Syftet med arbetet är att undersöka en sångares kroppsliga gestaltning av ett musikstycke vid musikaliskt framträdande. Detta har undersökts genom videofilmning av framträdanden, och analyser av dessa med fokus på kroppsliga uttryck. Till detta har loggbok förts över tankar och händelser från framträdandena. I analysen av framträdandena har som teoretiskt perspektiv ett multimodalt designteoretiskt perspektiv använts. I resultatet presenteras hur olika resurser används, hur dessa resurser samspelar och hur de påverkar varandra. Det framkommer att den kroppsliga gestiken har två huvuduppgifter vid framträdanden, dels att vara stödjande för sångtekniken samt uttrycka och gestalta ett budskap. Det framkommer också att inre visuella bilder används, dels för att gestalta och förmedla ett budskap. I diskussionen diskuteras olika förutsättningar för framträdanden utifrån det designteoretiska perspektivet och den tidigare forskning som tagits upp i bakgrundskapitlet. / The purpose of this study is to examine the singer’s physical disposition when performing a piece of music. This has been investigated by video documented performances and analysis with a focus on bodily expressions. To transfer the thoughts and events from the different performances, I have used a logbook. The multi-modal design theory perspective has been used as a theoretical perspective in the analysis of the performances. The result shows how the various resources are used and how these resources interact and how they affect each other. The bodily gestures have two main tasks during the performances: to be supportive of vocal technique and to express and portray a message. Results emerge indicating that the internal visual images are used to partly portray and convey a message. In the discussion chapter different aspects for the performance are discussed based on the design theoretical perspective and the previous research raised in the background chapter.

Denna studie undersöker olika semiotiska resurser, teckensystem och tecken på lärande som visat sig i mitt övande på polyrytmik med stöd av det designteoretiska perspektivet. Övningen har haft sin utgångspunkt i två olika metodböcker; Applying Karnatic Rhythmical Techniques to Western Music av Rafael Reina (2015) och The Reference Rhythm Method av Mulle Holmqvist (2010). I Rafael Reinas bok lär författaren ut grunderna inom det indiska tala-systemet, som är en del av den sydindiska klassiska musiken. Mulle Holmqvists metod går ut på att lära sig polyrytmik genom att först lära sig en enklare rytm, som påminner om den önskade polyrytmen, för att sedan jämna ut slagen tills det uppstår en polyrytm. Genom att följa min egen lärprocess med hjälp av loggbok och videoinspelningar vid användandet av dessa metodböcker, redogörs i resultatet för hur olika semiotiska resurser kommit att visa sig och hur de i sin tur synliggjort olika tecken på lärande. Exponerandet av dessa tecken på lärande och användandet av resurser har resulterat i en ökad förståelse för hur olika metoder för polyrytmik kan användas och vilka metoder som fungerat bäst för mig. / This study examines various semiotic resources and signs of learning that have manifested themselves in my practice of polyrhythms, with the support of the design theoretical perspective. Two different method books have been used in this essay; Applying Karnatic Rhythmical Techniques to Western Music by Rafael Reina (2015) and The Reference Rhythm Method by Mulle Holmqvist (2010). Rafael Reina's book teaches the basics of the Indian tala-system, which is part of South Indian classical music. Mulle Holmqvist's method involves learning polyrhythms by first learning a simpler rhythm, which resembles the desired polyrhythm, and then level out the beats until a polyrhythm occurs. By following my own learning process with the help of a notebook and video recordings, whilst using these method books, it is shown in the results how different semiotic resources is discovered and how they affect different signs of learning. Exposing these signs of learning and the use of resources has resulted in a greater understanding of how different methods of polyrhythms can be used and which methods have worked best for me.