No description available.

Uppsatsen har skrivits på uppdrag av Lantmäteriet och har för avsikt att undersöka hur vanligt det är med ombud och biträden vid lantmäteriförrättningar samt anledningen till att sakägare väljer att använda ombud och biträden. En studie har genomförts genom en datainsamling från två olika län, Stockholm och Blekinge. Underlaget utgörs av både statliga och kommunala lantmäteriförrättningar som registrerats under 2010. Studien ligger även till grund för en enkätundersökning som genomförts med syfte att hitta anledningar till varför många sakägare väljer att anlita professionella ombud då detta innebär en kostnad som sakägaren enligt lagstiftning inte ska behöva svara för. Datainsamlingen som utfördes visade på att det i Stockholm län förekom externa ombud och biträden, dvs. ombud/biträden vilka inte redan var sakägare i förrättningen, i 4 % av de registrerade förrättningarna under 2010. I Blekinge förekom externa ombud och biträden i 2 % av de förrättningar som registrerades 2010. Den kommun där flest externa ombud och biträden procentuellt sett förekommit var Värmdö kommun. Den enkät som arbetats fram skickades ut till 162 personer totalt. Resultaten från enkätundersökningen visade att de vanligaste skälen att använda sig av ombud eller biträde i lantmäteriförrättning är på grund av att personen känner att denne har för lite kunskap inom själva sakfrågan samt på grund av tidsbrist. Studien visar också att en majoritet av de som svarat på enkäten har fastigheter med vattenområde. Resultaten visar även på att viss misstro mot lantmäterimyndigheten finns, både mot organisationen som helhet samt mot enskilda förrättningslantmätare. Bland de personer som anlitat professionell yrkesman är misstron mot lantmäterimyndigheten som störst.

Barnens osynlighet i rättsprocessen har diskuterats allt sedan barnavårdslagstiftningens förändring 1982, då socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) infördes och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU), tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Kritik emot att framför allt barn yngre än 15 år som saknar talerätt tenderar ”försvinna” i LVU-processen har i olika sammanhang konstaterats trots barnkommitténs arbete med förstärkning av barns perspektiv i svensk lagstiftning. Jag har i min forskning valt att utröna vilken kunskap om barn eller barnkompetens som efterfrågas för att företrädaren på ett fullgott sätt ska kunna företräda barn i svåra situationer. Utgångspunkten är de kompetenskrav som anges i lagar och förarbeten, vad forskare sett i sammanhanget och mina egna erfarenheter i tidigare forskningsstudier och praktisk verksamhet. Vad som framkommit är att kompetenskraven handlar om allmän lämplighet och kunskap om både barn och unga samt lagstiftning och rättsprocedur. Inget krav finns uttalat att företrädaren ska vara utbildad jurist. I en enkät ställs dessa frågor till de 23 länsrätternas företrädare i Sverige, av vilka 22 svarat på enkäten som visar att uppdragen går till jurister och advokater. Här framkommer även att länsrätterna inte efterfrågar någon särskild kunskap och erfarenhet vad gäller barn och unga inför förordnandet av barns företrädare. Eftersom sakkunniga numera sällsynt förekommer vid LVU-förhandlingar borde företrädare med kunskap om barns behov och uttryckssätt vara en nödvändighet av rättssäkerhetsskäl. Barnkommittén berörde domstolarnas bristande barnkompetens redan 1997 (SOU 1997:116 sid 113). Slutligen finns en hög överensstämmelse i svaren från länsrätternas företrädare att barns offentliga biträden och ställföreträdare ej sammanträffar med de allra yngsta barnen och deras vårdare inför LVU-förhandling. Med min forskning vill jag peka på det faktum att kravet på ökad kunskap om barn och kunskap om hur man möter, samtalar med, och som företrädare skapar sig en egen uppfattning utifrån barnets perspektiv inte nämnvärt påverkat aktörer på den juridiska arenan. Trots mångårig debatt och forskningens bevis för det faktum att barns röst inte tydligt framkommer, har rättsväsendet inte påverkats nämnvärt. Intressant är det faktum att länsrätterna (numera förvaltningsrätterna) fortfarande konsekvent förordnar jurister och advokater som barns företrädare, trots att detta varken är lagstiftares krav eller önskemål. / Social welfare law is administered by elected local authorities in all Swedish municipalities. Most of the decisions in client cases are delegated by the municipal social welfare committee, and decisions are made by the employed social workers. When children have to be taken into care by welfare services, and parents do not agree with such decisions and if the coercion have to be used, the case is then referred to the county administrative court. (Within the legal process, the child regardless of age, has the right to Child’s Representative (CR) when using the Coercive Legislation, Care of Young People Act (LVU 1990:52)). CR´s mission for children younger than 15 years is both to interpret and convey the child's desire and furthermore make their own independent assessment of what is in the best interest of the child in each case. Children's invisibility in the legal process has been discussed since the child welfare law change in 1982. Criticism has been expressed by researchers and practitioners regarding children under the age of 15, who lack access to justice, and tend to "disappear" in the LVU process. This research study examines the knowledge, related to child welfare, among the ‘Child’s Representative’ appointed by the 23 county administrative courts in Sweden. The study has a point of departure in the possible qualification criteria as specified by law, legislative history, and prior research experiences from practice. The study consisted of all 23 county administrative courts in Sweden in 2007, of which 22 responded to the questionnaire. The findings of this study are (a.) the skills requirements of ‘Child’s Representatives’ is too general and therefore not focused enough on children and young people’s welfare; (b) the county administrative courts do not demand any such specialized knowledge and experience related to children and young people’s welfare from the ‘Child's Representatives; (c) in the case of very young children (below 3 years old) the ‘Child’s Representative’ is not expected to meet with either the child or their respective carers.

