Den som är sakägare i en förrättning eller process har rätt att föra sin talan. Det vill säga rättatt inkomma med yrkanden, överklaga beslut och i vissa fall rätt till ersättning. Vidlantmäteriförrättningar, enligt bland annat ledningsrättslagen, avgör förrättningslantmätarenvilka som är sakägare och får föra sin talan i förrättningen.Ledningsrätt gör det möjligt för en ledningshavare att dra fram och ha sina allmännyttigaledningar i annans mark. Lantmäterimyndigheten prövar frågan vid en ledningsrättsförrättningenligt bestämmelser i ledningsrättslagen (fortsätt LL) och i ett antal frågor blir dessutomfastighetsbildningslagen (fortsatt FBL) tillämplig.Vilka som ska vara sakägare vid en ledningsrättsförrättning behandlas i LL 18 § jämte FBL 4kap. 11 §. Bestämmelsen i FBL stadgar att förrättningslantmätaren ska utreda vilka som ärsakägare i förrättningen. Bestämmelsen i LL stadgar att rättighetshavare, med rätt till fastighetsom kommer att belastas av ledningsrätt, ska vara sakägare om deras rätt berörs. De syfte ochfrågeställningar som formulerats i arbetet går ut på att undersöka hur man avgör om någonsrätt berörs – och hur omfattande förrättningslantmätarens utredningsplikt är. Ett perspektiv avrättsekonomi har också adderats till undersökningen.Med utgångspunkt i syfte och frågeställningar har metoden utformats. För att undersöka hurlagstiftaren avsåg att sakägarbegreppet skulle tolkas och hanteras har förarbeten undersökts.Så även de vägledande rättsfall som finns. För att se hur begreppet tillämpas i praktiken har 40genomförda ledningsrättsförrättningar undersökts. Vidare har förrättningslantmätare ochtekniska råd intervjuats.Resultatet från undersökta förrättningsakterna visar att hanteringen av sakägarbegreppet ärmycket varierande. I vissa förrättningar är alla rättighetshavare, vars rättighet korsas sakägare.I andra är ingen av dessa sakägare. I intervjuerna förstärks bilden av att begreppet tolkas olika  och är svårt att tolka. Det finns också en varierande syn på hur strikt tolkningen ska göras ochhur omfattande utredningsplikten är.Förarbetena ger inte mycket svar i frågan om hur begreppet ska tolkas. Däremot finns ett antalrättsfall som vägledning. I rättsfall där ledningsrätten kommer att gå in på upplåtet utrymmeför en ledning (upplåten med avtalsservitut eller ledningsrätt), har domstolen ansett atträttighetshavarna ska anses vara berörda.Utifrån ett perspektiv av rättssäkerhet kan sägas att det ska vara förutsebart hur lagen kommeratt tolkas. I dessa fall skiljer sig tillämpningen åt för mycket för att vara förutsebar, något somtyder på att lagrummets utformning inte är tillräckligt tydligt för att uppfylla ett rättssäkertförfarande.Ett förtydligande eller en omformulering behövs – både ifråga om hur mycket som ska utredasoch ifråga om tolkningen av begreppet berörs. / Interested parties in a cadastral procedure or process holds the right to take legal actions. Incadastral procedures such as utility easement procedures, it is the cadastral surveyor decidingon who should be considered an interested party.Utility easement is a way for a proprietor of utility easement to ensure its right to have publicutilities in someone else’s land. In Sweden it is the cadastral authority determining if utilityeasement can be formed in a utility order according to the Utility Easement Act.The legal framework in deciding which ones should be considered as interested parties in autility easement procedure are to be found in the Utility Easement Act and the PropertyFormation Act. According to these the cadastral surveyor is responsible for investigating whoshould be interested parties in the procedure. It also says that a right-holder, with the right tospace on a property that will be claimed by the utility easement should be an interested party ifhis right is concerned.To examine how the legislator intended the law to be interpreted, the legislative history hasbeen investigated. Also, cases from court regarding this specific question has been studied forguidance in the interpretation. To investigate how cadastral surveyors’ apply the concept inutility easement procedures a study of cadastral documents has been done. In addition to thisseveral cadastral surveyors and technical judges have been interviewed to convey their viewand approach to the concept.The result shows that who is considered an interested party in the utility easement proceduresis handled differently between different cadastral procedures. The interviews reinforce thepicture of a concept that is difficult to interpret and therefore has a varying interpretation.The legislative history does not describe how to interpret the concept of interested parties. Butaccording to the cases, the court seem to have a quite low threshold for when a right-holdershould be considered as an interested party. The differences in how the concept of interested  parties according to the Utility Easement Act are interpreted indicates an inadequatelegislation.The formation of the concept of interested parties is vague which opens for a lot of differentinterpretations. A clarification is well needed, and a reformulation would be even better –both in the interpretation of the concept interested parties and the cadastral surveyors’ duty toinvestigate.

