Uppsatsen har skrivits på uppdrag av Lantmäteriet och har för avsikt att undersöka hur vanligt det är med ombud och biträden vid lantmäteriförrättningar samt anledningen till att sakägare väljer att använda ombud och biträden. En studie har genomförts genom en datainsamling från två olika län, Stockholm och Blekinge. Underlaget utgörs av både statliga och kommunala lantmäteriförrättningar som registrerats under 2010. Studien ligger även till grund för en enkätundersökning som genomförts med syfte att hitta anledningar till varför många sakägare väljer att anlita professionella ombud då detta innebär en kostnad som sakägaren enligt lagstiftning inte ska behöva svara för. Datainsamlingen som utfördes visade på att det i Stockholm län förekom externa ombud och biträden, dvs. ombud/biträden vilka inte redan var sakägare i förrättningen, i 4 % av de registrerade förrättningarna under 2010. I Blekinge förekom externa ombud och biträden i 2 % av de förrättningar som registrerades 2010. Den kommun där flest externa ombud och biträden procentuellt sett förekommit var Värmdö kommun. Den enkät som arbetats fram skickades ut till 162 personer totalt. Resultaten från enkätundersökningen visade att de vanligaste skälen att använda sig av ombud eller biträde i lantmäteriförrättning är på grund av att personen känner att denne har för lite kunskap inom själva sakfrågan samt på grund av tidsbrist. Studien visar också att en majoritet av de som svarat på enkäten har fastigheter med vattenområde. Resultaten visar även på att viss misstro mot lantmäterimyndigheten finns, både mot organisationen som helhet samt mot enskilda förrättningslantmätare. Bland de personer som anlitat professionell yrkesman är misstron mot lantmäterimyndigheten som störst.

Enligt Fastighetsbildningslagen 15 kap 8 § så ska länsstyrelsen bevaka allmänt intresse i lantmäteriförrättningar utanför detaljplanerat område. Detta sker genom att man granskar samtliga genomförda förrättningsakter från Lantmäteriet och överklagar om man anser att allmänt intresse inte i tillräcklig grad tillgodosetts. För att titta närmre på hur detta arbete fungerar och vilka allmänna intressen som leder till flest överklaganden så har en studie genomförts. Samtliga överklaganden mellan 2013-2018 har studerats och kategoriserats utifrån skälen till överklagande. För att begränsa studien valdes de fem norrländska länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt Gävleborg. Som komplement till detta har även intervjuer med fyra handläggare vid länsstyrelserna intervjuats för att få deras syn på saken. Slutsatserna är att strandskyddet är det vanligaste skälet till överklagande med över hälften av de totala överklagandena. Det är också där man ser mest olika på bestämmelserna från Lantmäteriet och länsstyrelsens sida. Andra vanliga skäl till överklaganden är fastighetsbildning i strid mot varaktighetsvillkoret i Fastighetsbildningslagen 3 kap 1 §, förrättning som innebär olägenhet för lantbruket enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 6 § eller fastighetsbildning som inte möjliggör rationellt skogsbruk enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 7 §. Från intervjuerna med handläggare kan man konstatera att de flesta upplever att arbetet med granskning och överklaganden fungerar bra och att man upplever att länsstyrelsen och Lantmäteriet har ett bra samarbete.

