The use of non-invasive signal acquisition methods is today the standard for testing pattern recognition algorithms in prosthetic control. Such research had shown consecutively high performance on both prerecorded and real time data, yet when tested in real life they deteriorate. To investigate why, the author who is a congenital amputee, wore a prosthetic system utilizing pattern recognition control on a daily basis for a five-day period. The system generated one new classification every 50 ms and movement execution was made continuously; for classifying open/close; and by winning a majority vote; for classifying side grip, fine grip and pointer. System data was continuously collected and errors were registered through both a manual and an automatic log system. Calculations on extracted data show that grip classifications had an individual accuracy of 47%- 70% while open/close got 95%/98%, but if classified according to a majority vote, grips increased their accuracy to above 90% while open/close dropped to 80%. The conclusion was that majority vote might help complex classifications, like fine grips, while simpler proportional movements is exacerbated by majority voting. Major error sources were identified as signal similarities, electrode displacements and socket design. After the daily monitoring ended the systems functionality was tested using the "Assessment of Capacity for Myoelectric Control". The ACMC results showed that the system has similar functionality to commercial threshold control and thus is a possible viable option for both acquired and congenital amputees. / Användningen av icke-invasiva signalavläsningsmetoder är för nuvarande standarden inom utvärderingar av mönsterigenkännings-algoritmer för proteskontroll. Forskning inom området har konsekvent visat på hög prestanda för både ansamlat och realtids data, men när algoritmerna testas i verkliga livet fungerar de ej väl. För att undersöka varför har författaren, som har en kongenital amputation, burit en protes vilken använder mönsterigenkänningskontroll i sitt vardagliga liv under en femdagars period. Systemet genererade en ny klassificering var 50 ms och rörelse-utförande skedde antingen kontinuerligt; för öppna/stäng; eller genom att vinna en majoritetsröstning, för att klassificera greppen sidogrepp, fingrepp samt peka. Data insamlades kontinuerligt och felklassificeringar registrerades genom både ett manuellt och ett automatiskt markeringssystem. Beräkningar på insamlade data visade att för grepp låg den individuella träffsäkerheten på 47%- 70% medan öppna/stäng var 95%/98%, men om data grupperades ökade träffsäkerheten för greppen till 90% medan för öppna/stäng minskade den till 80%. Slutsatsen blev då att majoritetsröstning hjälper mer komplexa rörelser som grepp, men är hindrande för mer väldefinierade proportionella öppna/stäng rörelser. De största felkällorna identifierades som likheter i signaler, elektrodavbrytningar och design av proteshylsan. Efter slutförd daglig övervakning undersöktes funktionaliteten hos systemet med hjälp av funktionalitetstestet "Assessment of Capacity for Myoelectric Control". ACMC testen visade att systemet hade liknande funktionalitet som kommersiell tröskelkontrol och därmed kan ses som ett möjligt alternativ för kontroll, både hos dem med förvärvade och kongenitala amputationer.

