The ability to ordain experts, to assist surveyors in a specific issue, during the cadastral procedure has been regulated in the Swedish law since 1928. Due to this ordination of experts, the surveyors are to guarantee an adequate investigation, even in the parts of the procedure where the authority lacks knowledge. The role of experts in cadastral procedures has not previously been examined. The objective of this master thesis is to examine how often experts are ordinated, what type of experts that is needed within the investigations of cadastral procedures and how the ordination has been made. Cadastral documents have been investigated in order to be able to answer these questions and a couple of surveyors were also interviewed. All cadastral procedures, which where registered in 2013, have been part of the study. The cadastral documents have been examined for each county and a total of 16,279 documents were studied. Among these, 82 cadastral procedures in which an expert was ordinated, was found. This concludes that the ordination of experts within cadastral procedures in Sweden is a rare phenomenon. The authority itself therefore possesses a great skill. The conducted study of the 82 cadastral documents, show that the majority of the ordinated experts possessed skills within the field of valuation. How they were ordinated differs slightly within the study. It might therefore be of interest to discuss this issue within the authority to develop a more uniform approach. The past years, a number of experts within valuation have gathered within the Swedish surveying organization. The idea of this group is to implement their work as valuers and to help their colleagues with difficult valuations, in cases where they otherwise might have ordained an external expert. The general consensus, since this group was established, is that the ordination of experts, within cadastral procedures, has declined. / Möjligheten att förordna en sakkunnig att delta vid en lantmäteriförrättning, för att bistå förrättningslantmätaren i en specifik fråga, har funnits reglerat i svensk lag sedan jorddelningslagen trädde i kraft 1928. Genom att förordna en sakkunnig kan man säkerställa att en fullgod utredning genomförs, även gällande de delar där lantmäterimyndigheten själv saknar den krävda kompetensen. Området kring förordnande av sakkunniga vid lantmäteriförrättningar har tidigare inte undersökts. Syftet med detta examensarbete har därför varit att undersöka hur ofta sakkunniga förordnas, vilka typer av sakkunniga som förordnats men även hur förordnandet skett. Inom ramen av detta arbete har en genomgående aktundersökning samt en översiktlig intervjuundersökning genomförts. Samtliga lantmäteriförrättningar, som registrerades i lantmäteriets digitala arkiv Arken under 2013 har studerats. Akterna undersöktes län för län och totalt studerades 16 279 förrättningsakter. Bland dessa påträffades 82 lantmäteriförrättningar i vilka en sakkunnig blivit förordnad. Utifrån detta kan man dra slutsatsen att förordnande av sakkunnig förekommer sällan och att lantmäterimyndigheten själva förfogar över en stor kompetens. De 82 förrättningsakterna där en sakkunnig förordnats undersöktes mer ingående i en kvalitativ undersökning. Resultatet från denna undersökning har visat att de som förordnats som sakkunniga i majoriteten av förrättningarna varit experter inom värdering. Hur förordnandet av sakkunnig skett, rent formellt, skiljer sig en del mellan de studerade förrättningarna. Det kan därför vara av intresse att diskutera denna fråga inom myndigheten för att utforma ett mer enhetligt arbetssätt. Bland de intervjuade förrättningslantmätarna fanns den motstridiga uppfattningen att ett enhetligt system redan tillämpas. Under de senaste åren har ett antal värderingsexperter samlats inom lantmäteriorganisationen. Tanken med denna grupp är att de ska genomföra komplicerade värderingar åt sina kollegor i förrättningar där en sakkunnig annars skulle förordnats. Den allmänna uppfattningen är att förordnande av sakkunnig har minskat sedan denna grupp inrättades.

Syftet med denna uppsatts är att utreda hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning– vad som gäller enligt svenskt regelverk och hur det tillämpas praktiskt. Fastighetsbildning innebär förändring av fastigheter, genom antingen nybildning eller ombildning. Ett servitut är en begränsad rättighet som är belägen på en fastighet, som belastas av rättigheten, och som får nyttjas av en annan fastighet, som har förmån av rättigheten. I samband med fastighetsbildning kan befintliga servitut komma att påverkas på olika sätt. De metoder som använts är: (1) en litteraturgranskning där den svenska lagstiftningen studeras; (2) en fallstudie där utförda förrättningar studerats om huruvida befintliga servitut påverkats vid fastighetsbildning och (3) en intervjustudie med yrkesverksamma förrättningslantmätare som arbetar på Lantmäteriet. Undersökt litteratur visar att Jordabalken och Fastighetsbildningslagen reglerar hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning. Utredningen visar att olika typer av servitut påverkas på olika sätt, och att olika lagrum tillämpas för olika typer av fastighetsbildningsåtgärder. Resultaten från litteraturstudien presenteras i en sammanställning som kallas Lagrumsguide för hantering av befintliga servitut vid fastighetsbildning. Fallstudien uppvisar att följderna för verkan på servitut vid fastighetsbildning grundas på lagstiftningen, men det är ovanligt att laghänvisningar anges i förrättningsakterna. I intervjustudien framkommer att Lantmäteriet har egna riktlinjer för hantering av servitut, men att riktlinjerna inte direkt visar vilka lagrum som hanteringen grundar sig på. Studien uppvisar att den praktiska hanteringen av befintliga servitut vid fastighetsbildning fungerar väl inom Lantmäteriet, med undantag för att det råder tolkningssvårigheter av vissa begrepp. Lagrumsguiden som skapades kan ses som ett komplement för att underlätta arbetet för många yrkesverksamma förrättningslantmätare och vara behjälplig i utbildningssyfte, eftersom lantmätarna inte alltid är säkra på vilka lagrum som faktiskt tillämpas. / The purpose of this thesis is to investigate how existing easements are affected when a property is reforming, according to Swedish real estate law and how the easements actually are dealt with in practice. Property formation implies modification of property, either as creation of new property units or the change of already existing properties. An easement is a limited property right, located on a property which serves another property with an advantageous right to utilize this located area in a specific way. In connection with property formation, existing easements can be affected in different ways. The methods used are: (1) a literature study of the Swedish Real Estate Law with connected literature; (2) a case study of authority documents, in which affections of existing easements within property formation are studied; and (3) an interview study in which interviews are performed with land surveyors from the Swedish Ordnance Survey (Lantmäteriet).  The results from the literature review show that different forms of easements can be affected diversely according to the Swedish Land Code (Jordabalken) and the Real Property Formation Act (Fastighetsbildningslagen), and different sections of the law are relevant for different kinds of property formation. The results from the literature study have been summarized in a quick reference guide, called Guide to sections of law for handling of existing easements within real property formation. The case study shows that the effects of the easements within property formation are grounded in the legislation, but it is unusual with references to sections of the law in the authority documents. The interview study shows that Lantmäteritet has its own guidelines for handling of the easements, but it does not show which sections of law the handling is based on. This study shows that most of the practical handling of existing easements when property is reformed is well-operated within Lantmäteriet, with the exception of some translation confusions regarding certain concepts. The reference guide which has been created can be used as a facilitating supplement for many land surveyors in their work, and that it can be helpful in education, as not everyone is sure of which part of the law that is actually used in the decisions.

No description available.