Huvudsyftet med studien var att utreda och klargöra hur förrättningslantmätaren bör handla när en stiftelse blir sakägare i en lantmäteriförrättning och hur stiftelsen ska behandlas utifrån förrättningslantmätarens undersökningsplikt. Studien hade även två delsyften där det första skulle beskriva och analysera hur stiftelsers föreskrifter kan ändras, medan de andra skulle utreda hur tillsynsmyndigheternas registrering av stiftelser genomförs. Förrättningslantmätare är en yrkesroll inom lantmäterimyndigheten och har till uppgift att handlägga samt besluta i fastighetsbildnings-ärenden. Lantmäterimyndigheten är den myndighet som har till uppgift att ansvara för att en effektiv och rättssäker fastighetsindelning genomförs. En stiftelse är en typ av juridisk person som bildas av en eller flera personer för att verka för ett bestämt ändamål. Stiftelsen ska förvalta en ekonomisk förmögenhet som har avsatts för ett bestämt ändamål, där förvaltningen ska ske över en längre tid. Förmögenheten kan bestå av fast egendom i form av fastigheter. Metoder som använts för att besvara studiens syften och forskningsfrågor var en litteraturstudie, en intervjustudie och en fallstudie. Litteraturstudien granskade tidigare forskning inom ämnes-området, lagstiftningen och facklitteratur för att ge en vetenskaplig grund. Intervjustudien genom-fördes för att få en grundlig förståelse för hur tillsynsmyndigheternas och Kammarkollegiets prövningar går till vid ändring av stiftelsers föreskrifter. Fallstudien granskade och jämförde tillsynsmyndigheternas och Kammarkollegiets prövningar vid ändring av stiftelsers föreskrifter, men fallstudien jämförde även vilka dokument tillsynsmyndigheterna kräver in av en stiftelse när den ska registreras. Intervjuer gjordes i fallstudien med samtliga tillsynsmyndigheter för att samla information om hur deras prövningar går till när stiftelser ska registreras i stiftelseregistren. Resultatet av litteraturstudien bestod av beskrivningar av förrättningslantmätarens yrkesroll, fastighets-, ägande- och stiftelsebegreppet. Resultatet av intervjustudien visade att de intervjuade tillsynsmyndigheterna och Kammarkollegiet har olika grundliga prövningar vid ändring av stiftelsers föreskrifter. Detta visade även fallstudien samt att tillsynsmyndigheternas prövningar skiljer sig åt vid registrering av en stiftelse. Slutsatsen beskriver hur förrättningslantmätaren ska handla när en stiftelse blir sakägare i en lantmäteriförrättning och hur stiftelsen ska behandlas utifrån förrättningslantmätarens undersökningsplikt. Två mallar finns i slutsatsen som innehåller riktlinjer för hur en kontroll av stiftelsens föreskrifter kan göras för att vara säker på att fastighets-bildningen inte strider mot stiftelsens föreskrifter.

No description available.

This is a study that will compare amalgation and real estate regulation. Amalgation is a property formation that lets you combine two or more real estate properties that is under the same ownership into one unit and real estate regulation is where a part of a property or a property of its entirety is transferred into another property. The main point of this study is to research how you can merge the chapters of amalgation and real estate regulation into one new chapter in the Swedish legislation of property formation. There are many aspects to take into consideration such as how the legislation of property formation was before, legislation about real estates that is mortgaged because the holders play a huge part in the surveying process where properties are deleted from the real estate register. There is no actual legislation today about what happens with mortgages that is linked to a property that is going to be deleted because of a real estate regulation, it has to be free from mortgages to make such regulation possible. Methods that were used to complete this study was qualitative interviews with surveyors from the Swedish authority of land surveying and studying literature from various books and articles. Analysation of randomly chosen public documents has been studied where amalgations and real estate regulations has been executed and the author has studied similarities and differences.

Studiens syfte är att få kunskap om hur förrättningslantmätare tillsammans med mätningsingenjörer förhåller sig till behövlig omfattning av gränsmarkering. Begreppet behövlig omfattning återfinns i Fastighetsbildningslagen, FBL, 4 kap. 27 §.   Metoder som tillämpats för att uppnå studiens syfte består, utöver en pilotstudie, av intervjuer och en kvalitativ enkätundersökning. Urval har gjorts bland statligt och kommunalt anställda förrättningslantmätare och mätningsingenjörer. 11 personer intervjuades och 36 personer besvarade enkät. I pilotstudie intervjuades 2 personer.   Erfarenhet av yrket är en viktig faktor som påverkar synen på gränsmarkering i lantmäteriförrättning. Bedömning, tolkning och tillämpning av behövlig omfattning grundas på sakägares behov av att tydligt förstå var fastighetsgränser går. Det råder delade meningar om hur tydliga tillgängliga riktlinjer är. Handbok för Enhetligt arbetssätt används som bedömningsunderlag, vilket innefattar en basnivå för fältarbete. Rättssäkerhet från juridiskt perspektiv är den enskilt viktigaste faktorn som styr behövlig omfattning av gränsmarkering. Mätningsingenjör har också de facto stor del i beslutsprocessen.   Slutsatser från genomförd studie visar att det finns svårigheter med att markera gränser i exploateringsområden. Erfarenhet ligger ofta till grund för bedömning, tolkning och tillämpning av behövlig omfattning. / The purpose of the study is to gain knowledge how surveying engineers together with cadastral surveyors relates to necessary existent when marking a boundary. The term necessary extent can be found in the Swedish property formation law, chapter 4 § 27.   The methods used to reach the purpose of the study were, besides a pilot study, interviews and a qualitative questionnaire. A selection was made among employees from the National cadastral authority and Municipal cadastral authority. 11 people were interviewed and 36 people answered the questionnaire. In the pilot study 2 people were interviewed.   Experience of the profession is an important factor which affects the view of marking a boundary in cadastral procedure. Assessment, interpretation and application of necessary extent are based on the interested parties’ need of clear understanding of property boundaries location. The opinion is divided of how clear existing guidelines are. The instruction manual Handbok för Enhetligt arbetssätt is used for assessments which consist of a base level for field work. The most important factor for necessary extent is to ensure the rule of law from a legal perspective when marking a boundary. Surveying engineers has in reality a major part in the decision making.   The conclusion from completed study shows difficulties when marking boundaries in land development sites. Experience is often the basis for the evaluation, interpretation and application of the necessary extent.

