Utredning och avgörande genom partikulärdispasch är en sjörättslig konfliktlösningsmetod vid tvister om sjöförsäkringar. Dispaschören har att som första instans befatta sig med tvisten, och grundar sin behörighet på en tvingande forumregel i 17:9 sjölagen. I den här uppsatsen undersöks om förfarandet även måste iakttas vid tillämpningen av Bryssel I bis-förordningen. I NJA 2000 s. 3, ansågs försäkringstagarens rätt enligt art. 11.b Bryssel I bis-förordningen att väcka talan vid sitt hemvistforum, gå före det obligatoriska dispaschförfarandet. Detta eftersom det inte är möjligt att i en dispaschprocess utverka en exekutionstitel. HD:s avgörande har ifrågasatts. Anledning därtill är att Bryssel I bis-förordningen bygger på ”domstols” behörighet, vilket är ett begrepp som enligt vedertagen uppfattning ska tolkas autonomt, och som på goda grunder kan anses omfatta dispaschören. Förordningen reglerar vidare den internationella och, i viss mån, lokala behörigheten, medan möjligheten att fördela mål på olika domstolar allt efter deras sakliga kompetens, ankommer på medlemsstaterna. Art. 11 jämte art. 39 Bryssel I bis-förordningen sätter dock upp hinder mot det obligatoriska dispaschförfarandet. En tolkning av art. 11 Bryssel I bis-förordningen tar sin utgångspunkt i bestämmelsens syfte, det vill säga att bereda försäkringstagaren ett starkare skydd. Jämte en systematisk tolkning, där särskilt art. 39 Bryssel I bis-förordningen måste beaktas, kan den slutsatsen dras, att art. 11 förutsätter en möjlighet att inleda ett rättegångsförfarande för utverkande av en verkställbar dom. Både en försäkringstagare och en försäkringsgivare måste därför kunna väcka talan vid allmän domstol. Samtidigt bör försäkringstagaren ha kvar möjligheten att väcka talan mot försäkringsgivaren hos dispaschören, vilket däremot inte torde vara möjligt för försäkringsgivaren, när den senare väcker talan med stöd av art. 14.1 Bryssel I bis-förordningen. Den ovanstående slutsatsen får även verkningar på möjligheterna till prorogation. Prorogation till dispaschören bör tillåtas, med det föreligger hinder mot att, i enlighet med behörighetsfördelningen, hänskjuta en tvist till dispaschören på grund av bristande saklig behörighet, vid fall av prorogation till allmän underrätt. Det måste således vara möjligt att inleda ett rättegångsförfarande vid allmän underrätt genom prorogation, i mål enligt 17:9 sjölagen. Vidare bör det vara möjligt att inleda ett rättegångsförfarande hos dispaschören genom tyst prorogation. Det torde dock åligga dispaschören att informera försäkringsgivaren om de risker ur verkställighetssynpunkt som är förenade med ett sådant samtycke.