Detta är ett examensarbete på kandidatnivå på Lantmätarprogrammet med ekonomiskoch juridisk inriktning vid Högskolan i Gävle. Arbetet utförs på initiativ ochuppdrag av Riksförbundet Enskilda Vägar och handlar om ledningsrätt i enskild väg.Målet med studien är att utreda om samfällighetsföreningar har intressen och rättighetersom faller utanför lantmäteriförrättningen, identifiera orsaken samt ge konkretalösningsförslag. För att uppfylla studiens mål har följande frågeställningar formulerats:Hur upplåts ledningsrätt i praktiken inom en enskild väg som förvaltas av en samfällighetsförening? samt Har samfällighetsföreningar intressen, som borde beaktas, som fallerutanför ledningsrättsförrättningen? För att besvara ovanstående frågeställningar har intervjuer genomförts med RiksförbundetEnskilda Vägar, Lantmäteriet, ledningsägare samt en samfällighetsförening.Det har även sammanfattats ett antal förrättningsakter och rättsfall som varit av betydelseför studien. Det som kunde konstateras utifrån resultatet och diskussionen var att även fast ledningsrättutförs korrekt i praktiken innebär det inte att brister inte kan förekomma.Detta tros bero på bland annat de överenskommelser som kan ligga till grund förmånga ledningsrätter. Vidare kunde slutsatsen dras att de bestämmelser och standarddokumentsom används i ledningsrättsbesluten inte är anpassade utefter enskildavägar, vilket gör att några av samfällighetsföreningarnas intressen faller utanför förrättningen.Till exempel finns inga strikta bestämmelser kring ledningsrättens placering,återställning av vägen, hur arbetet bör utföras eller någon form av trafikanordningsplan.Detta bör åtgärdas genom att utbilda förrättningslantmätare i hur de börbemöta enskilda väghållare samt anpassade standarddokument och bestämmelser utefterenskilda vägar. Förslagsvis genom ett samarbete mellan Lantmäteriet och RiksförbundetEnskilda Vägar. / This is a bachelor thesis at the Study Programme in Land Management with financialand legal focus at the University of Gävle. This study is on the initiative and missionof the Swedish private road association, in Swedish Riksförbundet Enskilda Vägar, andis about the utility easement in private roads. The aim of this study is to investigatewhether joint road management associations has interests and rights that’s not consideredin the utility easement procedure, identify the cause and give concrete solutionsto the problem. In order to fulfill the objectives of the study, the followingquestions have been formulated: How is utility easement actually established within a privateroad that is managed by a joint road management association? and Do joint road managementassociations have interests, that should be taken into consideration, that’s not attendedin the utility easement procedure? In order to answer the questions above, interviews have been conducted with theSwedish private road association, the National Land Survey authority, owners ofutilities and a joint road management association. Several cadastral dossiers and legaldocuments, which has been of importance for the study, has also been summarized. What could be ascertained based on the results and the discussion was that eventhough the utility easement procedure is carried out correctly in practice, it doesnot mean that deficiencies cannot occur. This is believed to be due, among otherthings, to the agreement that the utility easement right is based. Furthermore, itcould be concluded that the regulations and standard documents used in the utilityorder are not adapted according to private roads, which means that some of the jointroad management association's interests are not considered in the utility easementprocedure. For example, there are no strict regulations regarding the location of theutility easement, restoration of the road, how the work should be carried out orsome sort of planning for the traffic during the utility construction. This should beremedied by educating the cadastral surveyors in how they should pay regard to privateroad owners as well as adapting the standard documents and regulations to privateroads. Suggested through a collaboration between the National Land Survey authoritiesand the Swedish private road association.