be called a national cinema.

I det här projektet har det undersökts och tagits reda på hur man skapar en kortfilm på ett enmansteam. Hur arbetet under projektets gång måste planeras, struktureras och läggas upp för att det ska bli genomförbart för en person att fylla alla roller under en filmproduktion. Metoden som valdes för projektet var att det skulle genomföras praktiskt. Att alla moment under en filmproduktion skulle testas, för att tydligt kunna se vilka fördelar och nackdelar det kunde finnas med att utföra ett projekt på det här sättet. Resultatet utav projektet var positivt och visar på att det absolut går att genomföra ett projekt i denna omfattning på ett enmansteam. Att en person kan fylla ut alla roller under en filmproduktion genom noggrann planering, strukturerat arbete och mycket tålamod. Trots detta resultat skulle denna metod bara rekommenderas för ett projekt som är mindre omfattande än detta, som tog upp till 12 veckor att slutföra. Om det ska genomföras ett projekt i liknade skala eller större rekommenderas det att vara två personer. Det håller kostnaderna nere samtidigt som många utav de nackdelar som uppstod med att vara själv under produktionen kan motverkas.