Den fasta egendomen i Sverige utgörs av mark och är indelad i fastigheter. För att ändra fastighetens utsträckning eller rättigheter som är kopplade till denna görs det genom fastighetsbildning som ansöks vid en lantmäteriförrättning. Dessa lantmäteriförrättningsärenden handläggs av de statliga eller kommunala lantmäterimyndigheterna. Är någon av sakägarna i förrättningen missnöjd med lantmätarens beslut, kan denna överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen. Domstolen fattar därefter beslut i ärendet. Anser domstolen att lantmäterimyndighetens beslut är felaktigt eller bristfälligt, kan de återförvisa ärendet. Denna studie har därmed undersökt varför dessa förrättningar återförvisas. Syftet med studien är att öka kunskapen om återförvisade förrättningsärenden. Ur en samhällsekonomisk- och rättssäkerhetssynvinkel är det angeläget att hanteringen kring lantmäteriförrättningar blir mer effektiv.  För att genomföra studien har en studie av domar och intervjustudie genomförts. Intervjuer genomfördes med förrättningslantmätare och ett tekniskt råd från mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Under intervjuerna framkom det att ämnet är viktigt och att lantmäterimyndigheterna är en välorganiserad myndighet. I studien har det använts 119 återförvisade ärenden. Dessa har efter bearbetning kategoriserats och visat att största anledningen till att ärenden återförvisas är på grund av formella fel. Lantmäterimyndigheten har vid sådana fel till exempel inte redovisat skäl för beslut, brustit i sin utredningsplikt, sammanträde har inte hållits eller att rätt sakägare inte blivit kallade.  Slutsatsen blir sålunda att lantmäterimyndigheterna bör arbeta mer kring hur de redovisar skälen för besluten på ett tydligare sätt.

The ability to ordain experts, to assist surveyors in a specific issue, during the cadastral procedure has been regulated in the Swedish law since 1928. Due to this ordination of experts, the surveyors are to guarantee an adequate investigation, even in the parts of the procedure where the authority lacks knowledge. The role of experts in cadastral procedures has not previously been examined. The objective of this master thesis is to examine how often experts are ordinated, what type of experts that is needed within the investigations of cadastral procedures and how the ordination has been made. Cadastral documents have been investigated in order to be able to answer these questions and a couple of surveyors were also interviewed. All cadastral procedures, which where registered in 2013, have been part of the study. The cadastral documents have been examined for each county and a total of 16,279 documents were studied. Among these, 82 cadastral procedures in which an expert was ordinated, was found. This concludes that the ordination of experts within cadastral procedures in Sweden is a rare phenomenon. The authority itself therefore possesses a great skill. The conducted study of the 82 cadastral documents, show that the majority of the ordinated experts possessed skills within the field of valuation. How they were ordinated differs slightly within the study. It might therefore be of interest to discuss this issue within the authority to develop a more uniform approach. The past years, a number of experts within valuation have gathered within the Swedish surveying organization. The idea of this group is to implement their work as valuers and to help their colleagues with difficult valuations, in cases where they otherwise might have ordained an external expert. The general consensus, since this group was established, is that the ordination of experts, within cadastral procedures, has declined. / Möjligheten att förordna en sakkunnig att delta vid en lantmäteriförrättning, för att bistå förrättningslantmätaren i en specifik fråga, har funnits reglerat i svensk lag sedan jorddelningslagen trädde i kraft 1928. Genom att förordna en sakkunnig kan man säkerställa att en fullgod utredning genomförs, även gällande de delar där lantmäterimyndigheten själv saknar den krävda kompetensen. Området kring förordnande av sakkunniga vid lantmäteriförrättningar har tidigare inte undersökts. Syftet med detta examensarbete har därför varit att undersöka hur ofta sakkunniga förordnas, vilka typer av sakkunniga som förordnats men även hur förordnandet skett. Inom ramen av detta arbete har en genomgående aktundersökning samt en översiktlig intervjuundersökning genomförts. Samtliga lantmäteriförrättningar, som registrerades i lantmäteriets digitala arkiv Arken under 2013 har studerats. Akterna undersöktes län för län och totalt studerades 16 279 förrättningsakter. Bland dessa påträffades 82 lantmäteriförrättningar i vilka en sakkunnig blivit förordnad. Utifrån detta kan man dra slutsatsen att förordnande av sakkunnig förekommer sällan och att lantmäterimyndigheten själva förfogar över en stor kompetens. De 82 förrättningsakterna där en sakkunnig förordnats undersöktes mer ingående i en kvalitativ undersökning. Resultatet från denna undersökning har visat att de som förordnats som sakkunniga i majoriteten av förrättningarna varit experter inom värdering. Hur förordnandet av sakkunnig skett, rent formellt, skiljer sig en del mellan de studerade förrättningarna. Det kan därför vara av intresse att diskutera denna fråga inom myndigheten för att utforma ett mer enhetligt arbetssätt. Bland de intervjuade förrättningslantmätarna fanns den motstridiga uppfattningen att ett enhetligt system redan tillämpas. Under de senaste åren har ett antal värderingsexperter samlats inom lantmäteriorganisationen. Tanken med denna grupp är att de ska genomföra komplicerade värderingar åt sina kollegor i förrättningar där en sakkunnig annars skulle förordnats. Den allmänna uppfattningen är att förordnande av sakkunnig har minskat sedan denna grupp inrättades.

