The Swedish regulation of drugs has been a highly politicized issue since drugs became a problem in Sweden in the middle of the 20th century. Since the introduction of the Penal Law on Narcotics (1968:64) (PLN), multiple criminalizations and increased penalties have been implemented, with the overall aim to defeat the drug problem in society. The goal has been a ”drug-free society” with zero tolerance as a key concept. Criminalizations and increased penalties constitute limitations in people’s autonomy. The essay thus, through a legal genetic method, aimes to examine whether the development of the Swedish regulation of drugs has been compatible with basic principles for criminalization. The principles are not absolute and the assessment of when a principle can be considered violated highly depends on the approach to the relationship between the government and its citizens, making it difficult to give a clear answer. However, the principles described in the essay have helped identify certain tendencies in the development of the regulation of drugs in Sweden that can be subject to questioning. For instance, when there have been doubts about whether an action should be criminalized or not the action has been criminalized, which can be seen as a violation of the presumption that a criminalizion should not be implemented when there are doubts. Certain deliberations which, out of consideration for the interests of individuals, resulted in abstaining from criminalizing an action or limiting the extent of a criminalization have been waived in favor of increased efficiency. Furthermore, flaws in the justification of criminalizations that relate to an action carried out to oneself have been seen. For example, there has been a lack of discussion about which interest primarily motivated the criminalization of drug use and how it weighs in relation to the interest of self-determining. Finally, the restrictive drug policy pursued in Sweden has not led to any measurable results on the access to or demand for drugs. In addition, the drug-related mortality in Sweden has increased while the strict prohibition of drugs has entailed both quantitative and qualitative costs for society.

Syftet med studien var att belysa hur professionella inom beroendevården resonerade kring harm reduction insatser och nolltolerans. Vi ville även undersöka möjligheter till förändringsprocesser hos de personer som använder narkotika med hjälp av harm reduction insatser. Den metodologiska utgångspunkten bestod i hermeneutiken och det empiriska materialet samlades in genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna bestod av sex professionella från tre olika kommuner. Resultatet är analyserat utifrån teorier från Moira von Wright och Michel Foucault. Studien visar att professionellas upplevelse av harm reduction i stora drag är positiva trots att mer problematisering behövs. Några av slutsatserna är att harm reduction möjliggör förändringsprocesser hos personer som använder narkotika där man kan nå och motivera personer till vidare behandling. Skadereducerande insatser försvåras dock av narkotikapolitiken som stämplar både de som använder narkotika och de professionella. En annan slutsats är att harm reduction inte kan jämföras med legalisering.

Syftet med denna uppsats är att belysa hur visionen om det narkotikafria samhället uppenbarar sig i diskurser som behandlar narkotikamissbruk som socialt problem. Empiriskt material i form av ett policydokument och en debattföljetong har analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt och diskursanalytiskt perspektiv. Analysen pekar mot att definitionskampen om narkotikamissbruk som socialt problem finns över många diskurser, samtidigt ses visionen om det narkotikafria samhället ofta vara närvarande. En nationell diskurs som kan ses utgå från vad vi som nation anser och vill ha i vårt land. En moraldiskurs som lägger värde i olika beteenden och åsikter. En juridisk och polisiär diskurs som utifrån narkotikas juridiska status ramar in fenomenet och en barn-och ungdomsdiskurs som formulerar narkotikan som det största hotet. Alla dessa kan enligt studien ses som en del i konstruktionen av narkotikamissbruk som socialt problem.

