I denna uppsats undersöks inslag av litterär språkväxling. Syftet är att vidare analysera språkväxlingens form samt litterära funktioner i två romaner av Ann-Helén Laestadius som båda innehåller inslag av de finsk-ugriska minoritetsspråken. Valet författaren gör mellan latent och manifest språkväxling innebär att läsaren i det första fallet mer passivt och implicit möter de andra språken, medan den senare strategin innebär att läsaren explicit ställs inför ord eller fraser från de finsk-ugriska språken, med eller utan översättning. Analysen visar att språkväxlingens form i ungdomsromanen Tio över ett är övervägande latent medan vuxenromanen Stöld utmärks av manifest språkväxling. I båda böckerna är språkväxlingens funktion huvudsakligen exotiserande, då inslagen sätter fokus på skillnaderna jämfört med övriga Sverige. Vid en jämförelse med tidigare undersökningar av litterär flerspråkighet baserade på samma modell och samma språk, är frekvensen för de flerspråkiga inslagen hög i Stöld.