No description available.

Socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar börjar se barnen alltmer som egna individer och tar del av barnens berättelser och åsikter. Socialstyrelsen har utarbetat modellen BBIC som står för “Barns behov i Centrum”. Syftet med BBIC är att stärka barns delaktighet i utredningar, vilket pågår i flera kommuner runt om i Sverige. BBIC har sin grund från den engelska modellen Looking After Children System (LACS). Vår kandidatuppsats handlar om att undersöka socialsekreterarens uppfattningar och syn på BBIC under utredning av barn inom individ- och familjeomsorgen. Även hur socialsekretare beskriver hur det är att arbeta med BBIC som dokumentationssystem för att lyfta fram barnets röst och göra barn delaktiga i barnavårdsutredningar. Vår uppsats gjordes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tre socialsekreterare som hade erfarenhet att handlägga utredningar som rör barn. Urvalsmetoden som använts är bekvämlighetsurval. Större delen av de resultat som framkommit i denna undersökning har bekräftats av tidigare forskning. Undersökningen visade att socialsekreterarna överlag anser att BBIC lyfter fram ett tydligare barnperspektiv. Däremot visar det även att det förekommer en del nackdelar och svårigheter med systemet, bland annat ansågs datasystemet otympligt samt dokumentationssystemet alltför omfattande.

<p>Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare talar om att de hanterar delgivning av information till barn om att de är föremål för en utredning hos socialtjänsten. Frågeställningarna gällde huruvida socialsekreterarna säger att de delger barnen information samt hur bristande information påverkar samtalet med barnet, och även hur socialsekreterarna resonerar kring lagstiftning och etik i dessa frågor. Teoretiska utgångspunkter var Harold Öv-reeides kommunikationsteoretiska perspektiv, etisk teori och lagstiftningen. Metoden var kva-litativ och djupintervjuer i form av två fokusgrupper genomfördes. Analysen gjordes med hjälp av meningskoncentrering där centrala teman i den utskrivna intervjutexten eftersöktes. Huvudsakliga resultat var att socialsekreterarna sade sig informera barnet om utredningen utifrån vilken information det enskilda barnet kan ta till sig enligt socialsekreterarens bedöm-ning, och utifrån vad man kommer överens om med föräldrarna. Socialsekreterarna ansåg sig vara sämre på att informera barnen om utredningens avslutning och vad man i slutändan kom fram till. Det var de etiska skälen som övervägde när de informerar barnen. Socialsekreterarna tyckte inte att lagen reglerar delgivning av information till barn under 15 år.</p>

