Denna uppsats undersöker hur diskurser om kropp och skönhet tar sig uttryck i SVT:s tvprogram Kroppshets, samt genom vilka språkliga och visuella element kritiken mot rådande kroppsideal förmedlas i programmet. Intresset har bakgrund i fenomenet kroppsaktivism som har vuxit fram på nätet som motreaktion till kroppshets och kroppsångest. Det saknas kunskap kring hur fenomenet tar sig uttryck i television, och i synnerhet svensk television. Med utgångspunkt i feministisk medieteori och Erving Goffmans teorier om sjalvpresentation görs därför en multimodal kritisk diskursanalys på seriens första avsnitt. Resultatet visar att kroppsdiskursen till störst del tar sig uttryck genom uttrycklig ångest, ilska och negativ kroppsuppfattning. Diskurser om kroppen som instrument dominerar också det språkliga innehållet. Hela avsnittet genomsyras av en dualitet: å ena sidan synliggör den kroppar utanför normerna, å andra finns beaktandet av kvinnokroppen fortfarande kvar.

This design project explores the complexity of kroppshets on a sociocultural and individual level. The design research has studied patriarchal and capitalist structures and looked into industries that feed and benefit from women’s body dissatisfaction. It also looks closer at media and its part in maintaining and transmitting the unattainable body ideal created by these structures. Through autoethnographic methods and practise based research this project aims to visualise kroppshets and how it affects women in their everyday life. The project collaborates with a dozen of women that have, through interactive interviews, given a deeper insight of the subjective experience of kroppshets to add to a collective definition. The design research and its finding have resulted in a short film that give a glimpse into what situations kroppshets raise in everyday life and acknowledge women’s struggle to fit within patriarchal beauty standards. Through visualisation the issue is made accessible for a wider audience, raising awareness and making it a catalyst for change that hopefully can result in a more wholesome and sustainable life quality for women.

Studiens syfte var att undersöka hur sociala medier upplevdes påverka unga kvinnors självbild i åldrarna 17-26 år. Tidigare forskning visade att sociala medier gjorde individen självkritisk vilket påverkade självbilden negativt. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer där tio unga kvinnor i sydöstra Sverige deltog och togs ut genom ett bekvämlighetsurval. Som stöd användes en studieguide som baserades på tidigare forskning och skapades enbart för studiens syfte. Studien resulterade i tre teman vilka var 1) positiv självbild 2) negativ självbild 3) självbild utan sociala medier. Dessa teman baserades på nio huvudkategorier och tretton underkategorier. Avslutningsvis stämde resultaten delvis överens med tidigare forskning som menade att sociala medier hade en tydlig negativ påverkan på unga kvinnor. Där inkluderades kroppshets, ångest och självkritiska tankar. Det oväntade fyndet var fear of missing out som nämndes upprepade gånger av respondenterna. Studien hänvisade även till den positiva påverkan på självbilden genom bekräftelse och inspiration.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar. De frågeställningar som användes var: finns det skillnader mellan kvinnor som styrketränar mindre än 2 gånger i veckan jämfört med kvinnor som tränar 3 gånger i veckan eller oftare. Finns det någon skillnad i kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar? Har kvinnor i olika åldrar olika motiv till att styrketräna? Metod För att besvara studiens frågeställningar utfördes en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät. Frågeformuläret skapades med hjälp av frågor och påståenden från tidigare uppsatser och studier, förutom den del om sociala medier där påståendena är utvecklade av författarna själva. Urvalet bestod av 89 kvinnor som delades in i två grupper; en yngre grupp där kvinnorna var mellan 18–25 år och en äldre där kvinnorna var 26 år eller äldre. Enkätsvaren samlades in och analyserades i programmet SPSS. Inga personuppgifter samlades in då undersökningen var helt anonym.  Resultat Resultatet visade att det finns ett svagt samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering. Ju oftare kvinnorna angav att de styrketränar, desto högre nivå av kroppsfixering hade de. Vid analysen av nivån av kroppsfixering såg vi ingen signifikant skillnad mellan åldersgrupperna. Analysen av de bakomliggande motiven till styrketräning visade att de yngre kvinnorna styrketränar med syfte att förändra sin kropp i större grad än de äldre kvinnorna. Utöver det tränar kvinnor i stort sett av liknande motiv. Slutsats Det finns ett svagt samband som tyder på att ju oftare kvinnor styrketränar, desto mer kroppsfixerade är de. Då det inte finns större skillnader i nivån av kroppsfixering i olika åldrar kan man dra slutsatsen att kvinnor i olika åldrar generellt sett är lika kroppsfixerade. De bakomliggande motiven till styrketräning är liknande för kvinnorna i de två grupperna. De två större skillnaderna är att yngre kvinnor tränar för att förändra sina kroppar och för att nå ett specifikt mål i större utsträckning än äldre kvinnor. / Purpose The purpose of this study was to investigate the relationship between the frequency of strength training and body fixation in women of different ages. The research questions used were; are there any differences between women who do strength training less than twice a week compared to women who train three times a week or more often. Is there any difference in body fixation in women of different ages? Do women of different ages have different motives for strength training? Method To answer the research questions, a quantitative cross-sectional study was conducted via a questionnaire. The questionnaire was created with the help of questions from previous essays and studies, except for the part about social media where the statements are developed by the authors themselves. The study population consisted of 89 women who were divided into two groups: a younger group where the women were between 18-25 years and an older group where the women were 26 years or older. The questionnaire responses were collected and analysed in the SPSS program. No personal data was collected as the survey was completely anonymous. Results The results showed that there is a weak correlation between the frequency of strength training and body fixation. The more often the women stated that they did strength training, the higher the level of body fixation they had. In the analysis of the level of body fixation, no significant difference was seen between the age groups. The analysis of the underlying motives for strength training showed that the younger women exercise for the purpose of changing their bodies to a greater extent than the older women, apart from that, women train mostly for similar motives. Conclusion There is a weak correlation that implies that the more often women do strength training, the more fixated they are. As there are no major differences in the level of body fixation at different ages, it can be concluded that women of different ages are generally equally body fixated. The underlying motives for strength training are similar for the women in the two groups. The two major differences are that younger women train to change their bodies and to achieve a specific goal to a greater extent than older women. From this it can be concluded that younger women do strength training for change and strive to achieve their goals to a greater degree than older women do.