SAMMANFATTNINGDenna uppsats handlar om undervisningen i en mångkulturell och mångspråkig klass i den svenska gymnasieskolan. De didaktiska val som gjorts i undervisningen under ett par månader under höstterminen 2005 redogörs för och motiveras. De didaktiska valen analyseras mot bakgrund av ett kunskapsbegrepp inspirerat av kognitionsforskning. Vidare belyses valen från sociolingvistisk synpunkt och slutligen också ur en andraspråklig synvinkel.Syftet är att belysa de konsekvenser det mångspråkiga och mångkulturella samhället har för skolans praktik och då specifikt för svenskdidaktiken.Resultatet av undersökningen och analysen är att undervisningen påverkas av de mångspråkiga och mångkulturella särdragen. Dock kan stora delar av de didaktiska val som fungerar i denna grupp också tänkas kunna fungera i en traditionell modersmålssvensk undervisning. Däremot är det inte lika självklart att man kan vända på det och tro att den traditionellt modersmålssvenska didaktiken fungerar lika bra i en etniskt blandad grupp.

Syftet med denna studie är att få syn på både hur några högstadielärare ser på handskrivande iförhållande till att skriva på dator och om de använder handskrivande som en lärresurs.Bakgrunden till denna frågeställning är att det blir allt vanligare att eleverna på högstadiet harvar sin dator som arbetsredskap och som verktyg för att både söka efter information och läsade digitala läromedel de använder i de olika kurserna. Att miljön i skolorna blir alltmerdigitaliserad ligger i linje med Skolverkets riktlinjer att ”eleverna ska ges möjligheter attkommunicera i digitala miljöer med interaktiva och föränderliga texter” (Skolverket, 2019. s.252). Kommer datorn som skrivverktyg då helt ersätta handskrivande? För att nå fram till syftetmed denna undersökning användes en kvalitativ metod i form av intervjuer med tre aktivahögstadielärare. Resultaten visar att det är en stor hjälp både för lärare och för elever att användadatorn som skrivverktyg, men att det fortfarande finns vinster att uppnå med att hålla kvarhandskrivande som en lärresurs. / <p>Svenska</p>

Den aktuella studien behandlar hur svensklärare organiserar läsförståelseundervisningen för elever med lässvårigheter och vilken stöttning svensklärarna ger dessa elever. Syftet är att i den empiriska delen undersöka hur en grupp svensklärare beskriver sin stöttning av elever med lässvårigheter. Elever som har svårt med läsningen behöver stöttning för att utveckla läsförmågan. Det har visat sig i forskning att många lärare uppfattar att läsförståelse automatiskt utvecklas när eleven uppnått ett läsflyt, något som forskningen tillbakaslår då det bland annat kan krävas stödinsatser för att utveckla god läsförståelse, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien avser att utgå från är det sociokulturella perspektivet som belyser att människan lär genom språk och artefakter, vilket ger detta arbete nyckelorden kulturella redskap och stöttning. Den empiriska undersökningen avser att grunda sig i kvalitativ metod med hjälp av semistrukturerade intervjuer söka förståelse för hur en grupp svensklärare i årskurs 4-6 beskriver att de i läsförståelseundervisningen stöttar elever med lässvårigheter. / <p>Svenska</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka det kollegiala samarbetet i Svensklärarföreningens facebookgrupp Svensklärarna. Studiens centrala begrepp är medskapande kultur, medieekologi och kollegialt samarbete. Metoden består av en närläsning av sidans ytplan, alltså information genererad av sidans grundare, samt tre facebookinlägg med kommentarer. Materialet utgörs av totalt 146 kommentarer och tre inlägg. Analysverktyget består av fyra kategorier som beskriver olika funktioner med professionellt facebookutövande: gruppstabilisering, idéutveckling, kunskapsdelning och självhävdelse. För att undersöka de mer undervisningsnära aspekterna utgår jag från tre didaktiska frågor: vad, varför och hur. Resultatet visade att kunskapsdelningen som skedde i trådarna mestadels var erfarenhetsbaserad. Gruppstabilisering skedde, men även en typ av gruppdestabilisering, idéutveckling skedde mer eller mindre i alla trådar och självhävdelse skedde stundvis. Den didaktiska vad-frågan och hur-frågan berördes explicit, men den didaktiska varför-frågan berördes mer implicit. Den medieekologiska teorin bidrar med förklararingar om de hinder och möjligheter som facebookgruppen erbjuder som professionellt arbetsverktyg för kollegialt samarbete. Stundtals blir gruppen en emotionell avlastning utan tydliga ramar och regler, vilket det kollegiala samarbetet kräver. Materialet visar dock på det omfattande engagemang som finns hos svensklärarkåren. Gruppen Svensklärarna utgör emellanåt en progressiv diskussionsarena som kan ge svensklärarkåren autonomi och inre styrning, i en tid av allt större yttre styrning.

