Sammanfattning De europeiska medlemsstaterna hade en vision om en gemensam bolagsform med ett gemensamt regelverk för att på så sätt förtydliga sitt syfte som union genom att sudda ut nationsgränserna. Det tog emellertid mer än 40 år för europakommissionen att förena sig om den gemensamma bolagsformen på grund av motsättningar i lagstiftningsförfarandet. Tanken om det gemensamma regelverket förblev sålunda en vision. SE-bolaget möjliggjordes som bolagsform genom en förordning om bolagets bildande och struktur. På grund av ytterligare svårigheter att enas dröjde det ett par år innan direktivet om arbetstagarinflytandet tillgängliggjordes. Övriga bestämmelser lämnades, på grund av meningsskiljaktigheter, till nationell lagstiftare att avgöra, således hänvisar SE-förordningen till tillämplig lag om nationella publika aktiebolag där SE-förordningen inte tar vid. SE-bolaget torde vara den ultimata bolagsformen för företag eftersom att bolagsformen genom sin enhetlighet öppnar upp möjligheterna till bland annat gränsöverskridande fusioner, möjligheten till att fritt kunna flytta sätet inom gemenskapen och gränsöverskridande handel. Trots de möjligheter som SE-bolaget innebär går det inte att komma ifrån det faktum att succén om SE-bolag uteblivit i Sverige. Resultaten är en kombination av faktorer där nackdelarna överväger fördelarna. En av de huvudsakliga faktorerna torde vara bristen på en gemensam lagstiftning för bolagsformen.

No description available.

No description available.

With a rapid technology development it becomes easier for individuals to share their personal data. However, this also increases the processing of personal data and the risks of infringements of data protection. With an increasing globalisation the infringements of data protection frequently takes on cross border dimensions making it harder to determine where actions can be brought to enforce the data subject’s data protection rights. This thesis examines the possible ways of interpreting the rule of jurisdiction found in the General Data Protection Regulation (GDPR). Furthermore this thesis investigates the relationship between the GDPR and the Brussels Recast Regulation regarding international jurisdiction over infringements of data protection. After analysing judgements of the court of justice of the European Union and the scope and aims of the Regulations, the general conclusion in the thesis is that both the GDPR and the Brussels Recast Regulation can be applicable on infringements of data protection, provided that the data subject always has the opportunity to bring an action according to the jurisdictional rule of the GDPR. However, there are a lot of uncertainties that demand for an answer. These uncertainties for instance includes the question if, and in that case how, jurisdictional agreements for data privacy is allowed.

No description available.

No description available.

För att harmonisera handeln, skapa en långsiktig utveckling samt öka sysselsättningen för små och medelstora företag, presenterade Europeiska kommissionen den 25 juni 2008 ett förslag till ny förordning (SPE-förordningen), angående en ny europeisk privat associationsform. Förslaget möjliggör grundande av ett privat europabolag (SPE-bolag). I praktiken skulle föreslagen bolagsform betyda att entreprenörer erbjuds en möjlighet att etablera samma bolagsform inom hela EU och dessutom underlätta för gränsöverskridande verksamhet. Redan 2004 öppnades möjligheten att bedriva en europeisk bolagsform, europabolaget (även kallat SE-bolag), som till skillnad från SPE-bolaget i första hand är utformat för publika bolag. Fyra år efter förordningens ikraftträdande, har knappt 60 europabolag registrerats inom hela EU och bolagsformens misslyckande kan konstateras. Uppsatsens syfte är att utreda vilket genomslag föreslagen förordning förväntas erhålla bland små och medelstora företag i Sverige. Genomslagskraften skall bedömas utifrån två olika perspektiv, dels dess effekt på näringslivet och dels dess rättspolitiska påverkan. Den grundläggande förutsättningen för att förordningen skall få genomslag är att det föreligger ett behov av förändring av bolagsrätten för små och medelstora företag. Om ifrågavarande företag inte har ett behov, vilket enligt författarna är en stor anledning till europabolagets fiasko, kommer även denna förordning att gå en misslyckad framtid till mötes. Författarnas åsikt är att svenska små och medelstora företag har ett behov av förändring. Behovet identifieras vara ett lämpligare och mer anpassat regelverk för aktuella företag i Sverige. ABL är inte anpassat för mindre företag och tillämpningen resulterar i hinder och administrativa kostnader av olika slag. Nationella utredningar om att regelverket måste förenklas är bra men föreslagna metoder löser inte problemen. Lagstiftaren har stirrat sig blind på trenderna i Europa istället för att i första hand koncentrera sig på vad företagssfären i Sverige är i behov av. Enligt författarna möter föreslagen förordning det identifierade behovet av förändring, i alla fall teoretiskt sett. Med referens till tidigare erfarenheter av överstatliga initiativ skiljer sig dock teorin många gånger från praktiken. Dock har författarna kommit fram till att förordningen kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till andra bolagsformer i Sverige. Därutöver förväntas även en viss rättspolitisk påverkan på ABL.

