Depression är en sjukdom som 15-20% av befolkningen någon gång kommer att drabbas av.Vid behandling av depression används, förutom psykoterapi och elektrokonvulsiv behandling (ECT), antidepressiva läkemedel. De flesta läkemedlen påverkar serotoninåterupptag, men dåserotonin har effekt på andra ställen i kroppen än hjärnan kan det uppstå biverkningar. Vidmånga eller långvariga depressioner kan det bli aktuellt med långtidsbehandling. Riskerna medlångtidsbehandling är inte helt kända, och därför har i denna studie effekterna avlångtidsbehandling med antidepressiva läkemedel undersökts. Detta gjordes med hjälp av enlitteraturstudie utifrån frågeställningarna ”vilka effekter har långtidsbehandling medantidepressiva läkemedel på hjärt-kärlsystemet och frakturrisk?” och ”har långtidsbehandlingmed antidepressiva läkemedel några effekter på depressionssjukdomens prognos?” Studienvisar att antidepressiva läkemedel kan öka risken för frakturer samt påverka hjärt-kärlsystemet,samt att mekanismerna bakom detta fortfarande är oklara. / Depression is an illness that 15-20% of all people at some point will suffer from. In thetreatment of depression antidepressants are used but also psychotherapy and electroconvulsivetherapy. Most drugs affect serotonin reuptake, but since serotonin has an effect on other parts of thebody than the brain it may cause side effects. In the case of many or prolonged episodes ofdepression it may be necessary with long-term treatment. The risks of long-term treatment are notfully known, and therefore, in this study the effects of long-term treatment with antidepressants wasexamined. This was done by means of a literature study based on the questions "what is the impactof long-term treatment with antidepressant drugs on the cardiovascular system and fracture risk?"and "has long-term treatment with antidepressants any effects on the prognosis of depression?" Thestudy shows that antidepressants may increase the risk of fractures and affect the cardiovascularsystem, and that the mechanisms behind these are still unclear.

Inledning: Den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD (engelsk förkortning för Attention Deficit Hyperactivity Disorder) drabbar både barn och vuxna. Orsaken till ADHD är okänd men sannolikt sker en hämmad transmission av dopamin och noradrenalin i hjärnan. Tillståndet ger symptom som uppmärksamhetsproblem, hyperaktivitet och impulsivitet till den grad att den drabbades vardagsliv ofta berörs och livskvaliteten påverkas negativt. Behandlingen innefattar läkemedelsbehandling och icke-farmakologiska åtgärder som t.ex. kognitiv beteendeterapi. Förstahandsvalet av läkemedel är centralstimulerande metylfenidat och antalet användare i Sverige år 2014 var över 73 000 individer. Andrahandsvalet är atomoxetin, ett icke centralstimulerande läkemedel med ca 14 100 användare år 2014 i Sverige. De exakta verkningsmekanismerna hos läkemedlen vid ADHD är okända. Effekterna av dessa läkemedel bedöms som otillräckliga när det gäller kontinuerlig långtidsbehandling i perioder över sex månader. Syfte: Denna studie riktades mot att undersöka de kända effekterna av långtidsbehandling med metylfenidat och atomoxetin, hos både vuxna och barn med diagnostiserad ADHD. Metod: Via PubMed gjordes litteratursökning med ämnesrelaterade sökord. Inklusionskriterierna var att studierna skulle vara utförda på människor under minst sex månaders tid och att presentationen skulle vara på engelska. Registerbaserade studier sorterades bort så att kliniska prövningar och öppna studier återstod. Tio artiklar är inkluderade i studien. Resultat: De tio artiklarna visade sammantaget att långtidseffekterna för både metylfenidat och atomoxetin var signifikant bättre än för placebo. Studielängderna varierade mellan sex månader och fyra år. Studierna kring metylfenidat utfördes med sammanlagt över 900 studiedeltagare och visade att läkemedlet hade effekt på kärnsymptom, emotionella symptom och svårighetsgraden på sjukdomen. Effekter på dessa områden redovisades också för atomoxetin och baserades på sex studier utförda med sammanlagt över 3 250 studiedeltagare. I en jämförande studie redovisades signifikant effekt på livskvaliteten för båda läkemedlen. Både metylfenidat och atomoxetin visade sig förbättra livskvaliteten när den var allvarligt negativt påverkad. Varken metylfenidat eller atomoxetin visade nedsatt terapeutisk verkan efter långtidsbehandling. Typ A-biverkningar av noradrenerg karaktär rapporterades fler gånger i grupperna som fått aktiva läkemedel jämfört med grupperna som fått placebo. Diskussion och slutsats: Resultatet i denna studie baseras på många olika skattningsskalor och för alla skalor visas effekt till fördel för läkemedel jämfört med placebo, vilket tyder på likheter mellan skattningsskalorna. De effekter som syntes vid långtidsbehandling med metylfenidat och atomoxetin överensstämmer med de resultat som redovisats i tidigare studier, både för de under kortare tidsperioder och de med långtidsbehandling. På grund av att det råder brist på långtidsstudier stöder resultatet i denna studie rekommendationen att läkemedelsbehandling vid ADHD ska omvärderas minst en gång per år, med anledning av att endast fyra av de tio inkluderade studierna hade studielängder på mer än ett år. Eftersom många blir långtidsanvändare av läkemedel finns det fortsatt stort behov av studier som sträcker sig över flera år.

