<p>Denna uppsats tar sikte på att utreda om det existerar fri rörlighet inom EU även för aktiebolag, d.v.s. om aktiebolag fritt kan flytta sitt säte mellan olika medlemsstater utan att problem uppstår. Dessutom undersöks vad som gjorts inom EU för att harmonisera reglerna på det bolagsrättsliga området. Slutligen och som huvudsyfte för uppsatsen görs en ansats att försöka ta reda på varför den övernationella bolagsformen europabolag inte blivit någon succé bland svenska företagare sedan den infördes i oktober 2004.</p><p>Beträffande den första frågan konstateras att aktiebolag inte har samma fria rörlighet som fysiska personer, trots att EGF föreskriver detta. Anledningen är att medlemsländerna tillämpar olika lagvalsprinciper som i många fall gör det omöjligt för bolag att byta nationalitet utan att först likvideras och sedan omregistreras. Detta har även konstaterats i ett antal rättsfall från EG-domstolen där domstolen ansett att rättsläget inte varit förenligt med EGF och att åtgärder bör vidtas.</p><p>Harmoniseringsarbetet på det bolagsrättsliga området inom EU har pågått sedan 1950-talet och har bl.a. bestått i att ta fram ett antal bolagsdirektiv för att uppnå en minimistandard i samtliga medlemsstaters lagstiftning. Det fjortonde och senaste i raden av dessa direktiv ämnar lösa den problematik som i dagsläget finns beträffande bolagsflytt. Direktivet har dock inte antagits ännu och ingen vet heller när eller om detta sker.</p><p>Utöver bolagsdirektiv finns tre olika övernationella bolagsformer – europeiska ekonomiska intressegrupperingar, europakooperativ och europabolag – vars syfte är att underlätta företagens samarbete över gränserna. Just europabolaget är något som kommissionen är mycket stolta över trots detta har inte många europabolag registrerats. I Sverige finns i maj 2007 endast fem europabolag registrerade och anledningen till detta tycks vara flera men ett svåröverskådligt regelverk och avsaknaden av en övernationell skattelösning verkar vara de största, åtminstone om man tolkar de svar som ett antal svenska företag lämnade på en konsultation från kommissionen våren 2006.</p><p>Mina egna åsikter om europabolag överensstämmer till stor del med de åsikter som finns hos svenska företag och jag skulle gärna se att regleringen om europabolag var mer enhetlig och inte styrs så mycket av nationell rätt, vilket är fallet i dagsläget. Jag är dessutom tämligen övertygad om att mängden europabolag kommer att öka i takt med att SE-förordningen justeras något och fler företag inser europabolagets fördelar.</p> / <p>This essay sets out to investigate if companies are entitled to free movement within the EU and if they without problem can move their residence from country to country. The essay also contains a report on what is done within the EU to harmonize company law. Finally, a study is made to investigate why the European company hasn’t been that successful among companies in Sweden.</p><p>Concerning the first question the answer is that companies in practice aren’t entitled to free movmenet even though it’s prescribed in the EC legislation. The reason to this is that the member states apply different principles that make it impossible for companies to move to another state without being liquidated in the first state and re-established in the second state. The EC court of justice has in several rulings stated that this problem has to be taken care of since it’s inconsistent with the EC legislation.</p><p>The work with harmonization of the company law within the EU has been going on for about fifty years and has consisted of different directives to reach a minimum standard in all members states. The fourteenth and last of these directives will make it easier for companies to move but no one knows when this directive will be adopted by the EC council.</p><p>Besides the directives there also exist three different types of companies that are common within the whole union. These companies are the European Economic Interest Grouping, the European Cooperative Society and the European company. The European company hasn’t been very successful and one reason for that is that the legislation is difficult to understand since it’s different in every member state, at least according to a couple of Swedish companies that participated in a consultation made by the European commission in spring 2006.</p><p>My own opinions on the European company are mostly the same as the Swedish companies and I would like to see an even more uniform legislation. I also think that we in a couple of years will see a lot more European companies as time goes by and the cracks in the legislation has been fixed.</p>

