The debates on whether or not to regulate micro lending have shifted to finding the appropriate regulatory models. This is because countries are in agreement that being part of the greater financial services sector, micro lending plays an important role in the economic and social development of the citizens as it enables the poor to have access to credit and better their lives. To this end, Botswana has not fallen short of this global trend. Micro lending regulation plays an important role in maintaining the financial safety and soundness of any country’s financial sector. If not properly regulated, the micro lending industry can lead to undesirable incidents like financial crisis and suicide cases as it was the case in the State of Andhra Pradesh of India where borrowers were over-indebted leading them to commit suicide. Since there is not a perfect regulatory model, countries have over the years formulated regulatory frameworks for micro lending. Some of the laws failed and created more problems than they were in fact intended to solve like the 2010 financial crisis in India. In 2008 Parliament of Botswana enacted the Non-Bank Financial Institutions Regulatory Authority Act in order to regulate (NBFIs), including micro lenders. The primary purpose of this study is to scrutinize the mechanisms in place for the regulation and supervision of micro lenders in Botswana in light of those set internationally and subsequently deducing their effectiveness or lack thereof. The comparative analysis will focus on South Africa and India’s State of Andhra Pradesh. / LLM (Import and Export Law), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015

The debates on whether or not to regulate micro lending have shifted to finding the appropriate regulatory models. This is because countries are in agreement that being part of the greater financial services sector, micro lending plays an important role in the economic and social development of the citizens as it enables the poor to have access to credit and better their lives. To this end, Botswana has not fallen short of this global trend. Micro lending regulation plays an important role in maintaining the financial safety and soundness of any country’s financial sector. If not properly regulated, the micro lending industry can lead to undesirable incidents like financial crisis and suicide cases as it was the case in the State of Andhra Pradesh of India where borrowers were over-indebted leading them to commit suicide. Since there is not a perfect regulatory model, countries have over the years formulated regulatory frameworks for micro lending. Some of the laws failed and created more problems than they were in fact intended to solve like the 2010 financial crisis in India. In 2008 Parliament of Botswana enacted the Non-Bank Financial Institutions Regulatory Authority Act in order to regulate (NBFIs), including micro lenders. The primary purpose of this study is to scrutinize the mechanisms in place for the regulation and supervision of micro lenders in Botswana in light of those set internationally and subsequently deducing their effectiveness or lack thereof. The comparative analysis will focus on South Africa and India’s State of Andhra Pradesh. / LLM (Import and Export Law), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015

