<p>I arbetet har jag utgått från mina erfarenheter av medieundervisning på min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) där jag upptäckte ett ”glapp” mellan teori och praktik i elevernas arbeten. Utifrån detta upplevda ”glapp” formulerade jag följande frågeställningar: Finns det spår av läroplanens intention i elevers tal om undervisningen, särskilt medieundervisningen? Finns läroplanens intention i bilderna eleverna producerar? Bidrar medieämnets kultur, tradition och historia, till den starka uppdelningen mellan teori och praktik i undervisningen? Detta i syfte att undersöka om ”Läroplanen för de frivilliga skolformernas” (LPF94) intention om att eleven skall ha förmågan att förhålla sig kritiskt, granska fakta och bedöma det eleven ser, hör och läser, följer med när eleven talar om och framställer egna mediebilder i undervisningen. I denna studie har jag studerat läroplanens och dess intentioner, olika teoretikers syn på undervisning och kunskap samt intervjuat tre tjejer från medieprogrammet kring deras tankar om undervisningen. Genom detta har jag upptäckt att mina frågor kvarstår men att jag funnit möjliga orsaker, såsom en stark ämnestradition, lärarnas syn på ämnet, elevernas förväntning och syn på ämnet, ämnets position i akademin, den allmänna diskursen kring kunskap och kunskap som ett politiskt maktspel, till varför ”glappet” uppstår mellan teori och praktik i undervisning kring mediebilder. Jag ser detta upplevda ”glapp” mellan teori och praktik som ett grundläggande problem i medieundervisningen kring mediebilder men även inom undervisning i stort.</p>

I arbetet har jag utgått från mina erfarenheter av medieundervisning på min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) där jag upptäckte ett ”glapp” mellan teori och praktik i elevernas arbeten. Utifrån detta upplevda ”glapp” formulerade jag följande frågeställningar: Finns det spår av läroplanens intention i elevers tal om undervisningen, särskilt medieundervisningen? Finns läroplanens intention i bilderna eleverna producerar? Bidrar medieämnets kultur, tradition och historia, till den starka uppdelningen mellan teori och praktik i undervisningen? Detta i syfte att undersöka om ”Läroplanen för de frivilliga skolformernas” (LPF94) intention om att eleven skall ha förmågan att förhålla sig kritiskt, granska fakta och bedöma det eleven ser, hör och läser, följer med när eleven talar om och framställer egna mediebilder i undervisningen. I denna studie har jag studerat läroplanens och dess intentioner, olika teoretikers syn på undervisning och kunskap samt intervjuat tre tjejer från medieprogrammet kring deras tankar om undervisningen. Genom detta har jag upptäckt att mina frågor kvarstår men att jag funnit möjliga orsaker, såsom en stark ämnestradition, lärarnas syn på ämnet, elevernas förväntning och syn på ämnet, ämnets position i akademin, den allmänna diskursen kring kunskap och kunskap som ett politiskt maktspel, till varför ”glappet” uppstår mellan teori och praktik i undervisning kring mediebilder. Jag ser detta upplevda ”glapp” mellan teori och praktik som ett grundläggande problem i medieundervisningen kring mediebilder men även inom undervisning i stort.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken syn på svenskundervisning som framträder i tre doktorsavhandlingars empiriska material och hur undervisningen kan belysas ur ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv. Metoden för studien är en kvalitativ textanalys där tre doktorsavhandlingars empiriska material tolkas och analyseras utifrån ett hermeneutiskt angreppssätt. I studiens resultatdel analyseras och tolkas elevers och lärares röster kring deras upplevelser och uppfattningar om undervisningen. Studien visar att litteraturundervisningen har svårt att motivera vissa elever då de upplever att innehållet inte kopplas till deras egna erfarenheter och meningssammanhang. I resultatet som fokuserar på tal, språk och skrift framgår det att många elever upplever undervisningen som viktig och relevant då deras språkliga kunskaper kopplas till framtida studier och vuxenliv. Avslutningsvis behandlas det fenomenologiska livsvärldsbegreppet som ett syn- och frågesätt som kan tillämpas för att belysa aspekter av undervisning med utgångspunkt hos elever och lärare. Vad som framgår av resultatet är att undervisningen präglas av ett instrumentellt lärande och formaliserad undervisning där isolerade färdighetsövningar tenderar att bortse från dialogiska och erfarenhetsbaserade lärandesituationer. Med utgångspunkt i det fenomenologiska livsvärldsbegreppet visar studien på erfarenhetens centrala och betydelsefulla roll för meningsskapande och meningsfulla lärandesituationer.