Denna uppsats tar sikte på att utreda om det existerar fri rörlighet inom EU även för aktiebolag, d.v.s. om aktiebolag fritt kan flytta sitt säte mellan olika medlemsstater utan att problem uppstår. Dessutom undersöks vad som gjorts inom EU för att harmonisera reglerna på det bolagsrättsliga området. Slutligen och som huvudsyfte för uppsatsen görs en ansats att försöka ta reda på varför den övernationella bolagsformen europabolag inte blivit någon succé bland svenska företagare sedan den infördes i oktober 2004. Beträffande den första frågan konstateras att aktiebolag inte har samma fria rörlighet som fysiska personer, trots att EGF föreskriver detta. Anledningen är att medlemsländerna tillämpar olika lagvalsprinciper som i många fall gör det omöjligt för bolag att byta nationalitet utan att först likvideras och sedan omregistreras. Detta har även konstaterats i ett antal rättsfall från EG-domstolen där domstolen ansett att rättsläget inte varit förenligt med EGF och att åtgärder bör vidtas. Harmoniseringsarbetet på det bolagsrättsliga området inom EU har pågått sedan 1950-talet och har bl.a. bestått i att ta fram ett antal bolagsdirektiv för att uppnå en minimistandard i samtliga medlemsstaters lagstiftning. Det fjortonde och senaste i raden av dessa direktiv ämnar lösa den problematik som i dagsläget finns beträffande bolagsflytt. Direktivet har dock inte antagits ännu och ingen vet heller när eller om detta sker. Utöver bolagsdirektiv finns tre olika övernationella bolagsformer – europeiska ekonomiska intressegrupperingar, europakooperativ och europabolag – vars syfte är att underlätta företagens samarbete över gränserna. Just europabolaget är något som kommissionen är mycket stolta över trots detta har inte många europabolag registrerats. I Sverige finns i maj 2007 endast fem europabolag registrerade och anledningen till detta tycks vara flera men ett svåröverskådligt regelverk och avsaknaden av en övernationell skattelösning verkar vara de största, åtminstone om man tolkar de svar som ett antal svenska företag lämnade på en konsultation från kommissionen våren 2006. Mina egna åsikter om europabolag överensstämmer till stor del med de åsikter som finns hos svenska företag och jag skulle gärna se att regleringen om europabolag var mer enhetlig och inte styrs så mycket av nationell rätt, vilket är fallet i dagsläget. Jag är dessutom tämligen övertygad om att mängden europabolag kommer att öka i takt med att SE-förordningen justeras något och fler företag inser europabolagets fördelar. / This essay sets out to investigate if companies are entitled to free movement within the EU and if they without problem can move their residence from country to country. The essay also contains a report on what is done within the EU to harmonize company law. Finally, a study is made to investigate why the European company hasn’t been that successful among companies in Sweden. Concerning the first question the answer is that companies in practice aren’t entitled to free movmenet even though it’s prescribed in the EC legislation. The reason to this is that the member states apply different principles that make it impossible for companies to move to another state without being liquidated in the first state and re-established in the second state. The EC court of justice has in several rulings stated that this problem has to be taken care of since it’s inconsistent with the EC legislation. The work with harmonization of the company law within the EU has been going on for about fifty years and has consisted of different directives to reach a minimum standard in all members states. The fourteenth and last of these directives will make it easier for companies to move but no one knows when this directive will be adopted by the EC council. Besides the directives there also exist three different types of companies that are common within the whole union. These companies are the European Economic Interest Grouping, the European Cooperative Society and the European company. The European company hasn’t been very successful and one reason for that is that the legislation is difficult to understand since it’s different in every member state, at least according to a couple of Swedish companies that participated in a consultation made by the European commission in spring 2006. My own opinions on the European company are mostly the same as the Swedish companies and I would like to see an even more uniform legislation. I also think that we in a couple of years will see a lot more European companies as time goes by and the cracks in the legislation has been fixed.

