Forskning visar att arbetssituationen har försämrats betydligt under de senaste åren för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar i Sverige. Den negativa utvecklingen beror på att högre krav ställs på socialsekreterarna idag samtidigt som det sker en decentralisering av organisationen, vilket har lett till en mer pressad arbetssituation och en hög personalomsättning inom socialtjänsten.Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare som arbetar med tvångsomhändertagande av barn och unga, upplever sin arbetssituation i tvångsomhändertagningsprocessen. Studien syftar även till att undersöka hur socialsekreterarna hanterar rollen som tvångsvårdsutövare.Studien är baserad på sex kvalitativa intervjuer, vilka utgick från en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten för studien visar att socialsekreterarna är tvungna att finna personliga strategier för att kunna hantera den påfrestande arbetssituationen samtidigt som de anser sig ha ansvaret att framföra barnperspektivet i samhället.Studiens slutsatser synliggör att socialsekreterarna upplever sig själva som ”Barnens väktare” samtidigt som de befinner sig i en ständig process för att finna fungerande strategier som underlättar arbetssituationen.

Möjligheterna för barn att vara delaktiga i barnavårdsutredningar varierar och det förekommer även svårigheter med att skapa förutsättningar för delaktighet. För att bättre förstå detta, undersöker den här studien socialsekreterares perspektiv på hur barns möjligheter till delaktighet ter sig och i vad mån socialsekreterare beskriver barn som kompetenta aktörer eller inte. Till hjälp för att förstå och tolka studiens resultat används ett barndomssociologiskt perspektiv och Harts delaktighetsstege. Denna kvalitativa studie har ett datamaterial bestående av nio intervjuer med socialsekreterare från olika verksamheter inom den sociala barn- och ungdomsvården i fem kommuner med en spridning över södra och mellersta Sverige. Intervjuerna har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Studien visar att socialsekreterare arbetar på många sätt för att möjliggöra delaktighet för barn i barnavårdsutredningar. Utöver detta har det visat sig att vuxna begränsar barn från att vara delaktiga och synen på barn som kompetenta aktörer eller icke-kompetenta påverkar hur delaktiga barn får bara. Synen på barn som kompetenta avgörs i huvudsak av barnets förmåga att verbalt kommunicera och är även nära sammanlänkad med faktorer omkring barnet som försätter barnet i en ”vuxenroll”. Föreställningen om barn som icke-kompetenta relaterar till faktorer hos barnet som dennes ålder, (o)mognad och funktionsnedsättning. Förutsättningar för barns delaktighet kan tänkas öka om kommunikationsmedel för icke-verbal dialog i större utsträckning implementeras i barnavårdsutredningar. Vidare forskning bör undersöka jämförelser mellan delaktighet i olika instanser av den sociala barn- och ungdomsvården samt delaktighet på högre nivåer av delaktighetsstegen än vad denna studie visat.

I denna studie undersöktes socialsekreterares upplevelser av att arbeta med barnavårdsutredningar. Studien syftade till att undersöka hur socialsekreterare upplever möjligheter respektive utmaningar i arbetet, samt att åskådliggöra hur socialsekreterare upplever handlingsutrymmet i arbetet som barnutredare. Studien är av kvalitativ karaktär och genomfördes med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna i studien var socialsekreterare som arbetade på utredningsenheten barn och familj. Teorin som användes för att analysera det insamlade materialet var Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater samt nyanseringar av teorin. Studiens resultat påvisar olika möjligheter i socialsekreterarens arbete. Resultatet visar bland annat att utbildning och teamarbete var två faktorer som enligt socialsekreterarna möjliggjorde för ett bättre arbete. Socialsekreterarna menade att utbildning och teamarbete utgjorde en stärkt rättssäkerhet för utredningarna. I resultatet framförs även att socialsekreterarna upplever utmaningar i arbetet. Resultatet visar exempelvis att det förekommer hög arbetsbelastning och tidsbrist på arbetsplatsen, vilket ansågs kunna leda till att arbetets kvalité påverkades. Fortsättningsvis framkom det att socialsekreterarna ansåg handlingsutrymmet vara stort vid arbetet med barnavårdsutredningar. Socialsekreterarna menade att handlingsutrymmet var stort när det gällande bland annat beslutsfattande, val av insatser och vid klientmöten.

This study examines how the social service construct a gendered parenthood in child welfare investigations. The aim is to describe in which way maternity and paternity is described by gender and what differences are found in these descriptions based in normative constructions. As well as the way in which social services investigations reproduce society´s family norms. Through a qualitative thematic analysis of 9 child welfare investigations from a social office in a small municipality in Sweden, five themes were found. These themes have been analysed from a social constructivist gender perspective. The main outcome of the study shows that maternity is reproduced as a norm within parenting. Because of this the mother´s parental ability, regardless of what the family´s problems consist of, is being investigated. As the investigations focus on maternity, the consequence of this is that paternity is reproduced as absent but at the same time sufficiently good in its mere existence. Another of the conclusions of the study is that the social service has the task to educate the individual towards a social ideology, and when they do that the consequence of the family is that they are being fostered against the heteronormative traditional familyideal.

