Detta är ett examensarbete i lärarutbildningen i huvudämnet Svenska i ett mångkulturellt samhälle. Ämnet är den tidiga läs- och skrivundervisningen i skolår ett. Vi har observerat tre lärare och vidare intervjuat dem. Syftet med vårt arbete var att undersöka läs- och skrivundervisningen i skolår 1. De perspektiv vi hade fokus på var språkmiljö, de medverkande pedagogernas syn på lärandet och metoderna de använde. Våra problemställningar var: Hur arbetar pedagogerna med den tidiga läs- och skrivundervisningen i skolår 1? Hur talar pedagogerna om sin undervisning och varför arbetar de som de gör? Vad betyder klassrumsmiljön för undervisningen? Vi redogjorde resultatet genom att presentera lärarna var för sig och dela upp denna redogörelse i två delar observation och intervju. Där kom det fram att lärarna arbetade enligt olika metoder som bokstavsträning, LTG och FonoMix.

Man kan misstänka att döva, hörselskadade och hörande barn har olika slags problem med rättstavning eftersom de har olika förutsättningar när de lär sig skriva. I denna studie har därför felstavningar hos döva och hörselskadade elever från årskurs fyra och fem undersökts och jämförts med en kontrollgrupp av hörande. Studiens material består av 53 återberättelser av en tecknad serie med 19 döva, 14 hörselskadade och 20 hörande informanter. Alla felstavade ord har markerats och förts till en (eller ibland flera) kategori(er) av nio olika typer. Felstavningarna har också analyserats utifrån vad som är fonetiskt acceptabelt, för att få en uppfattning om i hur stor utsträckning barnen ljudar orden. Resultaten indikerar att de döva och hörande grupperna är varandras motpoler vad gäller felstavningar. De döva gör i första hand morfologiska fel såsom felaktiga böjningar, utelämningar av bokstäver samt har problem med diakritiska tecken. Resultaten tyder också på att bokstäver och ord som liknar varandra kan vara svåra att hantera för dövgruppen. Dövgruppen gjorde bara cirka en tredjedel så många fel jämfört med de andra grupperna men har i gengäld överlag svag grammatisk morfologisk medvetenhet (böjer ord felaktigt). Hörselskadade hade mest problem med utelämningar, dubbelteckningsfel och utbyte av grafem och på det stora hela liknade deras resultat kontrollgruppens. Resultaten indikerar att de hörselskadade ljudar orden hälften så ofta som de hörande barnen vilket tyder på att de hörselskadade delvis också har en visuell inlärning. Skillnaderna mellan grupperna kan alltså bero på att visuell respektive audiell inlärning ger upphov till olika typer av felstavningar. Studien visar också att man skulle kunna definiera två nya kategorier som här kallas övergeneralisering av böjningar respektive visuellt munbaserade ord.

The aim of this study is two-fold, firstly to ascertain whether teachers consider that the Fonomix method (a Swedish phonological training programme with articulation) contributes to an improved pupil learning and, secondly, whether pupils who have been taught using the Fonomix method find decoding easier in their first year at school. The study’s methodology consists of qualitative interviews with teachers who have experience of the Fonomix method. The interviews were carried out at two different schools within the same municipality. The study shows that the teachers interviewed agreed that the Fonomix method benefits many of the pupils in a class. The teachers also considered that the pupils starting year one were advanced as regards their knowledge of letters and words thanks to the teaching they had received during their preschool class using the Fonomix method. This is due to the phonetic teaching being multi-sensory and varied which facilitates learning for a greater number of pupils. The Fonomix articulation method provides extensive teaching material which can easily be varied and adapted to suit the pupils and consolidate learning. / Fonomix-Munmetoden är en metod som kan användas när barn ska lära sig läsa. Metoden är multisensorisk och bygger på den fonologiska medvetenheten, det vill säga kopplingen mellan språkljud och bokstäver. Syftet med denna undersökning är att få mer kunskap om ifall lärare anser Fonomix- Munmetoden bidrar till ökat lärande hos fler elever samt om lärare anser att elever som undervisats med Fonomix i förskoleklassen knäcker avkodningen lättare i årskurs 1 än de elever som inte arbetat med Fonomix i förskoleklassen. Undersökningen är byggd på kvalitativa intervjuer med lärare som har erfarenhet av Fonomix-Munmetoden. Intervjuerna har utförts på två olika skolor i samma kommun. Undersökningen visar att de lärare som intervjuats är eniga om att Fonomix-Munmetoden är en metod som gynnar fler elever i en klass. Det visar sig även att när eleverna börjar årkurs 1 har de kommit långt i sin bokstavskunskap tack vare undervisningen med Fonomix-Munmetoden i förskoleklass. Det är tack vare att träningen med den fonetiska medvetenheten sker multisensoriskt och varierat som gör att fler elever kan tillgodogöra sig kunskaperna. Fonomix-Munmetoden har ett gediget material som lätt kan varieras och anpassas efter eleverna. Detta gör att de på olika sätt kan träna in samma bokstav och språkljud.