The European Water Framework Directive (WFD; 2000/60/EC) was incorporated into the Swedish legislation in 2004 through the ordinance Förordningen om förvaltningenav kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660). The objective is that all water bodies shall reach a good status by the year 2015. In Sweden the comprehensive plans of the municipalities can play a large role in reaching these goals. A comprehensive plan deals with the long term water and land use of the municipality, which can facilitate an early consideration of water management in the planning process of the municipality. In Sweden five river basin districts have been established in accordance with the Water Framework Directive. The focus of this study is on the Northern Baltic Sea river basin district. Action strategies have been created for each river basin district, dictating what measures the authorities, among them the municipalities, need to take. The purpose with this study is to find out to what extent the municipalities have taken the action strategies regarding the Northern Baltic Sea river basin and the water quality standards set in Förordningen om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660) into account when working with their comprehensive plans. The study also sheds light on the municipalities’ view on the demands made on them and what actions can facilitate the working process. The study was made in three parts; a survey, literature studies and interviews. An overall study of all the municipalities in the county of Stockholm was made and three were selected for an in-depth study. The results of the study show that the demands on the municipalities have not been met due to lack of knowledge. The municipalities are aware of the existence of the Water Framework Directive but find it hard to interpret the environmental quality standards and the action strategies. The municipalities wish for a clearer legal definition of the environmental quality standards and a better definition of how the implementation of the action strategies can be made. The municipalities are asking for a clarification of the demands they can make on other organizations and of the demands made on them by the county boards and the River Basin District Authorities.

Sweden has long been nonaligned in peace with the aim to remain neutral in the event of an outbreak of war. Building confidence for this neutrality was important for Sweden during the Cold War. This placed high demands on the Swedish Navy to detect and repel violations of Swedish territorial waters. The archives, which contain the secret reports on the violations that occurred during the 1960s, have recently been opened up. The purpose of this essay is to study how the incidents that took place in Swedish territorial waters in the 1960s were managed and to examine if the handling of them was different depending on whether they were caused by the east or west side. Furthermore, the aim is also to try to categorize and interpret these measures from the two pairs of concepts of deterrence and reassurance and integration and screening. In making it possible to answer the questions, all the reports - 66 altogether - which refers to the incidents which occurred during the years 1962 through 1969, have been studied. Then the measures taken have been classified in order to be able to make a statement. Finally, these measures have been interpreted and categorized under each pair of concepts by using an analytical model. The study has shown that. East accounted for 62 % of all 66 incidents. The most exercised approach turned out to be no action at all. The results also show that there were differences in how to handle violations based on blocks belonging. The most obvious example is where no action at all took place and where it differed as much as 11 percent units between the blocks, depending on whether the incident was caused by east-or west. Furthermore, measures have been interpreted and categorized under the respective concepts. The main conclusions that could be drawn from the material studied is that there are differences in the management of incidents and that the most part of the measures taken against East could be categorized as reassurance. / Sverige har sedan en längre tid varit alliansfritt i fred med syfte att kunna vara neutralt i händelse av krig. Att skapa förtroende för denna neutralitetspolitik var viktigt för Sverige under det kalla kriget. Detta ställde höga krav på den svenska marinen att upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt sjöterritorium. Arkiven, som innehåller de hemliga rapporter rörande de kränkningar som skedde under 1960-talet, har nyligen öppnats. Syftet med uppsatsen är att studera hur de incidenter som ägde rum på svenskt sjöterritorium under 1960-talet hanterades och att undersöka om hanteringen av dem skilde sig åt beroende av om de var orsakade av öst- respektive västblocken. Vidare är syftet också att försöka kategorisera och tolka dessa åtgärder utifrån de båda begreppsparen avskräckning och förtroendeskapande respektive integration och avskärmning. För att besvara frågeställningarna har samtliga rapporter - 66 stycken -, som avser de incidenter som inträffat under åren 1962 till och med 1969, studerats. Därefter har de vidtagna åtgärderna klassificerats för att en sammanställning skulle kunna göras. Slutligen har dessa åtgärder tolkats och kategoriserats under respektive begreppspar med hjälp av en analysmodell. Resultatet visar att Öst stod för 62 % av samtliga 66 incidenter. Den vanligaste åtgärden visade sig vara att inte vidtaga någon åtgärd alls. Resultatet visar också, att det fanns skillnader i hur man hanterade incidenter utifrån blocktillhörighet. Det tydligaste exemplet är där man inte vidtog någon åtgärd alls och där skilde det hela 11 procentenheter mellan blocken. Vidare har åtgärderna tolkats och kategoriserats under respektive begrepp. De viktigaste slutsatserna som kunnat dras från det studerade materialet är att det finns skillnader i hanteringen av incidenterna och att den övervägande andelen av åtgärder som vidtogs mot Öst kunde kategoriseras som förtroendeskapande.

