Akademisk avhandling--Filosofie doktorsexamen--Uppsala, 1989. / Résumé en anglais.

Syftet med denna uppsats är att klargöra hur normbrytande kärlek, och då främsthomo- och bisexualitet men även transvestitism framställs samt hur de könsmässigtskiljer sig i del V- Älskande par, VI- Bröllop på Ekered och VII - Av samma blod urAgnes von Krusenstjernas romansvit Fröknarna von Pahlen. Detta har genomförtsgenom att studera hur homosocialiteten, den heterosexuella matrisen samtperformativitet påverkar karaktärer beroende på deras könstillhörighet.Uppsatsen har visat att stora skillnader finns i framställningen mellan å ena sidanmanlig samt å andra sidan kvinnlig homo- och bisexualitet samt transvestitism.

Thesis (doctoral)--Uppsala University, 1989. / Summary in English. Includes bibliographical references (p. 456-468) and index.

Uppsatsen undersöker skildringen av den kvinnliga samkönade sexualiteten i Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen. Den utgår från den queerteoretiska tanken att identiteter är uppbyggda på motsatser och att heterosexualitet behöver homosexualitet för att definiera sig själv. Således är homosexualitetens funktion att vara allt det som heterosexualiteten inte är. Det finns en diskrepans mellan samkönat begär och den homosexuella identiteten, och den homosexuella identitetens uppgift är att hålla den heterosexuella identiteten ren. Jag fokuserar den gräns som Krusenstjerna drar mellan lärarinnan Bell von Wendens homosexuella identitet och hennes elev Angela von Pahlens samkönade begär, samt hur Angelas sexuella identitet, trots hennes samkönade begär, hålls ren genom skildringen av Bells homosexuella identitet. Den gräns som dras mellan Bells homosexuella identitet och Angelas samkönade begär är emellertid inte rigid. Därför är det inte alltid tydligt när Angelas samkönade relationer till Bell, Stanny Landborg och Agda af Sauss går från att vara vänskapsrelationer till att bli kärleksrelationer. Jag anser att det är häri Krusenstjernas subversiva potential ligger.

Med syftet att undersöka de ofödda och nyfödda barnens anonymitet i Agnes von Krusenstjernas roman Kvinnogatan, har jag med hjälp av metoden som Jonathan Culler har utvecklat ur teorin dekonstruktion visat att, den till synes marginella aspekten, anonymiteten hos barnen, ingår i en argumentationslinje i romanen. För att belysa kvinnornas utsatta situation på ett tydligt sätt och argumentera för deras autonomi vad gäller reproduktionsfrågor, är det fördelaktigt att låta barnen förbli identitetslösa och därmed inte erhålla en väsentlig del i argumentationen. Det ligger dock en inre motsägelse i textens logik, då belysningen av problematiken ur ett kvinnoperspektiv i kontexten har som syfte att förkasta männens maktutövning, samtidigt som en maktutövning utövas på de ofödda och nyfödda barnen genom bl.a. inställningen till deras identitet och människovärde. Den inre motsättningen handlar om avhumanisering och människovärde; samtidigt som målet är att visa på kvinnornas värde som människor, sker en parallell värdeminskning av barnen (främst genom anonymiseringen av dem). På samma gång som den omänskliga behandlingen av kvinnorna förkastas i textens argumentation med önskan om att tala om kvinnor som subjekt, behandlas barnen som objekt; trots att både kvinnan och barnet är människor.

The object of this essay is the Swedish author Agnes von Krusenstjerna's novels Ninas dagbok (The diary of Nina) and Helenas första kärlek (Helena's first love) as well as the cycle novel Fröknarna von Pahlen (The misses von Pahlen). The purpose is to explore her use of the discourse of girls' fiction, which I analyse by the depiciton of women's sexual awakening, and her depiction of sadomasochism. The theories of Elaine Showalter, Jacques Derrida, Michel Foucault and Judith Butler are used. Women's sexual awakening is depicted similarly in the novels but more explicitly in Fröknarna von Pahlen. In Ninas dagbok and Helenas första kärlek there is an eroticization of dominance and submission, which is not explicitly sadomasochistic. In Fröknarna von Pahlen, sadomasochism is explicitly described as a "perverted" sexuality and reveals the inequality in the violent sexuality, which is described as "normal". The sexuality that is included in Fröknarna von Pahlen's ending utopia is a female same-sex sexuality, which is a further development of the intimate friendships that are often depicted through the discourse of girls' fiction. Accordingly, Fröknarna von Pahlen and its ending utopia can be interpreted as a "city of girls", that is a further developement of subjects such as female same-sex sexuality and sadomasochism that can only be implied within the discourse of girls' fiction.