Barnens osynlighet i rättsprocessen har diskuterats allt sedan barnavårdslagstiftningens förändring 1982, då socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) infördes och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU), tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Kritik emot att framför allt barn yngre än 15 år som saknar talerätt tenderar ”försvinna” i LVU-processen har i olika sammanhang konstaterats trots barnkommitténs arbete med förstärkning av barns perspektiv i svensk lagstiftning. Jag har i min forskning valt att utröna vilken kunskap om barn eller barnkompetens som efterfrågas för att företrädaren på ett fullgott sätt ska kunna företräda barn i svåra situationer. Utgångspunkten är de kompetenskrav som anges i lagar och förarbeten, vad forskare sett i sammanhanget och mina egna erfarenheter i tidigare forskningsstudier och praktisk verksamhet. Vad som framkommit är att kompetenskraven handlar om allmän lämplighet och kunskap om både barn och unga samt lagstiftning och rättsprocedur. Inget krav finns uttalat att företrädaren ska vara utbildad jurist. I en enkät ställs dessa frågor till de 23 länsrätternas företrädare i Sverige, av vilka 22 svarat på enkäten som visar att uppdragen går till jurister och advokater. Här framkommer även att länsrätterna inte efterfrågar någon särskild kunskap och erfarenhet vad gäller barn och unga inför förordnandet av barns företrädare. Eftersom sakkunniga numera sällsynt förekommer vid LVU-förhandlingar borde företrädare med kunskap om barns behov och uttryckssätt vara en nödvändighet av rättssäkerhetsskäl. Barnkommittén berörde domstolarnas bristande barnkompetens redan 1997 (SOU 1997:116 sid 113). Slutligen finns en hög överensstämmelse i svaren från länsrätternas företrädare att barns offentliga biträden och ställföreträdare ej sammanträffar med de allra yngsta barnen och deras vårdare inför LVU-förhandling. Med min forskning vill jag peka på det faktum att kravet på ökad kunskap om barn och kunskap om hur man möter, samtalar med, och som företrädare skapar sig en egen uppfattning utifrån barnets perspektiv inte nämnvärt påverkat aktörer på den juridiska arenan. Trots mångårig debatt och forskningens bevis för det faktum att barns röst inte tydligt framkommer, har rättsväsendet inte påverkats nämnvärt. Intressant är det faktum att länsrätterna (numera förvaltningsrätterna) fortfarande konsekvent förordnar jurister och advokater som barns företrädare, trots att detta varken är lagstiftares krav eller önskemål. / Social welfare law is administered by elected local authorities in all Swedish municipalities. Most of the decisions in client cases are delegated by the municipal social welfare committee, and decisions are made by the employed social workers. When children have to be taken into care by welfare services, and parents do not agree with such decisions and if the coercion have to be used, the case is then referred to the county administrative court. (Within the legal process, the child regardless of age, has the right to Child’s Representative (CR) when using the Coercive Legislation, Care of Young People Act (LVU 1990:52)). CR´s mission for children younger than 15 years is both to interpret and convey the child's desire and furthermore make their own independent assessment of what is in the best interest of the child in each case. Children's invisibility in the legal process has been discussed since the child welfare law change in 1982. Criticism has been expressed by researchers and practitioners regarding children under the age of 15, who lack access to justice, and tend to "disappear" in the LVU process. This research study examines the knowledge, related to child welfare, among the ‘Child’s Representative’ appointed by the 23 county administrative courts in Sweden. The study has a point of departure in the possible qualification criteria as specified by law, legislative history, and prior research experiences from practice. The study consisted of all 23 county administrative courts in Sweden in 2007, of which 22 responded to the questionnaire. The findings of this study are (a.) the skills requirements of ‘Child’s Representatives’ is too general and therefore not focused enough on children and young people’s welfare; (b) the county administrative courts do not demand any such specialized knowledge and experience related to children and young people’s welfare from the ‘Child's Representatives; (c) in the case of very young children (below 3 years old) the ‘Child’s Representative’ is not expected to meet with either the child or their respective carers.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare talar om att de hanterar delgivning av information till barn om att de är föremål för en utredning hos socialtjänsten. Frågeställningarna gällde huruvida socialsekreterarna säger att de delger barnen information samt hur bristande information påverkar samtalet med barnet, och även hur socialsekreterarna resonerar kring lagstiftning och etik i dessa frågor. Teoretiska utgångspunkter var Harold Öv-reeides kommunikationsteoretiska perspektiv, etisk teori och lagstiftningen. Metoden var kva-litativ och djupintervjuer i form av två fokusgrupper genomfördes. Analysen gjordes med hjälp av meningskoncentrering där centrala teman i den utskrivna intervjutexten eftersöktes. Huvudsakliga resultat var att socialsekreterarna sade sig informera barnet om utredningen utifrån vilken information det enskilda barnet kan ta till sig enligt socialsekreterarens bedöm-ning, och utifrån vad man kommer överens om med föräldrarna. Socialsekreterarna ansåg sig vara sämre på att informera barnen om utredningens avslutning och vad man i slutändan kom fram till. Det var de etiska skälen som övervägde när de informerar barnen. Socialsekreterarna tyckte inte att lagen reglerar delgivning av information till barn under 15 år.