Bryssel I-förordningens behörighetsregler är inte tillämpliga på svarande från tredje land. I sådana fall hänvisar förordningen till nationell rätt (s.k. restkompetens). Inom EU varierar de nationella behörighetsreglerna med avseende på svarande som har hemvist utanför EU avsevärt mellan medlemsstaterna, vilket ibland kan leda till orimliga konsekvenser. Syftet med denna uppsats är att beskriva vilka internationellt privat- och processrättsliga (IPP) problem som kan uppkomma till följd av nuvarande regelverk samt analysera kommissionens förslag till införandet av en regel om reservforum (s.k. forum necessitatis). För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller forum necessitatis ur både ett svenskt och EU-rättsligt perspektiv. Resultatet av denna framställning är att förslaget till införandet av en regel om forum necessitatis bidrar till en ökad rättssäkerhet och förutsägbarhet. Den föreslagna regeln har dock en del brister som gör att bestämmelsen bör revideras. / The jurisdiction rules of the Brussels I-Regulation do not apply for third country defendants. In these cases refers the Regulation to national law (so-called residual jurisdiction). The national rules on the jurisdiction for defendants domiciled outside the EU vary widely between Member States, which can lead to undue hardship in some cases. The purpose of this thesis is to describe the private international law issues that may arise as a result of the current set of regulations and then analyze the Commission’s proposal to the creation of a forum of necessity (so-called forum necessitatis). In order to provide the reader with enough background information for the analysis the legal position regarding forum necessitatis is described from both a Swedish and European legal perspective. The result of this thesis is that the proposed solution would increase legal certainty and predictability. The proposed rule has some shortcomings that imply that the provision should be revised.

<p>Den här uppsatsen syftar till att utreda vilket lands lag som blir tillämplig vid en internationell tvist gällande utomobligatoriska förpliktelser vid immaterialrättsintrång, särskilt vid upphovsrättsintrång. Tyngdpunkten ligger i de problem som uppstår då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder.</p><p>Utgångspunkten är Rom II-förordningen och dess åttonde artikel. I artikeln stadgas det att tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i ett immaterialrättsintrång skall vara lagen i det land där skydd görs gällande.</p><p>Vad innebär då uttrycket ”där skydd görs gällande”? När det gäller registrerade rättigheter, såsom patent och varumärken, innebär artikeln att tillämplig lag ska var lagen i det land där rättigheten är registrerad. Det går dock inte att tillämpa samma princip på oregistrerade rättigheter. När det gäller oregistrerade rättigheter ska istället lagen i det land där intrånget skett vara tillämplig.</p><p>Upphovsrätt är en sådan oregistrerad rättighet som, enligt svensk rätt, uppstår så fort verket är färdigt och har uppnått en viss verkshöjd. Det här synsättet görs även gällande i de flesta andra länder i världen då upphovsrätten i mångt och mycket bygger på Bernkonventionens lydelse från 1886.</p><p>Svårigheten som domstolarna kommer att ställas inför är då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder. Eftersom skyddet görs gällande i det land där intrånget skett blir frågan om vilket lands lag som ska vara tillämplig i dessa fall.</p><p>Domstolarna kommer att behöva ta ställning och i den här uppsatsen framställs en del förslag till möjliga lösningar.</p><p>Uppsatsen diskuterar även om reglerna i artikel 8 Rom II-förordningen är de bästa då det gäller upphovsrättsintrång generellt.</p> / <p>This essay aims to investigate which national law that is applicable to an international dispute concerning non-contractual obligations in international property rights (IPR) violations, particularly in copyright infringement. The emphasis lies on the problems that arise when someone is found guilty of copyright infringement with a connection to several countries.</p><p>The starting point is the Rome II-regulation and its eighth article. The article states that the law applicable to a non-contractual obligation arising from an infringement of an intellectual property right shall be the law of the country for which protection is claimed.</p><p>What does then the phrase “for which protection is claimed” mean? In the case of registered rights, such as patents and trademarks, the article implies that the applicable law shall be the law of the country where they are registered. It is not possible however to apply the same principle to unregistered rights. In the case of unregistered rights it is instead the law of the country where the violation occurred that shall be applied.