No description available.

År 2013 infördes två lagbestämmelser som är tänkta att öka rättssäkerheten och förutsebarheten för enskilda i resningsärenden. Den ena är 58 kap. 6a § RB, som innebär en lagstadgad skyldighet för åklagare att i resningsärenden i brottmål återuppta en förundersökning om det framkommer nya omständigheter eller nya bevis som sannolikt utgör grund för resning. Den andra är 21 kap. 3b § RB som stadgar att en offentlig försvarare kan förordnas när den tidigare tilltalade är i behov av en försvarare med hänsyn till att förundersökningen har återupptagits, att det finns möjlighet att besluta om att återuppta förundersökningen eller om det annars finns synnerliga skäl. Syftet med detta examensarbete är att utreda och utvärdera de två bestämmelserna för att ta reda på om de har fått en lämplig utformning och om syftena med bestämmelserna uppfylls. För att fastställa gällande rätt används den rättsdogmatiska metoden, och för att utreda hur bestämmelserna fungerar i praktiken genomförs en kvantitativ och en kvalitativ undersökning. Den kvantitativa undersökningen består framförallt i att granska statistik kring hur ofta förundersökningar återupptas i resningsärenden, medan den kvalitativ undersökningen består av intervjuer med tre brottmålsadvokater som samtliga har erfarenhet av att vara rättsligt biträde i resningsärenden. Undersökningarna visar att bestämmelserna inte har fått en lämplig utformning med hänsyn till att kraven för att få förundersökningen återupptagen och för att få ett rättsligt biträde är för höga. De höga kraven medför att en ond cirkel bildas som är oerhört svår att bryta; förundersökningen återupptas om den tidigare tilltalade förebringar nytt material som sannolikt utgör grund för resning, men för att få fram sådant material behöver den tidigare tilltalade ofta hjälp från ett rättsligt biträde och ett sådant förordnas vanligen inte förrän förundersökningen återupptagits eller det finns möjlighet att besluta om att återuppta den. Detta leder till att de tidigare tilltalades rättssäkerhet inte tillgodoses. För att öka rättssäkerheten föreslår jag följande förändringar; det bör införas ett tillägg till 58 kap. 6a § 1 st. RB, tillämpningsområdet för 21 kap. 3b § RB bör utökas och en fristående resningskommission liknande den som finns i Norge bör införas, eftersom en sådan resningskommission skulle lösa många av de problem som diskuteras i uppsatsen. / In 2013, two regulations were introduced which intended to increase the legal security and predictability for individuals in cases regarding relief for substantive defects. One of them is chapter 58 section 6a in the Swedish Code of Judicial Procedure, which entails a statutory obligation for a prosecutor to resume a preliminary investigation in criminal cases when new circumstances or new evidence arise that are likely to form the basis of relief for substantive defects. The other regulation is chapter 21 section 3b in the Swedish Code of Judicial Procedure, which entails that a public counsel may be appointed when the former defendant needs a legal counsel because the preliminary investigation has been resumed, there is an opportunity to decide whether to resume the preliminary investigation or if there otherwise exists exceptional reasons. The purpose of this thesis is to investigate and evaluate the two regulations to find out if they have been given a suitable formulation and whether the purposes of the regulations are fulfilled. In order to determine the applicable law, the traditional legal method is used and to investigate how the regulations work in practice, a quantitative and a qualitative study are performed. The quantitative study consists of examining statistics on how often preliminary investigations are resumed in relief cases, while the qualitative study consists of interviews with three criminal lawyers, whom have all been counsels in relief cases. The studies show that the regulationshave not been given a suitable formulationbecause the requirements for getting the preliminary investigation resumed and for getting a legal counsel are too high. The high requirements result in a vicious circle which is extremely difficult to break; in order to get the preliminary investigation resumed, the former defendant must bring forth new material that is likely to form the basis of relief, but in order to find such material, the former defendant often needs assistance from a legal counsel and a counsel is usually not appointed until the preliminary investigation has been resumed or until there is anopportunity to decide whether to resume the preliminary investigation.The legal security of the former defendants is therefore not met. In order to increase the legal security, I suggest the following changes;  a supplement to chapter 58 section 6a in the Swedish Code of Judicial Procedureshould be introduced, the scope of chapter 21 section 3b in the Swedish Code of Judicial Procedureshould be extended, and a commission of relief similar to the one in Norway should be introduced, for such a commission would solve many of the issues that are discussed in this thesis.