Syftet med denna studie är att utifrån elevernas perspektiv undersöka vilken visual literacy som förväntas i ämnena bild, svenska och NO i grundskolans årskurs 4-6. Frågeställningarna fokuserar vilka visuella praktiker eleverna deltar i och vilken literacy som kommer till uttryck i dessa praktiker, hur eleverna förhåller sig och vilket stöd de erbjuds när de hanterar visuellt material. Teoretiskt utgår studien från områdena Visuell kultur och New literacy studies, men den vilar också på socialsemiotisk forskning och teorier om multimodalitet. Inom New literacy studies undersöks textpraktiker, i detta arbete är det elevernas visuella praktiker som studeras, dvs. när eleverna läser och skapar bilder i undervisningen. Metodologiskt bygger studien på visuell etnografi, där forskningsmaterialet producerats genom deltagande observation i fyra klasser på mellanstadiet. Fotografier, observationsanteckningar och utskrifter av intervjuer med fyra elevgrupper utgör underlaget för analysen. Analysen visar att eleverna deltar i flera olika visuella praktiker inom ramen för de studerade ämnena. Det handlar om att skapa bilder eller digitala presentationer, men också om att läsa texter med visuellt material eller att se streamade filmer. Dessa praktiker uppvisar både likheter och skillnader. Sammanfattningsvis får eleverna möjligheter att lära om material och tekniker, använda och kommunicera med bilder, men undervisas i mindre mån i att analysera visuella uttryck. Undersökningen görs mot bakgrund av det ökade bildflödet i samhället. Om eleverna ska bli visuellt litterata krävs att alla ämnen tar ansvar för att behandla de visuella material som används i undervisningen. För bildämnets del betyder det också att lärarna måste ta den kommunikativa inriktningen på allvar och öva eleverna inte bara i att skapa bilder, utan också i att analysera och kritiskt granska de bilduttryck de möter.

Syftet med vår studie är att utifrån fyra blivande grundlärare och deras erfarenhet av lyrik studera i vilken utsträckning de väljer att belysa lyriken i förskoleklass och årskurs 1–3. Utifrån ett litteraturdidaktiskt perspektiv på läraren som lyrikläsare och didaktiker med frågorna vad, hur och varför i fokus, har vi genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med kvantitativa inslag i form av fasta svarsalternativ, erhållit en generell överblick gällande informanternas erfarenhet av lyrik och en djupare förståelse för hur denna på olika sätt kan komma att inverka på vad som blir uppmärksammat i både dikt och klassrum. Empirin analyserades utifrån de centrala begreppen kontext, det vidgade textbegreppet och multimodalitet, samt utifrån ett litteraturdidaktiskt perspektiv på läraren som läsare och didaktiker samt med hjälp av analysverktyg som redogör för diktens skikt och olika argument för lyrik i skolan.  Resultatet visar att trots informanternas ringa erfarenhet av lyrik, uppmärksammade de flera av diktens sex skikt genom undervisningsmetoder, med särskilt fokus på textens litterära repertoar. Medan textens generella repertoar genom emancipatoriska argument framhölls främst när legitimeringsfrågan, varför och lyrik utanför skolan aktualiserades. Våra slutsatser är dels att lyriken som genre fortsatt har hamnat i skymundan för annat, i såväl tidigare skolgång som lärarutbildning, dels att erfarenheter och kunskap beträffande lyriken som litterär och budskapsbärande mening, inverkar på om dess fulla potential gällande elevers språkliga och kognitiva utveckling ska få utrymme genom medvetna val. Genom analys och resultat har vi observerat hur olika didaktiska val inverkar på det relationella mötet mellan text och läsare. I detta litterärt förflyttade perspektiv på lyriken och en didaktisk tolkning av informanterna som ämneskonstruktörer, synliggörs lyrikens förändrade villkor i klassrummet utifrån de blivande lärarnas pedagogiska flexibilitet.