</p><p>Copyright is an unregistered right which, according to Swedish law, appears as soon as the work is finished and has reached a certain level of originality. This approach is also applicable in most other countries of the world where copyright law is largely based on the Berne Convention from 1886.</p><p>The difficulty that courts will face is when someone is claimed guilty of a copyright infringement with a connection to several countries. Given that protection is claimed in the country where the violation occurred, the question will be of which national law that should be applied in these cases.</p><p>The courts will have to take a position and this paper presents some possible solutions. The essay also discusses if the rules of article 8 of the Rome II-regulation are the best applicable rules in the case of copyright infringement in general.</p>

<p>Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige.</p><p>Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU.</p><p>Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras.</p><p>Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.</p>

Under 2000-talet har två EU-rättsliga förordningar stiftats i syfte att reglera erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom EU. Först stiftades Bryssel I-förordningen. I enlighet med den förordningen kan en dom som meddelats av domstol i en medlemsstat verkställas i en annan medlemsstat. Dessförinnan skall domen förklaras verkställbar i den medlemsstat där verkställighet önskas. Den andra förordningen, EEO-förordningen, tillkom bara några år senare. I denna förordning har förfarandet varigenom en dom förklaras verkställbar i en annan medlemsstat avskaffats. Istället skall domen efter ansökan kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel av domstolen i den medlemsstat där domen har meddelats. Med ett sådant intyg får domen därefter verkställas fritt i samtliga medlemsstater utan något mellanliggande förfarande. Förordningarna reglerar inte hur själva verkställigheten skall gå till. Verkställigheten skall ske i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemstaten där verkställighet begärs. För svenskt vidkommande skall betalningsdomar verkställas genom utmätning. Enligt svensk rätt får verkställigheten inte slutföras förrän betalningsdomen vunnit laga kraft. Enligt EEO-förordningen å andra sidan får verkställigheten slutföras omedelbart. Det finns en någorlunda stor sannolikhet att en utländsk dom vinner laga kraft innan en verkställighetsförklaring gör detsamma. Enligt svensk rätt skulle det i sådant fall vara tillåtet att verkställa domen fullt ut medan reglerna i Bryssel I-förordningen inte skulle tillåta annat än vidtagande av säkerhetsåtgärder i ett sådant skede. Det är också möjligt att den svenska regeln om begränsningar i verkställigheten strider mot diskrimineringsförbudet i Amsterdamfördraget eller den allmänna principen om likabehandling. / During the last decade two EC Regulations have been adopted in order to regulate and introduce uniform standards for procedures regarding recognition and enforcement of judgements in civil and commercial matters within the EU. The first regulation to be adopted was the Brussels I Regulation. According to its provisions a judgement delivered in one Member State can be enforced in an other Member State. Previously the judgement must be declared enforceable in the Member State where the judgement is to be enforced. A few years later the second regulation called the EEO Regulation was adopted. According to the EEO Regulation a declaration of enforceability is not required anymore. Instead a judgement can be certified as a European Enforcement Order for uncontested claims by the court or a competent authority in the Member State where the judgement was delivered. The enforcement procedure itself shall however be governed by the law of the Member State of enforcement. In accordance with Swedish law a judgement concerning payment claims should be enforced by distraint. According to Swedish law a Debtor’s property is allowed to be seized but not retailed until time for an appeal has expired. The EEO Regulation on the other hand allows the enforcement procedure to be finalized immediately. There is a high probability that the time for an appeal against a foreign judgement may expire before such time in which an appeal against the declaration of enforceability can be lodged expires. In that case the Swedish law would permit the executor to finalize the enforcement procedure while in according to the Brussels I Regulation, the enforcement procedure in such case should still be limited to protective measures. It is also quite possible that the Swedish provision infringes the non-discrimination rule in the Treaty of Amsterdam or The General Principle of Equality.