Konsekvenserna av klimatförändringarna påverkar hela jorden, där den ökande växthuseffekten bidragit till bland annat förhöjda temperaturer, samt fler extrema väder- och klimathändelser. Med Agenda 2030 har världens ledare upprättat en strategi för att framkalla en mer hållbar utveckling, där två uppsatta mål är hållbara städer samt hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Globalt sett har byggnadssektorn en oroväckande stor påverkan på klimatet, där byggnadssektorn står för 36 % av koldioxidutsläppen i världen. Betong är det mest använda byggnadsmaterialet när det kommer till stommar där andelen betongstommar i flerbostadshus utgörs av 80 %. Betongproduktionen har en stor påverkan på klimatet. För att minska utsläppen av koldioxidekvivalenter i bygg- och fastighetssektorn krävs därför en implementering av ett mer cirkulärt tankesätt. En lösning är att återbruka de bärande betongelementen för att uppnå en högre avfallshierarki. Syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheterna till återbruk av HD/F-element genom att studera långtidseffekter hos betongen och armeringslinorna och den praktiska lämpligheten. Studiens syfte är även att framställa en arbetsgång, samt översiktligt undersöka eventuella ekonomiska och miljömässiga vinster med återbruk för HD/F-element. För att besvara examensarbetets frågeställningar och samtidigt erhålla en hög trovärdighet har metoden bestått av en litteraturstudie, empirisk studie och en fallstudie. Litteraturstudien baseras på tidigare forskning i det valda ämnet, den empiriska studien utgörs av intervjuer och fallstudien studerar ett rivningsprojekt där HD/F-element från en flervåningsbyggnad återbrukades. För att avgöra håldäckselementens lämplighet till återbruk kontrollerades dess bärförmåga och beständighet, vilket utfördes med hjälp av de nationella kraven på byggnadsverk i Sverige. Resultatet visar att fram till demonteringen avtar förspänningskraften med ca 17 %. Den återstående spännkraften är drygt 1 % lägre för det återbrukade HD/F-elementet. Därmed sker majoriteten av spännförlusterna för det ursprungliga HD/F-elementet inom de första 48åren och är nästintill obefintliga för kvarvarande livslängd. Tvärkraftskapaciteten innan och efter demontering reduceras med ca 18–19 % för livskjuvbrott och ca 2–3 % för böjskjuvbrott. Momentkapaciteten reduceras minimalt för det återbrukade HD/F-elementet. Beräkningsgången, tillsammans med materialbedömning och demonteringsutförandet resulterar i en arbetsgång som styrker den praktiska lämpligheten för återbruk. Kostnaderna för demontering är högre än kostnaderna för nyproduktion av ett HD/F-element, samtidigt är koldioxidutsläppen för det återbrukade obefintlig i korrelation till det ursprungliga. Bärighetsmässigt visar resultatet på att HD/F-elementen från fallstudien kan återbrukas och nyttjas inom samma användningsområde. Idag existerar däremot inga ekonomiska incitament att återbruka HD/F-element, däremot är den miljömässiga vinningen stor. Den framtagna arbetsgången ska underlätta tillvägagångssättet av liknande projekt i framtiden. För att i framtiden förespråka återbruk av byggnadselement krävs tydligare regelverk och standarder. Regelverk som förespråkar återbruk jämtemot nyproduktion och standarder som sätter tydliga gränsvärden och rekommendationer.