No description available.

The aim of this study was to examine socialworkers reflections around their own cultural belonging in relation to childcare investigations involving families with a different cultural background. The study was based on semi-structured interviews with five socialworkers and was conducted in order to explore their reasoning surrounding their work as investigators within social services, from the perspective of both the workers and their clients cultural identity. My sources were of different age and different level of experience. The data from the interviews has been interpreted with the help of previous research and theories about cultural belonging and the meeting of cultures aswell as ideas relevant to the study. My sources expressed awareness of their own cultural belonging and the influence this has in their work. Most of them expressed feeling frustration over the limitations and difficulties in communicating with families with a different cultural background. My informants thoughts and reflections on the subject indicate that socialwork concerning children and families with a different cultural background need an added emphasis on cultural sensitivity.

<p>Socialtjänstens barnavårdsutredningar har under de senaste åren varit föremål för en omfattande granskning från flera olika håll. Socialsekreterarnas utredningskompetens har ifrågasatts. Kritiken har handlat om de långa utredningstiderna, om avsaknaden av barnperspektiv i utredningarna, om brister i utredningsförfarandet, samt om barnens delaktighet. På senare tid har nya sätt att genomföra barnavårdsutredningar prövats, till följd av den kritik som riktats, men det saknas kunskap om hur olika utredningsmodeller upplevs av de berörda.</p><p>Syftet med denna uppsats är att belysa erfarenheter och upplevelser av två olika modeller för barnavårdsutredningar; lägenhetsutredning och traditionell utredning i kontorsmiljö, ur några föräldrars och socialsekreterares perspektiv. Uppsatsen består av två delar; en litteraturstudie och en intervjustudie. Utifrån uppsatsens teoretiska perspektiv; det postmoderna tänkandet och socialkonstruktionismen, kan utredningssituationen betraktas som en social konstruktion, där föräldrar och socialsekreterare skapar olika bilder av situationen.</p><p>Utifrån intervjuer med sju föräldrar och fem socialsekreterare, som medverkat i både lägenhetsutredning och traditionell utredning, framkommer tre bärande moment för båda utredningsmodellerna; miljön, människorna och metoden.</p><p>Miljön – som påverkar både föräldrar och socialsekreterare att bli mera avslappnade och gå ur sina vanliga roller i utredningslägenheten. På det mera formella socialkontoret bidrar miljön till en känsla av maktobalans eller utelämnande för klienterna och en känsla av stress och splittring för socialsekreterarna.</p><p>Människorna – i lägenheten lär föräldrar, barn och socialsekreterare känna varandra och de blir sedda av varandra på ett mera nyanserat sätt i olika situationer, där det finns flera tillfällen till ”goda möten”. I kontorsmiljön skapas en mera överordnad/underordnad situation där socialsekreterarna upplever tidsbrist och klienterna känner sig granskade.</p><p>Metoden – i lägenheten finns en sammanhållenhet och en slags allsidighet; familjernas liv blir belyst genom nätverkskartorna, genom de gemensamma aktiviteterna och den informella samvaron. Kunskapen om och förståelsen för familjen delas av både socialsekreterare, föräldrar och barn. I den traditionella utredningen i kontorsmiljön präglas arbetssättet mera av splittring, tidsbrist och bristande kontinuitet.</p>

Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares upplevelser av försvårande omständigheter i organisationen och deras påverkan på bedömningar i barnavårdsutredningar. Studien bygger på ostrukturerade intervjuer med fem socialsekreterare. I intervjuerna framkommer att socialsekreterarna upplever att följande organisatoriska faktorer försvårar deras bedömningar i barnavårdsutredningar: resurser, specialisering, insatsrepertoar och lagstiftning. Med resurser avses tidsbrist, kunskapsbrist och kommunernas begränsade ekonomi. Socialsekreterarna upplever att dessa faktorer exempelvis leder till att vissa klienter inte får den hjälp som socialsekreterarna anser att de är i behov av. Socialtjänstens specialiserade enheter upplevs påverka samarbetet mellan olika enheter och försvårar på så sätt bedömningar i barnavårdsutredningar. Socialsekreterarna i denna studie upplever även den begränsade insatsrepertoaren som en försvårande faktor, då klienterna måste passas in i en insatsmall. Även brist på familjehem upplevs som en svårighet i insatsrepertoaren vilken påverkar bedömningar. Slutligen upplever socialsekreterarna lagstiftning som en försvårande faktor när det gäller bedömningar i barnavårdsutredningar. I studien fördjupas sedan förståelsen av hur dessa faktorer kan påverka bedömningar. Det görs genom en analys utifrån olika organisationsteorier. Nyckelord: bedömning, organisation, socialsekreterare, barnavårdsutredning, socialtjänst, resurser, specialisering, insatsrepertoar, lagstiftning / This study aims to examine social workers experience of aggravating circumstances in the organization and their impact on the assessments in child protection investigations. The study is based on unstructured interviews with five social workers. The interviews reveal that the social workers experience the following organizational factors affecting the assessments in child protective investigations: resources, specialization, intervention repertoire and legislation. With resources means lack of time, lack of knowledge and limited local economy. The social workers experience for example, that these factors lead to that some clients do not get the help the social workers believe they are in need of. The social services specialized units perceived affect the co-operation between different units and therefor aggravate assessments in child protection investigations. The social workers in this study raised the limited intervention repertoire as an aggravating factor, the clients have to be fitted into an intervention template. Lacks of foster homes are perceived as difficulties in the intervention repertoire, which affect assessments. Finally the social workers experience legislation as an aggravating factor in child protection investigations. Through an analysis based on various organizational theories will the understanding of how these factors can impact assessments deepens in the study. Keywords: assessment, organization, social worker, child protection investigation, socialservice, resources, specialization, intervention repertoire, legislation

Socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar börjar se barnen alltmer som egna individer och tar del av barnens berättelser och åsikter. Socialstyrelsen har utarbetat modellen BBIC som står för “Barns behov i Centrum”. Syftet med BBIC är att stärka barns delaktighet i utredningar, vilket pågår i flera kommuner runt om i Sverige. BBIC har sin grund från den engelska modellen Looking After Children System (LACS). Vår kandidatuppsats handlar om att undersöka socialsekreterarens uppfattningar och syn på BBIC under utredning av barn inom individ- och familjeomsorgen. Även hur socialsekretare beskriver hur det är att arbeta med BBIC som dokumentationssystem för att lyfta fram barnets röst och göra barn delaktiga i barnavårdsutredningar. Vår uppsats gjordes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tre socialsekreterare som hade erfarenhet att handlägga utredningar som rör barn. Urvalsmetoden som använts är bekvämlighetsurval. Större delen av de resultat som framkommit i denna undersökning har bekräftats av tidigare forskning. Undersökningen visade att socialsekreterarna överlag anser att BBIC lyfter fram ett tydligare barnperspektiv. Däremot visar det även att det förekommer en del nackdelar och svårigheter med systemet, bland annat ansågs datasystemet otympligt samt dokumentationssystemet alltför omfattande.

<p>Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare talar om att de hanterar delgivning av information till barn om att de är föremål för en utredning hos socialtjänsten. Frågeställningarna gällde huruvida socialsekreterarna säger att de delger barnen information samt hur bristande information påverkar samtalet med barnet, och även hur socialsekreterarna resonerar kring lagstiftning och etik i dessa frågor. Teoretiska utgångspunkter var Harold Öv-reeides kommunikationsteoretiska perspektiv, etisk teori och lagstiftningen. Metoden var kva-litativ och djupintervjuer i form av två fokusgrupper genomfördes. Analysen gjordes med hjälp av meningskoncentrering där centrala teman i den utskrivna intervjutexten eftersöktes. Huvudsakliga resultat var att socialsekreterarna sade sig informera barnet om utredningen utifrån vilken information det enskilda barnet kan ta till sig enligt socialsekreterarens bedöm-ning, och utifrån vad man kommer överens om med föräldrarna. Socialsekreterarna ansåg sig vara sämre på att informera barnen om utredningens avslutning och vad man i slutändan kom fram till. Det var de etiska skälen som övervägde när de informerar barnen. Socialsekreterarna tyckte inte att lagen reglerar delgivning av information till barn under 15 år.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket värde socialtjänsten tillmäter Ekbackens utredningar och om de rekommendationer som ges följs. Studiens frågeställningar är: Av vilka anledningar anlitar socialtjänsten Ekbacken? Motsvarar Ekbackens arbete det uppdrag som socialtjänsten gett? Har utredningen tillfört ny kunskap? Vilken betydelse har en utredning på Ekbacken för socialtjänstens fortsatta behandlingsplanering? Följer socialtjänsten Ekbackens rekommendationer? Hur värderas en utredning på Ekbacken i förhållande till andra utredningsmodeller? Metodvalet är kvalitativt och bygger på intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner i Dalarna. Studiens teoretiska tolkningsram utgår från begreppet kvalitet i den sociala barnavården, med fokus på teorianknytning, delaktighet och barnperspektiv. Resultatet visar att de utredningar som görs på Ekbacken tillmäts ett högt värde och att socialtjänsten i hög grad följer de rekommendationer om insats som lämnas från Ekbacken. Ekbacken anses erbjuda ett komplement som kan bidra med teoretisk förankrad kunskap och delaktighet för familjerna, såväl i utredningsprocessen som i utformandet av insatser. Detta skapar trygghet i socialsekreterarnas svåra och många gånger kritiserade arbete. Hur samverkan med psykologisk och psykiatrisk expertis skulle kunna utformas är ett angeläget område för vidare forskning. Att utforska även familjernas syn på värdet av Ekbackens utredningar, skulle ytterligare bidra till att deras röster hörsammas.</p>