<p>För att harmonisera handeln, skapa en långsiktig utveckling samt öka sysselsättningen för små och medelstora företag, presenterade Europeiska kommissionen den 25 juni 2008 ett förslag till ny förordning (SPE-förordningen), angående en ny europeisk privat associationsform. Förslaget möjliggör grundande av ett privat europabolag (SPE-bolag). I praktiken skulle föreslagen bolagsform betyda att entreprenörer erbjuds en möjlighet att etablera samma bolagsform inom hela EU och dessutom underlätta för gränsöverskridande verksamhet.</p><p>Redan 2004 öppnades möjligheten att bedriva en europeisk bolagsform, europabolaget (även kallat SE-bolag), som till skillnad från SPE-bolaget i första hand är utformat för publika bolag. Fyra år efter förordningens ikraftträdande, har knappt 60 europabolag registrerats inom hela EU och bolagsformens misslyckande kan konstateras.</p><p>Uppsatsens syfte är att utreda vilket genomslag föreslagen förordning förväntas erhålla bland små och medelstora företag i Sverige. Genomslagskraften skall bedömas utifrån två olika perspektiv, dels dess effekt på näringslivet och dels dess rättspolitiska påverkan.</p><p>Den grundläggande förutsättningen för att förordningen skall få genomslag är att det föreligger ett behov av förändring av bolagsrätten för små och medelstora företag. Om ifrågavarande företag inte har ett behov, vilket enligt författarna är en stor anledning till europabolagets fiasko, kommer även denna förordning att gå en misslyckad framtid till mötes.</p><p>Författarnas åsikt är att svenska små och medelstora företag har ett behov av förändring. Behovet identifieras vara ett lämpligare och mer anpassat regelverk för aktuella företag i Sverige. ABL är inte anpassat för mindre företag och tillämpningen resulterar i hinder och administrativa kostnader av olika slag. Nationella utredningar om att regelverket måste förenklas är bra men föreslagna metoder löser inte problemen. Lagstiftaren har stirrat sig blind på trenderna i Europa istället för att i första hand koncentrera sig på vad företagssfären i Sverige är i behov av.</p><p>Enligt författarna möter föreslagen förordning det identifierade behovet av förändring, i alla fall teoretiskt sett. Med referens till tidigare erfarenheter av överstatliga initiativ skiljer sig dock teorin många gånger från praktiken. Dock har författarna kommit fram till att förordningen kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till andra bolagsformer i Sverige. Därutöver förväntas även en viss rättspolitisk påverkan på ABL.</p>

Non-fungible tokens (NFT’s) have been developed due technological innovations of the past decade. NFT’s are digital entities that are accessible through distributed ledger technology. The market for NFT’s has expanded significantly in recent years, which has left the legislation behind. The EU is currently working on Markets in Crypto-assets regulation (MiCAR) which intends to be the first EU-level regulation of its kind and will thus regulate crypto-assets.  This thesis aims to investigate the legal status of NFT’s within EU law. The current definition of an NFT is of a purely technical nature and lacks a legal definition at an EU level. The interest in qualifying an NFT is based on the importance of investigating which legal sources are applicable when trading these assets. The definition of NFT’s and whether they are defined as a transferable security affects which legal acts, both existing and new, cover its legal regulation.  All central banks within the EU, including the European Central Bank (ECB), have chosen not to define crypto-assets as a financial asset and no further development in terms of the qualification has been initiated. This essay considers with the classification of an NFT by systematically interpreting Article 4.1.44 of the MiFID II-directive whilst determining whether NFT’s constitute a transferable security.  The conclusion will establish whether NFT’s are covered by MiFID II, as well as other legal acts on the securities market which deal with consumer- and investor protection and market integrity. On the contrary, if it is concluded that NFT’s are not defined as a transferable security, an investigation is instead further required to decide whether NFT’s should be regulated under MiCAR, or they are to remain unregulated.  The objective is to investigate the legal challenges NFT trading can give rise to attributed to its technical structure and to investigate whether the EU’s package for the digitalizing of the financial sector, specifically MiCAR, intends to solve these.

Antag att två parter i två olika EU-stater gör affärer med varandra. En bank med säte i Frankrike ingår ett avtal rörande förvaltning av kapital åt en klient med hemvist i Spanien. Parterna kommer sedermera överens om att eventuella tvister med anknytning till huvudavtalet ska prövas exklusivt av domstol i Luxemburg för det fall klienten väcker talan. Därutöver anges i avtalet att banken ska behålla sin rätt att väcka talan vid varje annan behörig domstol. Parterna har därmed ingått ett prorogationsavtal som ger banken ett ”större urval” av behöriga domstolar. En sådan prorogationsklausul skapar en obalans i parternas avtalsförhållande, eftersom den ena parten åläggs att väcka talan i en EU-medlemsstat, medan motparten i princip kan väcka talan i vilket land som helst. Frågan är i vilken utsträckning sådana s.k. asymmetriska eller ensidiga prorogationsavtal är giltiga inom EU. Denna uppsats avser att undersöka vilka sorters prorogationsavtal som är giltiga enligt Bryssel I-förordningen och den nya Bryssel I-förordningen.