Syftet med föreliggande studie är att utveckla kunskap om likheter och skillnader när det gäller syn på kränkande behandling och gemensamt förhållningssätt till detta bland skolpersonal. Mer specifikt avses att fokusera min analys på en högstadieskola med fyra olika arbetslag. Metoden för att generera ett resultat och besvara arbetets frågeställningar är dels en kvalitativ textanalys och dels semistrukturerade intervjuer. Textanalysen fokuserar på anmälningar om kränkande behandling för att undersöka om synsätt, förhållningssätt och arbetsgång vid kränkande behandling är likvärdig när det kommer till skolans fyra olika arbetslag. Intervjuer har genomförts för att ge en mer nyanserad inblick i arbetslagens tankegång. Det finns en teoretisk samsyn när det gäller kränkande behandling och respondenterna är överens om att skolans personal alltid måste ingripa i sådana situationer. Samtliga lärare anser att nolltolerans mot kränkande behandling måste råda men åsikterna hur man ska arbeta för att nå det går isär. Kollegiala samtal och en systematisk dokumentation är två framgångsfaktorer i arbetet mot nolltolerans och det ger ”de systematiska aktörerna” uttryck för. ”De direkta aktörerna” anser att det räcker med ett direkt ingripande och ser inte nyttan med dokumentation.

Flera studier har uppmärksammat att utsatt EU-medborgare i Sverige många gånger blir offer för hot, trakasserier och våldsbrott till följd av deras sårbara livssituation och nedsatta tillgång till skydd i landet. Denna studie syftar till att undersöka hur utsatta EU- medborgare upplever och hanterar risker för våld, hot och kränkande behandling. Datan består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju utsatta EU-medborgare i Umeå kommun. I studien har två teorier använts för att analysera materialet vilka är stigma samt aktiva och passiva copingstrategier. Dessa har använts för att ge en djupare analys av hur copingstrategier sammanhänger med upplevelser av stigmatisering. Resultatet visar att de utsatta EU-medborgarna upplever att de till följd av deras ursprung från Rumänien förknippas med negativa egenskaper och riskerar att bli föremål för diskriminering och kränkande behandling. Det framkommer att gruppen på olika sätt måste förhålla sig till sitt stigma vilket begränsar deras handlingsutrymme och vilka strategier de har tillgång till för att hantera erfarenheter och oro av att utsättas för kränkande behandling. Resultatet visar att hur väl man har lyckats frigöra sig från den egna gruppen får tillgång till fler aktiva strategier. En slutsats från studien är att strategierna gruppen använder bör förstås utifrån dimensionen stigmatisering och förslagsvis benämnas som anpassade strategier, det vill säga där man agerar i en kontext av underordning och på olika sätt förhåller sig till stigmat. / Several studies have noted that vulnerable EU citizens in Sweden often become victims of threats, harassment and violent crimes due to their vulnerable life situation and reduced access to protection. This study aims to examine how vulnerable EU citizens experience and manage risks of violence, threats and abusive treatment. The data consists of qualitative semi- structured interviews with seven vulnerable EU citizens in Umeå municipality. In this study, two theories have been used to analyze the results which are stigma as well as active and passive coping strategies. These have been used to provide a deeper analysis of how coping strategies are associated with experiences of stigmatization. The results show that vulnerable EU citizens feel that they, as a result of their origin from Romania, are associated with negative characteristics and are at risk of discrimination and abusive treatment. It appears that the group must relate in various ways to their stigma, which limits their range of options and the strategies available to them, to deal with experience and fear of being subject to abusive treatment. The results show that people who manage to free themselves from the group get access to more active strategies. A conclusion from the study is that the understanding of strategies used by vulnerable EU citizens should include the dimension of stigmatization and be referred to as adaptive strategies, that is, where one acts in a context of subordination and in different ways must relate to the stigma.