Studiens syfte är att undersöka förskollärares syn på undervisning i förskoleverksamhet. Vi använder fenomenografi som teoretiskt ramverk, som belyser uppfattningar av fenomen och variationer mellan dem. För att undersöka syftet på både ett övergripande plan och ett ingående plan kombineras studien av en kvantitativ respektive en kvalitativ delstudie. Delstudie 1 är av kvantitativ karaktär och utgörs av en enkätundersökning. Delstudie 2 är av kvalitativ karaktär och baseras på samtalsintervjuer. Delstudiernas resultat är i stora drag eniga kring undervisning som fenomen: den definieras som målstyrda processer och kan ske under hela dagen i förskolan, både i spontana och planerade situationer samt oberoende av tid och rum. Våra resultat visar att en övervägande majoritet av studiens förskollärare är positivt inställda till undervisning i förskolan, vilket skiljer sig från tidigare forskning som påvisat att förskollärare är obekväma med undervisningsbegreppet. Vad som tycks skilja de positiva förskollärarna från de negativa i vår studie är en högre grad av reflektion och bearbetning av fenomenet undervisning i förskolekontext. Gällande vilka faktorer som studiens förskollärare anser är mest avgörande för undervisningens kvalitet framkommer framför allt barngruppsstorlek, tid och arbetslaget; det senare i betydelsen välfungerande och kompetent, något som inte belysts i tidigare forskning som vi har tagit del av.

Uppsatsen har sitt fokus på lärare och elevers erfarenheter av datorer i gymnasieskolan. Här framkommer att den pedagogiska utvecklingen har rört sig långsamt under de senaste 15 åren. Trots att stora summor har investerats i främst datautrustning genom direkta beslut från den svenska regeringen. Effekten har varit begränsad. Det har lagts ner betydligt mindre resurser på didaktisk utveckling. Den fortbildning som getts har haft begränsat värde. Den pedagogiska forskningen visar att det finns möjligheter att utveckla enligt Vygotskijs tänkande kring den proximala utvecklingszonen i det sociokulturella perspektivet. De tillfrågade lärarna och eleverna har genom en kvantitativ enkät och kvalitativa semistrukturerade frågor fått berätta om sina erfarenheter av datorer. Lärarna har en mer skeptisk syn på datorer än eleverna vilket beror på att datorerna spelar olika roller vilket är åldersrelaterat. Detta har också lett till en konflikt om vad datorerna skall användas till. Men båda grupperna framför olika krav på pedagogisk utveckling vilket kan ses som att den ensidiga tekniska utvecklingen på datorer inte räcker till. Därför behöver skolledning och politiska beslutsfattare begrunda innehållet i den framförda kritiken.