Inledning: I den här studien lyfts fem ungdomars röst fram kring hur deras upplevelse av kontakten med socialtjänsten sett ut. En utredning inom socialtjänsten innebär att en yttre kontrollinsats kommer in i ens eget och ens familjs liv vilket kan uppfattas som en förlust av kontroll och integritetskränkande. Att ungdomar befinner sig i en än större beroendeställning jämfört med vuxna gentemot myndigheter är ett faktum. Syftet med undersökningen är att utforska ungdomars upplevelser (12-18 år) efter en barnavårdsutredning. Frågeställning: Hur beskriver ungdomar sina upplevelser efter en barnavårdsutredning? Metod: I denna kvalitativa studie har fem ungdomar intervjuats. Data har sedan transkriberats och analyserats i ljuset av det teoretiska perspektiv som KASAM innebär. Resultat: Samtliga ungdomar i studien berättar om en känsla av maktlöshet och osäkerhet kring sina egna rättigheter och möjligheter att vara delaktiga i utredningsprocessen. De beskriver en bristande tilltro till att eventuella beslut som fattas kan påverkas av dom själva om de uttrycker sina tankar kring behov av hjälp. Samtidigt som en tydlig önskan finns hos ungdomarna om att få hjälp och kunna påverka situationen. Diskussion: Intervjuerna med ungdomarna genomsyras av deras önskan om att få göra sin röst hörd, att få vara med och påverka sin egen livssituation. För att den sociala barnavården i Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas och förbättras behöver barn och ungdomars ställning stärkas och ytterligare belysas. / Introduction: In this study the voice of five young people are highlighted regarding their experience being in contact with the social services. An investigation by the social services means that an external control comes into the individuals life and the familys life, which may be perceived as a loss of control and intrusive. That young people are in even greater dependence compared to adults with authorities is a fact. The purpose of the study is to explore the experiences of young people (12-18 years) after a child protection investigation. Question: How does young people describe their experiences after a child protection investigation? Method: In this qualitative study, five young people were interviewed. Data is transcribed and analyzed in the light of the theoretical perspective that SOC means. Result: All the young people in the study talks about a feeling of powerlessness and uncertainty about their rights and opportunities to be involved in the investigation process. They describe a lack of confidence that decisions can be influenced by themselves if they express their thoughts about the need for help. They have a clear desire to get help and be able to influence the situation. Discussion: The interviews with the youths are permeated by their desire to make their voice heard, to be involved and influence their own situation. For social services for children in Sweden to be able to continue evolve and improve, children and young peoples position needs to be strengthened and further illuminated.

In the Social Services Act in Sweden, it is stated that every child has the right to be given information and the opportunity to express its will and opinion. The child’s possibility to participate in the process of investigation should be considered with respect to the child´s age and maturity. By reasons of this we have chosen to examine how this is practiced in Swedish courts regarding eight cases where the out of home care of children according to 1 and 2 §§ in LVU is being judged. This has been done through a qualitative study with an attempt of using an argumentation analysis method. The main result of our study is that in the cases we studied the children had participated to a larger extent than described in previous research. Anyhow, when it comes to taking children’s, opinions in account, the cases we studied showed still great flaws and need of improvements. The conclusion of our study is that children's participation is a complex issue where more research is needed. Having this said, we believe that the subject of children’s participation must be more highlighted if a greater change is going to happen in the society. / I Socialtjänstlagen står det beskrivet att varje barn har rätt att bli tilldelad information och ges möjlighet att framföra sin talan. Barnets möjlighet att delta i utredningsprocessen bör övervägas utifrån barnets ålder och mognad. Med anledning av detta valde vi att granska hur denna lag följs i 1 och 2 §§ LVU genom att studera åtta beslutsunderlag med en kvalitativ argumentationsanalys. Huvudresultatet av vår studie visade på en hög delaktighet hos barnen i förhållande till det som framhållits i tidigare forskning, dock såg vi att beaktande av barnens vilja fortfarande var bristfällig. Den slutsats vi kom fram till i vår studie var att frågan om barns delaktighet inom Socialtjänsten framstår som ett komplext område innehållande stora brister i förhållande till hur lagen är formulerad. Med detta sagt ansåg vi att ämnet måste belysas mer i forskning för att en större förändring av barns delaktighet ska kunna utvecklas.