<p>Dagens revisionsberättelse har förändrats ett flertal gånger genom åren. Det var i och med Kreugerkraschen på 1930-talet som det började ske förändringar på revisionsområdet. Därefter har lagstiftningen uppdaterats kontinuerligt under åren och detta har lett till att revisionsberättelsen ändrat utformning och innehåll. Det senaste förslaget på förändring av revisionsberättelsen kom under hösten år 2007 från FAR/SRS. Förslaget går ut på att betygsätta olika områden för ett företag och presentera detta i revisionsberättelsen. De frågeställningar som vi ville ha besvarade med vår undersökning var om dagens utformning av revisionsberättelsen är tillfredsställande för intressentgruppen kreditgivarna, som var vårt avgränsade undersökningsobjekt. Vi ville även ta reda på vilka attityder de har till faktorerna i det framtagna förslaget, och om det finns fler områden som de skulle vilja ha värderade. Vårt syfte med undersökningen var att skapa en modell utifrån det resultat vi fått fram från empirin. För att samla in vårt empiriska material har vi genomfört fyra intervjuer med fyra olika bankkontor, vi har därmed använt oss av kvalitativ undersökningsmetod. Innan vi genomförde våra intervjuer hade vi gjort en analysmodell med antaganden, som vi sedan prövade empiriskt genom att genomföra intervjuerna. Det vi kom fram till med vår empiriska undersökning är att kreditgivarna inte är helt nöjda med dagens utformning av revisionsberättelsen. Majoriteten ansåg att det vore bättre med en mer informationsgivande revisionsberättelse, med kommentarer från revisorn. Vi kom även fram till att det är bättre att skapa kategorier som revisorn kan ge omdömen inom, istället för att plocka ut specifika faktorer som ska betygsättas. Vi skapade därefter en modell med de kategorier vi kom fram till: skötseln inom företaget, värderingar, framtidsfaktorer och övrigt.</p> / <p>The present auditor´s report has been through many changes over the years. Due to the Kreugercrash in the 1930s changes started to appear in the audit profession. After that the legislation has been updated continuous during the years and has led to changes in the auditor´s report. The latest proposal of changing the auditor´s report came as a suggestion from FAR/SRS during the autumn in 2007. The idea of the proposal is to grade different parts of a company and present the results in the auditor´s report. The questions we wanted to be answered with this essay were if the present auditor´s report is satisfactory for the lenders. We also wanted to know which attitudes the lenders have to the factors in the proposal, and if there are more parts to be valued. Our purpose with this essay is to create a model from the results of our interviews. The empirical material is based on four interviews with four different banks, in that way we have used a qualitative method. Before we did our interviews we created an analyzing model with assumptions, to test empirical. The results of our empirical investigation were that the lenders are not completely satisfied with the present auditor´s report. The majority considers it to be better with more information in the auditor´s report, and also comments from the auditor. We came to the conclusion that it would be better to create categories with opinions from the auditor, instead of grade specific factors. With these categories we created a model, the categories are: the care of the company, valuation, future prospects and others.</p>

När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. Uppsatsens undersökning har till stor del bestått av en litteraturstudie. Utöver detta har även en intervju genomförts med riksbankschefen Stefan Ingves. Materialet som har använts har främst tagits från Riksbanken. Riksbanken vidtog ett flertal åtgärder för att stärka den svenska finansmarknadens motståndskraft. Åtgärderna var under krisens gång en kombination av penningpolitik och finansiella stabiliseringsåtgärder. Utöver räntejusteringar erbjöds bland annat obegränsade lånemöjligheter till Riksbankens motparter, vilket enligt Stefan Ingves även var den viktigaste åtgärden. Detta syftade främst till att sänka den allmänna räntenivån och återskapa förtroendet på den svenska finansiella marknaden. Till följd av Riksbankens åtgärder föll den allmänna räntenivån. Vilka effekter Riksbankens åtgärder hade på inflations och BNP utvecklingen är dock svårt att fastställa då utvecklingen av dessa berodde på flera olika faktorer. Riksbankens agerande under finanskrisen stämmer väl överens med vad teorierna förespråkar. Problemet med de penningpolitiska teorierna är att handlingsutrymmet begränsas när styrräntan närmar sig nollgränsen samtidigt som konjunkturnedgången är ihållande. Trots att Riksbanken agerade i enlighet med de penningpolitiska teorierna kan händelseförloppet inte enbart förklaras av dessa. Riksbanken agerande som en Lender of Last Resort är teorienlig förutom att en alldeles för låg straffränta togs ut.

