This thesis explores separatist spaces, with focus on lesbian spaces, with the aim of enabling discussion about the need and configuration of that type of spaces. The focus is on exclusion as a method for achieving an equal society in the long term. Grounded in the queer phenomenology that concludes that gender has to do with access to space, and by the repetition of actions, gender segregation takes place in a way that seems effortless. It also deals with that queer, and other minorities, bodies need to orient themselves in a certain way to avoid assault. To orient themselves in a certain way, the space will need to be re-inhabited. The conclusion from that is that there is a need of separatist spaces for minority groups in order at times to get a break from the need to stay aware of the surroundings. This need is strengthened by cataloguing existing separatist spaces based on gender, sexuality and race. In Sweden today separatism is used as a practice to fight structural discrimination. However, separatist spaces face a resistance from the majority society. Following these conclusions the design project is carried out partly in 1:1 actions of separatist spaces, such as hosting sauna clubs where a group of people are invited to sauna together and talk. Part of the project is carried out in smaller scale. Feminist methodology has been used with a focus on architecture as a process rather than an object and using norm-creative design as a tool. / Uppsatsen och projektet utforskar separatistiska rum, med fokus för platser för lesbiska. Målet är att möjliggöra för en diskussion om behovet och utformningen av separatistiska rum. Fokuset är på exkludering som metod för att långsiktigt kunna uppnå ett jämlikt samhälle. Den teoretiska grunden är i queer fenomenologi som konstaterat att kön har att göra med tillgång till platser, och att genom en repetition av handlingar skapas en könssegregation som upplevs som den sker utan ansträngning. Den tar även upp hur queera, och andra minoriteter, orienterar sina kroppar på vissa sätt för att undvika påhopp och övergrepp. För att orientera sina kroppar på ett visst sätt behovet rummet om-bebos. Slutsatsen från det är att minoriteter behöver separatistiska rum för att kunna pausa från att ständigt ha fokus på omgivningarna. Detta stärkts genom en katalogisering av några separatistiska sammanhang baserat utifrån kön, sexualitet och ras. I Sverige idag används separatism som ett verktyg för att motverka strukturell diskriminering. Trots det så möter separatism motstånd från majoritetssamhället. Utifrån dessa slutsater har design projektet gjorts delvis i skala 1:1 av att organisera separatistiska arrangemang, så som att arrangera bastuklubbar där personer bjuds in till en bastu för samtal. En annan del har gjort i en mindre skala. Under designprocessen har en feministisk metod med fokus på arkitektur som en process snarare än som ett objekt samt att använda normkreativ design.