Studiens syfte är att undersöka om läsgrupper är en vanlig arbetsmetod i F–3 och vilka fördelar samt nackdelar som finns med metoden. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Genomförandet av studien sker via enkätundersökning riktad till lärare som arbetar på lågstadiet. Resultatet visar att läsgrupper är en vanlig arbetsmetod på lågstadiet och att läsgrupperna bidrar till bättre läsförståelse, ökat ordförråd och bättre gemenskap i klassen. Några av utmaningarna som respondenterna tar upp är personalbrist, stora elevgrupper och tidsbrist. Slutsatsen påvisar att läsgrupper är en vanlig arbetsmetod på lågstadiet och att det finns många fördelar med metoden, som bättre självkänsla och ökat självförtroenden hos eleverna.

I denna intervjustudie får sju lärare berätta om hur de läsundervisar sina elever på mellanstadiet. Ämnet har valts för att ta reda på hur lärare utformar sin undervisning i praktiken. Lärarna som tillfrågats läsundervisar genom högläsning och tyst läsning, läsgrupper och läsloggar om och i läsförståelse, lästeknik, språk och ordförråd och motiverar till läsning, inte bara i svenskämnet utan i alla ämnen. Studien visar att lärarna medvetet och omedvetet använder undervisningssätt som är väl förankrade i aktuell läsforskning. Lärarna i studien uttrycker en oro för att inte kunna hjälpa eleverna att välja rätt böcker, och en önskan om att ha mer tid för läsning, och att fler lärare lade mer tid på att arbeta med texterna före, under och efter läsningen. Studien visar också att lärarna inte alltid är helt medvetna om den fulla vidden av sitt läsundervisningsarbete, och att denna omedvetenhet kan bidra till att arbetet med läsundervisningen är mindre tydligt och synligt för elever i årskurs 4–6.