<p>Syftet med kandidatuppsatsen är undersöka om kommunens förtroendevalda kommunrevisorer behövs, eller om det skulle vara möjligt att de sakkunniga biträdena tar sig an all kommunal revision.</p><p>För en fungerande kommunal revision behövs både de förtroendevalda kommunrevisorerna och de sakkunniga biträdena.Dock behöver det struktureras upp vem det är som skall göra vad.</p>

Syftet med kandidatuppsatsen är undersöka om kommunens förtroendevalda kommunrevisorer behövs, eller om det skulle vara möjligt att de sakkunniga biträdena tar sig an all kommunal revision. För en fungerande kommunal revision behövs både de förtroendevalda kommunrevisorerna och de sakkunniga biträdena.Dock behöver det struktureras upp vem det är som skall göra vad.

No description available.

Bakgrund: För att granska den kommunala verksamheten är det viktigaste organet den kommunala revisionen, en revisionsfunktion som består av minst fem förtroendevalda revisorer och deras sakkunniga biträde. De förtroendevalda revisorerna ska fungera som ett demokratiskt kontrollinstrument, deras sakkunniga biträde fungerar således som ett professionellt stöd till revisionsgruppen. Trovärdigheten för svensk kommunal revision har ifrågasatts med bland annat de låga kompetenskraven, olika erfarenheter och den överhängande risken för politiska inflytanden. Problemformulering och syfte: Syftet med studien är att kunna öka förståelsen för kommunal revision genom att beskriva hur de arbetar samt samspelar under revisionsprocessen för att uppnå en trovärdighet till den kommunala revisionen samt förklara vilken inverkan bakomliggande faktorer har på detta. Syftet besvaras genom att utreda följande frågor: Hur arbetar samt samspelar de förtroendevalda revisorer och deras biträdande sakkunnig under revisionsprocessen för att uppnå en trovärdighet till den kommunala revisionen? Vilken inverkan har bakomliggande faktorer på den kommunala revisionsprocessen? Metod: För att svara på studiens problemformulering har en kvalitativ metod tillämpats. Insamling av det empiriska materialet gjordes genom åtta semistrukturerade intervjuer, respondenterna är två förtroendevalda revisorer från tre kommuners revisionsgrupper och deras biträdande sakkunnig. Analys och slutsats: De förtroendevalda samt deras biträdande sakkunnig styrs i hög grad av skriften god revisionssed. Trots det skiljde de sig åt mellan hur de olika kommunerna arbetade och samspelade under den kommunala revisionsprocessen. Gränsen mellan ett bra samspel och att hota oberoendet är subtil därför sker inte allt för mycket kommunikation mellan de två parterna under revisionsprocessen. Budgetramen har en inverkan på den kommunala revisionsprocessen genom att granskningar får skjutas upp alternativt nekas något som kan antas minska trovärdigheten. En högre ålder och längre erfarenheten ökar kompetensen hos det sakkunniga biträdet och arbetet blir mer effektivare men personen kan också uppfattas som mer auktoritär vilket skadar samspelet och således trovärdigheten för processen. / Background: To examine the municipal activities the most important organ is the municipal audit, an audit function consisting of at least five elected auditors and their expert auditor assistant. The elected auditors’ functions as a democratic control instrument, their expert auditor assistant acts as a professional support to the audit team. The credibility of Swedish municipal audit has been questioned for, among other thing, the low competence requirements, various experience, and the imminent risk of political influence. Research issue and purpose: The purpose of the study is to increase the understanding of the municipal auditing by describing how they work as well as interact during the audit process to achieve credibility to the municipal audit and and explain the impact of the underlying factors on this. The purpose is answered by investigating the following questions: How do the elected auditors and their expert auditor assistant work and interact during the audit process to achieve credibility with the municipal audit? What impact do the underlying factors have on the municipal audit process? Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method has been applied. The data has been gathered through eight semi- structured interviews, the respondents are two elected auditors from three municipality and their expert auditor assistant. Result and conclusion: The elected representatives and their expert auditor assistant are largely governed by the publication “god revisionssed”. There are differences between how the municipalities worked and interacted during the municipal audit process. The line between good interaction and independent is subtle, and therefore not too much communication take place between the two parties during the audit process. The budget framework has an impact the municipal audit process by allowing audits to be postponed or denied, which can be assumed to reduce credibility. A higher age and longer experience increase the competence of their expert auditor and the work becomes more efficient, but the expert auditor can also be perceived as more authoritarian, which damages the interaction and thus the credibility of the process.

No description available.