Privata kreditvärderingsinstitut publicerar, i egenskap av en oberoende tredje part, kreditbetyg som är ämnade att motarbeta informationsasymmetrier mellan investerare och emittent. På grund av issuer-pays modellen, den oligopolistiska strukturen av kreditvärderingsmarknaden samt kreditvärderingsinstitutens vinstdrivande affärsmodell hotas värderarens oberoende ställning och kapacitet att utföra och publicera de mest högkvalitativa, träffsäkra analyser. Detta arbete sammanställer befintliga studier kring ämnet samtidigt som den bidrar genom att utforska eventuella förslag att åtgärda de befintliga problemen i dagens system genom att antingen endast låta kreditvärdering att utföras av offentliga sektorn eller att tillgodose en övervakande myndighet uppdrag att betygsätta kreditvärderingsinstitutens kvalité. Betygsättning av kreditvärderingsinstitutens insatser kan komma att motverka förekomsten av rating catering, medan ett förbud mot privata kreditvärderingsinstitut skulle eliminera konkurrens som bidragande faktor till intressekonflikter och ratinginflation. Däremot medför båda förbättringsförslag egna risker och genomförbarheten av förslagen är ett stort frågetecken som måste studeras i större omfattning. / Credit rating agencies, operating as an independent third-party, publish credit ratings with the objective of counteracting information asymmetry between investor and investee. Due to the issuer-pays model, the oligopolistic structure of the credit rating market and the credit rating agencies’ profit-seeking business strategy, the independent nature of the credit rating agency is threatened. This paper deems to compile current theory on this topic while also furthering the discussion by proposing the examination of two alternative solutions: only allowing for credit rating to be carried out by the public sector, or giving a overseeing entity the assignment of publishing grades which distinguish between different agencies by way of credit rating quality. Grading credit rating agencies could likely hinder the presence of rating catering, meanwhile banning private credit rating agencies completely in favor of public sector alternatives eliminates the conflict of interest and rating inflation that originates from the presence of competition in this market. Both suggested solutions bear with them risks of their own, while also requiring further studies into the feasibility of the aforementioned suggestions in the current market.

The capital market, with financial instruments such as corporate bonds, has over the last years emerged as an alternative financing source for Swedish real estate companies. A seemingly unexplored market which given the real estate companies the possibility to diversify their loan stock and limit their exposure towards the bank. In Sweden, unlike more market-oriented countries such as the US, commercial banks have historically almost exclusively supplied debt capital to Swedish corporations. Assessing credit risk is crucial in debt investments, and therefore, this thesis focuses on the Swedish capital market the current and potential future role of credit ratings in the emerging market for corporate bonds issued by real estate companies. We examine why only a limited number of real estate companies are credit rated today and the importance of credit rating for the capital market. The study is based on interviews with Swedish real estate companies, institutional investors and banks- all that in one-way ore an other is affected by credit rating. The Swedish financial system is undergoing a growth process where the real estate companies to a greater extent in using bonds and certificates to finance their investments. A financing method more widely used by government entities in the past. The transition from bank financing to funding investments through institutional investors and private equity appears to be permanent. The market aftermath is an increased demand for credit risk evaluations. Information retained from the banks’ Shadow ratings or the rating institutions. We can conclude that extended credit risk information is inescapable with a transition to a more market oriented financial system- the remaining question is- who should preform the valuation of the credit risk. If the banks continue making the credit risk reports of real estate companies international investors might refrain from establishing a position as an investor in the Swedish market. In the contrary the banks shaded ratings is more favourable for Swedish real estate companies with more qualitative and marked adjusted reports. The market will require independent credit information in the future but if it will be the banks or the rating institutions that provide this information is still uncertain. / Kapitalmarknaden med finansiella instrument som företagsobligationer och –certifikat har de senaste åren vuxit fram som en alternativ lånemarknad för svenska fastighetsbolag. Från att ha varit en förhållandevis outforskad marknad har de senaste årens utveckling gett fastighetsbolagen en bättre möjlighet att diversifiera sin lånestock och begränsa sin exponering mot bankerna. Till skillnad från mer kapitalmarknadsorienterade länder, som exempelvis USA, har företags behov av lånefinansiering i Sverige historiskt sett nästan uteslutande försetts av bankerna. Denna uppsats fokuserar på den svenska kapitalmarknadens fortsatta utveckling och officiell kreditratings betydelse på en växande kapitalmarknad. Vi utreder varför så få fastighetsbolag idag valt att införskaffa ett officiellt kreditbetyg och vilken betydelse kreditbetyget har för kapitalmarknaden. Undersökningen bygger på intervjuer med svenska fastighetsbolag, investerare och banker som alla, på ett eller annat sätt, berörs av kreditvärderingar. Det svenska finansiella systemet genomgår nu en utveckling där fastighetsbolagen använder obligationer och certifikat för att finansiera sina investeringar. Ett finansieringssätt som tidigare mestadels använts av statliga och kommunala fastighetsbolag. Övergången från bankfinansiering till att söka kapital bland privata och institutionella investerare förefaller vara bestående. Marknaden kan till följd av detta få behov av ytterligare information om kreditrisken i företagen. Information som erhålls från bankernas skuggratingar eller från kreditvärderingsinstituten. Vi kan konstatera att utökad kreditinformation är ofrånkomlig vid en övergång mot ett mer marknadsorienterat finansiellt system, frågan som kvarstår är vem som ska utföra kreditvärderingen. Fortsätter bankerna utföra kreditvärderingen av fastighetsbolag kan det resultera i en avhållsamhet från internationella investerare att etablera sig i Sverige och motsatt för fastighetsbolagen är det mer gynnsamt att bankerna, med sina mer kvalitativa och för svenska marknaden anpassade värderingar blir den framtida normen .