Bakgrund: Riskhantering har blivit en viktig aktivitet i offentliga såväl som privata organisationer. Svenska förvaltningsmyndigheter ställs inför allt högre krav att effektivisera sina verksamheter samtidigt som de har ett samhällsansvar för att skydda verksamheten från allvarliga störningar som kan ha en påverkan på landets funktionalitet och befolkningens välbefinnande. Vikten av att samordna riskhanteringsarbetet har därför fått en stor betydelse för att effektivt kunna hantera riskexponeringen. Myndighet X är en förvaltningsmyndighet som genomgår ett förändringsarbete för att samordna sitt riskhanteringsarbete från att tidigare ha hanterat risker som en frikopplad aktivitet. Det finns en avsaknad i tidigare forskning specifikt hur en svensk förvaltningsmyndighet kan gå tillväga för att samordna sitt riskhanteringsarbete.   Syfte: Syftet med studien är skapa en förståelse för hur en svensk förvaltningsmyndighet kan samordna sin riskhantering. För att klargöra detta ska studien kartlägga Myndighet X syn på risk och deras riskhanteringsarbete. Vidare ska studien identifiera och analysera vilka svårigheter Myndighet X upplever i samordningen av sin riskhantering och därefter ge förslag på hur dessa svårigheter kan hanteras.   Metodval: Denna studie är en kvalitativ fallstudie på Myndighet X. Det empiriska materialet har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer med ett snöbollsurval för att komma i kontakt med respondenter som har den kompetens som krävs för att kunna bidra till att studiens syfte uppfylls.   Slutsats: Myndighet X gör risk- och möjlighetsanalyser enligt ISO-standarder i sina respektive processer där sedan de mest väsentliga riskerna filtreras upp till verksamhetsplaneringen där generaldirektören använder denna information för att göra den övergripande riskanalysen enligt förordningen om intern styrning och kontroll. Denna riskanalys används sedan som beslutsunderlag för styrningen mot strategiska mål. Studiens resultat illustreras i en modell som är en utveckling av Myndighet X nuvarande riskhanteringsarbete och inkluderar förslag hur svårigheter i samordningen av riskhanteringsarbetet kan hanteras.   Nyckelord: Risk, Enterprise Risk Management, Svensk förvaltningsmyndighet, Samhällsviktig verksamhet, Förordningen om intern styrning och kontroll. / Background: Risk Management has become an important activity in public as well as private organizations. Swedish management authorities are faced with ever-increasing demands to streamline their operations while at the same time having a social responsibility to protect the business from serious disruptions that can affect the country's functionality and well-being. The importance of integrating the risk management activities has a great importance in order to effectively manage and control the risk exposure. Myndighet X is a management authority that is undergoing a change process to integrate its risk management work from previously have managed risks as a decoupled activity. There is a lack of previous research specifically how a Swedish management authority can proceed to integrate its risk management work.   Purpose: The purpose of this study is to create an understanding of how a Swedish management authority can integrate its risk management activities. To clarify this, the study will map the Myndighet X's view of risk and their current risk management work. Furthermore, the study will identify and analyze which difficulties Myndighet X are experiencing in the integration of its risk management work and then give suggestions on how these difficulties can be managed.   Method: This study is a qualitative case study on Myndighet X. The empirical material has been collected through semi-structured interviews with a snowball selection to get in touch with respondents who have the skills required to be able to contribute to fulfil the purpose of the study.   Conclusion: Myndighet X makes risk- and opportunity analysis according to ISO standards in their different business processes, where the most significant risks are filtered up to the business planning, where the director general uses this information to make the overall risk analysis according to the regulation on internal governance and control. The results of the study are illustrated in a model that is a development of Myndighet X's current risk management work that includes proposals on how difficulties when integrating the risk management work can be managed. Keywords: Risk, Enterprise Risk Management, Swedish management authority, Society importance, Regulation on internal governance and control.

Hidden advertising is becoming increasingly common in today’s digital environment. This underscores the importance of reviewing the allocation of responsibility for how advertising should be labeled on social media platforms. The purpose of this essay is to examine the distribution of responsibility in cases of improper marketing concerning advertising identification/advertising labels on social media in the context of influencer marketing, based on the swedish marknadsföringslag (2008:486), the Digital Services Act (DSA), and ethical rules such as the International Chamber of Commerce (ICC) rules of advertising and marketing communication. The focus will be on the requirements and responsibilities regarding advertising labels for influencers, advertisers, and platforms. Additionally, the essay has also described and examined potential solutions and problems for how primary responsibility could be applied to influencers when marketing on social media platforms.

No description available.

När något lagval inte gjorts gällande köpeavtal vid auktionsförsäljning av lösa saker är det lagen i det land där auktionen äger rum som ur svenskt perspektiv ska tillämpas, 4 § 3 st. lag (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (IKL). Därmed krävs att internetauktioners fysiska plats fastställs, vilket leder till svårigheter eftersom det inte finns en geografisk plats för hemsidor. På området finns även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förordningen), vilken dock lämnar företräde för IKL. Rom I-förordningen har en bestämmelse lik den i IKL men med en väsentlig skillnad, nämligen att auktionsregleringen endast är tillämplig om en fysisk plats kan fastställas. I annat fall tillämpas först och främst säljarens lag och det finns även möjlighet till avvikelse när köpeavtalet har en uppenbart närmare anknytning till ett annat land än det som utpekats. Var en internetauktion har sin fysiska plats är långtifrån klart även om olika förslag till en sådan har framförts. En strikt tillämpning av IKL ger till skillnad från Rom I-förordningen inte någon möjlighet till beaktande av köpeavtalets anknytningar till olika länder, vilket är anledningen till att en tillämpning av Rom I-förordningen skulle vara eftersträvansvärd. Dock är det IKL som ska tillämpas och då det är mycket osäkert var och om fysisk plats för internetauktioner överhuvudtaget kan fastställas, är det möjligt att huvudregeln för köp av varor i IKL måste tillämpas. Det skulle innebära en tillämpning av säljarens lag, vilket dock inte är eftersträvansvärt vid auktionsförsäljning. Med hänsyn till att konsumentköp vid internetauktioner blivit allt vanligare kan även konsumentskyddsregler påverka den tillämpliga lagen. 