Dagens revisionsberättelse har förändrats ett flertal gånger genom åren. Det var i och med Kreugerkraschen på 1930-talet som det började ske förändringar på revisionsområdet. Därefter har lagstiftningen uppdaterats kontinuerligt under åren och detta har lett till att revisionsberättelsen ändrat utformning och innehåll. Det senaste förslaget på förändring av revisionsberättelsen kom under hösten år 2007 från FAR/SRS. Förslaget går ut på att betygsätta olika områden för ett företag och presentera detta i revisionsberättelsen. De frågeställningar som vi ville ha besvarade med vår undersökning var om dagens utformning av revisionsberättelsen är tillfredsställande för intressentgruppen kreditgivarna, som var vårt avgränsade undersökningsobjekt. Vi ville även ta reda på vilka attityder de har till faktorerna i det framtagna förslaget, och om det finns fler områden som de skulle vilja ha värderade. Vårt syfte med undersökningen var att skapa en modell utifrån det resultat vi fått fram från empirin. För att samla in vårt empiriska material har vi genomfört fyra intervjuer med fyra olika bankkontor, vi har därmed använt oss av kvalitativ undersökningsmetod. Innan vi genomförde våra intervjuer hade vi gjort en analysmodell med antaganden, som vi sedan prövade empiriskt genom att genomföra intervjuerna. Det vi kom fram till med vår empiriska undersökning är att kreditgivarna inte är helt nöjda med dagens utformning av revisionsberättelsen. Majoriteten ansåg att det vore bättre med en mer informationsgivande revisionsberättelse, med kommentarer från revisorn. Vi kom även fram till att det är bättre att skapa kategorier som revisorn kan ge omdömen inom, istället för att plocka ut specifika faktorer som ska betygsättas. Vi skapade därefter en modell med de kategorier vi kom fram till: skötseln inom företaget, värderingar, framtidsfaktorer och övrigt. / The present auditor´s report has been through many changes over the years. Due to the Kreugercrash in the 1930s changes started to appear in the audit profession. After that the legislation has been updated continuous during the years and has led to changes in the auditor´s report. The latest proposal of changing the auditor´s report came as a suggestion from FAR/SRS during the autumn in 2007. The idea of the proposal is to grade different parts of a company and present the results in the auditor´s report. The questions we wanted to be answered with this essay were if the present auditor´s report is satisfactory for the lenders. We also wanted to know which attitudes the lenders have to the factors in the proposal, and if there are more parts to be valued. Our purpose with this essay is to create a model from the results of our interviews. The empirical material is based on four interviews with four different banks, in that way we have used a qualitative method. Before we did our interviews we created an analyzing model with assumptions, to test empirical. The results of our empirical investigation were that the lenders are not completely satisfied with the present auditor´s report. The majority considers it to be better with more information in the auditor´s report, and also comments from the auditor. We came to the conclusion that it would be better to create categories with opinions from the auditor, instead of grade specific factors. With these categories we created a model, the categories are: the care of the company, valuation, future prospects and others.

Svenska banker har genomgått flera finanskriser som resulterat i olika konsekvenser, bland annat kreditförluster. Intresset för varför en del banker drabbades mer medan andra drabbades mindre påverkade valet av problemområde. Många studier har gjorts beträffande kreditbeslut vid nya krediter, dock verkade området kring kredituppföljningen, det sekundära kreditbeslutet, vara relativt outforskat. Förhoppningen var att kunna bidra med kunskap som dels kunde vara användbar för kreditgivare, genom att dra lärdom av bra exempel, och dels vara brukbar för låntagarna. En annan önskan var att ge inspiration till ytterligare studier i ett relativt outforskat område. En noggrann kredituppföljning är också betydelsefull för samhället i stort. Syftet var att få en bättre bild av hur kredituppföljningsprocessen utförs i praktiken i svenska banker. Genom kvalitativa intervjuer har kredituppföljningen studerats hos sex banker i västra Sverige; Handelsbanken, Länsförsäkringar Bank, Swedbank, SEB samt två Fristående Sparbanker. Intervjupersonerna var personer med gedigen erfarenhet från utlåningsprocessen gentemot företag. Den empiriska undersökningen visade en stor överensstämmelse kring hur kredit-uppföljningen utförs i de banker som ingått i studien. Uppföljningsprocessen genomförs utifrån volym och någon form av riskklassificering. I beslutsunderlaget ingår såväl formella som informella delar, med andra ord både kvantitativ och kvalitativ information. Studien visade att både transaktions- och relationsutlåning är delar av det sekundära kreditbeslutet. En skillnad var hur stor betydelse de mjuka delarna har i kredituppföljningen. Min tolkning är att organisationskulturen har betydelse / Swedish banks have underwent several financial crises that have resulted in different type of consequences, amongst other things, credit losses. The interest for why some banks were hit more than others, influenced the choice of the problem area. Many studies have been made regarding lender decisions on new loans, however, the area related to the credit monitoring, i. e. the secondary lender decision, seems to be relatively unexplored. The aim was to contribute with knowledge that partly could be useful for creditors, through learnings from good examples, as well as partly be useful for the borrowers. Another expectation was to inspire to further studies of an area that has not been investigated deeply so far. A throught credit monitoring is also important for the society as much. The purpose was to get a better picture of how the credit monitoring processes are performed in practise in Swedish banks. Through qualitative interviews, the credit monitoring processes have been studied att six banks in the west part of Sweden. The banks are; Handelsbanken, Länsförsäkringar Bank, Swedbank, SEB and two independent banks. The respondents were persons with a solid and senior experience from lending processes towards companies. The empirical study showed a high degree of consistency in how the credit monitoring are performed at the Swedish banks that were a part of the investigation. The monitoring process are carried out based on volume and some type of risk assessment. The decision material contains formal as well as informal information or in other words: both quantitative as well qualitative information. The study showed that both transactional as well as relationship lending are parts of the secondary lender decision. One difference that was noticed, was how big importance the soft factors have in the credit monitoring process. My interpretation is that the organizational culture has an influence on this.