I fokus för denna uppsats står barndomens metaforik i två litterära verk, nämligen Agnes von Krusenstjernas Tony växer upp (1922) och Inger Edelfeldts Breven till Nattens Drottning (1985). Syftet men uppsatsen är att undersöka hur uppfattningen om barndomen konstrueras och förändras i litterära verk från skilda tider. Metoden bygger på att den jämförande analysen lyfter fram likheter och skillnader i gestaltningen av Krusenstjernas respektive Edelfeldts huvudpersoners själsliv och deras mognadsprocess – ett begrepp som hänger ihop med barndomens skiftande betydelse. Genom att relatera romanerna till 1900-talets psykoanalytiska teorier av Jung, Freud, Fromm och Berne visar textanalysen att Tony från Krusenstjernas berättelse och Edelfeldts romanfigur George Daniel går igenom likadana utvecklingsfaser innan de upplever en slags försoning med livet och övervinner det inre främlingskapet: mötet med Skuggan (personlighetens mörka sida), fascination av döden som smälter samman med kärlek till mänskligheten, det religiösa tvivlet, kroppsliga plågor och saknad efter ömhet. Barndomen skildras som en dramatisk process vars syfte är att uppnå den nya livsfasen då människan känner sig mer mogen och säker. Ur texterna framträder dock en annan uppfattning av barndomen som ett psykiskt ursprungligt jagtillstånd som alltid finns kvar i människans psyke i form av det kärleksfulla och lekfulla barnet. Hos Krusenstjerna konstrueras den unga Tonys intuitiva världsbild. Huvudpersonens barndom gestaltas som en såväl psykisk som fysiologisk process som även präglar den blivande vuxnes varseblivning. Barndomens metaforiska betydelse innebär det verkliga konkreta barnets förlorade oskuld, det lyckliga omedvetna och spontana tillståndet som visar sig i Tonys fantasier och kärleksdramer. Edelfeldts sätt att skildra tonåringens mognadsprocess är däremot analytiskt. I Georges psyke är det levande inre barnet förträngt till förmån för en intellektuell medvetenhet och rationella lekar vilket resulterar i en bild av någon universell schematisk karaktär som saknar åldersgräns och det verkliga ansiktet. I Edelfeldts roman blir barndomen en slags litterär modell av de psykologiska processer som pågår i den moderna människans själsliv. Barndomens metaforik tar sig uttryck i det förlorade arketypiska barnets förbrukade symbol som i olika former förekommer i Georges drömmar och fantasier. Uppsatsen tangerar också skillnaden inom det narrativa perspektivet i berättelserna. Den tragiska intonation som ligger i Krusenstjernas roman förvandlas till ett intertextuellt spel i Edelfeldts roman. Krusenstjernas verk saknar den ironiska intonation som genomsyrar Edelfeldts skildring. Tony anses som författarinnans alter ego, bäraren av Krusenstjernas verkliga rädslor och komplex. George D. Bratt i Edelfeldts roman blir däremot upphovsmannens marionett; hans dagbok kan uppfattas som skärningspunkt för psykoanalytiska, filosofiska och bibliska diskurser.

Diss. Helsingfors : Univ., 2007. / Findes også på Internet(pr.11.04.07).

An investigation in how the psychiatric care of women has been portrayed in four scandinavian novels written by women in and around the turn of the century.

The aim of this thesis is to study representations of identity and (in)visibility in Swedish lesbian novels written in the 1930s, and to provide a summary of Swedish lesbian literature up to the early 21st century. This study has been done through a close reading primarily of Charlie by Margareta Suber (1932), Fröknarna von Pahlen by Agnes von Krusenstjerna (1930–1935) and Kris by Karin Boye (1934). Lesbian literature is discussed as a loose category, a construction which can be used as an analytical tool in a conscious and reflexive way, with its basis in the categories of author, text and reader. In short, I define lesbian literature as novels written by women, about lesbian figures and/or relationships, and for lesbian readers in the sense that the literature depicts lesbians from an insider’s perspective. As regards the period before 1930, the focus is on romantic friendship and the excitement zone when the romantic friendship becomes a sexual one, as seen in the fictitious case of Sin fars dotter (1920) by Lydia Wahlström. Sexological theories, the image of “the new woman” and changes to the law all colour the first half of the 20th century. This is seen in Charlie by Margareta Suber, where the author makes use of many such explanations in her creation of a lesbian figure. A reading of Fröknarna von Pahlen by Agnes von Krusenstjerna shows an intricate pattern of relationships at its heart. My analysis charts several same-sex couples, a lesbian single woman and two collectives; that is to say, the female collective and the male homosexual collective. The relationships between women are many-faceted and include everything from romantic friendship, kinship and sensualism to eroticism and shared parenthood. In my analysis of Kris by Karin Boye, I focus on Malin, the main character, and the development of her sense of identity, in which the struggle between the language of the world around her and her own emotional experience of love for a woman is a central theme. After the 1930s, the historical context changed in terms of everything from decriminalisation in 1944 via the homophobic panic of the 1950s to the impact of queer theory in the 1990s. Swedish lesbian literature addresses everything from crime of passion (murder) to the coming out process of young women. There exists in all novels from the 1930s an interplay that is (in)visible: the characters or lesbian relationships depicted are both visible and invisible at the same time. The characters are more or less aware of the potential risks attached to being visible as a lesbian, and often they do not notice themselves when this occurs. During the course of the 20th century, (in)visibility becomes replaced by openness and secrecy, and the visibility of the lesbian characters is politicised. / The abstract is translated by Janet French.