Myrmarker har en stor roll i regleringen av den globala kolbalansen och koncentrationerna av koldioxid och metan i atmosfären, vilket gör dem till speciellt viktiga ekosystem ur ett klimatförandringsperspektiv. Förändringar av myrmarker genom naturlig utveckling eller antropogen påverkan kan därför få långtgående störningar av myrars klimatreglerande funktion. Mikroorganismer har en avgörande roll i biogeokemiska processer genom att t ex bryta ned organisk material i mark och därmed styra kolets kretslopp. För att förstå hur myrsystemen reagerar på störningar är det därför väsentligt att veta hur mikroorganismsamhällena reagerar genom förändringar i sammansättning och biogeokemisk aktivitet. Målet för studierna, som ligger till grund för denna avhandling, var att undersöka hur mikroorganismsamhällen i myrar reagerar på uppvärmning genom klimatförändring och ökade kväve- (N) och svavel- (S) halter i nederbörd. High through-put sekvensering användes för att studera taxonomiska och funktionella egenskaper hos mikroorganismerna i myrar och quantative PCR användes för att mer specifikt studera de metanbildande arkeorna. Två fältkampanjer vardera omfattande tre ombrotrofa myrar med olika klimatförhållanden och olika mängder N och S inederbörden användes för att undersöka lokala och storskaliga effekter på myrars mikrobiella samhällen. Resultaten visade att latudinell variation i geoklimatologiska förhållanden (temperatur ochnederbördsmängd) och deposition av näringsämnen hade en påverkan på sammansättningen av de mikrobiella samhällena och aktiva metanbildare förr än variationen i den kemiska miljön inom varje specifik myr. Myrväxtsamhällenas sammansättning för en specifik myr visades sig i stor utsträckning styra sammansättningen av motsvarande mikrobiella samhälle i torvprofilen. Detta framgick klart av i en analys av samexisterande nätverk av mikroorganismsamhällen och motsvarande växtsamhällen i en studie av tre geografiskt skilda myrar med olika kvävedeposition. Effekterna av klimatförändring och nederbörd med olika mängder av N och S studerades mer specifikt genom att analysera de mikrobiellasamhällena i  ett långliggande (18 år) försök. Påverkan av var och en av dessa manipulationer antingen förstärktes eller minskades, när de förekom i kombinationer. Ökad kvävedeposition var den faktor som hade starkast effekt. De långvariga störningarna medförde stora förändringar i den mikrobiella taxonomin inom samhällena. Detta återspeglades dock inte i den fysiologiska kapaciteten, vilket visar att det finns en stark buffring i myrarnas mikrobiella funktion. Detta tyder på att framtida utveckling av myrar i relation till olika störningar sannolikt inte kommer att påverka myrarnas roll för kolbalans och växthusgasutbyte med atmosfären. / Peatlands play a substantial role in regulating the global carbon balance and concentrations of the greenhouse gases CO2 and CH4 in the atmosphere, and are thus of utmost importance from a climate change perspective. Any changes of peatland functions due to natural or anthropogenic perturbations may result in changes in these ecosystem services. Soil microbial communities are essential drivers of biogeochemical processes, including the carbon cycle. In order to fully understand the effect of environmental perturbations on peatland functions, it is essential to understand how microbial communities are affected. The aim of the research presented in this thesis was to investigate the responses of the peat microbial communities to climate change and increased precipitation of nitrogen(N) and sulfur (S) compounds. High-throughput sequencing approaches were used to investigate the taxonomic and functional composition of microbial communities, and quantitative PCR was used to specifically target the methanogen community. Two field studies including three ombrotrophic peatlands each that differed in climatological conditions and atmospheric N and S depositions, were used to investigate and compare the effect of large- and local-scale environmental conditions on microbial communities. The results show that the variation in geo-climatological (temperature and precipitation) and atmospheric deposition conditions along the latitudinal gradient modulate the peat microbial community composition and the abundance of active methanogens to a greater extent thansite-related microhabitats. Furthermore, a tight coupling between the plant community composition of a site and the composition of its microbial community was observed, and was found to be mainly driven by plants rather than microorganisms. These co-occurrence networks are strongly affected by seasonal climate variability and the interactions between species in colder areas are more sensitive to climate change. The long-term effects of warming and increased N and S depositions on the peat microbial communities were further investigated using an 18-year in-situ peatland experiment simulating these perturbations. The impacts of each of these perturbations on the microbial community were found to either multiply or counteract one another, with enhanced N deposition being the most important factor. While the long-term perturbations resulted in a substantial shift in the taxonomic composition of microbial communities, only minor changes occurred in genome-encoded functional traits, indicating a functional redundancy. This could act as a buffer maintaining ecosystem functioning when challenged by multiple stressors, and could limit future changes in greenhouse gases and carbonexchange.