Denna uppsats behandlar ett antal stigmatiserade individers möjligheter att återinträda i samhällsgemenskapen efter ett liv i missbruk eller på institution. Detta har skildrats genom individernas livsresa, från inspärrning/inskrivning på totala institutioner till det vakuum som uppstår när de blivit frisläppta eller utskrivna, och vad de därefter har för möjligheter att förändra sin identitet och bli en del av samhällsgemenskapen. Vi har inriktat oss på en verksamhet, som fångar upp personer i ett mellanläge, efter inspärrning men före samhällsintegrering. Verksamheten har till skillnad från statliga behandlingsverksamheter en acceptans för Harm Reduction. I tidigare forskning har vi beskrivit missbruksvården och den svenska narkotikapolitiken. Studien utgår ifrån en kvalitativ metodik och det perspektiv vi antagit är symbolisk interaktionism. Vi har använt oss av teorier kring totala institutioner, stämpling och identitet. Som metod använde vi den hermeneutiska. I studiens slutsats framkom det att nolltoleransen inte alltid fungerar som ett sätt för individer med missbruksproblem att återinträda i samhällsgemenskapen. Det framkom att Harm Reduction istället kan skapa vissa möjligheter för dessa individer. Till sist framkom det även att våra informanter formas av institutioner. / This essay relates with some stigmatized individuals' opportunities to re-enter the society after a life of addiction or at an institution. This has been portrayed by the individual's life journey from imprisonment/enrollment in total institutions, to the vacuum that occurs when they have been released or discharged, and what they then have for opportunities to change their identity and become part of the society. We have focused on an organization that captures people in its mid-position after imprisonment but before social integration. The organization has, unlike other public treatment centers, an acceptance of Harm Reduction. In previous research, we have described addiction-treatment and the Swedish drug policy. The essay is based on a qualitative methodology and the perspective we have adopted is symbolic interactionism. We have used the theories of total institutions, labeling, and identity. As the method we used the hermeneutic. The study concludes showed that zero-tolerance does not always work as a way for individuals with addiction problems to re-enter the society. It was revealed that Harm Reduction instead may create some opportunities for these individuals. Our final conclusion was that our informants were shaped by institutions. / Zero-tolerance, Harm Reduction, Labour, Identity, Addiction, Self-image, Integration, Institution

Sverige för en narkotikapolitik som ideologiskt grundar sig i visionen om ett narkotikafritt samhälle, ofta omtalat som nolltolerans. Ett annat synsätt som anammats på flera andra håll i världen, bland annat i Storbritannien, grundar sig i principen om skademinimering. Skademinimering innebär att fokus ligger på att reducera drogernas skadeverkningar snarare än utrota drogerna i sig. Vi hade en hypotes om att nolltoleransen borde kunna skönjas i svensk journalistik då vi upplever att rådande politik inte ifrågasätts i någon större utsträckning. Som jämförelsepunkt ville vi även se hur det såg ut i Storbritannien. Ländernas journalistik representeras av tidningarna Dagens Nyheter och The Guardian. Våra frågeställningar blev således: Vad och hur skrivs det om narkotika i Dagens Nyheter och The Guardian? Återspeglas ländernas narkotikapolitik i journalistiken? Hur? För att besvara den första frågeställningen har vi använt oss av kvantitativ innehållsanalys som metod. Den andra frågeställningen besvarades med hjälp av kritisk diskursanalys. Vår förståelse av begreppen diskurs, ideologi och hegemoni samt den kritiska diskursanalysen har vi främst hämtat från van Dijk, Fiske och Berglez. I resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen kunde vi se att det tycks mer kring ämnet narkotika i Dagens Nyheter än i The Guardian. Det skrivs även mer om konsekvenserna av droganvändning i Dagens Nyheter, samtidigt som det skrivs aningen mer om utlandshändelser i The Guardian. Resultatet från vår kritiska diskursanalys visade att ländernas respektive narkotikapolitiska ideologier i hög utsträckning återspeglades i det undersökta materialet. Resultatet av vår studie leder oss till att dra slutsatsen att medierna till viss del hjälper till att befästa rådande ideologier i folks medvetanden, särskilt vad gäller Sverige.

Syftet med föreliggande studie är att utveckla kunskap om likheter och skillnader när det gäller syn på kränkande behandling och gemensamt förhållningssätt till detta bland skolpersonal. Mer specifikt avses att fokusera min analys på en högstadieskola med fyra olika arbetslag. Metoden för att generera ett resultat och besvara arbetets frågeställningar är dels en kvalitativ textanalys och dels semistrukturerade intervjuer. Textanalysen fokuserar på anmälningar om kränkande behandling för att undersöka om synsätt, förhållningssätt och arbetsgång vid kränkande behandling är likvärdig när det kommer till skolans fyra olika arbetslag. Intervjuer har genomförts för att ge en mer nyanserad inblick i arbetslagens tankegång. Det finns en teoretisk samsyn när det gäller kränkande behandling och respondenterna är överens om att skolans personal alltid måste ingripa i sådana situationer. Samtliga lärare anser att nolltolerans mot kränkande behandling måste råda men åsikterna hur man ska arbeta för att nå det går isär. Kollegiala samtal och en systematisk dokumentation är två framgångsfaktorer i arbetet mot nolltolerans och det ger ”de systematiska aktörerna” uttryck för. ”De direkta aktörerna” anser att det räcker med ett direkt ingripande och ser inte nyttan med dokumentation.