<p>There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective.</p><p>The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations.</p><p>I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child.</p><p>Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.</p>

There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective. The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations. I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child. Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.

Denna studie har undersökt hur barn pratar om och beskriver begreppet delaktighet inom idrottsrörelsen, i syfte att klargöra barns perspektiv inom detta kunskapsområde. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ ansats och baserades på tre gruppintervjuer med tolv unga idrottare i åldrarna 10–15 år. Den teoretiska utgångspunkten för studien var delaktighetsteorier, dels utifrån ett statsvetenskapligt samt ett sociologiskt perspektiv, men också specifikt, teorier som rör barns delaktighet (children’s participation) där framförallt delaktighet utifrån Roger Harts (1992) "ladder of participation" har använts. Resultatet för studien visar att idrottande barns beskrivningar av begreppet delaktighet är omfångsrik och innefattar å ena sidan en varierad bild av beslutsprocessen, där beskrivningar av att våga och inte få välja utgör exempel på icke delaktighet medan komma överens, kompromissa, rösta, vara med och bestämma, få välja, bli tillfrågad, få förklaringar, ge feedback, ge förslag och önskemål samt säga vad man tycker utgör barns beskrivningar av delaktighet. Å andra sidan visar även resultatet att idrottande barns beskrivningar av delaktighet går utöver beskrivningar av själva beslutsprocessen och innefattar även ett socialt perspektiv, där känna sig utanför, vara utesluten, och som att man inte finns utgjorde beskrivningar av att inte vara delaktig, medans beskrivningar av att man är med i ett gäng, alla får vara med och att man upplever att man finns till samt blir sedd, lyftes fram som viktiga komponenter för att beskriva delaktighet. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning som har indikerat att barn uppfattar begreppet delaktighet som något mer än bara vara en del av en beslutsprocess. Studiens forskningsbidrag är därmed dels en bekräftelse av tidigare antydningar av idrottande barns breda syn på delaktighet men framförallt vad denna breda syn består av, vilket till min kännedom inte har utforskats tidigare. Resultatet ska emellertid beaktas med försiktighet givet det begränsade urvalet för studien. / The aim of this study has been to investigate how children talk about and describe the concept of participation in the sports movement, thus illuminating a child’s perspective of this area, and providing a basis for future quantitative work. The study was conducted using a qualitative approach and was based on three group interviews with twelve young athletes aged 10–15 years. The theoretical starting point for the study was participatory theories, partly from a political science and a sociological perspective, but also specifically, theories concerning children's participation. The results of the study show that athletes’ descriptions of the concept of participation are comprehensive and include, on the one hand, a broad picture of the decision-making process, where descriptions of daring and not being able to choose are examples of non-participation, while agreeing, compromising, voting, participating and deciding, getting to choose, being asked, getting explanations, giving feedback, giving suggestions and wishes and saying what you think, constitute children’s descriptions of participation. On the other hand, the results also show that young athletes’ descriptions of participation go beyond the decision-making process itself and also include a social perspective, where feeling outside, excluded, or that you don’t exist, are descriptions of non-participation, whilst descriptions such as being a part of a group, everyone is included, that you feel that you exist and are seen, were highlighted as important components to describe participation. The results are in line with previous research which has indicated that children perceive the concept of participation as something more than just being part of a decision-making process. The study’s main contribution is therefore firstly a reinforcement of the indications of previous research of children’s broad view of participation and secondly, illuminating what this comprehensive view consists of, which to my knowledge hasn’t been explored before. Further research is however needed given the small sample in this study, in order to strengthen these findings.