Svenskämnet syftar bland annat till att utveckla elevers förmåga att använda språket för att tänka, kommunicera och för att lära. Läsförståelsen hos svenska elever ligger inte på samma höga nivå som tidigare. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka didaktiska val svensklärare gör i sin läsförståelseundervisning, men även hur de stöttar elever med lässvårigheter. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare undervisar i läsförståelse med olika undervisningsmetoder, vilket kan leda till att elever får ojämlika villkor för läsutveckling. För att utvecklas i sin läsförståelse behöver elever ingå i undervisning som präglas av att läraren har kunskap och förståelse för vad som utgör god läsförståelseundervisning. Lärare behöver även ha kunskap i hur stöttning till elever kan ske i läsförståelseundervisning, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien utgår från är det sociokulturella perspektivet, som belyser att människan lär genom språk och kulturella redskap. Denna teori har i analysen av lärarnas utsagor stått som hjälp att förstå resultaten som framkommit. Resultaten i studien visar att alla de medverkande lärarna försöker hitta den proximala utvecklingszonen för eleverna, men att lärarna både organiserar sin läsförståelseundervisning och stöttar elever med lässvårigheter baserat på skilda förståelser av vad som utgör god läsförståelseundervisning.

The purpose of this study is to examine, from a gender perspective, fictional books self-selected by middle-aged children. The aim of this is to test how these books function in Swedish studies to promote equality between students. In order to help investigate the purpose, two issues have been formulated: “Which fictional books do middle-aged children read today?” and “How do these books portray gender?” The method that is used is a quantitative survey where students in year 5 answered which fiction book is their favorite. Based on the answer from the survey a top-three list of the books girls, and boys, has named as their favorite have been compiled. The book that ended up at the top of each list has been reviewed and analyzed from a gender perspective, which is the theory that is infusing the entire study. The results of the study showed that gender patterns and gender stereotypes are a common occurrence in the books. The gender patterns that emerge are a division between the sexes where men are over-represented. The same type of gender patterns also appeared in the areas of activities and qualities where boys are portrayed as active, violent and rational, while girls are portrayed as passive, emotional and caring. In conclusion, this study urges that it is important for teachers to have an idea of how the most self-selected fiction books portray gender, because the books middle-aged children prefer to read do not brake traditional gender patterns. The books that have been analyzed in this study are Glasbarnen by Kristina Ohlsson and Dagbok för alla mina fans: Gregs bravader by Jeff Kinney.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken syn på svenskundervisning som framträder i tre doktorsavhandlingars empiriska material och hur undervisningen kan belysas ur ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv. Metoden för studien är en kvalitativ textanalys där tre doktorsavhandlingars empiriska material tolkas och analyseras utifrån ett hermeneutiskt angreppssätt. I studiens resultatdel analyseras och tolkas elevers och lärares röster kring deras upplevelser och uppfattningar om undervisningen. Studien visar att litteraturundervisningen har svårt att motivera vissa elever då de upplever att innehållet inte kopplas till deras egna erfarenheter och meningssammanhang. I resultatet som fokuserar på tal, språk och skrift framgår det att många elever upplever undervisningen som viktig och relevant då deras språkliga kunskaper kopplas till framtida studier och vuxenliv. Avslutningsvis behandlas det fenomenologiska livsvärldsbegreppet som ett syn- och frågesätt som kan tillämpas för att belysa aspekter av undervisning med utgångspunkt hos elever och lärare. Vad som framgår av resultatet är att undervisningen präglas av ett instrumentellt lärande och formaliserad undervisning där isolerade färdighetsövningar tenderar att bortse från dialogiska och erfarenhetsbaserade lärandesituationer. Med utgångspunkt i det fenomenologiska livsvärldsbegreppet visar studien på erfarenhetens centrala och betydelsefulla roll för meningsskapande och meningsfulla lärandesituationer.

Denna litteraturstudie behandlar drama som undervisningsmetod i relation till läsförståelse och ordförståelse. Tidigare forskning visar att läsförståelsen sjunker bland svenska elever, att läsningen av fack- och skönlitteratur bland ungdomar i grundskolan minskar samt att området drama som metod behöver mer forskning. Syftet med undersökningen är att skapa en överblick över vad forskningen visar gällande drama som undervisningsmetod inom svenskämnet, med särskild inriktning mot hur drama kan utveckla läsförståelse och ordförståelse. Frågeställningarna som används för att uppfylla syftet är: Vilka är de främsta syftena lärare har med användningen av drama i undervisningen? Hur kan dramaprocessen påverka läsförståelse och ordförståelse? Resultaten visar bland annat att de mest uttalade syftena med lärarnas användning av drama i undervisningen är att stärka empati, ge nya perspektiv samt att skapa trygghet i klassen. Resultaten visar också att drama verkar fördjupa språkutveckling som exempelvis läsförståelse. Slutsatser som dras i denna litteraturstudie är att drama verkar kunna fungera som ett komplement i svenskundervisning för att exempelvis skapa engagemang i och fördjupa läsförståelsearbetet och att det behövs mer forskning kring drama som metod i svenskämnet för att tydliggöra för- och nackdelar.