Denna uppsats undersöker föreställningar kring skicklighet hos en grupp bildlärarstudentersom har deltagit i teckningsövningar. Det empiriska materialet består av mitt utformande avteckningsövningar utifrån olika teorier, och hur deltagarnas arbeten utfaller samt deras tankarom desamma. Workshoparna följdes upp av inspelade gruppsamtal om hur den specifikakonstnärliga praktik som utövades kan kopplas till föreställningar om skicklighet i allmänhet,men även i relation till ett eventuellt genomförande i en skolkontext. Syftet medundersökningen är att få en djupare insikt i de föreställningar som ligger bakom teckning sompraktik och närmare förstå vad som hämmar respektive verkar lustfyllt i den skapandeprocessen. Intervjumaterialet analyseras med hjälp av retorik som teori, för att synliggörastrategierna för kommunikation bakom föreställningarna om skicklighet. Tidigare forskningvisar att skolungdomar upplever att deras ansats att avbilda verkligheten sällan uppnår ettönskat resultat och skapar känslor av uppgivenhet. Det eftersträvansvärda är avbildning medhög grad av likhet gentemot verkligheten.Föreställningarna hos bildlärarstudenterna behandlar snarare skicklighet som kännedom omgrundläggande principer inom teckning som senare bör brytas emot för att uppnå ett merexpressivt uttryck. Ledorden för undersökningen har således varit att bryta konventioner, medmålet att hitta nya och berikande ingångar som främjar skaparlust inom området teckning.Uppsatsens gestaltande del återger deltagarnas teckningar i formen av screentryck placeradepå tyg som är anordnat på en ställning i trä. Genom att betrakta teckningar förställda avveckbildningen och den oregelbundna ytmässigheten hos tyg bryts åter igen en konventionoch annorlunda sätt att uppleva tvådimensionella bilder. Verket ställs ut på Konstfacksvårutställning i maj 2019.