Under en längre tid har handläggningstider avseende fastighetsbildning varit en utmaning för lantmäterimyndigheterna. I Förvaltningslagen anges att ärenden skall hanteras så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Med den pågående urbaniseringen har detta dock varit svårt att upprätthålla. Lantmäteriet skall på uppdrag av regeringen prioritera samhällsviktiga ärenden vilket ofta innefattar nybyggnation av bostäder, infrastruktur och anläggningar. Jord- och skogsbruk tillhör ofta den kategori som får stå tillbaka i denna process och därmed ej prioriteras.Examensarbetets syfte är att undersöka hur det statliga och de kommunala lantmäterimyndigheternas ärendehantering påverkar landsbygdsutvecklingen. Studien utfördes med flera metoder för att erhålla information lämplig till att besvara studiens frågeställningar. Genom en litteraturöversikt har ett antal informationskällor behandlats, dessa uppmärksammar handläggningstider för fastighetsbildningsärenden samt landsbygdens roll och utmaningar i samhället. Inom studien genomfördes det två enkätstudier och två intervjustudier. Genom dessa metoder inhämtades uppgifter kring fastighetsägares personliga upplevelser kring hur långa handläggningstider påverkat dem. Även erhölls information och yrkesmässiga erfarenheter från en lantbruksmäklare, en skoglig affärsrådgivare samt flertalet förrättningslantmätare.Resultatet visar att en stor del av fastighetsägarna anser sig bli negativt påverkade. Även de yrkesverksamma stödjer att denna påverkan kan uppstå vid långa handläggningstider. Därmed visar studiens slutsats att det problem som främst kan uppstå för ägare sker genom försvårade fastighetsaffärer somdessutom kan vara en faktor som bidrar till påverkan på landsbygdsutvecklingen genom att den hämmas. / During a long time period, processing times considering property formation have been a challenge for the cadastral authorities. It is specified in the Administrative Procedure Act that an errand shall be handled as simply, quickly and cost-effectively as possible. Due to the ongoing urbanisation this has been difficult to maintain. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority has an assignment from the government to prioritize errands that are important to the society which often includes newbuildt households, infrastructure and facilities. Agricultural and forestry property units belong to the category which often has to stand back in this process and therefore do not get prioritized. The aim of the thesis is to examine how the state cadastral authorities and the municipal cadastral authorities management of errands affects rural development. The thesis was performed through several methods to receive appropriate data information to answer the thesis research focuses. Through a literature review, public documents have been processed containing information about processing times for property formation errands and rural areas' role and challenges in society. The thesis also used two surveys and two interviews. These methods received data from property owners with their own experiences of processing times. Also information and work related experiences was received from a rural real estate agent, forestry businessman and from several cadastral surveyors.The result showed that a lot of property owners get negatively affected. Also the professionals agree that there is an effect due to long processing times. Therefore the thesis conclusion shows that the problems that can occur mainly indicates that property sales get more difficult which also can have a negative effect on rural development.