Legal and economic aspects of the institute of the lender of last resort Abstract The master thesis deals with the legal and economic aspects of the institute of the lender of last resort, as a key institute that helps ensure the stability of financial markets. The thesis is divided into four parts. The first part is focused on the economic aspects of this institute, especially deals with the general definition of the term lender of last resort and its historical genesis, as well as the principles and forms of assistance of the lender of last resort. The key knowledge of this part is the Thornton-Bagehot doctrine of the lender of last resort. The second part of the thesis deals with the legal regulation of the lender of last resort in the Czech Republic. The third part is aimed at relevant European legislation and provides a summary of the relevant case law of the Court of Justice of the European Union, namely the cases Pringle, Gauweiler and Weiss. The fourth and final part of the thesis outlines the legal framework of this institute in the USA. The second to fourth part of the thesis also analyzes the behavior of 3 central banks (CNB, ECB and FED) in fulfilling the role of lender of last resort during the global financial crisis of 2008, the European debt crisis and the current coronavirus crisis,...

The final thesis is focused on type selection housing, financing this investment and suitability of the proposed. The interest rates on products that are used to invest in this activity are monitored. Interest rate developments are related to HDP development Czech republic.

This dissertation analyzes the emergence of the Austro-Hungarian Bank (OeUB) as a modern lender of last resort (LLR) between 1868 and 1914. In order to evaluate policy responses to specific periods of financial distress, an in-depth knowledge of the context and dynamics at hand is indispensable. Chapter I sets the groundwork for this dissertation. It shows that bank failures during the Austro-Hungarian crisis of 1873 followed mainly from the break-down of a large repo market on the Viennese stock exchange. Credit institutions granted repo loans against securities that turned into highly illiquid and depreciated collateral. Banks that were forced to sell repossessed collateral in response to heavy funding withdrawals had to write-off substantial portions of their repo portfolios and thus incurred heavy losses. This chapter reinterprets the Austro-Hungarian crisis of 1873 as a historical "run on repo". It is the first study to examine a historical repo market crisis using microdata. I use semi-parametric survival analysis as well as stratification techniques new to the literature on bank distress to identify the causes of bank failures. Bank failures in 1873 did not spring from a pure liquidity problem, nor did they derive from a simple solvency shock. The complex roots of bank distress in 1873 posed difficult questions for policy-makers who needed to decide whether and how to intervene. Although central banks may be first-best candidates for the role of a LLR, they can also face constraints which obviate an elastic supply of liquidity during crises. Some of these constraints may be ideational, institutional or technical. Others are driven by market characteristics: quantity rationing can be the result of asymmetric information problems in financial markets. In Chapter II, I study a historical experiment implemented to overcome the specter of a credit rationing LLR during the Austro-Hungarian crisis of 1873. I explore bank-level information on treatment by a LLR mechanism designed as a public-private partnership between the central bank and market players. Drawing on inverse probability weighted regression