Denna studie undersöker graffitimålares drivkrafter att måla, deras subjektiva uppfattning av graffitikulturen och hur politiska och polisiära åtgärder och initiativ kan ha påverkat graffitimålarna och kulturen. Detta undersöks genom perspektiven stigma och stämpling (Goffman, 2014; Becker, 2006). Datainsamlingen sker med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer där informanterna berättar om sina upplevelser. Materialet kodas sedan och delas in i subteman och teman för att sedan analyseras och redovisas för. De tre teman som materialet resulterade i utgår från forskningsfrågorna; drivkrafter, upplevelse av subkulturen och politisk och polisiär påverkan. Resultatet visar att den största drivkraften är estetiken i uttrycket, samt att bli en del av mystiken som omger graffitikulturen. Kulturen upplevs som en motkultur mot rådande normer och drar till sig en heterogen samling individer. Informanterna uttrycker ett behov för fler möjligheter att måla lagligt, men understryker att graffiti inte bör legaliseras helt. Resultaten visar vidare att både utförandet och kulturen som helhet har påverkats av politiska och polisiära åtgärder och initiativ. Bland annat vittnar målarna om att de utvecklat strategier för att minimera risker, som att åka fast eller skada sig, när de målar illegalt. Studien visar även att de förbud som satts in mot graffiti har snarare haft en kontraproduktiv effekt på förekomsten av illegal graffiti.

This thesis examines the ideas shaping Swedish drug policy through an analysis of theofficial party programs of the parliamentary parties. The results indicate distinctideological orientations among seven out of eight parties, influencing their approachesto drug-related issues. Social Democrats and Moderates demonstrate a certain balancebetween ideological and scientific considerations, while Sweden Democrats and theLeft Party emerge as clearly ideological and scientific, respectively. The Centre Partycontributes a pragmatic dimension by balancing ideological principles with practicalmeasures to address drug-related challenges. The study underscores the importance ofunderstanding and integrating both ideological and scientific perspectives to formulateholistic and effective strategies for managing drug-related issues.

Syftet med detta examensarbete har varit att öka förståelsen för graffiti som innehåll i visuell kultur i bildundervisningen. I undersökningen har bildlärare på gymnasiet och graffitimålare intervjuats och jämförelse görs av deras definitioner av vad graffiti egentligen är. Under intervjuerna med lärare har det även undersökts på vilket sätt graffiti kan implementeras i gymnasieskolans bildundervisning och vilken position i hierarkin konstformen har gentemot andra metoder och tekniker. Det visade sig att graffiti och dess temporära karaktär skulle kunna användas som ett pedagogiskt verktyg för ungdomar i bildundervisningen och i andra angränsade ämnen som ett sätt att förstå sin samtid och visuella uttryck i samhället. Däremot görs inte detta speciellt ofta då bildämnets tradition och stofftäthet gör att undervisningen är starkt beroende på vilka förkunskaper läraren besitter samt vilken profil skolan har.

Det politiska partiet Sverigedemokraterna har fått uppleva stora framgångar med en – under många års tid – växande väljarkår. Partiet utgjorde vid år 2018s riksdagsval tredje största riksdagsparti. Med Elisabeth Noelle-Neumanns tystnadsspiralen och Bruce Bimbers teoretiska samband mellan nätverkskommunikation och populism som teoretisk grund, undersöker rapporten vilka politiska åsikter som människor yttrar i kommentarsfält – tillhörande inlägg med #SD2018 - på Sverigedemokraternas officiella Facebooksida. Denna rapport ger svar åt följande fyra frågeställningar: Vilka ämnen kan identifieras hos de analyserade kommentarerna? Vad hyllas respektive kritiseras i kommentarsfälten? Vilka tonlägen förekommer i de analyserade kommentarerna? Vilka egenskaper kännetecknar de som har författat kommentarerna? Rapporten undersöker också människors villighet att uttrycka åsikter på sociala medier. Avslutningsvis behandlar rapporten Sverigedemokraternas så kallade nolltolerans, och undersöker hur väl partiet lyckas med att upprätthålla nolltoleransen på Facebooksidans kommentarsfält. Kvantitativ innehållsanalys utgör använd metod för detta arbete. Data har samlats in genom kodning av textinnehåll i kommentarer på SDs officiella Facebooksida. Kodning har möjliggjorts genom ett för arbetet framtaget kodschema. Resultatet visar att kommentarernas författare inte upplever problem med att yttra sina åsikter i Facebooksidans kommentarsfält. Huvuddelen av Bimbers teoretiska samband stämmer överens med innehållet hos Sverigedemokraternas Facebooksida. Rapporten ger endast svar om människors villighet att uttrycka åsikter i Facebookssidans kommentarsfält. Rapporten ger därmed inte svar på huruvida samma människor är villiga att yttra sina åsikter utanför aktuell Facebooksida.