Barnens osynlighet i rättsprocessen har diskuterats allt sedan barnavårdslagstiftningens förändring 1982, då socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) infördes och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU), tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Kritik emot att framför allt barn yngre än 15 år som saknar talerätt tenderar ”försvinna” i LVU-processen har i olika sammanhang konstaterats trots barnkommitténs arbete med förstärkning av barns perspektiv i svensk lagstiftning. Jag har i min forskning valt att utröna vilken kunskap om barn eller barnkompetens som efterfrågas för att företrädaren på ett fullgott sätt ska kunna företräda barn i svåra situationer. Utgångspunkten är de kompetenskrav som anges i lagar och förarbeten, vad forskare sett i sammanhanget och mina egna erfarenheter i tidigare forskningsstudier och praktisk verksamhet. Vad som framkommit är att kompetenskraven handlar om allmän lämplighet och kunskap om både barn och unga samt lagstiftning och rättsprocedur. Inget krav finns uttalat att företrädaren ska vara utbildad jurist. I en enkät ställs dessa frågor till de 23 länsrätternas företrädare i Sverige, av vilka 22 svarat på enkäten som visar att uppdragen går till jurister och advokater. Här framkommer även att länsrätterna inte efterfrågar någon särskild kunskap och erfarenhet vad gäller barn och unga inför förordnandet av barns företrädare. Eftersom sakkunniga numera sällsynt förekommer vid LVU-förhandlingar borde företrädare med kunskap om barns behov och uttryckssätt vara en nödvändighet av rättssäkerhetsskäl. Barnkommittén berörde domstolarnas bristande barnkompetens redan 1997 (SOU 1997:116 sid 113). Slutligen finns en hög överensstämmelse i svaren från länsrätternas företrädare att barns offentliga biträden och ställföreträdare ej sammanträffar med de allra yngsta barnen och deras vårdare inför LVU-förhandling. Med min forskning vill jag peka på det faktum att kravet på ökad kunskap om barn och kunskap om hur man möter, samtalar med, och som företrädare skapar sig en egen uppfattning utifrån barnets perspektiv inte nämnvärt påverkat aktörer på den juridiska arenan. Trots mångårig debatt och forskningens bevis för det faktum att barns röst inte tydligt framkommer, har rättsväsendet inte påverkats nämnvärt. Intressant är det faktum att länsrätterna (numera förvaltningsrätterna) fortfarande konsekvent förordnar jurister och advokater som barns företrädare, trots att detta varken är lagstiftares krav eller önskemål. / Social welfare law is administered by elected local authorities in all Swedish municipalities. Most of the decisions in client cases are delegated by the municipal social welfare committee, and decisions are made by the employed social workers. When children have to be taken into care by welfare services, and parents do not agree with such decisions and if the coercion have to be used, the case is then referred to the county administrative court. (Within the legal process, the child regardless of age, has the right to Child’s Representative (CR) when using the Coercive Legislation, Care of Young People Act (LVU 1990:52)). CR´s mission for children younger than 15 years is both to interpret and convey the child's desire and furthermore make their own independent assessment of what is in the best interest of the child in each case. Children's invisibility in the legal process has been discussed since the child welfare law change in 1982. Criticism has been expressed by researchers and practitioners regarding children under the age of 15, who lack access to justice, and tend to "disappear" in the LVU process. This research study examines the knowledge, related to child welfare, among the ‘Child’s Representative’ appointed by the 23 county administrative courts in Sweden. The study has a point of departure in the possible qualification criteria as specified by law, legislative history, and prior research experiences from practice. The study consisted of all 23 county administrative courts in Sweden in 2007, of which 22 responded to the questionnaire. The findings of this study are (a.) the skills requirements of ‘Child’s Representatives’ is too general and therefore not focused enough on children and young people’s welfare; (b) the county administrative courts do not demand any such specialized knowledge and experience related to children and young people’s welfare from the ‘Child's Representatives; (c) in the case of very young children (below 3 years old) the ‘Child’s Representative’ is not expected to meet with either the child or their respective carers.

