Många elever upplever biologi som ett krävande ämne på grund av de teoretiska begreppen och språket som används inom ämnet. Med både ett konstruktivistiskt och sociokulturellt perspektiv är det viktigt för undervisningen att skapa tillfällen för lärande. Nya intryck och information utmanar elevers befintliga kunskaper och med hjälp av formativ återkoppling, som är anpassad efter individens behov, kan de utveckla sina tankestrukturer inom ämnet. Laborationer är ett naturligt inslag i biologiundervisningen och erbjuder ett tillfälle där elevens praktiska erfarenheter kan utveckla mer abstrakta kunskaper. Det här arbetet visar hur vissa val i utformandet av laborationsaktiviteten kan främja kommunikationen mellan lärare och elev om kursens teoretiska innehåll. I sina laborationsrapporter uppmanas eleverna till att aktivt använda specifika begreppsord i sina diskussioner. Studiens resultat visar att den individuella elevens förståelse av begrepp blir tydligare när de hanteras i en annan kontext. Majoriteten av elevsvaren indikerar på en felaktig och onyanserad förståelse av begreppen medan andra är mer nyanserade och välutvecklade. Eleverna visade en variation av kunskaper och deras texter gav många möjligheter för läraren att ge formativ återkoppling anpassad till varje individs behov för att kunna ta sig vidare.

Vid ett laborativt arbete i undervisningen får eleverna möjlighet att samtala med varandra och dela med sig av tidigare erfarenheter, vilket har en positiv effekt på elevernas lärande. Att skriva i undervisningen har också visat sig ha en stor effekt på elevernas lärande, då de får utveckla och strukturera om sina tankar. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur elevernas kunskap inom kemisk bindning utvecklas, samt hur elevernas språk utvecklas vid kursmoment med laborativt inslag och laborationsrapportskrivning. För att undersöka detta har kommunikationen hos fyra elever, som gick första året på gymnasiet och läste kemi, spelats in och sedan transkriberats, när eleverna genomförde och efteråt presenterade en laboration. Det här materialet tillsammans med elevernas laborationsrapporter blev sedan analyserade dels med PEA, dels med fokus på ämnesspråk och vardagsspråk. Resultatet visar att under alla delar i kursmomenten finns det ett fokus på laborationsrapporten och hur den ska skrivas där eleverna får möjlighet att utveckla sina kunskaper inom kemisk bindning samt utveckla sitt ämnesspråk. / Laboratory work in science education gives students opportunity to have a conversation and share knowledge with other classmates, which have a positive effect on students learning. To be able to communicate by writing in science education, has also been proven to have an enhanced the learning process by helping students to organized and challenged their thoughts. Therefore, this study objective is to explore how students’ knowledge about chemical bonding and their scientific language develops with laboratory work and laboratory report writing. To explore this, the communication of four students in their first year of high school, studying chemistry were recorded and later transcribed, while they performed and afterwards presented a lab. This material together with the students’ final laboratory report has been analyzed with regards to PEA and the language used by students. The study indicates that the use of laboratory report writing has helped students to develop their knowledge about chemical bonding, but also their scientific language.