Den här uppsatsen syftar till att utreda vilket lands lag som blir tillämplig vid en internationell tvist gällande utomobligatoriska förpliktelser vid immaterialrättsintrång, särskilt vid upphovsrättsintrång. Tyngdpunkten ligger i de problem som uppstår då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder. Utgångspunkten är Rom II-förordningen och dess åttonde artikel. I artikeln stadgas det att tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i ett immaterialrättsintrång skall vara lagen i det land där skydd görs gällande. Vad innebär då uttrycket ”där skydd görs gällande”? När det gäller registrerade rättigheter, såsom patent och varumärken, innebär artikeln att tillämplig lag ska var lagen i det land där rättigheten är registrerad. Det går dock inte att tillämpa samma princip på oregistrerade rättigheter. När det gäller oregistrerade rättigheter ska istället lagen i det land där intrånget skett vara tillämplig. Upphovsrätt är en sådan oregistrerad rättighet som, enligt svensk rätt, uppstår så fort verket är färdigt och har uppnått en viss verkshöjd. Det här synsättet görs även gällande i de flesta andra länder i världen då upphovsrätten i mångt och mycket bygger på Bernkonventionens lydelse från 1886. Svårigheten som domstolarna kommer att ställas inför är då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder. Eftersom skyddet görs gällande i det land där intrånget skett blir frågan om vilket lands lag som ska vara tillämplig i dessa fall. Domstolarna kommer att behöva ta ställning och i den här uppsatsen framställs en del förslag till möjliga lösningar. Uppsatsen diskuterar även om reglerna i artikel 8 Rom II-förordningen är de bästa då det gäller upphovsrättsintrång generellt. / This essay aims to investigate which national law that is applicable to an international dispute concerning non-contractual obligations in international property rights (IPR) violations, particularly in copyright infringement. The emphasis lies on the problems that arise when someone is found guilty of copyright infringement with a connection to several countries. The starting point is the Rome II-regulation and its eighth article. The article states that the law applicable to a non-contractual obligation arising from an infringement of an intellectual property right shall be the law of the country for which protection is claimed. What does then the phrase “for which protection is claimed” mean? In the case of registered rights, such as patents and trademarks, the article implies that the applicable law shall be the law of the country where they are registered. It is not possible however to apply the same principle to unregistered rights. In the case of unregistered rights it is instead the law of the country where the violation occurred that shall be applied. Copyright is an unregistered right which, according to Swedish law, appears as soon as the work is finished and has reached a certain level of originality. This approach is also applicable in most other countries of the world where copyright law is largely based on the Berne Convention from 1886. The difficulty that courts will face is when someone is claimed guilty of a copyright infringement with a connection to several countries. Given that protection is claimed in the country where the violation occurred, the question will be of which national law that should be applied in these cases. The courts will have to take a position and this paper presents some possible solutions. The essay also discusses if the rules of article 8 of the Rome II-regulation are the best applicable rules in the case of copyright infringement in general.

Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige. Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU. Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras. Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.