Sammanfattning Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket värde socialtjänsten tillmäter Ekbackens utredningar och om de rekommendationer som ges följs. Studiens frågeställningar är: Av vilka anledningar anlitar socialtjänsten Ekbacken? Motsvarar Ekbackens arbete det uppdrag som socialtjänsten gett? Har utredningen tillfört ny kunskap? Vilken betydelse har en utredning på Ekbacken för socialtjänstens fortsatta behandlingsplanering? Följer socialtjänsten Ekbackens rekommendationer? Hur värderas en utredning på Ekbacken i förhållande till andra utredningsmodeller? Metodvalet är kvalitativt och bygger på intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner i Dalarna. Studiens teoretiska tolkningsram utgår från begreppet kvalitet i den sociala barnavården, med fokus på teorianknytning, delaktighet och barnperspektiv. Resultatet visar att de utredningar som görs på Ekbacken tillmäts ett högt värde och att socialtjänsten i hög grad följer de rekommendationer om insats som lämnas från Ekbacken. Ekbacken anses erbjuda ett komplement som kan bidra med teoretisk förankrad kunskap och delaktighet för familjerna, såväl i utredningsprocessen som i utformandet av insatser. Detta skapar trygghet i socialsekreterarnas svåra och många gånger kritiserade arbete. Hur samverkan med psykologisk och psykiatrisk expertis skulle kunna utformas är ett angeläget område för vidare forskning. Att utforska även familjernas syn på värdet av Ekbackens utredningar, skulle ytterligare bidra till att deras röster hörsammas.

Socialtjänstens barnavårdsutredningar har under de senaste åren varit föremål för en omfattande granskning från flera olika håll. Socialsekreterarnas utredningskompetens har ifrågasatts. Kritiken har handlat om de långa utredningstiderna, om avsaknaden av barnperspektiv i utredningarna, om brister i utredningsförfarandet, samt om barnens delaktighet. På senare tid har nya sätt att genomföra barnavårdsutredningar prövats, till följd av den kritik som riktats, men det saknas kunskap om hur olika utredningsmodeller upplevs av de berörda. Syftet med denna uppsats är att belysa erfarenheter och upplevelser av två olika modeller för barnavårdsutredningar; lägenhetsutredning och traditionell utredning i kontorsmiljö, ur några föräldrars och socialsekreterares perspektiv. Uppsatsen består av två delar; en litteraturstudie och en intervjustudie. Utifrån uppsatsens teoretiska perspektiv; det postmoderna tänkandet och socialkonstruktionismen, kan utredningssituationen betraktas som en social konstruktion, där föräldrar och socialsekreterare skapar olika bilder av situationen. Utifrån intervjuer med sju föräldrar och fem socialsekreterare, som medverkat i både lägenhetsutredning och traditionell utredning, framkommer tre bärande moment för båda utredningsmodellerna; miljön, människorna och metoden. Miljön – som påverkar både föräldrar och socialsekreterare att bli mera avslappnade och gå ur sina vanliga roller i utredningslägenheten. På det mera formella socialkontoret bidrar miljön till en känsla av maktobalans eller utelämnande för klienterna och en känsla av stress och splittring för socialsekreterarna. Människorna – i lägenheten lär föräldrar, barn och socialsekreterare känna varandra och de blir sedda av varandra på ett mera nyanserat sätt i olika situationer, där det finns flera tillfällen till ”goda möten”. I kontorsmiljön skapas en mera överordnad/underordnad situation där socialsekreterarna upplever tidsbrist och klienterna känner sig granskade. Metoden – i lägenheten finns en sammanhållenhet och en slags allsidighet; familjernas liv blir belyst genom nätverkskartorna, genom de gemensamma aktiviteterna och den informella samvaron. Kunskapen om och förståelsen för familjen delas av både socialsekreterare, föräldrar och barn. I den traditionella utredningen i kontorsmiljön präglas arbetssättet mera av splittring, tidsbrist och bristande kontinuitet.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare talar om att de hanterar delgivning av information till barn om att de är föremål för en utredning hos socialtjänsten. Frågeställningarna gällde huruvida socialsekreterarna säger att de delger barnen information samt hur bristande information påverkar samtalet med barnet, och även hur socialsekreterarna resonerar kring lagstiftning och etik i dessa frågor. Teoretiska utgångspunkter var Harold Öv-reeides kommunikationsteoretiska perspektiv, etisk teori och lagstiftningen. Metoden var kva-litativ och djupintervjuer i form av två fokusgrupper genomfördes. Analysen gjordes med hjälp av meningskoncentrering där centrala teman i den utskrivna intervjutexten eftersöktes. Huvudsakliga resultat var att socialsekreterarna sade sig informera barnet om utredningen utifrån vilken information det enskilda barnet kan ta till sig enligt socialsekreterarens bedöm-ning, och utifrån vad man kommer överens om med föräldrarna. Socialsekreterarna ansåg sig vara sämre på att informera barnen om utredningens avslutning och vad man i slutändan kom fram till. Det var de etiska skälen som övervägde när de informerar barnen. Socialsekreterarna tyckte inte att lagen reglerar delgivning av information till barn under 15 år.