Denna studie fokuserar på dessa tysta elever som ofta osynliggörs inom fritidshemmets verksamhet, samtidigt som de ofta döljer sin osynlighet. Hur arbetar fritidshemmet för att stötta dem? Eftersom varje individ är unik undersöker studien även hur fritidspedagoger bemöter och stöttar elever med sociala svårigheter för att stärka deras sociala kompetenser och relationer, samt elevgruppen för att inkludera och delaktiggöra dessa elever i fritidsverksamheten. Resultatet av studien utgår från åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer med erfarna och utbildade fritidslärare. Den första av studiens slutsatser är att de beskrivningar som porträtteras i denna studies bakgrund och resultat gällande barn som uppfattas som och osynliga i stor utsträckning är återkommande och stämmer överens mellan olika författare och intervjuade fritidslärare. Detta påvisar att den osynlighet som skildras i studien är en vanlig problematik inom fritidshemmet. Men även att det, osynligheten till trots, finns en viss medvetenhet kring situationen dessa barn befinner sig i samt vilka svårigheter och utmaningar de möter inom fritidshemmet. Den andra slutsatsen är att det finns ett flertal åtgärder för hur fritidshemmet på individ- och gruppnivå kan stötta dessa elever men att det dock finns ett flertal omständigheter som för med sig att det är ett problemområde som ofta bortprioriteras.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur klasslärare och fritidslärare arbetar med att förebygga nätmobbning, men även hur dem samverkar för att arbeta med nätmobbning i de olika verksamheterna. Studien är en kvalitativ då studien innehåller semistrukturerade intervjuer. Antalet lärare som intervjuades var 10 stycken och intervjuerna bygger på den intervjuades erfarenheter kring nätmobbning. Resultaten har delats upp i fem olika teman, dessa är; utmaningar, upptäckten av nätmobbning, förebygga, kompetens och samverkan. Insamlade data analyserades med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visar att det är svårt att upptäcka nätmobbning då de flesta är anonyma på sociala medier. Lärarna har olika sätt att arbeta kring ämnet och samverkan ser olika ut på de olika skolorna som ingick i studien. Några av lärarna ansåg sig ha tillräckligt med kompetens för att arbeta med nätmobbning, medan ett fåtal sa att man aldrig kan bli fullärd. En av slutsatserna som kan dras utifrån studien är att lärare arbetar för lite kring ämnet nätmobbning i skolorna.

Att vara manusförfattare innebär för många att skriva en text som ingen ser ochsom ibland inte överensstämmer med den slutprodukt som baserats på manuset.Denna uppsats exemplifierar genom en rad intervjuer hur svenska manusförfattareser på sin egen yrkesroll och hur detta i sin tur kan påverka självkänslan inomyrkeskåren. Detta knyts även samman med sekretessen som omgermanusförfattaryrket och utforskar hur dessa manusförfattare upplever att depåverkas i sitt yrke av att inte kunna visa sina texter offentligt. Syftet med detta äratt belysa ett samband som kan finnas mellan dessa faktorer samt att uppmuntratill en fortsatt diskussion i ämnet, såväl inom yrkeskåren som bland filmarbetare istort.

Den här uppsatsen undersöker MMORPG-spelares uppfattningar och erfarenheter av toxiskt beteende. Huvudsyftet med uppsatsen är att ge bredare perspektiv om deskriptiva normativa uppfattningar kring toxiska beteenden bland MMORPG-spelare, hur detta påverkar spelarnas beteenden samt hur det påverkar spelarbasen. Studien utförs med en intervju-orienterad kvalitativ undersökningsmetod. Utgångspunkten för studien är de teoretiska ramverken om deskriptiva normativa uppfattningar och online-hämningslöshetseffekten som utgör grunden för rekrytering av deltagarna samt intervjufrågorna. Studiens resultat påvisar att det finns indikationer på att det finns ytterligare faktorer som påverkar normaliseringen av toxiska beteenden hos individer än de som är direkt relaterade till spelandet. Studien visar att spelare anser att belöningar är en bättre lösning än bestraffningar för att förbättra deras beteenden. Deltagarnas egna beteenden förändrades i relation till deras egna uppfattningar huruvida spelsamhällets norm är att vara toxisk eller inte. Denna innebär en direkt påverkan av det normaliserade beteendet i den sociala miljön. Slutligen konstaterades att deltagarnas motivation att fortsätta spela minskade när de kommit i kontakt med toxiska beteenden. / This essay examines MMORPG players’ normative perceptions of toxic behavior. The primary purpose of this essay is to provide additional perspectives on normative perceptions about toxic behaviors among MMORPG players, how this affects player behaviors, and how it affects the player base. The study utilizes a qualitative research method with a theoretically essentially latent approach. The starting point for the study is the theoretical frameworks theory of normative beliefs and online disinhibition effect, which is the basis for recruitment of the participants and the interview questions. The results demonstrate additional aspects which affect the normalization of toxic behaviour other than gaming-related factors. Further, players believe that rewards are a better solution than penalties for improving their behavior. The participants’ behavior changed concerning their perceptions of whether the game’s norm is to be toxic or not. The players’ behavior is thus directly affected by the normalized behavior in the social environment. Finally, players describe motivation to continue playing decreased when they came in contact with toxic behaviour.