Moralisk stress har uppmärksammats och forskats om bland hälso- och sjukvårdspersonal men är inom socialt arbete ett understuderat område. Syftet med studien har därför varit att undersöka om och i vilken utsträckning socialsekreterare inom barnavårdsutredningar upplever moralisk stress och vad som skapar moralisk stress. En kvantitativ forskningsmetod har använts där en webbenkät skickats ut till två medelstora kommuner i Sverige samt lagts ut på Facebook-gruppen socionomer. Med inspiration från MDS (moral distress scale), SCQ (Stress of Conscience Questionnaire), tidigare forskning och de faktorer som skapar moralisk stress samt andra faktorer som uppmärksammats genom egna erfarenheter formulerades enkätfrågorna. Studien, där 139 svar analyserades, visade att ekonomi, kraven från brukare och samverkanspartners samt tidspress i form av administrativt arbete och att behöva bortprioritera kontakt med referenspersoner är de faktorer som påverkade respondenternas upplevelse av moralisk stress mest. Förhoppning var att studien skulle lyfta begreppet moralisk stress inom socialt arbete och vikten av att arbeta med den etiska arbetsmiljön och att fler studier bör göras inom området.

The aim of this study has been to get an understanding of how social secretaries interpret and work with the principle of the best interests of the child. The study has been based on three questions. First, how do social secretaries describe the best interest of the child. Second, what do social secretaries possibly describe as difficult in an assessment of the best interest of the child. Third, how can the social secretaries' interpretation of the best interest of the child be understood. The previous research has been selected to gain an understanding of the principle of the best interests of the child. The study is based on six qualitative semi structured interviews with social secretaries, who actively work in individual and family care. The study is based on a hermeneutic approach and the empirical data for the study have been analyzed based on Lipsky´s (2010) theory of street level bureaucrats and concept of discretion. The analysis and results are divided into five themes. The themes presented are: a varied description of the child's best interest, the implication of having room for interpretation in childcare investigations, the importance of children's participation in child care investigations, social secretaries perceived difficulties in assessing the child's best interests, and the importance of the Convention on the Rights of the Child as a law. The results of the study show that several factors are considered when social secretaries consider the best interests of the child as a principle. The largest factors are the current legislation, text templates from government agencies, the child's participation and the social secretaries`discretion. The social secretaries point out that it is important to see the child's individual needs and that this should play a central role in the investigation process. In summary, the social secretaries state that the principle the best interests of the child is therefore not possible to define in general, but is instead defined and applied individually for each child.

The aim of this study is to examine how social workers within the social services describe their work with children's participation in child conversations and the impact of children's participation for the decision-making process in a child welfare investigation. Children´s participation refers to their right to information, influence, the opportunity to express themselves and be heard in child welfare investigations. This to gain a deeper understanding of how social workers describe their work and the discretion it entails. To answer the purpose and research questions, a qualitative method was used, involving semi-structured interviews with eight social workers. A qualitative content analysis was then conducted to analyze the collected data. The interviewed social workers described the work with children's participation in various ways but emphasized that they possess a measure of flexibility within their discretion to structure the conversations and determine the number of interviews to be conducted with the child. All social workers emphasized the value of children's opinions expressed during the child conversations in the decision-making process, ensuring that the social worker incorporates what they deem relevant into the decision-making process. Additionally, the level of influence a child has in the decision-making process is influenced by factors such as their age, maturity, the assigned social worker, and the municipality they reside in. The study also revealed that the Swedish child investigation approach BBIC (barns behov i centrum) leads to a greater significance of child conversations for the decision-making process, as it focuses on the needs of the child. Factors identified by social workers that prevent children's participation include parents' and children's resistance to participate in child conversations and social workers' difficulties in engaging with children, which can be attributed because of insufficient educational support. Factors that social workers perceive as facilitating children's participation include building relationships with children and parents and having expertise in conducting child conversations.

Denna uppsats syftar att undersöka hur socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar kan förhålla sig till faderskap respektive moderskap i utredningsförfarandet avseende BBIC. Vi genomförde en vinjettstudie via fokusgruppsintervjuer. I studien deltog åtta socialsekreterare, fyra personer i vardera fokusgrupp. Vinjetterna utgjorde grunden för intervjuerna och beskrev en typisk orosanmälan som socialtjänsten är van att hantera. Föräldrarna i vinjetten beskrevs med olika egenskaper och roller i familjen. Vinjetterna var likadana förutom att föräldrarna bytte roller. Vårt metodval möjliggjorde jämförelser hur socialsekreterarna förhöll sig till faderskap respektive moderskap, samt likheter och skillnader avseende bedömningar av föräldraförmåga. Vi fick även en exklusiv inblick avseende genusmedvetenheten på arbetsplatserna. Datamaterialet som vi samlade in analyserades utifrån en genus- och socialkonstruktivistiskt perspektiv där begrepp som genussystem, performativitet, teorier om kön och makt var återkommande. Resultatet av intervjuerna visade att socialsekreterarna upplever att de utgår från sin egen förförståelse och föreställning vid tolkande av egenskaper och föräldraförmågan hos föräldrar de möter i sitt dagliga arbete samt att samtliga socialsekreterare var överens om att de gör skillnad på mödrar och fäder. Studiens slutsats indikerar att socialsekreterarna upplevde att det fanns en brist på verktyg för att kritiskt reflektera kring genusperspektivet i utredningsförfarande avseende BBIC.

<p>Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.</p>

Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.