adjustment (IPWRA) to tease out the causal effect of liquidity support, I show that this unconventional LLR was effective in mitigating bank distress: it worked as a remedy for the under-provision of a good particularly desirable in times of crises central bank liquidity. No matter how successful it is in calming financial distress and independently of the concrete form it takes, the LLR always comes at a cost. Moral hazard is a central issue in the literature on last resort lending. In Chapter III, I provide a new explanation for how central banks dealt with moral hazard historically. I focus on one specific component of central banks' risk frameworks: credit limits for discount window customers. I argue that credit limits as operationalized by the Austro-Hungarian Bank (OeUB) after 1878 constituted the backbone of an early form of microprudential regulation that was designed to check moral hazard in normal times. Credit limits empowered the Austro-Hungarian Bank to enforce minimum liquidity and capital standards for its counterparties at the discount window. Rather than contradicting the tenet of free lending in times of distress, credit limits functioned as "contingent rules": enforced in normal times, limits were increased or lifted during liquidity crises perceived as exogenous. Moreover, even during crises, the Bank did not simply relax limits for all credit institutions: it differentiated between banks depending on their fundamentals prior to the crisis. Chapter III provides the first economic interpretation and empirical analysis of the credit limit frameworks employed by central banks in the past.

I likhet med i andra länder har det i Sverige under vissa högkonjunkturer uppstått ett så betydande kapitalöverskott, att den finansiella marknaden fått problem att bemästra flödena. Konsekvensen har blivit att den aggregerade risknivån ökat i takt med stigande tillgångspriser. När väl en kontraktion uppstått, har det saknats kapital för att i ordnade former bemästra de nya ekonomiska förutsättningarna. Det är den utvecklingen som föregått kriserna 1878/79, 1921/22 och 1991/92. Temporära insatser har då måst ske vid sidan av det befintliga institutionella systemet. Forskningen ger för Sveriges del en kriskronologi för det finansiella området med krisåren 1763, 1817/18, 1857/58, 1878/79, 1907/08, 1921/22, 1932/33 och 1991/92. Det har vid kriserna 1878/79, 1921/22 och 1991/92 förelegat ett betydande hot om kollaps av det finansiella systemet. Vid dessa tre tillfällen har det efter förhandlingar mellan bankerna och staten kommit att skapas temporära krishanteringsorganisationer – Järnvägshypoteksfonden 1879, AB Kreditkassan 1922 samt Securum AB 1992 – vid sidan om den svenska Riksbanken. Kriserna har hävts med hjälp av de temporärt skapade krisorganisationerna, vilka samtliga har haft en Lender of Last Resort-funktion. Krishanteringstekniken vid krisen 1921/22 kan ses som en vidareutveckling av den som kommit till användning 1878/79. Även om bakgrunden till krisen 1991/92 skiljer sig åt från de två här tidigare nämnda tillfällena, kom tekniken med överflyttandet av tyngande engagemang till ett nytt bolag att likna den teknik som användes redan av AB Kreditkassan. Trots detta betydde tidigare svenska erfarenheter mindre för krisen 1991/92 i detta fall. Idéerna till Securum hämtades istället från senare tids bankkrishantering i USA med inrättandet av så kallade ”bad banks”. Syftet med denna avhandling är att med en institutionell ansats klarlägga och analysera hur de två första av dessa tre finansiella kriser har hanterats. Avhandlingen belyser i detalj det förhandlingsdrama mellan statens och marknadens aktörer som föregått inrättandet av respektive krisorganisation.