I denna studie undersökte vi barns fria lek i utomhus och inomhusmiljö. Studien genomfördes på två förskolor i östra Sverige, med barn i åldern 3-6 år. Vi valde att undersöka detta då en viktig del av förskolans uppdrag handlar om att erbjuda barn en innehållsrik miljö som främjar barns lek, kreativitet och lustfyllda lärande. Utifrån pågående diskussion om miljöns betydelse för barns lärande och utveckling, är det meningsfullt att som blivande förskollärare utveckla kunskaper inom detta område. Frågeställningarna var: Hur formas barns fria lek av utomhus- respektive inomhusmiljön på de aktuella förskolorna? Hur använder barnen de olika lekmiljöer och artefakter som respektive miljö erbjuder? Hur kan olika lekformer relateras till specifika lekmiljöer och tillgängliga artefakter i dessa miljöer? Metoden som användes var observationer med observationsschema som instrument. Dessa kompletterades även med ett samtal med en pedagog på vardera förskolan. Resultaten och analyserna visade att såväl miljön som pedagogernas förhållningssätt hade en inverkan på barnens lek. Lekmiljöernas utformning och tillgången till artefakter visade sig vara av avgörande betydelse för vilka lekformer barnen valde att leka i utomhus- respektive inomhusmiljön. Avslutningsvis fördes en diskussion om vilka faktorer som kan ha varit avgörande för barnens val av lek. Detta följdes av en konklusion där nya reflektioner och tankar lyftes fram kring förskolors skilda förutsättningar vad gäller miljön, där bland annat ekonomi lyftes fram som en avgörande aspekt för miljöernas utformning.

The study which has been made is a qualitative observational study where play forms and participation of adults were observed in two preschools. The word play is defined in the study with an “as-if” –nature based on Knutsdotters definition which differs play and activities from each other. The observed play form has been analyzed according to the concept of imitation and imagination play. To get a complete base of the study a few children on some occasions drew what they played or would like to play. Through photographs of these drawings and how the children described and explained what they drew a connection could be made with the children’s play forms. The children take in what adults and other children do and use it in their play forms, which this study clearly shows. Through the social cultural perspective that has been used in this study we can see that learning often occurs through interaction with communication. That children who interact with adults through communication learns how the surrounding world functions, how thinking patterns and actions works. It would appear, however, to be a series of complex problems around the adults’ participation in play. In one of the preschools the adults’ were playing with the children but in the second preschool the adults ‘were too busy with activities so the children would play on their own without adult interruption between them. Through this study it has also been revealed that there are different kinds of distractions that interferes with children’s play and that there generally is a lack of respect for children’s play, an example of this is the continued interference from the preschools staff. Examples of interferences that interrupt children’s play at the preschools are diaper changes, gatherings, lunch, snack breaks and other daily activities and routines.

Detta examensarbete har sitt fokus på förskolebarnens lek och dess olika former med handdockan. Syftet med denna studie var att undersöka hur barnen intregerar med handdockan och hur de använder dem som medierande redskap. Undersökningen var utförd som en observationsstudie av barnen på en förskola i åldern 3-5 år. De resultat som framkommit pekar på att en handdockas närvaro i barnens lek kan te sig på skilda sätt. Barns möte med handdockan kan både inspirerea, utmana och försvåra leken. De lekformer som synliggjorts i denna studie visade att imitation och transformation stod i centrum. En annan upptäckt som gjordes under studien var pojkars och flickors skilda sätt att leka med handdockorna. Handdockan kan fungera som ett redskap som kan återspegla tidigare händelser och i och med detta försökte barnen få en förståelse för det som de upplevt. En handdocka kan ge barnen vissa budskap som berikar deras lekar, deras utveckling och det livslånga lärandet. För dessa barn kunde handdockan tillsammans med barnens egna erfarenheter fungera som ett medierande redskap och guida dem till en förståelse av sin omvärld. Denna studie representerar även de barn som hade vissa svårigheter att ta till sig handdockor i leken. Kanske kunde detta bero på att handdockorna inte gav dem några associationer, vare sig i den faktiska eller fiktiva omvärlden.