No description available.

This thesis examines the special head of jurisdiction for contractual matters in Article 7(1) of the Brussels Ibis Regulation. Particularly, the thesis aims to establish how the concept ‘matters relating to a contract’ is understood for the purposes of Article 7(1). In applying Article 7(1), the seized court must first determine whether the contract is one for the sale of goods or for the provision of services, for which the rule provides autonomously defined places of performance in subparagraph (b). If not, the court has to identify the obligation forming the basis of the legal proceedings for the purposes of subparagraph (a). Subsequently, the court has to apply its rules of conflict of laws rules and determine the place of performance for that obligation in accordance with the designated law. As regards ‘matters relating to a contract’, this expression is the point of departure for the application of Article 7(1) and has an autonomous definition. Essentially, ‘contract’ refers to a situation in which there is an obligation freely assumed by one party towards another. The thesis examines how this definition operates to characterize claims or rights arising out of representation, assignments, pre-contractual dealings and company law. Furthermore, the thesis examines the requirement that the matter must be one ‘relating to’ a contract, with special notice to two recent CJEU cases concerning the identity of the parties to the contract vis-à-vis the parties to the dispute. In conclusion, it is submitted that the CJEU’s expansion and application of the autonomous concept of contract do not necessarily serve the objective of predictability, which ultimately risks impeding the facilitation of the sound administration of justice.

No description available.

Fenomenet "regulatorisk sandlåda" är en juridisk konstruktion som tillåter företag att testa sinaprodukter eller tjänster under en begränsad tid i en övervakad testmiljö. Sandlådan ger äventillsynsmyndigheten en möjlighet att lära sig mer om hur nya produkter fungerar i praktiken ochhur de påverkar marknaden. Genom att samla olika aktörer inom samma sandlåda kan det uppståsamverkan och kunskapsutbyte. Vidare kan det leda till nya partnerskap och gemensammalösningar. I och med den nyantagna AI-förordningen kommer Sverige i egenskap av medlemsstatvara tvunget att införa en regulatorisk sandlåda för AI. Den ökade utbredningen av regulatoriska sandlådor har dock på senare år skapat ett antalbekymmer, såsom snedvridning av konkurrens, lika villkor och frågor relaterade tillkonsumentskydd och finansiell stabilitet. Inom ramen för den inre marknaden kommer oro frånfaktumet att sandlådor verkar på nationell nivå, vilket skulle kunna leda till utveckling av olikareglerings- och tillsynsmetoder för innovativ användning av AI. Det kan i sin tur leda tillmarknadsfragmentering inom EU. En ytterligare möjlig risk och konkurrensnackdel som följerav att medlemsländer inrättar egna varianter av sandlådor är regelarbitrage. Syftet med denna kandidatuppsats är att analysera potentiella konkurrensrättsliga effekter somkan uppstå vid inrättandet av regulatoriska sandlådor för AI med anledning av den antagnaAI-förordningen. I uppsatsen undersöks definitionen och syftet med regulatoriska sandlådorenligt AI-förordningen. En kartläggning av konkurrensrättsliga fördelar och nackdelar till följdav införandet av dessa sandlådor görs. Därtill görs en bedömning av huruvidakonkurrensbegränsande samarbeten mellan deltagande företag enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagenkan öka till följd av införandet av regulatoriska sandlådor. Slutligen utreds under vilkaomständigheter ett sådant samarbete skulle kunna omfattas av legalundantaget som återfinns ibestämmelsen 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Slutsatsen är att sandlådan kan erbjuda såväl fördelar som nackdelar för marknaden ochkonsumenterna. Konkurrensbegränsande samarbete kan komma att öka till följd av införandet avAI-förordningen och de regulatoriska sandlådorna för AI eftersom de deltagande företagen får mycket tid och utrymme för bland annat informationsutbyte och prissamarbete. Däremot är detmöjligt att de samarbeten som utmynnar ur sandlådeverksamheten trots allt kan anses uppfyllasamtliga rekvisit i legalundantaget och att samarbetet är övervägande positivt för marknaden ochkonsumenterna. Sammanfattningsvis är den potentiella risken för snedvriden konkurrens stor och bör inteignoreras utan snarare undersökas och förebyggas noggrant vid analys av nya eller redanbefintliga regulatoriska sandlådor.

No description available.